Böcker

Ingen grekisk gud precis – Katarina Kieri

ingen grekisk gud precisKatarina Kieri har skrivit flera bra böcker för unga och Ingen grekiskt gud precis är ytterligare en –Dansar Elias? Nej! fick hon t.ex. Augustpriset för. Ingen grekiskt gud precis kom ut 2002, och jag hittade den på en loppis för en tia, så självklart skulle den med hem.

Handling
Laura går i nian och skriver i skoltidningen som hon och hennes bästa vän själva gör. På ett skolmöte hon ska skriva om kommer en ny lärare, Anders och sätter sig vid henne. Något händer när hon ser honom. Han är ingen grekisk gud precis, men hon kan inte sluta tänka på honom. Inte skulle väl han bry sig om en niondeklassare? Rädd för vad bästa vännen ska tycka om hennes känslor berättar Laura inte vad hon känner men vännen förstår. De blir osams, kanske just också för att vännen har problem i sin familj och tajmingen blev fel mellan dem men Laura varken orkar eller vill förklara för sin arga kompis. För inte heller hennes egen familj var som hon trodde. Föräldrarna är varken spännande eller speciella, men det visar sig att de har hemligheter. Tack vare skrivandet i skoltidningen öppnas nya möjligheter för Laura och det är Anders som står för dem. En ny vardag som kanske är lite bättre än den hon hade förut, kan anas.

Min reflektion
Ingen grekisk gud precis är en fin bok om en tjejs inre tankar och känslor. Den stormar inte mycket, eftersom Laura inte är den rebelliska typen, och det är skönt att läsa om hennes rätt vanliga liv som nu blir lite mer ovanligt.  Att familjen skildras ur hennes perspektiv, där hon tycker hemmet är trist och föräldrarna tafatta känns genuint. Vänskapen som lätt blir komplicerad om man undanhåller saker för varandra, känns också äkta, liksom de möjligheter som lite plötsligt erbjuds. En väl berättad ungdomsroman av Katarina Kieri som jag tycker ger hopp. Även den mest vanliga tonåringen, med den mest vanliga vardagen, kan också få chans till något annat. Det gäller bara att ta vara på möjligheterna och våga och det gör Laura.

 

 

Böcker

The Fault in Our Stars – John Green

John GreenI höstas nämnde var och varannan bokbloggare John Greens ungdomsbok The Fault in Our Stars, på svenska Förr eller senare exploderar jag. Nu ett år senare har jag tagit mig för att läsa denna omtalade, och av många älskade, bok.

Handling
Hazel besöker ofta stödgruppen för unga med cancer, de som överlevt och de som kämpar för att överleva. Där dyker en ny kille upp, Augustus, och Hazel fängslas av honom, liksom han av henne. De börjar prata, blir vänner och Hazel rekommenderar honom en bok hon älskar. Boken är rätt speciell och handlar om en flicka med cancer, vilket i och för sig kanske inte är så märkvärdigt, men den avslutas utan avslut. Bara sådär. Hazel har försökt nå författaren flera gånger för att veta vad som hände sedan, men hon har aldrig fått svar. Augustus däremot lyckas få kontakt, men författaren bor i Amsterdam, och de i USA Indiana, ett hinder med tanke på Hazels sjukdomstillstånd. Inte heller vill författaren via brev förmedla det slut som Hazel så gärna vill höra… Vad göra? Åka till Amsterdam? Skulle det gå?

Min reflektion
Jag hade aldrig läst boken om inte det varit för att så många sagt att de avgudar den, tycker om den och tycker att den är läsvärd. Visst, den är sorglig, för det är sorgligt med sjuka människor och speciellt unga, men livet kan ju vara sådär. Sorgligt och orättvist. Just det tycker jag att John Green gestaltar mycket fint i The Fault in Our Stars.

Jag önskar jag kunde sälla mig till den lovordande skaran av läsare, men boken fångade mig inte riktigt. Kanske gav jag den inte en chans eftersom jag inte riktigt hade tid nog till den, utan läste lite då och då. Den bör nog få odelad uppmärksamhet för att man ska tycka att den är så där fantastisk… Men den är rätt fantastisk ändå. Och inte för att avslöja något, men slutet är riktigt fint och inte alls som jag trodde. Ge den en chans, vet ja. Kanske du blir en som kan ta plats i dess lovsångskör… 🙂

 

Boken kan du hitta på Adlibris och Bokus, eller som jag, på biblioteket

Böcker

Ibland bara måste man – David Levithan

levithan-davidHar sett att David Levithan är en populär författare av ungdomsböcker hos andra bloggare och har nu själv läst min första David Levithan-bok. Och den gjorde mig inte besviken.

Handling
Ibland bara måste man handlar om Paul. Han har kompisbekymmer då bästa vännen Joni fallit för en kille som vännerna inte tycker passar henne alls. Samtidigt får Paul kärleksbekymmer. En ny kille, Noha börjar på skolan, och de finner varandra snabbt. Men så var det Kyle, som Paul var tillsammans med ett kort tag. Kyle verkar ha fått upp intresset för Paul igen, men Noha är ju så himla fin. Och vännen Tony har problem med sina kristna föräldrar som inte riktigt klarar av att han gillar killar. Paul har en del att fundera på helt enkelt.

Min reflektion
Att Ibland bara måste man utspelar sig på en high school i USA gör miljön både bekant och obekant. Läsekretsen räknas känna till hur livet på en high school fungerar, så bortsett från att jag inte gör det och att kringaktiviteterna på skolan ger mig lite huvudbry ibland är det här en bok som är himla skön, och som fick mig att le stort många gånger. Jag vill gärna läsa fler böcker av David Levithan.

 

Böcker

Agnes Cecilia – en sällsam historia, Maria Gripe

Agnes Cecilia - en sällsam historiaMed boken Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe, inleds sista delen av litteraturkursen som fokuserar på ett författarskap. Under en månad kommer vi läsa barn- och ungdomsböcker skrivna av Maria Gripe.

Maria Gripes Agnes Cecilia – en sällsam historia, är vad den heter. Sällsam. Ett mjukt ord som betyder egendomlig, mystisk, säregen osv. Nora som är 14-15 år, bor tillsammans med Karin och Anders och deras son Dag eftersom hennes egna föräldrar omkom i en olycka när hon var liten. Familjen har flyttat till ett nytt hus där konstiga ljud hörs och bara Nora och deras hund verkar märka att här händer märkliga saker.

Nora får under berättelsen veta mer om huset och varför hon upplever det hon gör där. Det blir ett mysterium som hon och Dag försöker lösa, och Nora inser att hon har en större roll i allt det underliga än hon kunnat ana.

Agnes Cecilia – en sällsam historia är en spännande berättelse, med många trådar att hålla reda på, så här krävs fokuserad läsning. Nora och Dag är tonåringar 1981, då boken kom ut, och boken handlar om att finna sig själv, ett vanligt tema i många ungdomsböcker, men här med en annan vinkling. Inga vilda tonårsuppror eller stora dramer utspelas egentligen, även om några scener bränner till. Att boken har trettio år på nacken tycker jag inte gör något. Att vara ung då eller idag är sig rätt likt (bortsett frånvaron av modern teknik och sociala medier). Det är storyn som är den viktiga. För vem är egentligen Agnes Cecilia?

 

Böcker

Liv och Lovisa – Emma Granholm

Emma GranholmÄnnu en Emma Granholm bok. Jag fastnade för henne efter Sjutton år och skitsnygg, hennes senaste. Men nu har jag läst Liv och Lovisa, en berättelse om två väldigt olika tjejer som snart går ut nian. De har inget gemensamt alls. Livs skor är trasiga för att mamma inte har råd att köpa nya, i alla fall inte de nya märkesskor hon helst vill ha. Lovisa verkar kunna få saker av sina föräldrar, och speciellt pappa som hon bor med, utan några begränsningar. Dessutom är hon söt och smart. Liv känner sig varken som det ena eller det andra.

De båda tjejerna delar klassrum och det är allt. Helst hade de önskat att de inte ens gjorde det. Utan förvarning kommer de varandra mycket närmre än de någonsin trott skulle hända. Hur ska de nu förhålla sig till varandra?

Emma Granholm skriver kapitelvis utifrån Liv och Lovisas perspektiv. Det ger en god förståelse för deras vardag, deras val och handlingar. Temat förändring är starkt. En bok som var lätt att läsa och lätt att ta till sig. Här finns utrymme för diskussion om livsval, möjligheter och begränsningar och vår förmåga att förändra oss, ibland med andras hjälp och ibland utifrån våra egna insikter.

Rekommenderas helt klart!

Böcker, Om att läsa

Simon och Sophie – Emma Granholm

Emma GranholmSimon och Sophie är Emma Granholms debutbok. Den handlar om Simon och Sophie som är femton år och går i samma klass. Sophie är klassens, och skolans, populäraste, snyggaste och tuffaste tjej. Simon är killen hon och hennes vänner mobbar. Han är lång, tanig och har bara en kompis. Han gör allt han kan för att undvika Sophie som förpestar hans vardag med sina kommentarer och pikar. När Sophie flyttar in hos sin pappa som är granne med Simon stöter de på varandra allt som oftast. På påsklovet befinner sig plötsligt Sophie i Simons rum. Han fattar inte hur hon hamnade där. Det blir början på en annorlunda relation.

Emma Granholm har skrivit på ett lättsmält sätt om de två tonåringarnas vardag, tankar och känslor. Hon växlar perspektiv mellan de två huvudpersonerna dels kapitelvis, dels styckevis. Dessutom använder hon en del av kringpersonernas perspektiv. Det gör att man får ta del av vad de tycker om varandra, andra på skolan och sig själva om vartannat. Ibland lite snabba växlingar så det gäller att hänga med.

Det var lätt att tycka om huvudpersonerna Simon och Sophie trots deras fel och brister och det var lätt att sätta sig in i deras situation. Texten flöt obehindrat – boken var avklarad på några få timmar under gårdagskvällen! Rekommenderas för den som vill ha skön lättsmält underhållning där man ibland får hålla andan och för det mesta bara ler.

 

Om att skriva

Vad är väl ett namn?

Ibland är det så otroligt enkelt att namnge sina karaktärer. Ibland inte alls. Namn är ju lite speciella eftersom de också säger något om personen som bär namnet. Eller är jag väldigt ”fördomsfull”? Så här tänker jag: En cool kille i sextonårsåldern kan inte heta Göran, för de flesta som heter Göran är medelålders. Kan han heta Egon då? Nej, det kan bara gamla gubbar, eller små pojkar, heta.

Namn går ju runt i generationerna. Gamla tanter heter Asta och små flickor heter Asta. Men inga tjejer på 15-35(?) heter Asta. Men sedan tänker jag på vad deras bakgrund säger om namnet. Kan en sextonårig kille i förorten/på gräddhyllan i en småstad/eller på Lidingö osv… heta vad som helst? Vad skulle hans föräldrar ha döpt honom till? Har de svensk bakgrund? Är han född i Sverige men har föräldrar från ett annat land? Vilket land då? Och tillbaka till frågan; vad skulle hans föräldrar ha döpt honom till? Ett barns namn säger ju också något om föräldrarna.

Så vi har klass och generation, vad mer? Trender? Liam och William och Harry har ju gått lite upp och ner. Vi har Tindra, Wilma och Astrid som exempel också… Mina funderingar hamnar just kring ungdomsnamn eftersom jag har ett aktuellt gäng tonåringar att skriva om och jag har inte avsikten att täcka in alla olika faktorer till varför vi heter som vi heter här och nu.

Min egen bakgrund då? Vilka namn har jag växt upp med och vilka föredrar jag? Det tänker jag inte avslöja nu, men jag har en tendens att återkomma till några namn och tyvärr är de kanske inte de mest representativa namnen för den historia jag skriver. Då börjar tankarna dra iväg och sådana här blogginlägg dyker upp.