Om att skriva

Ibland är det flow

Jag har en rätt lättsam inställning till det här med att ställa krav på eget skrivande och att ha vissa pass att göra varje dag eller vecka. Jag tycker visserligen det är trist att jag inte alltid orkar eller bortprioriterar det för annat. Som att glo på någon tv-serie. Men det är inte hela världen. För jag tänker att jag kanske tar igen eventuella skrivmål (minst två pass per vecka) en annan dag.

Och i helgen gjorde jag det med råge, tog igen mina skrivmål en annan dag alltså.

Jämförelse med föregående helg:
Lördag 687 ord
Söndag 1153 ord
Och så nu senaste helgen: 
Lördag 2486 ord
Söndag 818, 749, 912 och 1275 ord

Kan dock erkänna att detta superflow om fem pass på trettio minuter upp till dryga timman uppstår rätt sällan. Och att det nu slutade med att jag inte fick städat som jag planerat, eller bakade mig en äpplepaj. Så kanske bara bra det.

Hur ser du på detta med skrivmål och deadlines?

Jag hade visserligen en deadline som var mer övergripande och det var en dröm jag hade om att få bli antagen av ett förlag och ge ut en bok innan jag fyllde fyrtio, eller åtminstone under året som fyrtioåring. Men eftersom jag snart fyller fyrtioett och inget förlag nappat på min dystopi får jag se det målet, den drömmen, den deadlinen som körd. Och jag har liksom förlikat mig med det. Och valt att inte pusha på med någon ny dröm, något nytt mål eller någon ny deadline. Nu blir det som det blir.

Om att skriva

Kommit över motståndet

Gårdagens resultat – efter att jag tagit tag i motståndet som jag skrev om häromdagen – blev: 2009 ord = 11 125 tecken med blanksteg.

Och dagens resultat: 1092 ord (glömde kolla blankstegsräkningen)

Det är visserligen inte antalet ord i sig som räknas (nu ville jag mest få koll på hur mycket det faktiskt blev och passar på att dela med mig – lite som ett bevis) utan det viktiga var att jag kom över tröskeln. Att det tar emot ibland när en skriver är inget ovanligt och det kan beror på olika saker. För mig handlade det om en detalj som behövde kollas upp och en bakgrund som behövde begrundas. Nu känner jag mig mer pepp på att skriva och har inga direkta väntande trösklar att ta mig över. Fint plant golv att skrida fram på alltså. Under förutsättning att mina karaktärer inte hittar på något eget tokigt då 😉