Passiva inkomster – bra idé men…

Att ha en passiv inkomst som företagare är ju en jättebra idé. Det vill säga att sälja något som inte kräver någon större insats från min sida.

Däremot kan ju en så kallad passiv inkomst innebära en hel del förarbete. Den passiva inkomst jag har är min skrivarkurs Vägen till en välskriven roman (som jag kommer döpa om till Skriv en välskriven roman om ett tag tror jag – namnet är så långt nu).

En skrivarkurs behöver ju göras inför att säljas. Och jag lade många timmar på att få ihop de sju lektioner som kursen består av. Att jag sedan dessutom fick för mig att uppdatera dem med ett litet moment till och då passade på att revidera dem gjorde inte saken bättre. Så ja, de har fått sin beskärda del av arbetstid.

Kursen är en självstudiekurs med en textinlämning vid avslutad kurs. Allt jag behöver göra nu är att se till att betalning är gjord och därefter lägga upp kursen till kunden. Kursen går via mejl, helt enkelt för att kursplattformar är dyra och jag tycker mejlformatet fungerar fint. Skulle jag ha en plattform för kursen skulle den behöva vara dyrare och kanske sälja än mindre än den redan gör.

För det är ju det som är ett bekymmer med passiva inkomster, att de ju inte blir några inkomster av dem om de inte säljer. Och då spelar det ingen roll hur lite tid jag än må behöva lägga på dem vid köp.

Utbudet är stort, liksom konkurrensen. Så att byta namn, göra om hemsidan och försöka mig på mer annonser framöver, det är en väg att gå för att kursen, och de andra kurserna jag har, (som inte riktigt har samma upplägg) ska sälja bättre.

Så ja, har du funderat på att skaffa dig en passiv inkomst tycker jag absolut du ska göra det, men du får vara beredd på att det kan dröja innan du tjänat in din arbetstid.

Jag läste/hörde på nyheterna att ungefär hälften av unga på gymnasiet vill vara sina egna och inte anställda. Deras bild av att vara egen… var kommer den ifrån? Jag har alltid sett egenföretagare som människor som kämpar sig rätt blå för att ha igång en verksamhet som ger vinst. Och ja, varför sällar jag mig till dem då egentligen kan en ju undra. Men att få arbeta med det jag vill, hur jag vill och när jag vill, det överväger så mycket annat.

Självklart hoppas jag att mitt egna företagande en dag också ger mig nog för att ta ut lön. För jag är inte riktigt där än. Förhoppningsvis borde jag vara det om något år. Återkommande kunder liksom kunder som rekommenderar mig, och andra företagare/lektörer som hänvisar till mig, är något som jag redan märker av.

Så vem vet, en dag kanske min kurs säljer som smör i solsken. Låt oss hoppas.

Vad har du för tankar om, och erfarenheter av, passiva inkomster?

Info om kursen: Vägen till en välskriven roman – en självstudiekurs på sju veckor med en textinlämning, 1950 kr inkl moms. För info om upplägg och innehåll följ länken – Vägen till en välskriven roman, Helena A – skrivcoach & lektör

Bild: Pexels

En feelgood och texter från fängelset

Två böcker lästa i januari. Dessutom håller jag på med en tegelsten som snart är klar. Vad gäller läsningen i januari blev det en riktigt fin feelgood och en samling texter av frihetsberövade män.

En oönskad julklapp (2020) av Sara Molin, som gjort det igen. Alltså skrivit en pärla till feelgood.

Sara Molin kom i våras med sin första bok Som en öppen bok, som gjorde succé. Och det var hon väl värd efter flera års kämpande med att få ut sin debut. Så när En oönskad julklapp kom i november, var mina förväntningar höga. Och de infriades med råge. Så himla kul.

Och du som brukar läsa bloggen, och mina omdömen om böcker, vet att jag inte strösslar med lovorden. Molins första bok har jag i alla fall hänvisat till för flera av mina kunder som ett studieobjekt i hur en välskriven feelgood-bok kan se ut. Detsamma kan jag nu göra med En oönskad julklapp.

Men vad handlar den om? Jo, om Diana, sjuksköterska som jobbat utomlands, som volontär i sju år, och som återvänder hem över vintern och julhelgerna. Hon har fått ett vikariat på en akutmottagning, ska bo hemma med sin mamma igen, och rätt snabbt vänds vardagen upp och ned. För mamman som burit på en väl bevarad hemlighet hela Dianas uppväxt avslöjar den.

Smidigt berättat, några oväntade och väntade vändningar (det är ju trots allt feelgood så vissa saker går det liksom att förvänta sig, precis som det ska) gjorde läsningen till en njutning.

Det blev en bladvändarläsning på några dagar. Och om du också är ett fan, ja, då kan jag ju berätta att Molin redan skriver på nästa bok.

Men vad skiljer Molins böcker från andra feelgood då? Jo, det torde vara att de har en aningens mer seriös ton då de hanterar några ämnen som egentligen kan betraktas som rätt tunga och som hanteras med god balans för en feelgood. Det är inte heller så puttenuttigt som det kan vara ibland. Om du läst Jenny Colgans Små bageri-böcker vet vad jag menar. Så, En oönskad julklapp, rekommenderar jag starkt!

Friheten innanför murarna (2020) är en samling texter skrivna av interner på Mariefreds anstalt, utgiven av Magnus Utvik. Texterna består av korta reflektioner, längre berättelser och ger en fin insikt i hur männen på anstalten betraktar sin tillvaro.

Magnus Utvik, som står bakom utgivningen av Friheten innanför murarna, hade en skrivargrupp på anstalten. Flera visade intresse för att delta, och efter att par träffar blev det sex deltagare. I olika övningar berättar de om sina liv i korta glimtar, om att vara frihetsberövad och de får prova att uttrycka sina tanker utifrån korta rubriker som Ensamhet, Rädsla eller prova på att inleda en deckare.

Jag som arbetat i många år mot kriminalvården, med frihetsberövade föräldrar (både personer som varit häktade och som haft långa straff) och deras barn, tyckte boken lät intressant. Som skrivpedagog undrade jag också hur texterna skulle kunna se ut, vad de arbetat med och hur de tacklat sitt skrivande.

En del berättelser var mer självutlämnande och jag lärde mig rätt snart känna igen vem som skrev, utan att kolla efter namnet. Men så är det ju också, vi har alla vårt personliga sätt att uttrycka oss.

Om man ska titta lite djupare på texterna och personerna bakom tycker jag också det var intressant att få en inblick i en vardag som ofta varit kriminell, vilket speglades i flera texter. På andra skrivarkurser skulle texterna stuckit ut till sitt innehåll, då vi ”vanliga” svenssons lever i en annan verklighet och skriver om det vi känner till.

Friheten innanför murarna var intressant och jag tycker det är starkt gjort av deltagarna att bidra med sina texter. Så, är du nyfiken, då ska du verkligen ta dig en titt.

För februari hoppas jag läsa en bok för bokcirkeln och få läst några lockande recensionsexemplar. Och så min tegelsten. Men den är jag nästan klar med så den är nog minsta bekymret. Har du någon bok du längtar efter att läsa?

Händelserikt

Oktober har minst sagt varit händelserik. Jag har varit på kurs och spa, bott på hotell, läst bra böcker, sett bra filmer (varav en på bio) och redigerat en hel del på dystopimanuset. Så bear with me, för nu kommer en sammanfattning av denna månad.

Höstlig utsikt från tåg

Kurs
Jag var på skrivarkurs, i Gävle. Otroligt bra. Jag hade stor behållning av inslaget om att få läsaren att vilja följa ens karaktär. Nu räcker det inte med att bara ”gilla” karaktären, den ska locka till läsning på andra vis också. Även stor behållning av diskussion i grupp där jag delades in i sci-fi/dystopi-gruppen. Jag och tre killar/män. Jag som annars mest läst kvinnliga författare när det kommer till dessa genrer, men där satt jag, med kursens enda deltagande män i en och samma grupp. Givande diskussioner och problematiseringar av våra manus.

Kom nästan inte hem!
När resan hem tar åtta timmar längre än förväntat, då kan en bli rätt trött. Men så blev det när jag skulle ta mig hem på söndagen efter lördagens kursträff. Ni kanske hörde om stora svårigheter för tågen till och från Stockholm för några helger sedan? Jag var en av de drabbade. Fastnade i Örebro där mitt tåg blev inställt. 20 gradig värme och sol visserligen, men med en väska att konka på i en stad där alla butiker hade stängt. Vad gör en då? Jo, går på bio.

Och ännu en höstlig vy från tåg

Bio!
Jag gick och såg A Star is Born i väntan på att kunna åka hem. Och jösses vad bra. Lady Gaga var suverän. Kanske att Bradley Cooper kan ha varit snäppet bättre – eller så var de lika bra. Starka prestationer från båda i alla fall. En sorglig film ja absolut, men mest av allt, alldeles alldeles fantastiskt. Musiken var förstås en stor del av behållningen.

Redigerat
Med bra feedback från kursledaren att utgå från för manuset har det blivit en del redigerande under oktober. Inga långa pass, men några stunder här och där, och faktiskt en heldag. Närmre sex timmars arbete när jag varken hade jobb, träning eller annat inbokat. Jag arbetade om ett helt kapitel. Ändrade t.ex. ett par scener med fokus på att utkristallisera karaktärsdrag, men även med syfte att få läsaren att vilja just följa min protagonist än mer och skapa ett starkare driv i hela kapitlet.

Årsdag
Lillstrumpan, det vill säga katten, fyllde också år här under oktober, ett år. Hon får vara med på ett hörn. Om inte annat för att hon alltid fastnar på bild.

Spa
Med en övernattning på spahotell med en ljuvlig middagsbuffé på kvällen hade jag och andra halvan det riktigt mysigt och avkopplande. Inga behandlingar utan ”bara” bad på tak i varm tunna, bubbelbad, några längder i poolen och sköna bastustunder. Det gav en fin start på månaden.

Balans och obalans
Flera av utmattningens symtom från i våras har emellanåt varit ytterst påtagliga. Men jag har även känt mig typ pigg. Vissa dagar glömmer jag vad jag har för kod i porten, andra dagar har jag känt mig … nästan som mig själv – som jag var förr, typ alert.

Men. Den där tågresan. Att komma hem efter midnatt på grund av åtta timmars tågförseningar var inte bra. Det tog mig över en vecka att känna mig något sånär på banan igen. Det var ju inte som att jag kunde vara hemma och vila efter en sådan påfrestning – för det var just det var, trots mysigt biobesök.

Lever så smått igen
Ändå. Med mycket vila efter och emellan arbetsdagar/aktiviteter, och med kort hållna pass framför datorn för att inte överanstränga mig, har jag lyckats vara med på en jobb-AW och även dragit med andra halvan ut på middag. Helt ljuvligt att klara av att göra sådant igen.

Tonfisk med friterad risrulle – mycket gott!

Hoppas du haft en fin oktober. Och så håller vi väl tummarna för en fin november nu. Inte för kall, inte för regnig och inte för lång. 😉

Det ena manuset eller det andra

Det är över ett år sedan jag tittade på ungdomsboksmanuset som jag skickade till förlag. Det börjar bli dags att ta en ny titt på det. För på distanskursen jag ska gå i ett år ska vi bland annat arbeta med ett eget skrivprojekt. Än vet jag inte så mycket om hur vi kommer arbeta, men vid första tillfället vi ses ska vi berätta om vårt projekt. Jag velar mellan ungdomsboken eller mitt dystopiska manus. Rådet jag fick från kursansvarig var att lyfta båda för att kunna diskutera dem med gruppen och därefter besluta vilket jag ska arbeta med under året.

Kanske är det att fuska att arbeta med något som jag egentligen betraktat som färdigt? Men jag har lite småidéer om hur jag skulle kunna arbeta vidare med det. Några ändringar som kan göra det skarpare kanske. Dessutom är det hälften så långt som dystopin och därför lättare att överblicka. Dystopin å andra sidan har jag rätt mycket kvar att arbeta med. Redigeringen har ju enbart påbörjats.

Ja, ja. Får se vad jag tycker efter att jag kikat på mitt ungdomsmanus här i helgen. Kommer jag se en massa brister som jag inte var medveten om när jag för ett drygt år sedan skickade till förlag? Kommer jag känna att hjälp, vad tänkte jag?! Det här är ju inte alls färdigt!

Är faktiskt riktigt nyfiken på vad jag kommer upptäcka. Och nyfiken på om det jag ser påverkar mitt val av projekt. Oavsett vad jag väljer kommer ju ett manus få vila ett år. Tiden går och tålamodet tryter. Och att jobba innebär begränsad tid och ork till att skriva. För även om jag kommer studera heltid, kommer jag arbeta samtidigt. Fast vad hade det hjälpt om jag inte gjort det. Att bolla två skrivprojekt på samma gång hade jag inte velat. Det hade blivit för mycket. Men som jag skrev häromdagen, att nå en författardebut snart, känns inte helt troligt. Bara att vänta. Bara att vänta…

Skrivtips 15 – Utveckla ditt skrivande med en kurs

Funderat på hur du ska kunna utveckla ditt skrivande. Behövs kanske en kurs? En skrivkurs? Eller ska du läsa litteratur för att få nya perspektiv? Nu öppnar anmälningarna för hösten.

Att gå kurser som rör skrivande, litteratur och som ger dig möjlighet att se på ordet på ett nytt sätt kan bidra till inspiration och kreativitet. En kurs på folkhögskola, universitet eller högskola kan leda till nya bekantskaper som likt dig själv tycker att det här med att läsa och skriva är något av det bästa man kan syssla med.

Att samtidigt arbeta behöver inte vara ett hinder. Det finns kurser som går på heltid, halvfart och distans. Själv har jag studerat både när jag arbetat heltid och deltid. Vissa kurser har jag lagt mindre tid på och andra mer. Allt efter intresse och förmåga. Det gäller ju att få vardagen att gå ihop. Alla kurser har klarats av, bl.a. för att jag har turen att kunna skriva snabbt. Därför kunde jag t.ex. gå en heltids skrivkurs på folkhögskola på distans, samtidigt som jag arbetade 75%. Dessutom har jag kombinerat studier på dryga heltider på Göteborgs Universitet, med manusskrivarkurs på heltid, och lyckats få ihop även detta. Men återigen, det gäller att fundera på hur livet ser ut i övrigt för att det inte ska bli för mycket. För att inte ha tid, och känna stress, det tar bort skrivglädjen.

För mig betyder kurserna att jag skriver mer. I min vardag blir det lätt att annat tar över. Kursernas uppgifter är den morot jag behöver, och bidrar till den disciplin som krävs för att jag ska skriva varje dag. Att skriva ofta är ju en del av att utveckla skrivandet. Så hur kan du göra för att få tid till att utveckla ditt skrivande?

Är det för tight med tid under terminerna, spana in eventuella sommarkurser. Åk bort några dagar, eller se om det finns något där du bor. Själv har jag goda erfarenheter av de skrivkurser jag gått, oavsett om de legat på högskola, folkhögskola eller studieförbund, gått kvällstid, dagtid eller sommartid. Håller tummarna för att det blir samma för dig!

 

Skrivtips 8 – Skrivkurstips i repris

Eftersom studieförbundens kataloger skickas ut nu, återanvänder jag ett tips jag redan nämnt. Att gå en skrivkurs.

För att få veta lite mer om skrivkurser, och vad jag tycker, klicka dig vidare här

Hoppas det finns något där du bor. Om inte annat kanske du upptäcker att det kommer någon författare och föreläser. För sådant brukar studieförbunden också ordna med. Eller biblioteken. Håll utkik!

 

Skrivtips 5 – Skriv med andra

Åsikterna om att gå skrivkurser, läsa skrivråd och böcker för att bli bättre på att skriva går isär. Det finns människor som inte vill få sitt skrivande påverkat av influenser utifrån. De har en idé om att deras skrivprocess och produkt mår bäst av att den hålls ”ren” så den inte riskerar att bli mainstream. Och så vidare.

Jag tror på att man utvecklas genom att testa nya saker, prova tips och råd, studera hur ens favoritförfattare (och andra också för den delen) gör för att skriva så att man fångas av deras böcker. En väg att utveckla skrivandet kan vara att delta i skrivarkurser.

En del kurser jag gått har gett väldigt mycket, andra lite mindre. Men jag har alltid lärt mig något. Ibland har de varit mer teoretiska och man har fått lära sig om dramaturgiska element, begrepp som erlebte rede eller att skriva i olika genrer. Jag har gått kurser på studieförbund, högskola (distans) och på universitetet här i Göteborg. Jag ångrar ingen kurs. Inte nog med att jag lärt mig något, jag har även träffat trevliga människor som tyckt att skriva är något av det roligaste man kan göra.

Hur kurserna varit upplagda har varierat stort, men vissa av dem har bestått av att man läst varandras texter och gett feedback. Det är läskigt, pirrigt, nervöst och väldigt spännande att ta emot kritik, men det har också varit ett inslag som jag uppskattat, eftersom jag bland annat lärt mig hur det jag skrivit uppfattats. För det jag tänker kan såklart tolkas annorlunda ibland. Och det är bara en aspekt på allt jag lärt mig.

Kanske en skrivarkurs är något du kan önska, eller ge dig själv, i julklapp?

Skrivarkurs på sommaren

För många år sedan åkte jag på en skrivarkurs till Visingsö. Det är något av det roligaste jag gjort i skrivväg. Mycket var roligt, men särskilt förmiddagarna och eftermiddagarnas lektionstillfällen med skrivövningar och skrivtips uppskattade jag. Att träffa människor som tycker om att skriva är ju alltid kul, särskilt alla diskussioner om varför man skriver och hur. Många olika åldrar med allt från en sjuttonåring tjej till en man på dryga sjuttio gjorde också diskussionerna intressanta. Plus att jag verkligen gillar Visingsö, denna speciella långsmala ö med mycket fina cykelvägar.

Så om du funderat på att ta några skrivardagar på en sommarskrivkurs tycker jag verkligen att du ska göra det. Det finns rätt mycket att välja på så det är bara att kika runt för att se vad som passar. Och även om kurserna för den här sommaren nog är fullbokade kommer det ju fler tillfällen. Så spana nästa vår efter en skrivkurs som passar dig. Jag tror inte att du kommer ångra dig 🙂

En avlägsen dröm

Jaha, då var det dags. Nu börjar kursen för manusskrivande, eller som det också kallas, långskrivarkurs. Antar att det kallas så för att man skriver på ett manus, och inte som på den andra kursen de har, där man skriver kortare ”berättelser” i olika övningar.

Är det för att bli författare jag går den här kursen undrade någon. Författare? Nej, eller… För att skriva. Men då borde jag väl vilja bli författare, tyckte denne någon. Bli och bli. Jag vill skriva.

Jag vill skriva och det hade varit värsta bekräftelsen att bli utgiven, men att bli författare. Det blir man inte bara. Det ligger väldigt mycket arbete bakom och en del tur med att rätt person läser manuset.

Så jag skriver för att det är gôtt att skriva och kanske råkar någon av dessa berättelser bli så bra att de också ges ut. Men visst finns tanken där, att någon gång bli författare, även om det mest känns som en avlägsen dröm.

 

 

Feedback – för att utvecklas

Jag har gått några skrivarkurser, en del av dem har inneburit mycket feedback. Det uppskattar jag mycket. På samma gång kan det kännas svårt att ta emot en del kritik. Om den är berättigad inga problem, men när det snarare verkar handla om omotiverad och dåligt förberedd feedback kan jag bli irriterad. (Det tar inte lång tid att inse vilka av ens gruppkamrater som lägger tid på att ge feedback och vilka som inte gör det…)

Oavsett vad man framför tycker jag att man ska vara noga och ha tänkt igenom varför man tycker att någon kunde gjort något annorlunda och därmed kanske också bättre. Att ge god feedback är en konst.

Under kursen som börjar nu kommer jag att få arbeta mycket med att granska text, inte min egen bara, utan annans. Det här är en uppgift jag tar på stort allvar och jag hoppas, och tror, att den som ger mig feedback visar samma hänsyn så att det blir ett ömsesidigt utbyte.

För att få god feedback för att kunna utvecklas är min intention att skriva så bra jag kan. Jag hoppas nu att jag tar det här skrivandet på fullaste allvar och inte slarvar bort skrivtid eller slarvar med texten. För min tanke är att om jag får kritik på text jag skrivit när jag uppfattat mig själv som bäst (kommer säkerligen ha sämre och bättre dagar, men ändå…) så får jag också den bästa feedbacken och vilket ger den bästa möjligheten att utvecklas.