Böcker

Juniböckerna – flera fina och en otäck

Juni blev en bra läsmånad. Ibland är läsning mer lockande helt enkelt. Att kunna sitta ute har förstås gjort sitt. Kanske du hittar någon du tycker lockar? Enjoy!

Susanna Martelins Så långt vi kan följas (2018) är en otroligt fin ung vuxen-roman om vänskap, kärlek, sorg och kris. Jag sträckläste den. Njöt av hur väl den var skriven, hur väl den gestaltade ett ungt par i en kris, hur mysteriet om vad som egentligen hänt och hur det varit nystades upp. Läs den!

Balladen om sångfåglar och ormar (2020) är Suzanne Collins prequel till Hungerspelen. Vi följer det tionde hungerspelet, får ta del av hur den moderna formen får sin grund och så avslöjas ursprunget till spelen.

Hungerspelstrilogin med Katniss utspelar sig 65 år senare ungefär, eftersom det hungerspelen då firar 75 år.

Balladen om sångfåglar och ormar är mörk, engagerande och oerhört spännande. Tycker jag som älskar Hungerspelen för den värld som presenteras och de karaktärer som fyller världen. Även Collins prequel blir en favorit. Och jag önskar att jag skrivit dessa böcker. Läs dem!

Close your eyes (2015) är en spänningsroman av Micheal Robotham. En författare jag fått upp ögonen för tack vare Bokdamen. Robothams Life or Death tyckte jag mycket bra om. Även denna fängslade och överraskade. Den ingår i hans serie om Joseph O’Loughlin som är psykolog och hjälper polisen lösa fall. När det var som mest spännande blev det sträckläsning. Life or Death tycker jag har en sinnrikare handling, men Close Your Eyes låg inte långt efter. Rekommenderas.

Livet enligt Dagny (2016) är en självbiografi om Dagny Carlsson som började blogga som hundraåring. Mycket imponerande. Boken om hennes liv och reflektioner kring då och nu liksom sig själv och att vara äldre var mycket intressant. Den var lättsam trots livets, ibland, lite tyngre ämnen. Läs den!

Färjan (2015), Mats Strandberg. Otäckt och otäckare. Jag höll läsningen till dagtid, feg som jag är när det kommer till skräck. Tur det. För handlingen gick in under huden.

Vi är med på en färja mellan Sverige och Finland. Följer karaktärer, som är där för att festa, ligga, göra en romantisk resa eller familjeutflykt. Personalen jobbar på, vana vid att se det mesta. Men de har aldrig upplevt vad denna resa för med sig. Skräck. Som förvandlar folk. Och sprider sig. Och det finns ingenstans att ta vägen.

Så rysligt. Jag har aldrig lockats av den sortens färjerturer. Efter Strandbergs bok känns de helt uteslutna. Inte bara för de monster som gått ombord. Utan för de monster som folk frivilligt släpper fram med alkoholens hjälp. Rekommenderas!

Så det var juni det. Tänk att det redan är juli. Vart tar dagarna vägen? För mig far de fram i flygande fläng trots att jag inte har direkta tider att passa på grund av inställt extrajobb. Jag har mina rutiner med skrivcoachandet och så har jag börjat träna. Men ändå, att inte träffa folk om dagarna som förut, hur kan det gå så snabbt? Är det för att jag inte träffar folk som jag är van som det går snabbt? Eller, vad tror du?

Filmer

Mockingjay, part 1 – filmen

mockingjay poster ukI helgen såg jag The hunger games Mockingjay, part I. Som ett fan av böckerna, och filmerna, har jag svårt att göra en objektiv bedömning för jag tyckte att Mockingjay var så BRA! Och särskilt bra är Jennifer Lawrence. Nej, hon är bättre än bra, hon är helt amazing. Vad skulle filmerna varit utan henne?

Filmerna följer Suzanne Collins böcker troget, bortsett från att bok tre blivit två filmer. Jag undrade hur man skulle lösa det, men här i film tre, den näst sista alltså, tycker jag att de löst det bra. Jag kan ändå inte låta bli att undra hur man uppfattar filmen om man inte läst boken? En del information går förlorad, som förståelse för det övertag president Snow har över Katniss och hur det påverkar henne, eller hur tidigare vinnare av spelen utsatts för olika övergrepp och hot.

Men en bok är en bok och en film är en film och att gå in under ytan, ge förklaringar till hur det varit med det ena eller det andra, hör inte riktigt hemma i filmvärlden. Så om det nu inte framgick förut, jag är helnöjd med Mockingjay, part I.

Filmer

Catching Fire – filmen

thehungergams-catchingfire-ukposterAtt se andra filmen i Hungerspelstrilogin, skriven av Suzanne Collins, har stått högt på önskelistan ett bra tag nu. Biljetterna köptes i god tid för att få bra platser, med hopp om inga förkylningar eller annat elände som skulle hindra oss att gå. (Fastnade visserligen i hissen och paniken att missa var minst sagt stor men hann precis…)

I Cathing Fire, som på svenska heter Fatta eld, utsätts Katniss och Peeta för ett till Hungerspel ihop med senaste årens vinnare, de som trodde att de lämnat spelen bakom sig. Livet som hjältar är inte enkelt och de har inte möjlighet att styra över sina liv. Men vem har det i Panem?

Med de förutsättningarna är det inte svårt att förstå att ett uppror ligger och lurar, särskilt i distrikten långt från huvudstaden. President Snow anser att Katniss är roten till det oroliga och vill se henne försvinna. Hur kommer Katniss och Peeta klara sig i sitt andra Hungerspel där bara en kan överleva?

Jag tycker att filmen följer boken mycket väl. Kanske läggs lite extra krut på kärleksrelationen mellan Gale och Katniss, jämfört med böckerna, just för att göra triangeln mellan henne, Gale och Peeta extra stark. Jennifer Lawrence som spelar Katniss gör det jättebra. De andra skådespelarna har jag inte så mycket att säga om, men miljöerna däremot… Snygga! Antingen de uppvisar slitna fattiga distrikt eller den överdådighet som Huvudstaden utgörs av.

Jag, som sett framemot filmen så mycket, tycker verkligen att den uppfyllde förväntningarna. Kan inte vänta på uppföljningen som består av två filmatiseringar av den sista boken – synd att filmbolagen vill pressa pengar ur allt. Hoppas ni också gillar filmen om ni ser den 🙂

Böcker

Mockingjay – Suzanne Collins

mockingjayI tredje boken i Hungerspelstriologin, Mockingjay, sätts verkligen Katniss på prov. Här utsätts hon för svårighet efter svårighet och jag undrade hela tiden hur detta skulle sluta. Jag anade slutet i stora drag, men kunde inte tänka mig att vägen dit skulle se ut som den gör.

Suzanne Collins samhällskritik fortsätter i Mockingjay. Den värld som Katniss, Peeta och Gale lever i utsätter dem, och många andra, för faror som kan verka otänkbara, och som myndigheterna står bakom. Människornas liv är inte värda så mycket. Det kunde man visserligen förstå redan i de andra böckerna men att det skulle bli än värre i den här kunde jag inte ana.

Katniss, Peeta och Gale kämpar med inre och yttre demoner. Kärleken mellan Katniss och killarna finns där, men vilken väg kommer den ta? Jag lyckades inte lista ut det.

Det händer mycket i den här tredje boken, samtidigt som jag kunde tycka att det inte gjorde det. Handlingen verkade ta ett steg framåt och ibland två steg tillbaka, fast det betyder inte att den var tråkig för Mockingjay är väldigt spännande och mycket svår att lägga ifrån sig. Jag gillar skildringen av den dystopiska världen och karaktärernas komplexitet. Men av böckerna i serien tyckte jag minst om den här. The Hunger Games, den första alltså, tyckte jag bäst om, just för att den har ett tydligt fokus på Hungerspelet.

Mockingjay blir också film, men i två delar. Så nu håller jag tummarna för att de resterande Hungerspelsfilmerna är minst lika bra som böckerna:)

 

Böcker

Catching Fire – Suzanne Collins

catching_fire_Catching Fire är andra delen i Hungerspelstriologin. Jag vill inte säga för mycket om handlingen, för det är inget kul att utsättas spoilers, så inget väsentligt avslöjas här.

I Suzanne Collins andra bok om hungerspelen får vi alltså veta vad som händer Katniss och Peeta efter att de vunnit, och inte blev det som jag trodde i alla fall. Boken var full av oväntade vändningar och överraskningar jag inte var beredd på.

Catching Fire, är mörkare än första boken. Katniss får kämpa mer med vem hon är och vem hon framställs som. Kärlekstriangeln mellan henne, Peeta och Gale gör inte Katniss liv särskilt enkelt, och känslorna för de två unga männen är varken lätta hantera eller förstå.

Jag tycker om att Catching Fire är mörkare och gillar att den går djupare än The Hunger Games. Karaktärerna fördjupas, berättelsen och de politiska intrigerna tätnar. Att spelet inte kan ta slut, ens utanför arenan blir uppenbart.

Det här var en bok som emellanåt var alldeles för spännande och helt otänkbar att lägga ifrån sig för att sova. Det gillar jag!

Om du vill veta lite mer om Catching Fire, kan du ta en titt på filmtrailern. I november är det premiär!

 

Böcker

The Hunger Games – Suzanne Collins

the_hunger_games_classicEfter att jag såg filmen Hungerspelen på bio ville jag läsa böckerna men det har dröjt tills nu (anledningen till det kan ni läsa om här). Jag hade förstått att Hungerspelstriologin var en riktig bladvändare och kan inte annat än instämma. Wow! Vad svårt det är att lägga bort dem.

I Suzanne Collins första bok The Hunger Games, måste huvudkaraktärerna slåss för sina liv på en arena inför tv-kamerorna. Som ett otäckt gladiatorspel, där bara en kan gå segrande från arenan. Spelet  pågår i veckor, och fienden är inte enbart de andra spelande. Faror, både synliga och osynliga, döljs inne på arenan, skapade av de som styr spelet, allt för att bygga upp spänningen för tv-tittarna.

Jag gillar The Hunger Games för de komplexa huvudkaraktärernas skull, den spännande handlingen, kärlekstemat och drivet i språket. Eftersom jag läser serien på engelska uppskattar jag att språket rätt är enkelt. Dessutom är samhällskritiken värd att tänka lite extra kring. Att låta böckerna utspela sig i en framtid, eller i en värld lik vår, gör inte att Suzanne Collins samhällskritik ska tas lätt på. Här finns mycket som speglar vår egen verklighet.

Om du gillade filmen är jag rätt säker på att du skulle kunna tycka om boken.