Om att skriva

The Kill Order – James Dashner

the kill order cover james dashnerDen fjärde och sista boken i The Maze Runner serien är inte den sista i dess rätta bemärkelse, för det är en prequel. The Kill Order utspelar sig nämligen innan de andra böckerna tar plats. (Obs! spoilervarning utfärdas då vissa detaljer för de andra böckerna avslöjas.)

Handling
Genom huvudpersonen Mark låter James Dashner oss få veta vad som gjorde världen som den är. Att det inte endast handlar om utbrott från solen, det som gjort att nästan hela mänskligheten dött ut. Och det är en otäck historia. Mark överlever solutbrotten tack vare att han befann sig djupt nere i New Yorks tunnelbana, där han träffade en militär som vet hur man överlever det mesta. Utan honom tror inte Mark att han skulle klarat sig många dagar, eller ens timmar. Tyvärr verkar det som att hans tur nu är slut, för när The Kill Order tar sin början blir lägret där de bor attackerat. Av maskerade soldater i en anonym enorm flygmaskin (lik en helikopter fast oändligt mycket större) som skjuter pilar med någon sorts gift i. För sedan blir alla sjuka. Och det på det mest konstiga sätt.

Reflektion
The Kill Order handlar om överlevnad och rädslan för att förlora sig själv, sina vänner och dem man älskar. Om att möta det oundvikliga. Om att våga. James Dashner fyller The Kill Order med spänning, action och skräckfyllda scener som får mig att undra om jag ska få mardrömmar. (Det fick jag inte.) Boken berättas i ett rappt tempo och det är som att se en film.

Jag gillar tillbakablickarna, när vi genom Mark får förklarat vad som skett. De skulle jag gärna tagit del av än mer. En del scener, särskilt våldsscenerna, tenderar att bli snarlika i denna actionspäckade bok, och upprepningarna gör mig trött. Ur askan in i elden-temat sker för många gånger. Det kan alltid bli värre, och det blir det. Tyvärr blir det så illa att jag känner mig mätt på det. Eller uppgiven…

Men som dystopisk äventyrsbok tycker jag den är stark ändå. Jag fängslas av den, av det moraliska och det oetiska. Hur människor kan spela med andra människors liv som om det inte finns något värde i det. En högst aktuell fråga idag. Kanske skulle en del säga att vi redan lever i vår egen dystopi, och att vi inte behöver dessa böcker. Eller så är det just därför vi behöver dem. Oavsett varför vi bör läsa dystopier, kan jag verkligen rekommendera The Kill Order.

 

Vill du läsa ett utdrag kan du kika in hos mig då jag skrev om den i söndagens smakebit.

Är du köpsugen? Då kan du t.ex. hitta den här eller här. Eller såg gör du som jag och lånar från biblioteket 🙂

De första böckerna i serien hittar du här, här och här då jag skrivit om dem nu under hösten.

 

Annonser
Om att skriva

En smakebit på söndag – The Kill Order

Jag hade inte läst på så noga innan jag började läsa den fjärde boken i serien The Maze Runner och blev rätt förvånad när jag insåg att det var en prequel, en före-bok. Vad säger man på svenska egentligen?

Hur som helst har jag kommit halvvägs och är helt uppslukad. Så därför blir det en smakebit. I utdraget befinner vi oss i tunnelbanesystemet under New York. (s.45)

kill order utdrag 2

För fler smakebitar gå in på Maris hemsida Flukten fra virkeligheten, där du också kan delta själv. Trevlig söndag!

the kill order cover james dashner

Böcker

The Death Cure – James Dashner

death cure james dashnerDå var tre böcker av fyra i den dystopiska Maze-runner serien klara. The Death Cure kändes inledningsvis spretig och trots en spännande handling faktiskt lite seg. Men sedan tog den sig och jag sträckläste till slutet.

Handling
James Dashner låter läsaren få en mer komplex bild av hur världen ser ut och varför i The Death Cure och hopplösheten känns rätt stor. Hur ska världen någonsin bli sig lik igen? Thomas och hans vänner har ingen lätt uppgift framför sig när de vill rädda sig själva och sina vänner, men även mänskligheten förstås. För det kan faktiskt vara så att någon av dem är nyckeln till räddningen.

Mer än så säger jag inte. Vill ju inte avslöja allt för mycket 😉

Reflektion
Jag klagade lite i förra recensionen på huvudpersonen Thomas självgodhet. Hans martyrlika sida och att han alltid sätter andra främst… Den här sidan av honom blir mer komplex nu och jag gillar att han hamnar i moraliska dilemman där inte ens hans fallenhet för det goda kan lösa problemen. ”Good that”, som de säger i böckerna.

The Death Cure började som sagt lite segt, trots att det snabbt uppstår bråk och action. Jag tyckte första halvan velade och jag undrade vad Dashner ville ta vägen med sin story. Sedan får han ihop det och spänningen blir en komplex helhet. Med ett litet oväntat slut faktiskt. Det gillar jag, att The Death Cure överraskade mig. Föregående böcker har jag nämligen upplevt som aningens förutsägbara. Men inte denna. Good that.

Rekommenderas!

Köpsugen? Du kan t.ex. hitta den här eller här. Eller så gör du som jag och lånar på biblioteket 🙂

Om att läsa, Om att leva

Lite lite läsande och höstens favorit

Läsandet m ramJag tog en titt på läsandet för hösten och insåg att jag läser väldigt långsamt just nu.

Men, till mitt försvar så har jag varit väldigt trött. Alltså inte bara trött utan übertrött. Då är det mycket lättare att titta på tv. Och jag har tittat på Vampire Diaries. Det är en perfekt serie att sjunka ner i soffan till.

Och när jag inte ägnat tid åt att ligga i soffan som en död sill och titta på tv-serier om vampyrer har jag pluggat. Jag går en kurs för jobbet och har ägnat några helger åt att läsa kurslitteratur och skriva uppgifter. Och den lilla tid jag haft ork över har jag faktiskt ägnat åt att skriva och redigera. Inte helt fel liksom. Men läsningen som sagt, den har kommit rätt långt ned i prioriteringen. Dessutom ser jag nu att jag glömt att lägga in någon bok som jag läst. Men hey, det rör sig om någon enstaka. När tid och ork finnes fyller jag på med dem också.

maze runnerFast att läsa långsamt är inte fel egentligen. Det är bara lite tomt i läslistan. Jag är inte van vid det. Roligast för höstens läsning är att jag hittat serien The Maze Runner. Den sista boken är beställd från biblioteket och ska hämtas, förhoppningsvis idag. Med en liten lätt ansträngning borde jag alltså få klart den nu i november och då har jag läst hela serien. Jag hoppas verkligen den håller hela vägen. Sedan kan jag börja överväga om jag ska se filmerna. För nu har jag undvikit dem ordentligt, allt för att få behålla mina bilder av karaktärerna, världen och den otäcka labyrinten i första boken. Vad gör en inte för att få en fantastisk läsupplevelse som bara ska få vara ens egen liksom?! 🙂

 

Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – The Maze Runner

maze runnerIdag fuskar jag i smakebiten, dubbelt upp. För jag hade precis läst klart boken jag tänkte bidra med förra söndagen. Fast då kom det ingen smakebit – inte under dagen i alla fall (och på kvällen hade jag gett upp, även om Mari tydligen la ut då). Så idag, en vecka senare än planerat kommer min smakebit, en jag verkligen gillade.

The Maze Runner, James Dashner. Spännande från första sidan, till sista.

Another stab of pain sliced through Thomas’s head – there were too many things to compute at once. They’d been there two years? The walls moved out in the Maze? How many had died? He stepped forward, wanting to see the Maze for himself, as if the answers were printed on the walls out there.
Alby held out a hand and pushed Thomas in the chest, sent him stumbling backwards. ”Ain’t no going out there, shank.”
Thomas had to supress his pride. ”Why not?”
[…] ”Freak, thats the Number One Rule, the only one you’ll never be forgiven for breaking. Ain’t nobody – nobody – allowed in the Maze except the Runners. Break that rule, and if you ain’t killed by the Grievers, we’ll kill you ourselves, you get me?”
Thomas nodded. Grumbling inside, sure that Alby was exaggerating. Hoping that he was. Either way, if he’d had any doubt about what he told Chuck the night before, it had now completely vanished. He wanted to be a runner. He would be a runner. Deep inside he knew he had to go out there, into the Maze. Despite everything he’d learned and witnessed firsthand, it called to him as much as hunger or thirst.

(utdrag s. 46)

Fler smakebitar hittar du hos Mari. Där kan du också lägga in ditt eget bidrag. Tänk bara på att undvika spoilers. Trevlig söndag!
en smakebit på söndan