Om att leva, Om att skriva

Gilla det en gör

Som utlovat kommer ännu ett inlägg om bokmässan. (Vet inte riktigt om bokmässan som källa att hämta inlägg ur är uttömd än.)

Jenny Jägerfeld, författare och psykolog, sa en så himla klok sak på ett seminarium att jag inte kan låta bli att skriva ett helt inlägg om det.

Eftersom Jägerfeld är aktuell med två nya böcker Comedy Queen och Blixtra, spraka, blända plus att hon anlitats som moderator, fanns hon med på flera programpunkter jag gick på. Hon sa många kloka saker, men det om att gilla det en gör fastnade lite extra.

När Jägerfeld och John Ajvide Lindqvist hade ett samtal om författarvåndor och wow-stunder lyfte hon detta med att tycka om det en gör, även om det emellanåt uppstår stunder av motstånd och våndor. Hon nämnde att hon gillar när saker i livet är mätbara, såsom känslan för det en sysslar med. Att jobba på posten var t.ex. 23 % okej, att jobba i kassan på biografen 37 % procent bra osv. Men att vara författare tyckte Jägerfeld kunde räknas upp till hundra procent.

Då började jag fundera på vad jag tyckt om olika jobb jag haft. Bottennappet måste ha varit marknadsundersökare via telefon. Det låg nog på max 15 %. Därefter har min känsla för jobben tack och lov blivit bättre. Lite knasigt dock att jobb som hotell- och kontorsstäderska legat på ungefär samma nivå som några av de jobb jag haft som utbildad socionom, med uppemot en 70-80 % känsla. Och mycket högre än så ligger jag faktiskt inte ens idag. Som tur är finns faktorer som fina kollegor som bidrar till att höja till en generell känsla av trivsel. Men annars är det ju själva arbetet som räknas.

Många av oss ligger väl knappast på topp varje stund, varje dag (eller?) men tänk KÄNSLAN av att tycka OM sitt arbete. Att kunna säga som Jenny Jägerfeld att den mätbara känslan är hundraprocentig … Wow, liksom! Då har en verkligen hamnat rätt.

Jenny Jägerfeld, John Ajvide Lindqvist och Jenny Aschenbrenner

När jag skriver befinner jag mig på en hundraprocentig känsla. När jag redigerar är jag nästan där. Och när jag funderar på mina manus är känslan uppe på topp. Jag gillar att läsa mina texter. Även om jag ser att allt inte är jättebra finns det en njutning i att JAG har skrivit det jag läser. Jag gillar att fundera på hur jag kan göra texten bättre även om det ibland är tungt. Men jag gillar det med, att allt inte flyter på. Och jag tillåter mig att ha ett motstånd, jag tillåter mig att låta bli att skriva i perioder, och känner att det är okej att det är så. Det skrivande liv jag befinner mig i nu, ger en mätbar känsla av att jag gillar det till nästan hela 100 %.

Så hur känner du för det du gör, eller det du gjort i arbetslivet? Hur står det sig mot känslan för ditt skrivande liv och din skrivarvardag? Är din känsla mätbar? Är du uppe i hundra?