Om att leva

Midsommar och skrivtid

Gör ett extra inlägg här på självaste midsommarafton och önskar dig en fin midsommarhelg!

Oavsett planer eller tid och ork för att skriva hoppas jag att du får en härlig midsommarafton. Själv blir det grillning med vänner enligt tradition.

Sedan hoppas jag på skrivork i helgen. För bortsett från att göra mina uppdrag som lektör och skrivcoach har energin ännu inte riktigt räckt till för eget skrivande. Så håll tummarna för god vila och skrivkraft.

Ha det fint!

Om att leva

Bad- och skrivtid

Jag vill ha mer semester. Jag vet, vi har det bra i Sverige med våra betalda semestrar men jag har ändå inte fått nog och vill inte alls börja jobba på måndag. Jag vill ha mer.
image

En förkylning har i tre dagar satt stopp för badandet. Även om jag orkat göra annat smått är det bad som lockar. Sandstränder är inga vanliga inslag i badrepertoaren utan det är klippor, badbryggor och stegar som gäller. Och tänk, nu har vi 24 grader varmt vatten på flera av favoritbadplatserna.
image
Så jag håller tummarna för att det förkylda går över snabbt och att jag får möjlighet att bada så snart som möjligt. För när det kommer till bad då kan jag inte få nog.
image

Läsningen har flytit fint under sommaren medan skrivandet har fått stå tillbaka. Men jag är säker på att det blir mer av den varan här fram över. På vilket sätt får jag berätta mer om en annan gång och säger bara att jag har ordnat för mig så att jag kommer bli ”tvungen” att ägna mig åt mitt manus. Vilket manus det blir återstår dock att se.

Så passar jag på att hälsa en ny följare välkommen här för juli månad. Tack för att du vill läsa och följa min blogg!
image

Om att skriva

Segt skriva sent

Att sluta sent flera dagar underlättar inte skrivandet, varken för blogg eller annat mer skönlitterärt. Om det kombinerats med att jag också börjat sent hade det kanske hjälpt, men som det ser ut nu har jag tre dagar där jag är från hemmet i minst elva timmar, ochjag går oftast vid sju-tiden så att orka skriva på morgonen är helt uteslutet. Jag är visserligen tacksam för jobbet. Ett bra, roligt, intressant och utvecklande jobb dessutom så inget fel med den biten. Men ska man leva för att jobba så att man kan leva? Jag lyckas ju få in läsandet i levandet. Nu ska jag bara lista ut hur skrivandet ska få lite bättre plats. (För att inte tala om att jag gärna skulle vilja träna och träffa vänner lite mer.) Att utnyttja någon rast på jobbet då och då kanske kan vara en väg att gå…? Håller tummarna för det 🙂

Om att skriva

Skrivtid…

… efter väntetid. Gick glad i hågen från jobbet, aningens tidigare för att hinna med det snabba tåget, och hamnar på perrongen sittande inne en tyst vagn (allt för läsningen) i tjugo minuter – så tåget avgår alltså ungefär den tid det skulle befunnit sig i Göteborg. Jag som så väldans gärna ville komma hem fort för att skriva och redigera… Gissa om sådant tär på tålamodet.