Om att leva

Sömnigt och sömnlöst

Ett symtom för utmattning är störd nattsömn. Jamen, det har även jag bekymmer med tänker du kanske. Och har du det ska du ta det på allvar.

Om en besvarar skanningsfrågor för utmattning och stress brukar en få fundera på om symtomen funnits i minst två veckor. Ärligt talat, hur många av oss reagerar redan efter två veckor? Snarare två månader. Och då har det oftast gått alldeles för långt. Men det går att åtgärda. Även om vägen tillbaka för det mesta kan vara rätt lång. Några veckor räcker sällan. Flera månader kan behövas, och det i proportion till hur illa däran du var av din utmattning.

Själv är jag superkänslig numera. Eller rättare sagt: Jag börjar bli superkänslig igen. Lite för mycket på jobbet och sådant jag annars inte skulle reagera nämnvärt på, eller ens fundera över, fastnar och poppar upp, om och om igen. Samma scener, dialoger och situationer går på repeat. På natten förstås. När jag borde sova, förstås. Och ja, det är jobbet som är boven i dramat. För hemma är det lugnt. Tack och lov!

Men jag tänker inte vänta i evigheter på att det ordnar sig. Jag vill inte att allt blir galet igen.

Jag vill inte riskera att jag inte klarar av att arbeta med datorn igen eller inte förmår att titta på tv eller lyssna på andra halvan när han berättar om sin dag. Jag vill inte ha yrsel och flimmer för ögonen. Jag vill inte ha släckta lampor i rummet på grund av ljuskänslighet. Jag vill inte låta bli att yoga för att jag inte klarar ansträngningen. Jag vill kunna åka spårvagn utan att få huvudvärk av att den gnisslar. Jag vill kunna träffa vänner utan att behöva sova efteråt. Jag vill kunna gå och handla och se var kortapparaten är – ja, jag vill inte vara blind för allt jag har framför mig. Och jag vill kunna skriva på mitt manus, när jag vill och så länge jag vill.

Alltså tänkte jag att jag tar ledigt i vår. För studier. På heltid.

Att studera innebär bland annat att jag genom olika kurser kan lägga fokus på mitt eget skrivande. På så vis förfogar jag över min tid och dess innehåll. Till skillnad från nu.

Håll tummarna för att det blir som jag vill. För det är andra gången sedan maj jag ber om studieledigt. Men jag vågar inte hoppas på att det blir lättvindigt eftersom svaret har dröjt. Så gissa om jag i flera nätter och dagar haft det både sömnlöst och sömnigt. Imorgon (måndag) ska jag få besked. Kanske börjar en ny process då. En med facket.

Annonser
Om att leva

Studier typ…

Inga kurser på vare sig högskola/universitet eller folkhögskola den här hösten. Det känns konstigt.

När jag var klar socionom lade jag terminen efter direkt till en 15 poängskurs (22,5 hp) som jag varvade med två timanställningar. Efter det bara fortsatte det. Studier varvades med jobb, allt beroende på om jag hade heltids- eller deltidstjänster. (Egentligen började jag plugga direkt efter gymnasiet: strökurser, läste upp betyg och funderade på vad jag skulle bli…)

Studiekamrat i vått och torrt

Jag var ledig på heltid för studier 2013 och 2014 (plus sa upp mig från jobbet där jag varit i åtta år då). Dessa två år pluggade jag rejält, van som jag var vid att varva studier med arbete. Under 2013/2014 plockade jag hem en fil kand i svenska språket, gjorde en manusskrivarkurs vid folkhögskola och läste spanska på ett studieförbund. Studierna betraktade jag som arbetsdagar och lade minst sex timmar om dagen på plugg typ fem dagar i veckan. Strukturerat freak, ya that’s me!

Sommaren 2014 fick jag ett sommarjobb. Jag hade faktiskt ledigt sommaren 2013 (det var då jag började skriva seriöst på dystopimanuset). Sommarjobbet övergick till en anställning som jag har kvar i dag med en (kort) arbetsdag varje vecka.

När jag började arbeta i januari 2015 på en ny arbetsplats var jag kursfri, men hösten gick jag en som hade indirekt med arbetet att göra (min chef trodde det var en kurs som var direkt tillämpbar på arbetsuppgifterna men nope…) Den var ändå jättebra så jag gjorde klar den, dock lite senare än det var meningen och därför pluggade jag typ halva våren 2016. Ni ser studier, studier, studier… Inte konstigt att jag gick skrivpedagogutbildningen det här läsåret.

Och nu inga alls.

Tomt. Lite euforiskt. En känsla av tid. Tid!

Genast kommer tankarna… Skriva, ja, det kan jag alltid göra. Träna, ja det kan jag hinna med. Och ja… Kanske en liten, liten kurs. Bara lite spanska två hållplatser bort på ett studieförbund. Om de har en kurs som passar.

Ni ser, jag är sjuk. Studiemissbrukare. Får börja i en AS-grupp. Anonyma Studiemissbrukare. Någon som vet en sådan?

 

Om att leva

Solen bakom molnen – att plugga grammatik

solenbakommolnenPluggdags. När det gäller svenska och grammatik känns det som om det finns en sol någonstans där bakom molnen, men för att få fram den krävs det att jag läser och läser och läser…

Solen är nog den där avklarade och godkända tentan. Men dit är det en och en halv månad. Så… Plugga!

 

 

Om att leva

Galna tankar om heltidsstudier

Jag är en pluggoman med galna tankar som att plugga på heltid det gör man bara om man pluggar på mer än heltid. Kanske beror det på att jag gick en socionomutbildning som visserligen var bra, men som jag tycker kunde ställt högre krav. Efter flera års arbete tog jag i våras tjänstledigt för att läsa Svenska på heltid ihop med Barn- och ungdomslitteratur samtidigt som jag gick en manusskrivarkurs. Plugg rent statistiskt sett på 250 % som faktiskt ledde till plugg på dryga 100 % dvs cirka åtta timmars arbetsdag typ fem dagar i veckan.

Mitt pluggoman-jag fick alltså lätt panik när jag häromveckan insåg att två kurser jag sökt krockade. En blev tvungen att strykas, riktigt tråkigt men inte hela världen, den går att söka om. Däremot krossades mina överdådiga planer på grymt mycket plugg. Jag som satsat fullt ut på tre kurser på 15 poäng vardera och därmed skulle plugga på 150 % samtidigt som jag skriver vidare på mitt nya manus… Jag skulle alltså plötsligt endast plugga 100% vid universitetet. Huvaligen vad lite! Började fundera på om jag kunde söka något annat, men de kurser jag är intresserad av tar inte in fler ansökningar. Alltså en snabb titt på studieförbundens spanskakurser.

Ni hör själva hur galet det låter. Hundra procents studier vid högskola plus manusskrivande, det borde räcka. Men det känns liksom lite för lyxigt, som att jag fördriver tiden med ingenting. Fastän jag vet hur mycket tid jag faktiskt lägger på skrivandet och pluggandet.

Nåväl, det återstår att se om jag klämmer till med en spanskan. Har läst det tidigare och vill inte tappa språket. Kanske kan det bli en glidarkurs om nivån är låg, annars kan det nog bli rätt tufft. Fortsättning följer… 🙂