Om att leva

Tre korta – resa, statistik och testläsning

Är på roadtrip. Har semesterfeeling. Hälsar på hos vänner. Utforskar någon stad. Bor lite på hotell. Quite nice!

Jag kollade statistiken för bloggen häromdagen och just då stod antalet samtliga besökare för all time på 66 666. Det tyckte jag var kul. En har tur när det är allt som behövs för att roa.

Att testläsa andras manus är oftast väldigt roligt och utvecklande. Så även denna gång. Men ibland är det svårt för dem man läst för att ta emot responsen. Hur vänligt och väl genomtänkt den än läggs fram. Så var det inte denna gång. Den jag testläste för var mycket nöjd och tacksam. Och jag blev jätteglad.

Semestermode … Glor på moln, käkar gott och tar det lugnt. 🙂

Annonser
Om att skriva

Sparlåga och feedback

Många bloggare tar paus, juluppehåll. För egen del har det blivit färre med inlägg av flera orsaker. Trötthet är ett skäl. Ett annat att jag läst samma bok i en evighet. Det. Den är på 1188 sidor och jag närmar mig sidan 900 nu. Dessutom har jag testläst några manus, nu senast fantasy. Att jag ägnar mig åt att läsa böcker och att testläsa beror på att jag inte skriver. Och jag skriver inte för att jag märkte att jag behövde ta en paus ett tag. Så, för att inte förlora kontakten med skrivandet valde jag att erbjuda mig att testläsa ett par manus i denna mellanperiod.

Att testläsa åt människor en inte känner är ett vågspel. Inte själva läsandet i sig egentligen (även om de manus en får till sig verkligen kan variera i t.ex. kvalitet, genre och hur långt de kommit i skrivprocessen) utan att jag efterfrågar feedback på min respons. Just för att jag vill utvecklas. Då tycker jag det är bra att exempelvis få höra om jag varit otydligt, kunde sagt något på ett annat sätt (snällare?) eller om jag missat något de undrade över.

Jag har lärt mig att jag inte kan ta för givet att få detta. De flesta har svarat och varit nöjda så jag tycks ha gjort vad jag ska, men det har hänt att jag inte fått gehör alls på min förfrågan. Vilket förstås lätt leder till att jag inbillar mig att de blev besvikna. (Eller kanske tid bara saknades?)

Att släppa ifrån sig ett manus för testläsning innebär att man ska kunna ta emot det man får tillbaka. Jag vet att viss respons inte ges på ett respektfullt sätt och då kan en bli förbannad, ledsen och upprörd, vilket en har all rätt till. När responsen däremot ges med största respekt – vilket jag inbillar mig att jag månar om att göra – borde den som lämnat ifrån sig texten kunna skilja på vad som är vad. Det handlar om en text. Och feedback om hur den kan bli bättre. Det handlar absolut inte om att personen ifråga som skrivit texten är dålig eller usel. Bara att den inte är där än att manuset kan betraktas hållbart för utgivning. Det brukar finnas en (lång) bit kvar. Även om jag läst manus som varit så gott som helt färdiga för utgivning.

Oavsett om det är ett manus mitt i en process eller i slutet är det i alla fall väldigt roligt att testläsa. Att se potential och att någon lagt ner så mycket tid och kärlek som det ofta är nedlagt på en berättelse, att få ta del av detta och möjlighet att försöka bidra till att vara med och utveckla det, ja, det är ju fantastiskt. Tänk, vilket förtroende.

Men, åter till sparlåge-rubriken. Jag kommer med mina inlägg när andan faller på. Lite mer sporadiskt för tillfället kanske… Vad vet jag. Vi ses! 

Om att läsa

Lässällskap

Oktober var en läsmånad. November fortsätter i samma anda. Bl.a. med recensionsexemplar och låneböcker från biblioteket, och så testläsning.

Det är så roligt att testläsa, speciellt när manuset är i en genre jag gillar lite extra. Jag hoppas verkligen att jag med min feedback kan bidra till att utveckla en text, genom att lyfta t.ex. styrkor och sådant jag upplever kan behöva ändras. 

Och hela tiden har jag sällskap. Det är så fint tycker jag, att en katt kan vilja vara med trots att en inte gör något särskilt spännande alls, utan bara hänger i soffan med en bok i handen eller en dator i knäet.  Hon vet dessutom vad som är lagom gos och låter mig oftast läsa och skriva ifred. Antingen på en armlängds avstånd sådär, eller tätt intill. Fast under förutsättningen att jag låter henne vara – det gäller ju att hålla pälsen ren. 😉

​