Om att skriva

Skriva bokmanus – vanliga misstag att undvika

Ypperliga tips för oss som skriver – och som känns väldigt självklara men som jag ibland ändå inte följer fastän jag vet om dem – skriver Katrine Hamori om (författare/textgranskare).

Jag lånar hennes punkter (ingen anledning att uppfinna hjulet igen?). Läs och begrunda. Vad är du skyldig till?

Här är alltså några exempel på sådant man helst ska undvika men som många, många ständigt återkommer till;

  1. Sätt inte ” . . ” kring ord eller uttryck som du tycker är skämtsamt eller ironiskt menade.Exempel: Hon tyckte mannen som satt uppflugen på barstolen var ”söt.”Skriv inte söt om du inte menar det.

  2. Stryk alla så, ju – de behövs i princip aldrig, utom då de små orden betyder det de egentligen betyder, nämligen så= på det sätteti sammansättningen med desto= ju förr, desto bättre

  3. Strö inte omkring en massa att . . jämför; Sara lovade komma i tid/ Sara lovade att komma i tid. Det finns en nyansskillnad här. Båda är grammatiskt korrekta, men fundera över om du verkligen vill ha att.

  4. Markera inte att; nu tänker personen, med kursiv. Oftast framgår det i texten att här är det någon som tänker. Kursiv stil är jobbig för läsaren och överanvändning gör att det går inflation i typografin. Det är alltid läsvänligheten som ska prioriteras.

  5. Bestäm dig för hur du vill skriva dialog. Välj antingen – ( pratminus) och ny rad vid varje replik. Fungerar bäst när det är ett kort samtal mellan två personer – eller ” citationstecken”. Aldrig båda samtidigt.

  6. Skriv aldrig förkortningar i skönlitterär text. Pgr a = På grund av att det hör till snabbt nedtecknade anteckningar eller kortare faktatexter att förkorta vissa ord t ex och m fl.

  7. Glöm inte att paginera ( sidnumrera) ditt manus.

  8. Tänk på hur du namnger dina karaktärer. Äldre människor heter inte Hulda eller Eufrosyne eller Karl August. De är döda för länge sedan. I dag heter pensionärer Birgitta eller Kjell. Det finns tabeller där man kan se vilka namn som var populära vilka årtionden.

  9. Det är helt ok att börja en mening med . . . Jag

  10. Det räcker med sa ( sade) som sägeverb. Det går inte att säga något och le samtidigt. Hundra morrar, ormar väser, apor tjattrar – människor säger.

  11. Undvik anglicismer ( inflytandet från engelskan) som –ing, -ande, – andes.Exempel: Han kom springandes ätandes på en glass. = Han småsprang utmed häcken och mellan flämtningarna slickade han på glasstruten som hade börjat droppa vaniljsås på hans hand.

  12. Veckodagar och månader skrivs med liten bokstav.

  13. Har du svårt att skilja på de och dem – skriv då hellre dom. Eller sätt in they eller them för att testa vilket.De gav nycklarna till dem. They gave them the keys.

  14. Sätt inte kommatecken före och.

  15. Använd gärna synonymlexikon.

  16. Det är ok att hitta på egna ord. Språket är levande och förnyas hela tiden.

Vad jag är uppenbart medveten om så är jag fortfarande skyldig till: nummer 11 – Anglicismer. Gissar att det beror på att jag läser mycket på engelska.

Vad jag vet att jag blivit bättre på är: nummer 2 och 3

Flera av de andra punkterna har jag aldrig gjort och känner mig oändligt stolt över att ha haft koll på detta tidigt. 🙂

(Lite synd att texten har så många slarvfel. Fler än jag som tycker det sänker intrycket?)

 

Annonser
Skrivtips

Skrivtips 29 – Utsikter

Dagens skrivtips är en skrivövning. Inspiration kommer från dagens bild. (Den utsikt jag för tillfället har – det var för varmt att sitta ute!) Vad händer när du ser bilden? Vilka tankar väcks? Skriv utan krav på att det ska vara ”snyggt”. Öva på att skriva utan att redigera dig själv innan orden landar. Flödesskriv om du så vill, men skriv snabbt. Låt tankarna flöda. Ett tips kan vara att sätta en timer. Fem minuter kanske… Vad händer under dessa minuter? Var landar texten? Vad ger bilden och ordet utsikter för associationer? Tänkt inte för mycket. Bara skriv 🙂

Lycka till!

image

Om att skriva, Skrivtips

Snart skrivtips

Skrivtipset har saknats här under början av januari men det är på gång. Som i höstas kommer jag skriva ett skrivtips per månad. Även om vissa små tips kanske slinker med i de ordinarie inläggen om skrivandet får de ju inte rubriken skrivtips, så som det kommer bli om lördagarna. Och vad är väl bättre än att börja varje månad med ett tips. Så får det bli. Som i höstas. Ordning och reda och struktur.

Och när jag inte skriver skrivtips ägnar jag mig åt mitt manus. Men jag har också en uppgift för en kurs som ska in. Detta med att skriva har jag alltså fullt upp med och jag tror nog allt att allt skrivande är av godo. Det skapar en vana. Söka ord, hitta rätt formuleringar och skapa en helhet som ska tas emot av läsaren.

Så i väntan på årets första skrivtips (som kommer om två veckor) blir tipset att skriva. Skriv! Formulera dina meningar och hitta dina uttryck. Blir det för mycket av något? För lite av något annat? Stryk, ändra, gör om, gör bättre.

Lycka till!

Skrivtips

Skrivtips 26 – Vad är väl ett namn?

Idag skriver jag om vikten av rätt namn på sina karaktärer. Karaktärsnamnen bidrar till att skapa en helhet. Med ett namn kan du t.ex. sätta en känsla för vem karaktären är, vilken bakgrund den har och i vilken tid den lever.

Vad väcker t.ex. namnen Astrid och Rebecka hos dig?

Det kan hända att fler känner och tänker som du inför vissa namn. Dessutom är namn, i viss mån, generationsbundna . Dubbelnamnen har inte riktigt kommit tillbaka än, men jag tror att de inte ligger långt bort eftersom populära namn på barn som föds idag är namn som var vanliga för generationen gammelmormor/-morfar/-farmor och gammelfarfar. På ett ungefär då…

Dessutom finns viss klassbetoning på namnen. I Sverige talar vi inte så mycket om olika samhällsklasser men de finns ju. Vad heter en svensk pojke eller flicka som växer upp i ett helvitt område där de boende tjänar långt över medelsnittet? Eller ett svenskt barn som växer upp i områden med arbetslösa och många som tjänar långt under medelsnittet? Vad heter man i olika generationer om man kommer från andra länder? Följer deras namncykler ens samma mönster som våra?

För att skriva trovärdigt krävs alltså viss research emellanåt och den kan vara viktig att göra för de namn man väljer. Så att rätt känsla skapas. Så att läsaren placeras rätt i tid och rum.

Okej, då har du lyckats hitta rätt namn till dina karaktärer. Vad händer om du bryter detta och sätter ”helt fel” namn på din karaktär. Hur påverkar det hur du ser på henne eller honom?

Själv råkade jag när jag återupptog en historia efter något års uppehåll skriva fel namn på en huvudkaraktär. Det slutade med att jag beskrev honom annorlunda. Han blev hårdare till sättet. Bara för att namnet påverkade min bild av vem han var. Nu ville jag inte ha honom sådan och förstod inte vad som hände. Men när jag insåg namnbytet skrattade jag gott åt mig själv, bytte tillbaka och skrev om. Han blev den jag tänkt mig igen En mjukare kille.

Denna trendkänslighet och vaksamhet för namn kan dock leda till att karaktärerna kommer att heta samma. Välj kanske inte toppliste-ettorna av namnen för vilket år de nu må vara födda. Kanske kan det vara idé att kika lite neråt på listan om du vill vara mer unik.

Själv har jag vid några tillfällen prickat in  namn som figurerar i internationellt kända dystopier och känner att det inte är jätteroligt att flera av mina karaktärer heter samma som välkända böckers huvudpersoner. Jag har alltså inte härmats, utan råkar bara vara lite trendkänslig. 😉

Kan hända att jag är namnpetig, men det skulle vara roligt att höra hur andra tänker? Fler med namnbryderier? Oavsett vilket, lycka till med namnvalen!

 

 

 

Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips 25 – Berättarperspektiv

Skrivtipsdags. Idag blir det berättarperspektiv. Vad ska man välja? Sist tog jag upp det här med tempus. Tempusvalet och vilket perspektiv man väljer att berätta ur tycker jag hänger ihop.

Men innan dess tänker jag gå igenom de tre vanligaste perspektiven: tredje person, jag och allvetande.

Tredje-person-perspektivet utgår från hon eller han, och hen förstås. Det innebär att man befinner sig i huvudet på sin karaktär, och utifrån dennes perspektiv återger man vad som händer, hur denna person känner och upplever sin omvärld.

Det kan hända att man byter mellan olika karaktärer och då är det viktigt att man gjort ett tredje-persons-perspektiv som är tydligt i sin berättarröst så att läsaren märker skillnad i vem som nu står för berättandet. Lite klurigt, men fullt görbart. Dock ska du tänka på att inte hoppa för mycket mellan karaktärerna, för det kan hända att läsaren får svårt att skilja perspektiven åt. Om de nu då inte är otroligt tydliga.

Jag-perspektivet även kallat första-person-perspektiv, innebär att man berättar utifrån ett jag. Då beskrivs hur jag-et upplever saker och ting och läsaren följer jag-et i olika situationer. Ett bekymmer med detta kan vara att man lätt tenderar att bli uppräknande i sitt beskrivande av vad som sker runt jag-et eller i vad jag-et gör. Inte roligt för läsaren. Så tänk på det.

Både jag, hon och han (hen) är ett begränsat perspektiv eftersom berättaren måste befinna sig i deras huvuden för att kunna förmedla berättelsen. Till skillnad från det allvetande perspektivet.

Allvetande-perspektivet handlar om en (författar)röst som är allvetande och därför känner till allt som sker, vad alla tänker och känner. Den kan också förflytta sig i tid och rum eftersom den allvetande berättaren har något sorts gudalikt över sig. Eller ja, det är i alla fall så som jag skulle beskriva det. Kanske inte helt ok att kalla allvetande-perspektivet gudalikt…? Nåväl. Tänk sagor. ”Det var en gång…” Då kanske du förstår lite mer av det allvetande perspektivet.

om-en-vinternatt-en-resande-italo calvinaFörutom dessa tre vanliga berättarperspektiv har vi även du-perspektivet. Jag kan inte minnas att jag själv läst någon bok med detta perspektiv – eller jo, på litteraturvetenskapen läste vi en italiensk författare… Vad hette boken? (Liten efterforskning senare.) En vinternatt en resande, Italo Calvino. Den är överhuvudtaget mycket speciell i sitt berättande och kräver en del av läsaren. Kan rekommenderas.

Bland-perspektiv innebär att man växlar mellan perspektiven och vanligast är väl då mellan att vara allvetande och tränga in i tredje-persons-perspektivet. Det innebär att berättarrösten har en översyn som ger mer till läsaren än om författaren strikt följer en hon eller han i sitt berättande.

Så. Har jag nu missat något perspektiv säg gärna till. (Tillägg: Freja påminde om vi-perspektivet. Julie Otsuka använder det i sin Vi kom över havet som jag ju t.o.m. läst. Så lätt att glömma.)

Och som jag nämnde kan berättarperspektiv och tempus hänga samman på olika sätt. T.ex. kan tredje person och dåtid vara en vanlig kombination, eller att jag-perspektiv och nutid/presens hänger ihop. Själv skriver (redigerar) jag en dystopi som jag skrivit/skriver i nutid och tredje person plus att en allvetande berättarröst emellanåt gör sig gällande.

Att testa olika tempus och olika perspektiv är roligt och jag ser för och nackdelar med dem alla. Det roliga tycker jag är att jag oftast tänker att det ena valet eller det andra låter svårt, men sedan flyter det på av bara farten när jag väl kommer igång och inte tar för stora uppehåll mellan skriv/redigerarperioderna.

Har du något favoritperspektiv? Eller är du som jag och testar för att kanske hitta ett? Eller tror du att man kan variera sig och vara lika bra på alla? Det skulle jag gärna fundera mer på, om man kan behärska alla lika bra 🙂

Oavsett hur du gör, lycka till!

 

Om att skriva, Skrivtips

Semester för Skrivtipsen

image
"Brunch" på Ethels

Skrivtips tar semesterledigt över sommaren men i augusti är jag tillbaka med olika övningar, råd och tips vad det gäller skrivandet och det där med att få till en bok.

Och istället för att skriva skrivtips tänker jag ägna mig åt sånt som att fika gott ute med andra halvan och vänner. Jag håller även tummarna för varma soliga dagar på stranden med en bok i picknickkorgen…

Men även om just Skrivtipsen inte dyker upp här på lördagarna kommer jag fortsätta blogga. Vi ses här och lycka till med skrivandet i sommar!

Skrivtips

Skrivtips 22 – Skrivövning bild

Idag bjuder jag på en övning som ska väcka fantasin och skrivlusten. Tanken är att du ska utgå från en bild och skriva en historia om den. Helst bör det vara människor på bilden men det är inget måste, utan det viktigaste är att du väljer en bild och funderar på den. Vad är det som visas? Vilka är med på bilden och vad är deras relation? Vem har tagit bilden? Varför? När togs den? Vad hände i världen då? Sätt in bilden i ett sammanhang som gör att det blir en liten historia. Skriv så långt som du själv vill men minst en sida för att få igång tankarna och skrivandet.

Bilder kan du t.ex. hitta i någon tidning, som fotografier, reklam mm. (Eller var du hittar en lämplig bild.) Lägg dock inte för mycket tid på att hitta ”rätt” bild. Bestäm dig för att t.ex. välja en på sjunde högersidan i en tidning. Gör ett val som begränsar dina möjligheter att tänka att den här bilden vill jag inte skriva om. Låt slumpen styra. Och skriv.

Lycka till!