Böcker, Om att läsa

Tre gånger en mycket spännande Robert Westall

Det här blir årets sista inlägg. Ingen sammanfattning, kanske nästa år? Men nu, nu ska då får en dos skräck. 😉

Som barn och tonåring var jag med i en bokklubb och fick hem en bok varje månad. Antingen månadens bok, eller någon annan jag valde själv. Robert Westall var en av författarna vars böcker lockade mig. Skräck, spökhistorier och mystik. Fyra har jag fortfarande kvar, omlästa och älskade. Tre av dem har jag läst om i år.

Det som är specifikt med dessa tre är att alla tre har huvudpersoner som är äldre. Inga barn eller tonåringar. Ändå räknas de som ungdomsböcker. De har rätt otäcka handlingar som ligger på gränsen till att krypa in under huden och förvandlas till mardrömmar.

Yaxleys katt handlar om en mamma som hyr en stuga längs kusten i en dammig byhåla där folk har stenkoll på varandra. Stugen hyr hon eftersom de två barnen på cirka tolv och elva så gärna vill. Stugan har tillhört ortens Kloka gubbe och stått orörd i sju år, sedan han försvann och nu blivit dödförklarad. I stugan är allt kvarlämnat som om Yaxley bara skulle gått ut en kort stund. Att mamman väljer att hyra en dammig stuga gör hon som en sorts bevis på att hon minsann klarar att ta hand om sig och barnen och ta egna initiativ, inför en make som tycks bestämma det mesta annars. Byborna får för sig att hon skulle ha något samröre med det Yaxley höll på med (svartkonst) och hon och barnen sätts på bevakning av byns män. Gubbar med häcksaxar och inskränkta sinnen.

Ny identitet handlar om en ung kvinna, redo för universitetsstudier när livet vänder. Pappan sätter en gammal portfölj i händerna på henne, full av använda sedlar och säger åt henne att gå under jorden. Tack vare den – sedan ett år tillbaka – döda mammans elegenta garderob lyckas hon ändra utseendet och gör som hon blir tillsagd. Hon hittar en by där hon startar upp en antikbod, samtidigt som pappan försvinner. Genom annonser i en tidning kommunicerar de med varandra och en dag får hon ett stort paket. Ett paket vars innehåll avslöjar mygel och falska rapporter från olika myndigheter. Spännande förstås, men återigen. Det handlar om en relativt vuxen person, som gör vuxna saker.

Ondskans sjö är minst barnvänlig. Huvudpersonen är antikvitetshandlare som fuskar i branschen. Han hamnar i handlingens fokus när man i ett bostadsområde i London ska tömma en sjö i en park. Folk och politiker har tröttnat på att sjön utgör medel för de som vill ta sitt liv. Inga fler kroppar ska fiskas upp där. Det är bara det att när sjön töms på sitt vatten, sprider sig geggig lera i avloppen, och leran som torkar yr runt. En otäck stankt ligger över området och gör alla, som är i närheten av sjön, stingsliga och aggresiva. Som om de tas över av något ont. Och ja, upprinnelsen till det onda finns i ett övergivet bostadskvarter. Antikvitetshandlaren inser sambandet efter att flera antika föremål kommit till hans bod. Föremålen får hans medarbetare att sluta arbeta, eller be Gud rädda dem, och föremålen får huvudpersonen att drömma mardrömmar, lika verkliga som om det vore sanna. Barnvänlig? Nope.

Och kanske var det detta som fascinerade och lockade så starkt när jag läste dem i början av tonåren. Att de skildrade något som jag som barn annars kanske inte var delaktig i. Eller, vad tror du?

Orkade du läsa ändå hit?! I så fall, gott nytt år! Jag önskar dig ett fint 2020. Vi håller väl tummarna för att vi får vara friska, läsa många intressanta böcker och att vi får skriva sådär lagom mycket, så att vi mår bra! 🙂

Frågor

Bokbloggsjerka – Blivande klassikerböcker

Annikas bokjerkaLånghelg. Underbart. Samtidigt är det fredag och som vanligt dags för bokbloggsjerka. För helgen är det följande fråga från Robert som gäller hos Annika:
Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?

Det var en svår en. Jag som läser många ungdomsböcker märker att de oftast är rätt moderna av sig och att de inte alltid ”håller i längden”.

En svensk författare jag tänker på som kom ut med en serie i slutet av 1980-talet är Maria Gripe och hennes Skuggsvit som börjar med Skuggan över stenbänken. Men de är ju historiska romaner, och riktade mer till unga än vuxna även om de funkar minst lika bra för oss som passerat ungdomsåren. Eftersom de utspelas på 1910-talet vet jag inte om de kan räknas som moderna böcker. Annars tycker jag att de har en härlig tidlöshet över sig.

thehungergams-catchingfire-ukposterEn serie jag tycker borde kunna bli en klassiker är Hungerspelen. De är trots allt lite av trendsättare för den dystopiska genre som exploderar nu. Vuxna läser dem, unga läser dem, och många har sett filmerna. Crossover när det är som bäst enligt mig.

Om jag tänker barnböcker så borde Harry Potter kunna bli en klassiker. Med den magiska världen finns en tidlöshet i böckerna som gör att de bör funka lika bra för barn om hundra år som nu. Lite som Tolkiens Sagan om ringen, även om Harry Potter-böckerna är mer barnvänliga, åtminstone inledningsvis 😉

Det får bli mina tre klassikerspådomar. Vad tror ni? Andra som sagt samma kanske?

 

Frågor, Om att läsa

Bokbloggsjerka – Favorittv-serier

Annikas bokjerkaDen här helgen handlar Annikas bokbloggsjerka om favorittvserie/film baserad på ens favoritgenre. Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

glappet

Jag kan tycka det är svårt med favoritgenre då många böcker inom olika genrer kan ha sina starka kort, men ungdomsböcker är iaf en favorit.

Överlägset bäst sedan många år tillbaka tycker jag nog att Glappet är. Har dock inte sett serien på flera år, så risken finns att den trillat ner från toppplaceringen. Men ändå. Glappet. Värsta bästa ungdomsserien med en ung Julia Duvfenius i ena huvudrollen.

Och jo, även om inte deckare är en favoritgenre har jag alltid gillat Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes och de olika filmer och serier som gjorts om denna speciella detektiv, och därför måste jag slå ett slag för BBC:s miniserie. Säsong 3 visas nu i England, och SVT ska köra serien med start 1 februari. Rekommenderas!
bbc-sherlock-liten

 

Frågor, Om att läsa

Bokbloggsjerka – Vilket land väger tyngst i hyllan

Annikas bokjerkaFredag igen och då startar Annikas bokbloggsjerka som varar till måndag. Den här helgen ställer hon frågan: Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Efter en kort inventering ser jag att det är rätt spretigt. Fantasyböckerna tycks vara skrivna av amerikanska författare, övrig litteratur är blandad, men kommer övervägande från den engelsktalande världen. Det som sticker ut, eller vad jag ska kalla det, är ungdomslitteraturen. Mina ungdomsböcker är nästan enbart svenska.

I hyllorna finns flera av Katarina von Bredow, Per Nilsson, Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo,  Johanna Nilsson och Emma Granholm.  Jag har förstås några Astrid Lindgren som visserligen kanske lutar mer åt barnbokshållet, men ändå. Plus att här finns ett gäng ”ensamma” böcker av andra svenska ungdomsförfattare. I genren ungdomsböcker vinner Sverige.

 

Frågor, Om att läsa

Bokbloggsjerka – Bladvändare

Annikas bokjerkaDen här helgen frågar Annika oss i Bokbloggsjerkan vad vi har för bladvändarfavoriter.

Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig? Om du kan får du gärna ge förslag på en bok inom så många genrer som möjligt, men det är absolut inte ett krav för att vara med i jerkan. Förslag på en bok är lika välkommet som förslag på tio!

När jag snabbt tänker över vilken sorts böcker som får mig att inte vilja sluta har de flesta varit ungdomsböcker. Harry Potter till exempel, speciellt de senare böckerna. Twilight, dvs första boken i serien då de senare var aningens svårare att ta sig igenom. Jag hade svårt att lägga ifrån mig Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm, en författare jag upptäckte i höstas och blev mycket förtjust i. Om jag tänker på litteratur som är riktad mot en lite mer vuxen målgrupp har flera av Marian Keyes böcker varit riktiga bladvändare, t.ex. This Charming Man.

 

Om att läsa

Ungdomsböcker på loppis

Hittade två fräscha inbundna ungdomsböcker som knappt verkar lästa, på second hand idag. Katarina Kieris Dansar Elias? Nej! och Emmy Abrahamssons Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Katarina Kieris bok läste jag för flera år sedan och minns att jag tyckte om den. Emmy Abrahamssons bok har jag velat läsa sedan jag såg en positiv recension i en tidning. Ska bara hitta tid till dem, och inbillar mig att efter tentan på tisdag kommer det finnas all tid i världen…

Loppisfynd