Böcker

Midnattsljus – Charlotte Cederlund

Midnattsljus är sista delen i Charlotte Cederlunds Idijärvi-trilogi om en helt vanlig tjej från Skåne som måste flytta till sin morfar eftersom båda föräldrarna är döda. Hon lär känna sin samiska bakgrund och upptäcker att hon har krafter som få andra har. Ett arv från sin mor genom det samiska blodet.

Att berätta om en sista del i en trilogi utan att spoila de föregående känns som en omöjlighet. Så jag går inte in så mycket på detaljerna. Som det sig bör i en serie måste allt ställas på sin spets i den sista boken. Och det gör det i Midnattsljus.

Jag gillar att en helt vanlig vardag på en helt vanlig gymnasieskola i Kiruna skapar en grund och en kuliss som är lätt att känna igen. Att allt det vanliga och vardagliga inte är det någon längre stund hör också till. Byn där morfadern finns, och som varit platsen för det magiska tidigare och även nu, spelar också en stor roll för handlingen, men inte så som i de föregående böckerna.

Charlotte Cederlund låter det vara spännande från första sidan, trots att allt är så vardagligt. En liten studentlägenhet med kala väggar, en skola med elever som pluggar, engagerar sig i olika frågor så som bara tonåringar kan utan att ibland ta hänsyn till vem som sagt vad, och ett Kiruna som vilken stad som helst där man går och tar en fika med en kompis. Och mitt i allt magin. Att något stort kommer hända blir uppenbart rätt snabbt och jag blir förstås nyfiken på vad.

Rekommenderas!

Vill du läsa mer om vad jag tyckt om de föregående böckerna kan du klicka på titlarna nedan. Och vill du läsa mer eller köpa Midnattsljus kan du t.ex. göra det här eller här.

Middagsmörker

Gryningsstjärna

Annonser
Böcker

Visheten vaknar – Elin Säfström

Visheten vaknar är fortsättningen på Elin Säfströms En väktares bekännelser som jag läste i somras. Att vänta in denna tvåa var lite som att vänta in julafton när en var barn. Inte underlättades det av att jag inte hade tid att läsa boken när den släpptes i september. Men nu, äntligen!

Tilda, som går i nian, kämpar vidare med att försöka hålla ordning på de olika rådare som finns i Stockholm, såsom troll, tomtar, trollpackor, vittror och älvor. Ingen jättelätt uppgift och jag gillar att läsa om Tildas annorlunda vardag. Mitt i det ovanliga har vi vanliga saker som att hålla sams med sina vänner, ha tid för eventuell pojkvän och även vara schysst mot mammas pojkvän – en knasboll som drar iväg mamman, Tilda och hennes bästisar på någon sorts överlevnadstur i Lappland. Samtidigt måste Tilda lura ut vad trollen i Stockholm håller på med. Något med en fest, någon som ska vakna upp och något med ett jungfruoffer. Inget lätt pussel. Tur att hon har mormor till hjälp. Eller ja, till viss hjälp. Och så har hon ett gäng rådare som svarar mer eller mindre villigt på Tildas frågor.

Visheten vaknar är spännande, charmig och rolig. Tilda har ett härligt sätt att se på rådarvärlden och det som händer med ett par snabba repliker – om inte annat i tanken. Hon bryr sig om sina vänner, men har svårt att få ihop allt och gör vad hon kan, även om det inte alltid räcker ända fram. Det är så lätt med missförstånd vänner emellan och det här med känslor… Hur vet man egentligen om man tycker om någon?

Även om jag nu råkar följa Elin Säfström sedan en tid tillbaka, bl.a. eftersom Elin är en engagerad författare och bloggare som kommenterar oss stackare som kämpar med att vilja bli författare (förstår inte hur du får ihop allt!), så vill jag inte tro att det påverkar mitt tyckande. För jag tycker verkligen om denna tvåa, precis som ettan. Utan att vara särskilt partisk. Det behövs liksom inte. Visheten vaknar är helt enkelt sådan litteratur jag gillar. Plus väl berättad med klurigheter och ett rappt, rakt språk. Läs den. Och ja, det underlättar förstås om du läser En väktares bekännelser först. Rekommenderas!

En bok att köpa, eller läsa lite mer om? Det gör du t.ex. här och här. Och så är det bara att vänta på trean nu då. 🙂

 

 

 

 

 

Böcker

Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

Andra delen i Idijärvi-trilogin, Gryningsstjärna, är snäppet vassare än ettan Middagssmörker. Jättekul att Charlotte Cederlund lyckats så bra med sin samiska fantasy-berättelse. Om du följt hennes blogg vet du att hon kämpat med uppföljaren om Skånetjejen som är tvungen att flytta till främmande släkt i norra Norrland.

Handling
Med spoilervarning av ettan då… Áili är alldeles ensam efter den stora sammandrabbningen med Borri noaidis, som är det stora hotet mot samebyn. Morfadern är på sjukhus och den enda släkting som kunde vägleda Áili i andevärlden gick förlorad i sammandrabbningen.

Hotet är inte över. Nåjdernas råd går inte att lita på tycker Áili. Ändå gör hon dem till viljes och försöker nå andevärlden för att finna det som, om det kommer i fel händer, kan förgöra byn. Men andarna ger inte de svar som väntas. Áili försöker tyda sina drömmar på egen hand liksom att hon försöker utveckla sin magiska kraft eftersom hon är säker på att hon kommer behöva beskydda byn än en gång.

Reflektion
Gryningsstjärna utspelar sig i ett vintrigt Lappland när det är som mörkast. Samernas samhälle utsätts inte enbart för magiska krafter, utan också för svenskar. Svenskar som avskyr samer och spottar på dem, kör ihjäl och plågar deras renar. En värld som känns främmande för en Göteborgare som mig. Ändå, med det främlingshat som sipprar fram i sociala medier och som avspeglas i politiska mätningar, känns historien högst relevant och nära. Det är det annorlunda som avskys, det som avviker, det man tror utnyttjar systemet.

Kritik har riktats mot Cederlund för att hon ”tagit sig rätten” att skriva om något hon själv inte är en del av i och med att hon inte har samiska rötter. Den diskussionen tycker jag är intressant. Var går gränsen för vad vi kan och får lov att skriva? Om jag inte är av en viss etnicitet eller klass, får jag då inte skriva om detta? Om jag själv inte upplevt en svårighet, får jag då inte skriva om den?

Gryningsstjärna är en ungdomsbok och jag tänker att unga, liksom jag, fängslas av miljön, magin och Áilis kamp att finna sig själv, att hon står upp för det hon tror på och testar sina gränser. Själv kan jag bli irriterad på Áilis gränstestande, och tänker att hon utsätter sig för fara. Mitt vuxen-jag stör sig helt enkelt. Vuxen-jaget, och socionomen i mig, blir dock glad över att socialtjänsten skildras trovärdigt. (Även om jag inväntar polisanmälan och att socialtjänsten tar tag i misshandeln som skedde i Middagsmörker.) Men detta är petitesser. I det stora hela är Gryningsstjärna både underhållande och spännande. Rekommenderas!

Stort tack till Opal förlag för recensionsexemplaret 🙂

Vill du köpa Gryningsstjärna? Då hittar du den t.ex. här och här.

 

 

Böcker

Middagsmörker – Charlotte Cederlund

middagsmörker cederlundDå var den läst, den efterlängtade debuten Middagsmörker av Charlotte Cederlund. En ungdomsbok som utspelar sig norra Norrland i samisk miljö med härliga fantastiska inslag av samisk myt och tradition. Så roligt med svensk fantasy. Mer sånt tänker jag.

Handling
Áili kommer till sin döda mammas uppväxtby mitt i vintern efter att pappan dött, för att bo hos morfadern, en man som gör vad han kan för att glömma att dottern dog vid födseln av barnbarnet och som inte tar emot Áili med de öppna armar han borde. Byn, liksom släkten, är okänd för Áili då hennes pappa noga såg till att hon inte skulle ha med sitt samiska arv att göra. Ett arv hon nu får uppleva kommer med krav och stora konsekvenser. Hon har nämligen en förmåga till magi som troddes vara utdöd, och nu visar det sig att Áili är den enda som kan skydda byn och samerna från en stor fara.

Reflektion
Middagsmörker är intensiv. Händelserna staplas på varandra i ett tempo som får mig att nästan tappa andan. Jag är glad att jag inte är den sextonåriga huvudpersonen när allt drar igång. Hennes ensamhet och utanförskap, mitt i den samiska gemenskapen, är kännbar och påtaglig. Ändå önskar jag mer hjärta och smärta, eller ja snarare kanske lite andhämtning och reflektion. För ämnen som misshandel, missbruk och att förlora sina föräldrar far liksom förbi. Är jag månde för gammal för ungdomslitteraturen? Eller för mycket socionom? 😉 Men bortsett från önskemål om små ”vilopauser” är boken en riktig bladvändare och jag drar med mig Middagsmörker på pendeln och på lunchen. Jag kan inte sluta läsa helt enkelt.

Norra Sverige med sina samiska trakter och den utsatthet som samerna upplever på olika vis är inte helt okänd för mig då jag vistats ett antal somrar och vintrar i norra Norrland. Men annars är samernas situation och deras historia, relativt okänd för många svenskar. (Hur många kan inte inte mer om indianerna i Nordamerika – ursäkta, menar förstås urinvånarna.) Just därför gillar jag att Cederlunds bok utspelas i den här norrländska och samiska miljön eftersom hon därmed sätter fingret på något mycket viktigt. Jag ser verkligen framemot den spännande fortsättningen på Middagsmörker. Rekommenderas!

Vill du ta del av ett utdrag från boken kan du läsa min smakebit här.

Köpsugen? Spana in Middagsmörker t.ex. här eller här. Själv köpte jag den direkt från Charlotte Cederlund och fick då ett signerat ex 🙂

 

Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – Middagsmörker

middagsmörker cederlundEfter ett smakebitsuppehåll (har bl.a. annat skrivit på egen berättelse på söndagarna) bidrar jag idag med en smakebit som kommer från Charlotte Cederlunds Middagsmörker, svensk fantasy i samisk miljö. Hittills har boken varit mycket svår att lägga ifrån sig 🙂

Utdraget kommer från början, sidan 13, när huvudpersonen, som motvilligt placerats hos släktingar eftersom inga andra kan ta hand om henne, kommer till sitt nya hem:

image

Fler smabitar hittar du hos Mari. Trevlig söndag!

en smakebit på söndan