Böcker

Jag är ju så jävla easy going – Jenny Jägerfeld

jenny jägerfeld jag är ju så jävla easy going cdonAtt Jenny Jägerfeld är psykolog med god kännedom om olika diagnoser som Adhd eller depression märks i den här härligt humoristiska men rätt svarta ungdomsboken Jag är ju så jävla easy going. Att hon dessutom skriver bra och får till trovärdiga karaktärer gör ju inte saken sämre liksom. Inte särskilt konstigt att hon plockade hem Augustpriset 2010.

Handling
Joanna har Adhd. Hennes mamma skriver böcker som ingen vill ge ut, trots en succé för ett antal år sedan och pappan sitter i soffan och tittar blint på tv:ns frågesportprogram, sjukskriven för depression. Pengar saknas till mat, kläder och medicin. Livsviktig medicin för att Joanna ska kunna fungera normalt, eller ja normalare än utan i alla fall. Som om det inte vore svårt nog att bete sig någorlunda vettigt i närheten av Audrey, den hemliga kärleken i skolan. Då dyker det upp, det gyllene tillfället att komma över en stor summa pengar. Problemet är bara att om Joanna tar chansen, eller risken, blir hon kriminell. Men hey, vad gör man inte för sin medicin?! Det är ju för ett gott ändamål. Vilket slutar med att hon blir hotad till livet.

Reflektion
Humorn i Jag är ju så jävla easy going får mig att skratta till några gånger, kanske inte de ”dråpliga” situationerna utan Joannas sätt att tänka kring omvärlden. Samtidigt är det en bok som lyfter viktiga ämnen. Föräldrar som inte räcker till. Depression och rädslan hos ett barn för vad en sådan sjukdom kan åstadkomma. Ansvarstagandet för familjen. Att inte kräva mer än vad föräldrarna kan ge, både materiellt och emotionellt.

Kanske kan det kännas lite väl socialrealistiskt emellanåt, men tack vare det rappa språket, Joannas kvickheter och genomtänkta karaktärer funkar det. Jag köper det. Och gillar det. Även om Joanna är en karaktär som jag inte alltid är så förtjust i. Men hon engagerar och det betyder mycket för mig. Rekommenderas!

 

Böcker

Hoppas – Åsa Anderberg Strollo

HoppasHoppas är en ungdomsroman som kom 2011. Jag hade hört en del bra om den och visst blev det spännande läsning, fast jag tycker nog den var mer intressant än bra.

Handling
Jonna söker sig till Stockholm där hon tror att hon ska få jobb och lägenhet. Men att vara sexton år, utan pengar och kontakter ger varken det ena eller det andra. Hennes ilska mot mamman som åkt på charter med pojkvännen så att Jonna ska få fira jul med mormor som dricker får Jonna att envist dröja sig kvar i Stockholm, som hemlös. Hon träffar några tjejer som liksom hon inte har en fast och trygg punkt i tillvaron, och får uppleva de svåra sidorna av livet som hemlös. Som tur är går det ändå rätt bra.

Min reflektion
Jag tycker att Jonnas anledning till att rymma hemifrån kan vara godtagbar. Hon är arg, ledsen och otroligt besviken på sin mamma, men att hon ändå inte lämnar Stockholm efter första natten utan någonstans att sova förvånar mig. Boken beskriver livet för unga hemlösa tjejer, vad de får utstå av utnyttjanden och hur de dämpar ångest med alkohol och droger. Det finns verksamheter där de kan få hjälp, men att ta emot det stöd som erbjuds sitter långt inne. Misstänksamheten gentemot myndigheter är stor, precis som det kan vara.

Åsa Anderberg Strollos Hoppas ger några timmars fängslande läsning. Jag vill veta hur det ska gå. De hemlösa unga tjejernas perspektiv är viktigt att lyfta, och det känns rätt svart och svårt att skapa en förändring. Hoppas ger en inblick i hur det kan vara och vad som kan vara en början till förändring, både i den krassa verkligheten och så klart för Jonna och hennes vänner. En bok som väcker tankar och som kan användas för kanske klassrumsdiskussioner om varför livet ser ut som det gör för vissa. På så sätt är Hoppas en viktig bok, och även värd en rekommendation.