Om att läsa, Om att skriva

Om skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer

Jessica Schiefauer (När hundarna kommer, Pojkarna – Augustprisvinnare båda två) talade igår på Härlanda kulturhus Kåken om när skrivandet låser sig och om hur det är att få ihop sitt skrivande jag med författarjaget, dvs den person som är ute och föreläser, håller workshops mm.

Schiefauer inledde med att berätta om sin debutbok, Om du var jag, som hon kämpade med i tio år innan den antogs av förlag efter uppemot trettio refuseringar. En bok som inte väckte jättemycket uppmärksamhet och Schiefauer kunde skriva vidare utan att livet förändrades alltför mycket. När Pojkarna kom 2011 blev den nominerad till Augustpriset i kategorin barn-ungdomslitteratur och vann. Allt förändrades. Tankar om att skriva lika bra, ja bättre, kom. Något hon menar är förödande för skrivandet – vilket känns rätt lätt att förstå. (Nu vet vi ju att När hundarna kommer blev minst lika bra, och om inte ännu bättre i mitt tycke.)

Hon pratade om vem hon är när hon skriver och vem hon är utåt. Schiefauer skiljer på dessa två författarjag och menade att författarskapets olika världar tenderar att krocka. Den sociala personen som syns och den skrivande personen som ingen egentligen ser måste samsas om utrymmet. Så hon gör vad hon kan för att inte blanda dessa världar. När hon skriver gör hon bara det. Då blir hon hemma för att skriva och bokar av sina uppdrag.

Skrivarjaget menade hon kan få vänta på en idé. En evig källa till inspiration och uppslag tyckte hon att radio P1 gav. Alla olika program där som tar upp otroligt vitt skilda ämnen. Dessutom fann hon andra skrivande vänner ovärderliga. Rätt sorts skrivande vänner då. Schiefauer berättade att hon har en sådan skrivarvän i författaren Elin Boardy. En skrivarrelation hon kallar Bläckäktenskap – någon som alltid finns där i skrivandet, som ger feedback och respons och förstår.

Jag tänker på hur olika vi är, vi som skriver. Som vi ju är som människor i stort. Jag tyckte föreläsningen lät intressant och var nyfiken på att höra Jessica Schiefauer berätta mer om sitt författarskap. Med två lästa böcker av tre har jag sett att hon kan skriva rätt annorlunda eftersom böckerna skiljer sig åt. En som är mer fantasifull och drömsk i sitt berättande (Pojkarna), medan den andra är mer konkret och rak (När hundarna kommer), men nog så insiktsfull som den första. Schiefauers föredrag uppfyllde mina förväntningar och gav lite mer än så. Det märks att hon är van vid att berätta om sig själv och sitt skrivande, så det var lätt att lyssna och hennes tema väckte en del funderingar om mitt eget skrivande.

Inspiration är inget jag upplevt ett bekymmer med. Inte skrivkramp heller. Motstånd javisst, men inte så att jag känt att jag inte kan skriva. Skillnaden är förstås att jag inte är utgiven. Vem vet, kanske det låser sig om det sker. Att jag en dag sitter här och inte får en endaste idé eller klarar att ta hand om de sju, åtta idéer som ligger och väntar på att bli ”riktiga” böcker. Men oavsett vad jag känt och upplevt i mina skrivprocesser, tycker jag alltid att det är fascinerande att höra andra berätta om sitt skrivande och sina processer.

Alla tankar Jessica Schiefauer väckte får inte plats i ett enda inlägg så det kommer mer om henne och vad jag kom att tänka på i mitt eget skrivande, hur en inspireras av olika förebilder och vad som får en att gå igång. Men vad gäller P1, någon mer som använder radion eller medier likt detta för att finna inspiration? Det var i alla fall första gången jag fick det förslaget som tips för att bota skrivkramp. 🙂

 

Om att skriva

Hitta inspiration

Jag kan inte påstå att jag letar inspiration för att kunna skriva. Det jag skrivit har liksom alltid kommit till mig och mer eller mindre krävt att få bli berättat. Ja, undantaget de otaliga övningar jag gjort under olika skrivarkurser, för då har jag fått bortse från inspiration och ögonblick av idéer som dyker upp i huvudet, utan snällt fått skriva enligt övningens alla regler.

Inspiration till en särskild historia kan dyka upp i lite olika sammanhang. Stephen King skriver i sin bok Att skriva – en hantverkares memoarer att en liten idé, bara en mening, kom till honom på ett flyg och att detta utvecklades till hans roman Lida (ni vet den med galen kvinna som håller en författare fången). Inspiration till en berättelse kan för mig bestå av ett husområde – ganska ofta tilltalas min berättargen av olika sorters villaområden och hus som ligger lite för sig själva i lantlig miljö. Vissa filmer med lätt action och mycket känsla skapar också inspiration. Finns sånna filmer tänker du kanske nu, och ja det gör det. Tänk Spidermanfilmerna, de har något visst som jag gillar (bortsett från trean med Tobey Maguire). Annat som kan trigga min idé- och inspirationsnerv kan vara någon som sitter själv på ett fik, eller som jobbar där. Jag kan alltså hitta inspiration lite här och var, men det är sällan jag förvandlar det till en historia, däremot kan jag ta med känslan av att vilja skriva för att använda i de skrivprojekt jag har pågående. För inspiration är oftast inte mer än en touch av skrivlust och en längtan att förvandla skrivviljan till något konkret.

Men jag skriver inte enbart på inspiration, då skulle det inte bli mycket skrivande gjort. Nej, ska jag skriva skriver jag oavsett om skrivlust infinner sig. Viktigast är att orken och huvudet finns med, och den varan har det däremot varit lite mindre av den sista tiden, men jag hoppas att sommaren kommer vända den trenden. Bara första tröttheten av att börja ett nytt jobb lägger sig.