Böcker, Om att läsa, Om att skriva

Komiskt och sorgligt

Igår läste jag denna på stranden. Jättebra, minst sagt. Om att vara tolv år och försöka överleva, eller rentav leva, när ens mamma tagit livet av sig.
Otroligt bra skrivet av Jenny Jägerfeld. Lättläst, trovärdigt och träffsäkert.

image

Annonser
Böcker

Om jag stannar – Gayle Forman

om jag stannar foreman galeOm jag stannar är en amerikansk ungdomsbok som handlar om att välja mellan liv och död, bokstavligt talat. Jag är glad för att jag hade turen att vinna den i en utlottning, för trots det tunga ämnet var den lättläst och mycket fin.

Handling
Mia och hennes familj ger sig iväg på en utflykt med bilen. Tyvärr kommer de inte långt innan en annan bil kör in i dem. Mia vaknar upp och ser sina föräldrar döda och sin lillebror svårt skadad. Hon upptäcker även sig själv liggandes på marken mycket illa däran och inser att hon lämnat sin kropp. Hur ska hon återförenas med den? Och är det vad hon vill?

Reflektion
Mia ska börja på Julliard, en prestigefylld musikskola i NY där endast de allra bästa blir antagna. Hon är cellist och att musiken betyder mycket i hennes liv blir tydligt i Mias tillbakablickar. Föräldrarna var musiker, och pojkvännen är med i ett band som är på väg att få ett genombrott. Tillbakablickarna vävs vackert samman med varje scen på sjukhuset där Mia betraktar sig själv och sina släktingar och vänner. Sorgligt och vemodigt så klart med tanke på ämnet. Ska man stanna när man förlorat allt? Vad finns kvar att leva för?

Allt detta funderar Mia på i Om jag stannar och hennes beslut är inte enkelt. Hur ska hon veta vilket val hon ska göra, vad ska hon basera det på? Som läsare tycker jag förstås att hon ska stanna. Men Gayle Forman lämnar mig i ovisshet in i det sista och jag gillar det. För i Mias val tycker jag att det inte finns några rätt eller fel. Rekommenderas!

 

Böcker

Jag ger dig solen – Jandy Nelson

Jandy Nelson Jag ger dig solenDet händer ibland att jag får en bok i min hand som ger en läsupplevelse utöver det vanliga. Sådana böcker kommer jag över rätt sällan. Fantastiska böcker eller underbara böcker, ja, det stöter jag på emellanåt. Men den här speciella sorten är ovanlig. Desto roligare då att det är ett recensionsexemplar från Gilla som lyckas ge mycket mer än ”en vanlig läsning”.

Handling
Jag ger dig solen av Jandy Nelson, handlar om tvillingarna Noha och Jude. De är fantastiskt konstnärliga och deras mamma vill att de ska gå på den bästa konstskola hon känner till, och som finns där de bor. Självklart ska de söka, även om Jude inte riktigt är med på noterna. Brorsan är ju så mycket mer konstintresserad och har en förmåga att se varje situation som en bild. Dessutom är han mammas favorit. Jude och mamma bråkar mest, för mamma vill inte att Jude ska vara en ”sådan flicka” vars kjolar bara blir kortare och kortare.

Min reflektion
Jag ger dig solen är en titel som återkommer på ett vackert sätt i berättelsen och som har en fin betydelse för hur Jude har det. Boken berättas inte kronologiskt förrän mot slutet. Då flätas den tretton-åriga Nohas historia ihop med systerns som utgått från när hon är sexton år. Under tre år har de varit splittrade tvillingar, oförmögna att mötas och oförmögna att orka… Först när bakgrunden blir klar, och de förstår (liksom läsaren), kan de försöka möta framtiden och börja leva igen.

Känslorna är starka och vänskapsbanden likaså. Att vara vän, och vilja mer än vänskap, i ett samhälle där det fortfarande inte är lika enkelt att älska någon av samma kön som av ett annat, gör det inte lätt för bokens karaktärer. Jandy Nelson belyser hur det kan vara, rakt och respektfullt. Tonåren är en tid när man ska finna sig själv, och det är lätt att man istället förlorar sig, speciellt när livet faller samman. Har man då inte ens kvar solen är det inte konstigt om det känns mörkt.

Noha och Jude är lika kloka som oförståndiga. Precis som vi människor är. Och än mer när vi lever i en kris. Det förstår Jandy Nelson utan att komma med några pekpinnar. Jag ger dig solen är en ungdomsroman för äldre tonår och unga vuxna, men nog passar den minst lika bra för oss vuxna. Rekommenderas verkligen!

Vill ha ett smakprov från boken? Kika då in HÄR hos mig.

Och blir du sugen på att köpa Jag ger dig solen då kan du titta in här, eller här.

Böcker

Looking for Alaska – John Green

looking for alaska john greenLooking for Alaska publicerades 2005, sju år innan The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag) kom ut och som blivit en succé och nu går på bio. När jag läste The Fault in Our Stars blev jag inte lika förtjust som så många andra, men Looking for Alaska har gjort mig till ett fan av John Green.

Handling
Miles är en kille som gillar kända personers sista ord. Han har inga vänner och bestämmer sig för att börja på internatskola. Där lär han känna the Colonel och Alaska. Alaska är en tjej som fascinerar fler än Miles men hon har pojkvän, vilket inte hindrar att de blir väldigt nära vänner. Fast hur nära man än kommer någon, kan man aldrig veta vad den egentligen känner och tänker. Det blir Miles och vännerna varse när deras livs ställs på ända, allt på grund av Alaska.

Min reflektion
John Green inleder Looking for Alaska med rubriken ”Before”, och sedan räknar han ner från ”One Hundred and Thirthy-six Days Before”. Genast förstår man att läsningen kommer leda till dag noll, dagen då något hände. Det är ett snyggt berättargrepp och jag väntar med spänning på vad som ska hända. Det som händer får mig att önska att handlingen varit annorlunda. Men om den varit det, skulle boken inte varit lika bra. För Looking for Alaska är bra. Språket flyter, karaktärerna är komplexa och trovärdiga. Green väjer inte för det liv tonåringar lever. Alkohol, rökning, sex, besvikelser och förälskelser. Inga pekpinnar. Det är som det är och det känns äkta.

Looking for Alaska har varit påtänkt som film, men har inte filmatiserats och på Greens hemsida skriver han att han inte vet om det kommer ske ens, men med framgångarna av filmatiseringen av The Fault in Our Stars kanske Looking for Alaska står på tur? Den skulle säkert bli en riktigt bra film, men i väntan på en filmatisering rekommenderar jag romanen, en ny favorit. Läs den!

 

Du hittar den t.ex. på biblioteket eller på Adlibris och Bokus.

 

Böcker

Konsten att tala med en änkling – Jonathan Tropper

konsten att tala med en änkling tropperKonsten att tala med en änkling innehåller stort allvar och mycket humor, men kanske mer åt det tragikomiska hållet än det lustiga. Vardagskomiken finns där, precis som vanligt i Jonathan Troppers böcker, och som vanligt lite mer skruvad.

Handling
Det är ett år sedan Dougs fru dog. Han har fullt upp med att överleva hennes bortgång, och som tur är finns hans familj som stöd. I alla fall när de inte stjälper till. Och så behöver han hjälpa sin frus 16-årige son, som Doug hann vara styvpappa till i tre år innan olyckan. Själv är han inte ens trettio och känner sig mest som en strulig tonåring, när han inte beter sig som en.

Min reflektion
Galna amerikanare! Ja, det är faktiskt min första tanke. För tänk en film där allt som kan gå fel verkar göra det, fast man vet att det kommer ordna upp sig, för det gör det i amerikanska komedier. Sådan är boken. Doug har sex med grannfrun (ingen bra idé), hans syrra skickar honom på blinddejt efter blinddejt, den ena värre än den andra, styvsonen kommer inte överens med sin far så Doug måste såklart rycka ut. För att inte tala om den galna familjen som finns i kulisserna. Många ingredienser, och det blir lite av en fars men med sina poänger här och där.

Hur Doug hanterar sorgen efter sin fru känns trovärdigt och jag gillar att Tropper skriver om ämnet så här. Unga människor som förlorar varandra, det blir lätt sentimentalt och smetigt, för att inte tala om sorgligt – såklart. Och sorgen tittar fram, men på ett fint och klokt sätt, bland annat ur Dougs perspektiv när han funderar på hur man egentligen ska tala med en änkling. Så det gillar jag, annars är jag inte helt såld. Det var en bra Jonathan Tropper bok, inte jättebra, utan bra.

 

Sugen på att läsa? Om du vill köpa kan du t.ex. hitta den på Adlibris eller Bokus.

 

Böcker

”Jag saknar dig, jag saknar dig!”

Jag saknar dig, jag saknar dig! Av Peter Pohl och Kinna Gieth har några år på nacken. Den utgavs första gången 1992 men det märks nästan inte alls i berättelsen att den är tjugo är gammal.

Jag saknar dig, jag saknar dig! handlar om de fjortonåriga tvillingsystrarna Cilla och Tina. Cilla blir påkörd och dör. Kvar finns Tina, ensam och halv. Boken handlar om sorgen, om att leva, om att vara tonåring och smärtan det kan innebära i sig.

Språket tog en stund att vänja sig vid. Det har en berättande ton, utifrån Tina som tredje-person-perspektiv men växlar också till Tina som jag-perspektiv vid några tillfällen.  Och så finns den allvetande berättartonen med… (Hm… Är inte bäst på vad dessa perspektiv heter.) Men oavsett berättarröst fick jag vänja mig vid den här tekniken och det gjorde läsningen lite klumpig, utan att ha ett bättre ord för det. Att perspektivet förändras har sina anledningar och skapar viss dynamik.

Berättelsen kan hjälpa en att förstå sorg (egen och andras) och beskriver hur det kan vara att mista någon för tidigt och oväntat. Helt klart intressant och värd en genomläsning.