Om att skriva

Eva Holmquist, van fantasyförfattare

Då var det dags att presentera bloggens första gästförfattare. En etablerad författare som kom ut med sin första bok för redan 14 år sedan. Men nu så får hon berätta mer om sig, sitt skrivande och sin nya bok på egen hand.

Mitt namn är Eva Holmquist och min första bok kom ut 2006. När min bok Blodskifte kom ut 2017 kallade BTJ mig för något av en veteran inom svensk fantastik och med tanke på antalet titlar så ligger det nog något i det. Mina berättelser brukar beskrivas som fantasifulla, tänkvärda berättelser med berättarglädje. Jag skriver både noveller och längre berättelser. Dessutom skriver jag facklitteratur som exempelvis boken ”Praktisk mjukvarutestning”.

Eva Holmquist


Jag är en vetgirig bokmal som skriver fantasy, science fiction och skräck. Numera bor jag i Jönköping, men är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg. Dagarna används åt att kvalitetssäkra IT-system medan kvällar och helger ägnas åt böcker och familjen.

Min senaste bok, Kimya, är första delen i en ny urban fantasy-trilogi som utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Den riktar sig mot unga vuxna och kommer som tryckt bok 17 oktober. E-boken har redan släppts.

Hur har skrivprocessen sett ut för Kimya?
Eftersom det tagit lång tid att få den klar så har skrivprocessen sett olika ut under tiden. Min normala skrivprocess är ungefär så här:

  1. Idéutveckling, faktainsamling och planering – Detta pågår tills jag känner att jag lärt känna karaktärerna, deras situation och världen tillräckligt för att börja skriva
  2. Första utkastet – Numera skriver jag första utkastet så snabbt jag kan och utan att redigera under tiden. Ingen annan får se medan jag skriver.
  3. Viloperiod.
  4. Genomläsning av första utkastet – Här försöker hitta vad jag egentligen försöker förmedla och hur väl jag lyckas med det. Ofta gör jag i den här fasen en synopsis med alla scener för att få bättre grepp om den övergripande strukturen. Noterar också större saker som jag vill justera.
  5. Redigering fram till andra utkastet – Jag jobbar med manuset tills jag känner att jag behöver få in någon annans synpunkter.
  6. Testläsare läser andra utkastet.
  7. Redigering efter testläsarnas kommentarer och vad jag själv insett under perioden.
  8. Återupprepning av punkt 6-7 tills jag känner mig nöjd.
  9. Ev lektörsläsning och redigering efter det
  10. Korrekturläsning av mig och andra
  11. Produktion
    Eftersom jag började skriva på Kimya för så länge sedan så skrev jag inte första utkastet i en följd utan skrev och redigerade lite huller om buller. Efter att jag plockade upp manuset igen för att påbörja en ny redigering så började jag på punkt 4 i processen ovan och gick igenom alla resterande faser.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Kimya?
När jag började skriva Kimya så hade jag en bild av vad jag ville förmedla och berättelsen jag skrev svarade upp mot det. Samtidigt kändes det som om det var något som saknades, men då kunde jag inte identifiera vad det var. När jag påbörjade redigeringen av den förra sommaren var det mycket som föll på plats. Jag tror att berättelsen behövde den tiden för att mogna.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag försöker skriva något varje dag även om det kan vara svårt nu i releasetider… 😉
När jag skriver första utkastet vill jag sjunka ner i världen och händelserna. Då avstår jag från all redigering.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Kimya?
Jag har haft hjälp av många testläsare. Det rör sig nog om sammanlagt tio stycken. Dessutom har jag haft hjälp med korrekturläsning och naturligtvis lektörsläsningen av förlaget som var intresserade av första versionen av berättelsen.

Berätta vad Kimya handlar om?
Den utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med förbjuden magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Du får följa David, Gina och Falk. Alla tre har mål som de är beredda att göra allt för att nå. David som är föräldralös gör allt för att hitta någon som är beredd att acceptera honom för den han är. Gina som har utvecklat en ny kraft som hon måste lära sig kontrollera innan hon blir avslöjad. De båda ungdomarna måste möta sina krafter mot Falk som förföljt magiker under lång tid. Han är på jakt efter det magiska vapnet Kimya för att ta makten över staden och utrota magiker.

Hur fick du idén till Kimya?
Den första boken som jag skrev som det blev något av var en hästbok till min dotter som just då börjat läsa själv och det fanns inga böcker som hon tyckte var roligt att läsa. När den kom ut så ville jag skriva något åt min son också så då frågade jag honom vad han ville att jag skulle skriva om. Hans svar var att boken skulle handla om magiker i framtiden och det var den frasen som gav upphov till berättelsen.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Jag började på den 2006, men har inte arbetat med den under hela den tiden. Den var i skick så att den cirkulerade på olika förlag. Från ett förlag fick jag lektörsomdöme och gjorde en redigering efter det. När den var klar hade förlaget lagt ner sin verksamhet. Sedan hade jag ytterligare testläsare som läste och kommenterade, men innan jag hann påbörja en ny redigering så dök det upp andra projekt som gick före. Det slutade med att berättelsen låg i fem år. Under den tiden var det en av testläsarna som med jämna mellanrum frågade när den skulle vara färdig. Till slut bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i redigeringen och det var förra sommaren. Därefter har den utökats en hel del så den är numera dubbelt så lång och nu känner jag att berättelsen har blivit det som jag drömde om.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Skriv något varje dag och vänta med redigeringen tills första utkastet är klart. När du skriver varje dag är berättelsen hela tiden levande, uppstartsträckorna blir kortare och kvaliteten blir bättre.

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Kimya är första boken i en trilogi och i de följande böckerna kommer vi fortsätta att följa Gina, David, Falk och alla de andra i Fyrstaden. En första idéutveckling är gjord för bok två och tre, men innan jag kan börja jobba med dem på allvar så har jag en del andra skrivprojekt som ska slutföras …

Planer för fortsatt skrivande?
Jag skriver hela tiden på nya berättelser och har många skrivprojekt i gång samtidigt. ”Ett nytt hem” som är en science fiction berättelse om Vani som flyttar till rymdstationen Tenang ligger hos en lektör för närvarande. Jag skriver också på en urban fantasy serie med kortromaner. Stulen magi, som är den första, är i slutredigeringsfasen. Dold magi, skriver jag första utkastet på. Min tanke är att tre böcker i serien ska vara klara innan de publiceras. Dessutom är jag på gång att börja skriva första utkastet av fortsättningen på Blodskifte. Så det är mycket på gång just nu … 

Kimya-info:
Releasedatum 2020-10-17
Målgrupp Unga vuxna
Antal sidor 356 sidor
Förlag Ordspira Förlag
Omslag Ulrica Edvinsson Sundin

Eva Holmquist har även gett ut följande titlar:

  • Kedjor känns bara när du rör dig
  • Det är inte så lätt som du tror
  • Hoppa så fångar jag
  • Förlora för att vinna
  • Attentaten i Gallus
  • Gallus brinner
  • Ur askan av Gallus
  • Blodskifte
  • Ödeland

Tack för detta Eva. Håller tummarna för att du och Kimya hittar hem till såväl gamla som nya läsare!

Böcker

Mellan oss – Sandra Beijer

Sandra Beijers Mellan oss (2019) hörde jag författaren själv berätta om på Bokmässan. Temat var att vara ung och försöka passa in. Ett intressant seminarie. Och jag blev nyfiken på hennes bok om Minna som börjar högstadiet.

Minna vill passa in. Tycker att vännerna är töntiga och vill så gärna bli kompis med populäraste tjejen i klassen, den som har killar, har börjat dricka, är sminkad och som kan ge Minna blickar så att hon önskar försvinna.

Beijer har en förmåga att skriva så att språket lägger sig med handlingen på berättlsens yta med en sorts cool attytid som känns iskall, samtidigt som hon berör ämnen med sådana djup att en drunknar i karaktärernas inre liv. Jag vill skaka om Minna, få henne att se vad hon har, och att det hon strävar efter inte är värt det hon försakar.

Läs Mellan oss. Jag vill påstå att det är Beijers bästa hittills. Om inte annat är det den jag tyckte bäst om. Läs!

Vill du läsa mer om Mellan oss, eller köpa? Då hittar du den bl.a. här och här.

Om att skriva

Julläsning som gick åt …

Vad hände?! Första boken söt, charmig, försiktig och intressant – om än hyfsat ytlig. Men andra … (Varning: typ spoiler!)

Bara femtio sidor in undrar jag om författaren hjärntvättats till att skriva en banal historia där hjältinnan ska ha förvandlats till en manipulativ förförerska som veligt utnyttjar de killar som vill ha henne. Hon lovar varken det ena eller det andra utan håller dem på halster… Och har dåligt samvete för det. För att inte tala om hennes nya råa skämtsamma ton och tilltal kring slavflickorna, nej – förlåt tjänarinnorna, med sina osannolika arbetsuppgifter som går från att städa, bada och klä hjältinnan OCH sy upp hennes balklänningar.

Språket är annorlunda (starkare men också simplare), handlingen går på tomgång (same, same, but slightly different) och tusen upprepningar görs av sådant en redan vet. Plus att karaktärerna på en vecka har gått från tonåringar till unga män och kvinnor vars repliker låter som om de är med i en tv-såpa.

Det intressanta nu blir om jag står ut med dravlet och läser klart.🤪🤔

Böcker

Finns det björkar i Sarajevo? – Christina Lindström

Finns det björkar i Sarajevo? (2018) reserverade jag för något år sedan, missade att hämta ut och sedan föll den i glömska. Tills i somras. Titeln är ingen favorit och inte heller omslaget tilltalade mig när jag hörde talas om den första gången, men eftersom Christina Lindström skrivit den, vars Hälsningar från havets botten (2015) jag gillat, ville jag ge den en chans. Och det gjorde jag rätt i. Vad gäller omslaget ska Finns det björkar i Sarajevo? ges ut som pocket i vår och omslaget görs om. Gillar skarpt att en bild från Göteborg pryder framsidan. Spana in här nere.

Men, vad handlar den om då? Jo, om Kevin som är hemma en vecka utan föräldrar och med sin storebror som har en intellektuell funktionsnedsättning och behöver tillsyn. Det börjar sådär med att Kevin sticker till Liseberg första kvällen och då försvinner brorsan. Visserligen enligt ett sms till en kompis, men Kevin vet inte vem den där vännen är. Med hjälp av en klasskompis och några tjejer blir det brodersjakt. Den blandas med förälskelser, fester, fotbollsträning, och en oväntad upptäckt.

Som vanligt när jag läser Christina Lindström fängslas jag snabbt av karaktärer och handling. Jag dras med och vill veta hur det ska gå. Göteborgsmiljöerna och gatorna de går på är mina trakter. Fotbollsplanen, biblioteket och villaområdet ligger nära. Det gör läsningen extra rolig, och jag kan verkligen se Kevin och de andra framför mig när de drar runt.

Om du är nyfiken på Finns det björkar i Sarajevo? tycker jag absolut att du ska läsa den. Rekommenderas.

Vill du köpa eller läsa mer om den? Ta en titt här eller här.

Böcker

Välj mig – Christina Lindström

Välj mig (2019) är Christina Lindströms fjärde ungdomsbok. När hon deltog i Debutantbloggen för några år sedan blev jag nyfiken på hennes debutbok, Hälsningar från havets botten (2015). En bok som var lätt att tycka om. Även denna senaste, Välj mig, var otroligt lätt att ta till sig.

Siljes pappa har dött. Men hon har inte sagt det till bästisen som varit bortrest. Och när nian börjar är det inte som förr mellan dem, inte bara för att Silje sörjer och undrar vad som hände pappa. Tog han verkligen sitt liv, bara sådär, utan att skriva något? Nej, Silje och bästisen vill olika saker. Vara med andra, och de har hemligheter för varandra. Som att bästisen inte vill säga varför hon hatar Alvin, han som har så fina ögon och en röst som är den vackraste på denna jord.

I Välj mig beskrivs pappans död med stor trovärdighet. Familjemedlemmarna försöker överleva en vardag som aldrig mer blir sig lik och slitningar uppstår i familjen när hemligheter uppdagas.

Samtidigt som pappans död, och följderna av den, är en stor del av handlingen blir det inte för tungt. Livet går ju vidare. Klasskompisar och vänner har sina liv, sina bekymmer att hantera. Silje vet det, och tycker det är bra, men lite kan de väl ändå tänka på henne, välja med henne. Att bli vald eller inte, är ett fint tema i hela boken. Vännerna som till exempel vill dansa, medan Silje inte alls är intresserad, hur gör man då för att inte bli utanför?

Som vanligt när jag läser en av Lindströms böcker fångas jag snabbt upp av handlingen och karaktärerna. Språket gör läsningen smidig och Välj mig var en riktig bladvändare. Även om pappans död är väsentlig för handlingen tycker jag inte att det är en bok som enbart handlar om att förlora en förälder, utan att boken även fint fokuserar den eviga fråga barn, unga och vuxna handskas med. Får jag vara med? Kommer jag bli vald? Vem vill välja mig? Och, vill jag bli vald?

Läs den!

Vill du läsa mer om boken eller köpa? I så fall hittar du Välj mig bl.a. här och här.

I somras läste jag Jack, Christina Lindströms andra ungdomsbok. Vad jag tyckte om den kan du läsa här.

Böcker

Johanna Thydell x2

I somras blev det omläsning. Det är nice att läsa böcker en läst tidigare. Avkopplande på något vis. Så Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (2003) som var hennes debut och som fick Augustpriset läste jag i början av sommaren. Sedan knöt jag ihop sommarläsningen med Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad (2010). Två böcker som fängslar, men som är så olika.

Ursäkta att man vill bli lite älskad handlar om en tjej på gymnasiet. Den är skriven i jag-perspektiv och språket är rappt, har mycket humor. Som när Nora funderar på om inte kompisen kanske har rätt ändå, att hon kanske möjligen råkade stöta på kompisens pojkvän fastän hon egentligen inte hade tänkt det alls, men det var ju det där med en kram och skämt och jargon och prata hans intressen … Hm. Omedvetet stötande, eller medvetet? Vad vill en liksom erkänna för sig själv och andra. Lite svår karaktär att ta till sig inledningsvis, men det tar sig.

I taket lyser stjärnorna är den otroligt starka berättelsen om Jenna vars mamma som har levt med cancer i många år och hur Jenna och hennes kompis kommer på glid när granntjejen och klasskompisen visar intresse för Jenna. En tjej vars mamma är alkohlist. Inga lätta ämnen, men ändå en bok som är rätt lätt att läsa. Minus att en måste ta tårfyllda pauser mot slutet då för att liksom se texten igen.

Sommarläsning. Två böcker som jag verkligen kan rekommendera. Lite sent att skriva om dem när hösten slagit till med full kraft kanske, men jag har liksom haft fullt upp i september.

Bloggen har fått nya följare i september. Jätteroligt att ni läser och vill följa min blogg, så stort tack för detta!

Fler inlägg om lästa böcker kommer, liksom fortsatta funderingar om skrivande och redigerandet. För hur går det egentligen med redigeringen av manuset som jag trodde/hoppades skulle vara klart för att skickas till förlag i höst? Mer om detta snart.

 

Men, vill du läsa mer om I taket lyser stjärnorna, eller kanske köpa? Då hittar du den t.ex. här och här.

Vill du köpa eller läsa mer om Ursäkta att man vill bli lite älskad så hittar du den bl.a. här och här.

Böcker

(M)ornitologen – Johanna Thydell

Jag har velat läsa Johanna Thydells (M)ornitologen (2016) ett tag nu och så fanns den på bokrean. Klart jag slog till, fastän jag inte tänkt köpa någon bok alls. (Dumt att gå och kika på böcker då.) Och som med Johanna Thydells tidigare böcker (t.ex. I taket lyser stjärnorna 2003 eller Ursäkta att man vill bli lite älskad 2010) blir jag stormförtjust.

(M)ornitologen handlar om Moa vars mamma drog när Moa var två år. Nu, när Moa går på gymnasiet tar mamman kontakt. Frågan som bränt i alla år är förstås varför mamman stack. Och för att få reda på det blir Moa en mornitolog. Hon låtsas ha ett ornitologiskt skolprojekt när hon i själva verket åker för att träffa sin mamma, därav titeln. En klurig och kul titel som boken i övrigt. Trots det lite sorgliga ämnet.

Johanna Thydell är pricksäker på att fånga tankar och känslor hos Moa. Det blir spännande, och lite skämskudde när det dråpliga tar över. Fast på ett bra sätt. Läsningen går smidigt och jag slukade (M)ornitologen alldeles för snabbt.

Önskar du dig en bok som är seriös och tung är förmodligen (M)ornitologen inte rätt sort. Men gillar du när saker som kan vara jobbiga får belysas med humor och eftertanke, med spetsfundighet och känsla, då borde den här boken funka för dig. Rekommenderas.

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar (M)ornitologen t.ex. här och här. Och på biblioteket. Boken är utgiven av Alfabeta och är på 222 sidor.

Böcker

Slutet – Mats Strandberg

Slutet (2018) hörde jag talas om första gången förra våren. Då var jag på ett författarsamtal på Härlanda bibliotek där Mats Strandberg intervjuades av en bibliotekarie. Eftersom boken handlar om att världen ska gå under om tre månader tyckte jag den lät jättehemskt och sorglig. Var inte säker på om jag skulle våga/orka läsa den. Vilken himla tur att jag gjorde det. För den var intressant, spännande och tänkvärd.

Genom tonåringarna Simon och Lucindas berättarperspektiv följer vi livet de sista veckorna innan en gigantisk komet ska träffa jorden och utplåna allt levande. Berättelsen utspelas när nyheten lagt sig och folk försöker stå ut och överleva i en vardag där inget är särskilt vardagligt alls. Och att ett brott behöver redas ut för att ge huvudpersonerna sinnesro innan livet ändas skapar en bladvändareffekt. Precis som de vill jag veta vad som egentligen hänt.

Slutet är en stark historia med många olika skildringar av hur människor tacklar att de tvingas leva i vissheten att de kommer dö ett specifikt datum och klocklslag. Jag hoppas aldrig mänskligheten ska behöva ställas inför ett sådant scenario. Bara tanken får det att krypa i skinnet.

Jag var rädd för att Slutet skulle vara en tårdrypande historia men tycker att Mats Strandberg hittat en fin balans mellan det tragiska ödet och folks acceptans av det. Är du nyfiken får du allt ge Slutet en chans. Rekommenderas.

En bok att köpa eller läsa mer om? Då hittar du den bl.a. här och här.
Slutet är utgiven av Rabén & Sjögren.

Om att skriva

Alla suger och det är ingens fel – Ebba Hyltmark

Alla suger och det är ingens fel (2018) är Ebba Hyltmarks debut. Att människan är född 2001 (och i mina ögon knappt född, tills jag inser att jag själv är en medelåders tant i jämförelse) gör boken till ett mästerverk. För vem sjutton kan skriva en bok och få den publicerad av ett förlag när en inte ens fyllt 20? Men är boken ”bra” då? Jodå, det är den allt.

Li vill dra från stan, gå på gymnasiet i Stockholm för att få bästa möjliga betyg för att gå på MIT i USA sedan (ett prestigefullt universitet). Det där med vänner är inte det viktigaste i hennes liv. Hon hänger med granntjejen på nio år. Det räcker inte tycker föräldrarna och för att få slut på deras tjat drar hon hem en kille från klassen. Han är tillsammans med en tjej, men tycker de kan vara vänner. Och så lär Li känna Sigvard, en pensionär. Nu har hon fler vänner än hon haft någonsin (verkar det som – berättelsen förtäljer inte detta). Allt är bra. Men det kan visst bli ännu bättre. För Max börjar i klassen. Och han ser bara Li. Men är han bra för henne?

Alla suger och det är ingens fel berättas i flygande fläng emellanåt. Inget fel med det, men i bakhuvudet hör jag mantrat gestalta mer (den eviga visa som bl.a. lektörer sjunger). Och nej, allt måste inte gestaltas i oändlighet för att fungera, men vissa saker Li återberättar/berättar hade jag velat vara med om. Jag hade velat känna med Li eller uppleva Max reaktion istället för att få det berättat på ett fåtal meningar. För vissa av dessa sammanfattade scener tänker jag har betydelse för att jag som läsare ska förstå vilka karaktärerna är, vad de gör mot och för varandra och varför.

I övrigt är Alla suger och det är ingens fel rolig och annorlunda och eftersom Li utmärker sig med sina kompisrelationer på så många år yngre och många år äldre, blir berättelsen inte lik något jag läst tidigare. Jag gillar att den är unik på så vis. Li är en karaktär som är framåt och egensinnig. Hon verkar inte bry sig om vad andra tycker och tänker om henne och det är befriande att hon liksom dundrar på. Språket är likadant. Li är berättaren och hennes jagperspektiv gör att stilen överlag blir något talspråklig, men utan större utsvävningar.

Jag hoppas på fler böcker från Ebba Hyltmark. Alltid spännande att följa starka debutanter. Och när någon som går i gymnasiet debuterar då undrar i alla fall jag vart författandet kommer ta vägen. Nyfiken du med? Läs den här då.

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Alla suger och det är ingens fel bl.a. här och här.