Skrivtips

Skrivtips 24 – Val av tempus

När jag helt ovetenskapligt tittar runt i böckerna jag har hemma för att granska tempus (har mest ungdoms- och fantasyböcker, men även en del populärlitteratur som Marian Keyes) ser jag att de oftast är skrivna i dåtidstempus. Det man kallade imperfekt, och som idag benämns preteritum.

T.ex: Anton satte sig i fåtöljen och sträckte sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågade han utan att vänta på ett svar.

Några få böcker är skrivna i presens. Presens skapar en känsla av närhet. Det händer nu. Lite som att se en film. Men eftersom presens är ett mer ovanligt val av tempusform i det skönlitterära berättandet måste det också vara lite svårare att skriva i. Och kanske även att läsa. Eller?

Så här: Anton sätter sig i fåtöljen och sträcker sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågar han utan att vänta på ett svar.

Svårigheten i att skriva presens ligger bl.a. i att beskriva andra tidsförlopp, som sådant som kommer att hända. Men det har även att göra med berättarperspektivet och om det tänkte jag skriva nästa gång.

Att författare skriver hela böcker i presens blir tydligen vanligare. Annars händer det att författare använder sig av tempusbyte för att att skapa förstärkning av närhet för vissa scener då de går från preteritum till presens och sedan tillbaka till preteritum, men som läsare tänker man sällan på detta. Fast kanske blir du mer uppmärksam på tempus i det du läser nu. För mig går det i vågor. Emellanåt är jag mycket uppmärksam, medan jag tidvis inte har en tanke på vare sig tempus eller berättarperspektiv.

Vad ska man välja att skriva i då? Det du trivs bäst med tänker jag. Att skriva i presens sägs dock vara lite svårare.  Själv skriver jag ett ungdomsboksmanus i presens. Det var det tempus jag valde när jag började skriva manuset under NaNoWriMo:n 2013. Nu när jag skriver/redigerar märker jag att jag har lite svårare att hålla ordning på tempuset, och att även berättarperspektivet (1:a person istället för 3:e person) krånglar till det ibland. Men jag har inte gett upp än och vill testa hur det känns ett tag till. Jag är trots allt mest van vid att läsa och skriva i preteritum och använda 3:e person, så jag vill se om jag kan klura ut det här med presens och 1:a person innan jag eventuellt lägger ner.

Vad skriver du i oftast och känner dig mest bekväm med? Det kanske är det tempus du ska välja för enkelhets skull? Eller så kan du testa att utmana dig själv. Oavsett vilket, lycka till med ditt tempusval!

 

Annonser
Om att skriva

Perspektiv- och tempusnoja

Då har jag fått ”är det rätt perspektiv och rätt tempus?-noja” så att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Skrev ut några sidor, bla en prolog till berättelsen. Inte för att den egentligen behövs utan för att en övning på en skrivkurs i våras blev en lämplig ”aha, så här skulle det kunna ha varit innan min berättelse kommer igång…” inlämningsuppgift. Där gillar jag verkligen hur min huvudperson framställs. Hon är mycket tydligare i tredje-person-perspektivet än i jag-perspektivet.

Dessutom använde jag en del av storyn, bara ett halvt kapitel och skrev om så att också detta passade en skrivkursövning. Skillnaden när jag gjorde den som skrivkursövning var att då skrev jag i presens. Ett tempus som verkligen har driv. Det gillar jag.

Så nu funderar jag på om storyn verkligen ska vara i första-person och i imperfekt. Hm…

Det är ju inte så att man bara skriver om ”jag” till ”hon” när man byter perspektiv. Jag som alltid gillat att skriva i tredje-person föll helt plötsligt för jag-perspektivet och nu tvivlar jag. Ska läsa lite och testskriva för att se vad som känns bäst. Utdraget men lärorikt!

(Katten ligger på prologen så den kan jag inte läsa just nu. Det hör inte till vanligheterna att hon lägger sig på mina berättelser, eller ens nära mig så detta måste uppmuntras – inte att hon ligger på papprena men att hon ligger nära.)