Om att skriva

Planera stora mål i små steg

Jag är försiktig med att pressa mig själv i nuläget. Visst känner jag mig piggare, men jag vill inte avge löften och planera saker för mig själv, som jag sedan känner att jag inte får ihop. Så små, små steg för att uppnå ett större mål är bra att tänka.

Jag har två skrivprojekt. Dessutom har jag en plan för en annan sak, men den får vänta ett tag till. En sak i taget. Mer än så får inte plats i vardagen och på fritiden.

Det ena skrivprojektet, dvs ungdomsmanuset, kan jag köra på med utan att fundera på vad ett eventuellt förlag skulle säga/tycka om det, eftersom det ju inte är ute och far hos förlagen såsom dystopin är. Alltså finns inga direkta hinder för att arbeta med det.

Så hur göra? Jag har god feedback att utgå från. Jag kan börja med att läsa igenom den igen. Aha, det var ett litet steg. Läsa feedbacken. Då kan jag fundera på när i tid det passar. En helg är ju bra för det. Kanske nästa?

Efter att jag läst responsen kommer säkert en massa idéer för hur jag kan arbeta med manuset. Då gäller det att ta det i en takt som bidrar till att jag känner att jag får något gjort utan att jag för den skull galopperar iväg och blir tvungen att tvärbromsa och lägga mig ner.

Om jag tänker i tid som känns lagom just nu, låter det okej att lägga två timmar om helgerna på det. Då kommer det till en liten framåtrörelse. Sedan HUR jag gör får jag utröna allt eftersom. För det kan jag faktiskt inte veta just nu. Hur gärna jag än vill.

Okej, två timmar är inte mycket tid, ändå, det kan vara fullt tillräckligt. (För några veckor sedan tyckte jag två timmar var övermäktigt. Jag som för flera månader sedan kunde sitta en hel dag eller helg i sträck. Så går det när utmattningen gör sig gällande, så tänk på det om du börjar få symtom. Bromsa! Blunda inte. Gör en förändring. Det har jag.)

Att ”bara” göra något med ett skrivprojekt på helgerna kan bidra till att det skapas ett vakuum mellan mig och texten. Att det blir en distans att knappa in på varje gång. Alltså borde jag hålla en tajtare närhet till manuset.

En kort stund en gång mitt i veckan, som tisdag, onsdag eller torsdag, borde läggas till. En timma. Inte mer. (Optimalt vore onsdag, men som det verkar nu, kanske jag yogar då.) Så sammanfattningsvis ser det ut så här:

Jag kan som sagt i nuläget inte planera för HUR jag gör, men jag kan planera för NÄR jag gör det. Och om jag har ett NÄR att arbeta utifrån kommer HUR:et lösa sig självt. Åtminstone brukar det vara så. För även om mycket sker i huvudet är det inte tillräckligt. Jag måste GÖRA också. Inte bara tänka.

På detta lilla vis kommer jag alltså bli klar med ungdomsmanuset. När det är klart har jag funderingar på att ge det ytterligare en skjuts till någon som läser igenom det. En betalande lektör, eller en testläsare att lita på. Det beror på hur jag själv tycker det gått med att arbeta igenom det. Men den dagen, den sorgen. För som du kanske märker, jag har ingen deadline. I huvudet vore det kul att bli klar snart, typ om ett par månader, men är jag klar till sommaren, eller därefter, ja, då var det så det blev. Och då var det kanske det som var meningen.

Annonser
Om att läsa, Om att skriva

Mål för 2018

Skrivmål

Jag vill redigera om ungdomsmanuset och ge det en ny chans hos förlagen nu när jag fått god feedback och bra förslag på förbättringar från testläsare – sådant jag verkligen håller med om. Men hur jag gör detta, och när, har jag inte bestämt. Ska jag ägna det tid på helgerna bara, eller kanske även under kvällarna? Ska jag börja nu i januari eller vänta till februari…? Oavsett tror jag manuset och de kommande förändringarna behöver landa lite till i huvudet för att det ska bli roligt och utvecklande att ta tag i det.

Vad gäller dystopimanuset (som jag väntar på besked om från förlag) får det vara som det är i nuläget. Men även med det har jag lite funderingar, fast mest gällande del två. Jag skulle vilja redigera tvåan och skriva lite nytt för att få en starkare nerv och mer spänning. Och tar jag mig an del två, tänker jag att jag kan behöva redigera del ett för bättre balans med tvåan. Om nu inte något förlag hojtar till att de vill ha ettan, för då får jag ju arbeta med det först och ta tvåan sedan.

Med två olika manus (tänker visst fortfarande på dystopin som ett enda) att arbeta med känns år 2018, dvs bara ett enda år, med ens kort. Jag vet att jag tar tid på mig vad gäller redigerande. Hade jag inte haft brödjobbet skulle det funnits bättre med både tid och ork. Men en ska ju ha in pengar också så bara att jobba på.

Läsmål

Föregående år ledde till trettiotre lästa böcker som jag bloggade om. Utöver dem har jag påbörjat böcker jag inte läste klart. Exempelvis Knausgårds textsamling Om hösten, vissa rätt fina, andra bara… blaha… som inte fick mig att vilja läsa vidare, liksom Anna Ahlunds Saker ingen ser. Debuten Du, bara älskade jag, så förhoppningarna var kanske för höga. Jag hade hört att den nya var annorlunda, och i mitt tycke för långsam och karaktärerna lyckades inte gripa tag så halvvägs igenom lade jag bort Saker ingen ser. Livet är för kort för att ägnas åt böcker jag inte orkar läsa om jag inte måste.

En av årets oavslutade böcker

Förra årets mål var att läsa tre böcker per månad. 33 delat på 12 blir 2.75 så det är ju ett bra resultat. Särskilt om jag har i åtanke att jag läste Stephen Kings Det i december, och att den motsvarar en sådär två, tre böcker med sina 1188 sidor.

Nytt läsmål: Läsa 2-3 böcker per månad. Så jag sänker ambitionen lite. Däremot vill jag bli bättre på att ta mig igenom böckerna som väljs till bokcirkeln. Böckerna där är oftast sådana jag inte skulle valt själv. Vilket är bra, för då vidgas läsvyerna. Knausgård var till exempel en sådan bok. Bokcirkelmedlemmarna väljer inte gärna populärlitterära böcker, utan Babel-böcker och pristagare. Med vissa undantag. Nästa som ska vara klar nu i januari är Rebecka Solnits Män förklarar saker för mig. (Den har jag inte börjat på, för jag läser The Mangle Street Murders eftersom jag saknade att läsa något på engelska efter en lång tid av läsning på svenska.)

Förr om åren var jag med i läsutmaningar. I nuläget räcker det med att jag utmanar mig själv. Men hur är det för er andra. Hur ser era skriv- och läsmål för året ut?