Böcker

The Wife – Alafair Burke

Att börja läsa Alafair Burkes The Wife (2018) direkt efter John Verdons Think of a Number var som att gå från skönaste poesi till en åttaårings prosa. Alafair Burke skriver inte på något vis dåligt, skillnaden dem emellan språkligt sett var bara så otroligt stor att det tog mig rätt många kapitel innan jag kunde lämna Verdons mjuka språk bakom mig och ta in Burkes mer enkla och vardagliga.

The Wife är en metoo-historia om en framgångsrik man som blir anklagad för sexuella trakasserier och därefter våldtäkt. Hustrun, Angela, är huvudpersonen. I jag-form följer vi hennes syn på maken, hon berättar om sin bakgrund som kidnappad och bortförd och vilken del det har i att mannen nu anklagas för sexuella övergrepp. Det ger en extra dimension att de har en son, hennes pojke från tiden hon var kidnappad, och hur hon försöker att skydda honom.
Ett par övriga karaktärer, bl.a. polisen, följer vi i ett tredje persons-perspektiv och alla bidrar till att skapa en spännande helhet.

The Wife är skriven med ett enkelt språk. Jag läste på engelska men det kunde lika gärna ha varit svenska. Men, även om språket är enkelt är intrigen mer utmanande. Burke bygger på med flera byggstenar och låter mig som läsare få veta lite mer, lite i taget, på ett snyggt sätt. Dessutom håller hon mig som läsare i osäkerhet. Jag kan inte veta vem som talar sanning, offret eller förövaren. Och det gillade jag. Rekommenderas.

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Alafair Burkes The Wife bl.a. här och här.

Annonser
Om att läsa

Lässtopp trots bra bok

Ibland tar det bara slut. Mitt i läsningen. Har hållit på med den här – trots att den är riktigt spännande – i flera veckor. Men lässuget försvann. Jag läser ändå, men det blir några få kapitel i taget.

image

Böcker

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

Häromveckan skrev jag om att jag glömt bort vilken bok jag läst i början av oktober. Då tänkte jag att boken kanske varit en petitess, någon som inte gjort avtryck. Tänk vad fel. För Norra Latin (2017) väckte både engagemang och intresse. Sara Bergmark Elfgren har skrivit en mystisk rysare, ja en spökhistoria med magiska inslag. En bok som jag hade svårt att låta bli att sluka i ett svep.

Tamar och Clea börjar på Norra Latins teaterprogram. Tamar inflyttad från Östersund till Stockholm utan vänner och populära Clea, känd sedan barndomen inom teater och tv, tack vare hennes kändis till mamma. Även Tim börjar i samma klass, barndomsvän med Clea och vars pappa är stor filmskådis. Tamar iakttar dem avundsjukt utan att göra så mycket väsen av sig. Men något på skolan har uppmärksammat henne. Vad är det för väsen som hemsöker henne, skapar kaos och oreda medan det verkar gömma sig i väggarna på den anrika skolan. Kan Tamar lösa gåtan utan att bli en elev som likt så många andra drabbats av spökets illvilja?

Sara Bergmark Elfgren har som sagt skrivit en suggestiv spökhistoria som ger mig kalla kårar. Hennes porträtt av de tre gymnasieeleverna och speciellt tjejerna, deras inre känsloliv och relationer beskrivs väl och jag tycker mig förstå deras motiv, ändå önskar jag att de gjorde andra val. Ni vet, ungefär som när man ser en skräckfilm och om man gillar karaktärerna vill man skrika åt dem att inte gå ner i källaren (om man inte gillar dem vill man att de går ner). Jag slukade boken så fort som det var möjligt. Så har du inte läst Norra Latin men är nyfiken, ta dig en titt. Rekommenderas!

Och ja, det går väl inte att låta bli att nämna att Norra Latin är Sara Bergmark Elfgrens första bok efter Engelforstrilogin som hon skrev ihop med Mats Strandberg. Att hon klarar galant att stå på egna ben bevisas helt klart i denna mystiska spänningsroman.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Norra Latin bl.a. här och här.

Böcker

Slated – Teri Terry

slated-teri-terryA clean slate, det innebär det att vara Slated. Unga kriminella får en chans att börja om på nytt. Deras personligheter raderas. Minnen, allt om vilka de är och vilka de kände, försvinner. De får ett nytt liv i en ny familj. Tycker du det låter spännande? Det tyckte jag. Och det var det.

Handling
Kyla inser att hon är annorlunda. Hur hon reagerar på armbandet, Levon, som mäter hennes sinnesstämning och hindrar slateds från att vara våldsamma, skiljer sig t.ex. åt från hur det borde vara. Precis som att hon är ovanlig som har mardrömmar. Eller om det är minnen?

När Kyla kommer sanningen om sig själv närmre inser hon att hon måste hålla den hemlig. Till och med för Ben, som också är slated, fastän hon litar mer på honom än någon annan. De litar på är få och ett enda misstag kan leda till att någon av alla som övervakar henne anger henne och hon skickas tillbaka. Men till vad?

Reflektion
Teri Terry har skrivit en spännande bok om möjligheten för unga som hamnat snett att börja om på nytt. Men vänder också på frågan om det etiska i det. Slated lyfter maktövergrepp från myndigheterna. De som säger ifrån hämtas för att aldrig ses igen. Vad händer dem?

Slated är en bladvändare, lättläst och väcker nyfikenhet. Jag undrar vem Kyla egentligen är och var hon kommer ifrån. Nu får jag inga svar eftersom boken ingår i en trilogi. Och jag kan knappt vänta på att få veta hur det ska gå. Rekommenderas!

Vill du läsa ett utdrag ur Slated kika då in på min smakebit. Eller är det en bok du vill köpa? Då hittar du den bl.a. här och här. Nästa bok i serien heter Fractured. (Den har jag förresten redan börjat läsa och har lika svårt att lägga undan den.)

 

Böcker

City of Fallen Angels – Cassandra Clare

city of fallen angels clareFjärde boken i The Mortal Instruments får mig att gilla serien igen. Efter trean var jag nämligen inte helt nöjd och kände viss tveksamhet inför att fortsätta. Men jag känner för karaktärerna, gillar tanken på en parallell värld och är inte den som ger upp i första taget. Tur det. Eftersom City of Fallen Angels fick mig på banan igen.

Handling
Alltid svårt att prata handling i serier med risk för att avslöja tidigare händelser. Nu får i alla fall Simon, som är ny på att vara vampyr, mycket plats. Han kämpar med att stå emot lusten för blod, men velar också mellan två tjejer. Maia som är varulv och demonjägaren Isabelle och han dejtar båda. Inte snyggt. Clary och Jace velar också. Kära och förälskade. Men inte helt uppriktiga. De upplever att något är fel, men det här med att våga uttrycka sina tankar… Inte enkelt.

Som vanligt händer övernaturliga saker. Oändligt gamla vampyrer, oändligt gamla demoner och oändligt grymma ritualer mot människor och små barn. Det är som vanligt ungefär, och upp till Jace,  Clary, Isabelle och hennes bror Alec, och Simon förstås, att rädda världen. Eller ja, åtminstone sig själva.

Reflektion
City of Fallen Angels har en lugn berättartakt fylld av spännande händelser som binds samman fint. Cassandra Clare lyckas i denna fjärde bok hålla den röda tråden utan att tappa bort sig i en mängd sidohistorier som stör eller får mig att tappa läshastigheten. Det blir en bladvändarläsning. Kanske tack vare att handlingen rör sig kring Simon i mångt och mycket. Han är lätt att tycka om och, till skillnad från Clary och Jace som tenderar att vara drama-queens båda två, en behaglig karaktär.

Upplösningen är relativt förutsägbar. Jag gissar rätt på några delar men tycker det är helt okej. Det är spännande nog ändå. Och City of Fallen Angels har en riktig cliffhanger på slutet. Så det blir att fortsätta med femman, City of Lost Souls, på direkten.

Rekommenderas.

En bok du vill köpa? Du kan hitta City of Fallen Angels t.ex. här eller här.

Böcker

The Death Cure – James Dashner

death cure james dashnerDå var tre böcker av fyra i den dystopiska Maze-runner serien klara. The Death Cure kändes inledningsvis spretig och trots en spännande handling faktiskt lite seg. Men sedan tog den sig och jag sträckläste till slutet.

Handling
James Dashner låter läsaren få en mer komplex bild av hur världen ser ut och varför i The Death Cure och hopplösheten känns rätt stor. Hur ska världen någonsin bli sig lik igen? Thomas och hans vänner har ingen lätt uppgift framför sig när de vill rädda sig själva och sina vänner, men även mänskligheten förstås. För det kan faktiskt vara så att någon av dem är nyckeln till räddningen.

Mer än så säger jag inte. Vill ju inte avslöja allt för mycket 😉

Reflektion
Jag klagade lite i förra recensionen på huvudpersonen Thomas självgodhet. Hans martyrlika sida och att han alltid sätter andra främst… Den här sidan av honom blir mer komplex nu och jag gillar att han hamnar i moraliska dilemman där inte ens hans fallenhet för det goda kan lösa problemen. ”Good that”, som de säger i böckerna.

The Death Cure började som sagt lite segt, trots att det snabbt uppstår bråk och action. Jag tyckte första halvan velade och jag undrade vad Dashner ville ta vägen med sin story. Sedan får han ihop det och spänningen blir en komplex helhet. Med ett litet oväntat slut faktiskt. Det gillar jag, att The Death Cure överraskade mig. Föregående böcker har jag nämligen upplevt som aningens förutsägbara. Men inte denna. Good that.

Rekommenderas!

Köpsugen? Du kan t.ex. hitta den här eller här. Eller så gör du som jag och lånar på biblioteket 🙂

Böcker

The Maze Runner – James Dashner

maze runnerJames Dashners The Maze Runner blev film för några år sedan, och jag tyckte den lät spännande men kom aldrig mig för att se den. Puh, vilken tur! Gissar att läsningen knappast blivit lika givande då som nu.

Handling
Thomas hamnar hos ett stort gäng tonåriga killar som befinner sig på en sorts gård, omgärdad av en enorm labyrint. Ingen vet var de kommer från, vilka de är. Allt de har är ett namn att klamra sig fast vid. De vill lösa gåtan med labyrinten, övertygade om att det finns en väg ut. Samtidigt undrar de varför de utsätts för detta. Vem har satt dem i den här märkliga situationen? Vem sänder farliga monster efter dem i labyrinten? Och är Thomas en ledtråd, och kanske den som kommer lösa gåtan till och med?

Reflektion
Det är spännande från första sidan till sista. Jag misstänker upplösningens gåta och har rätt. Men vad gör det att det är aningens förutsägbart, när det är så spännande? Lite stör jag mig dock på att The Maze Runner enbart består av manliga karaktärer. Bortsett från en tjej. Men hennes roll är rätt liten, trots att hon bidrar till upplösningen. Jag hoppas hon får mer plats i den senare böckerna. (Ja, det är en serie.)

Jag gillar ordningen som killarna skapat. Jag gillar strukturen de noggrant vidmakthåller, fastän deras värld kommer i gungning. På så sätt är The Maze Runner lite oväntad. I min tankevärld föreställer jag mig snarare att kaos borde råda, med tanke på killarnas villkor och förutsättningar. Men också detta får sin förklaring. Och jag förstår. Och gillar.

James Dashner skriver tydligt och målande. Med enkla beskrivningar kommer de klaustrofobiska inslagen från labyrinten nära. Språket är lätt att hänga med i och jag tycker karaktärerna är trovärdiga med ett djup jag inte riktigt förväntat mig i den här sortens bladvändarlitteratur. Rekommenderas!

 

Köpsugen? The Maze Runner kan du t.ex. hitta här, eller här. Eller kanske på ditt bibliotek. Trevlig läsning!