Jag har testat på att delta i National Novel Writing Month en gång. November -13. Det var jättekul. Av speciellt två anledningar.
Jag hade tid. Jag hade ork.
Att jag hade en tanke om vad jag skulle skriva underlättade förstås också, men tiden och orken kom överst.
Igår började Nanon. Många försöker nå målet att skriva ett grundmanus på 50 000 ord på en månad, d.v.s. nästan 2000 ord per dag. Rätt mycket, men inte något att avskräckas av.
Hur skrivprocessen såg ut då för två år sedan. Lite seg start, men sedan kom jag ikapp 🙂
För att skriva på det här sättet varje dag krävs att man sänker sina krav. Det är bra att ha en översikt över vad man vill skriva, en synopsis rent av, och en tanke om att skriva dagligen. Bara skriva. Inte gå in och peta på texten. Där man slutade börjar man också nästa dag. Risken med att peta är att man fastnar och flödet, alla orden, stannar upp. Då kan det bli stressigt och mindre roligt att ta sig fram till målet.
För Nanon ska vara rolig. Är den inte det, bör man fråga sig varför man gör det. Allt skrivande ska kännas bra. Visst, de flesta av oss som skriver har sina dalar, men känslan att skrivandet är lustfyllt ska vara det som styr. Om det inte varit så för mig hade jag lagt av. För länge sedan.
I år är jag däremot inte med i NaNoWriMo:n. Jag redigerar och skriver på min dystopi istället. För jag vill ju försöka få klar den för att se om den är av intresse för de där förlagen som bestämmer vad som ska ges ut. Ett annat år skulle jag gärna vara med. För idéer till manus finns, gäller bara att få till den där orken och tiden också. Men som sagt, en annan gång. Och till er som är med, lycka till!
