Böcker

Sömnernas sömn – Elin Säfström

Elins Säfströms Sömnernas sömn (2018) är tredje boken om Tilda som är väktare i Stockholm. Själv tänker jag till viss del på henne som Buffy, the vampire slayer, även om Tilda varken möter vampyrer eller dödar de väsen hon är i kontakt med. Ändå är hon i samma hjälte-kaliber. En cool tjej med ett till synes omöjligt uppdrag. What´s not to like liksom?!

I Sömnernas sömn har tomtarna ting i staden, troll löper amok och det bråkas rejält mellan de två olika rådarna (för det är ju så de kallas, tomtar, vättar, troll och älvor). Tilda vet varken ut eller in. Inte kan hon fråga mormor heller. Men så kommer en annan väktare till undsättning, en rätt odräglig ung kille med ett supersjälvsäkert flin. Tilda vill inte ha hans hjälp alls, men inser att det kanske finns något att få ut av stödet ändå. Speciellt när människor, och en av Tildas vänner, far illa av de konstigheter som enbart drabbade trollen.

Tilda, the rådar-fixare, använder sig mycket av humor för att tackla det hon måste ta itu med, men här i tredje boken har hon det riktigt kämpigt. För inte nog med att rådarna ställer till det och hon är ensam med bekymren, så har hon det knakigt med vännerna. De som vill varandra väl, men där det ändå blir fel. Det är rätt tungt och mörkt i denna tredje bok om Tilda. Läsningen flyter visserligen på men jag dras med i hennes svårmod och känner mig faktiskt lite betungad jag med. Bra jobbat av Elin Säfström som lyckas med detta, att skapa ett sådant engagemang i hennes karaktärs ovanliga vardag.

Eftersom jag följer Elin Säfströms blogg (och hon är så snäll och rar och läser minsann om mina skrivbryderier) känns det lite märkligt ett tycka en massa om en bok, när dess författare känns rätt nära. Men det gör jag i alla fall. Och du som brukar läsa mina bokomdömen vet att jag är rätt ärlig. Så även i detta fall. Hade jag inte gillat något, hade det lyfts. Men nu tokgillar jag den här serien. Tanken på vad som sker i Stockholms innerstad med knasiga och farliga rådare som lever mitt bland Stockholmarna som inte ser dem alls – Tildas förtjänst förstås – är roligt att läsa och fantisera om. Och även om Sömnernas sömn är sista boken om Tilda så har jag inte fått nog. Rekommenderas!

Vill du läsa mer om Sömnernas sömn eller köpa? Då hittar du den bl.a. här och här.

 

 

 

 

 

 

 

En väktares bekännelser och Visheten vaknar, bok ett och två i serien.

Annonser
Böcker

Visheten vaknar – Elin Säfström

Visheten vaknar är fortsättningen på Elin Säfströms En väktares bekännelser som jag läste i somras. Att vänta in denna tvåa var lite som att vänta in julafton när en var barn. Inte underlättades det av att jag inte hade tid att läsa boken när den släpptes i september. Men nu, äntligen!

Tilda, som går i nian, kämpar vidare med att försöka hålla ordning på de olika rådare som finns i Stockholm, såsom troll, tomtar, trollpackor, vittror och älvor. Ingen jättelätt uppgift och jag gillar att läsa om Tildas annorlunda vardag. Mitt i det ovanliga har vi vanliga saker som att hålla sams med sina vänner, ha tid för eventuell pojkvän och även vara schysst mot mammas pojkvän – en knasboll som drar iväg mamman, Tilda och hennes bästisar på någon sorts överlevnadstur i Lappland. Samtidigt måste Tilda lura ut vad trollen i Stockholm håller på med. Något med en fest, någon som ska vakna upp och något med ett jungfruoffer. Inget lätt pussel. Tur att hon har mormor till hjälp. Eller ja, till viss hjälp. Och så har hon ett gäng rådare som svarar mer eller mindre villigt på Tildas frågor.

Visheten vaknar är spännande, charmig och rolig. Tilda har ett härligt sätt att se på rådarvärlden och det som händer med ett par snabba repliker – om inte annat i tanken. Hon bryr sig om sina vänner, men har svårt att få ihop allt och gör vad hon kan, även om det inte alltid räcker ända fram. Det är så lätt med missförstånd vänner emellan och det här med känslor… Hur vet man egentligen om man tycker om någon?

Även om jag nu råkar följa Elin Säfström sedan en tid tillbaka, bl.a. eftersom Elin är en engagerad författare och bloggare som kommenterar oss stackare som kämpar med att vilja bli författare (förstår inte hur du får ihop allt!), så vill jag inte tro att det påverkar mitt tyckande. För jag tycker verkligen om denna tvåa, precis som ettan. Utan att vara särskilt partisk. Det behövs liksom inte. Visheten vaknar är helt enkelt sådan litteratur jag gillar. Plus väl berättad med klurigheter och ett rappt, rakt språk. Läs den. Och ja, det underlättar förstås om du läser En väktares bekännelser först. Rekommenderas!

En bok att köpa, eller läsa lite mer om? Det gör du t.ex. här och här. Och så är det bara att vänta på trean nu då. 🙂

 

 

 

 

 

Böcker

En väktares bekännelser – Elin Säfström

Äntligen var den läst, En väktares bekännelser. Elin Säfströms debut och ungdomsbok som blandar folktro och urban fantasy och som jag varit väldigt nyfiken på sedan den kom ut förra året. Och den höll. Yay!

Handling
Tilda är femton år och väktare. Alltså väktare för sagoväsen, troll, tomtar och annat oknytt. Hon bor i Stockholm och mormor lär upp henne till det hon blivit kallad till. För inte vem som helst går och blir väktare, det föds man till. Men mormor måste dra till Norrland för ett väktaruppdrag när otygen där blivit helt tokiga. Tilda blir kvar att ensam hålla ordning i Stockholm. Ingen lätt uppgift när barn och unga killar börjar försvinna eller en älva visar ovanligt stort intresse för henne och vättar intar skolkällaren. För att inte tala om hur jobbigt det är att spanet Hakim ser henne plocka hundbajs i parken som hon ska ha till en trolldryck. Hur förklarar man sådant liksom?

Reflektion
Med mycket humor och ett rappt språk skildrar Säfström Tildas hektiska väktarvardag som ska gå ihop med skola och familj. Väktarlivet är hemligt förstås, vilket gör att Tilda tenderar att beter sig rätt märkligt inför bästa vännen Imane, och förstås även inför en hel del andra. Det blir rätt dråpligt (utan att vara farsartat – tack och lov) och jag gillar det skarpt.

Jag kan inte låta bli att tänka på Buffy, the Vampire Slayer, som också är kallad till att slåss mot monster. Inte för att Tilda slåss så mycket, men ändå. De har sina likheter med sina hemliga dubbelliv som ingen får känna till och som sätter dem i en del för andra svårbegripliga situationer. Roligt med starka tjejkaraktärer som står ut. För det tycker jag verkligen Elin Säfström lyckas med i denna En väktares bekännelser. Rekommenderas!

 

Vill du köpa En väktares bekännelser? Då kan du göra det t.ex. här eller här. Och du, uppföljaren kommer i höst. Can´t wait!

 

Böcker

City of Fallen Angels – Cassandra Clare

city of fallen angels clareFjärde boken i The Mortal Instruments får mig att gilla serien igen. Efter trean var jag nämligen inte helt nöjd och kände viss tveksamhet inför att fortsätta. Men jag känner för karaktärerna, gillar tanken på en parallell värld och är inte den som ger upp i första taget. Tur det. Eftersom City of Fallen Angels fick mig på banan igen.

Handling
Alltid svårt att prata handling i serier med risk för att avslöja tidigare händelser. Nu får i alla fall Simon, som är ny på att vara vampyr, mycket plats. Han kämpar med att stå emot lusten för blod, men velar också mellan två tjejer. Maia som är varulv och demonjägaren Isabelle och han dejtar båda. Inte snyggt. Clary och Jace velar också. Kära och förälskade. Men inte helt uppriktiga. De upplever att något är fel, men det här med att våga uttrycka sina tankar… Inte enkelt.

Som vanligt händer övernaturliga saker. Oändligt gamla vampyrer, oändligt gamla demoner och oändligt grymma ritualer mot människor och små barn. Det är som vanligt ungefär, och upp till Jace,  Clary, Isabelle och hennes bror Alec, och Simon förstås, att rädda världen. Eller ja, åtminstone sig själva.

Reflektion
City of Fallen Angels har en lugn berättartakt fylld av spännande händelser som binds samman fint. Cassandra Clare lyckas i denna fjärde bok hålla den röda tråden utan att tappa bort sig i en mängd sidohistorier som stör eller får mig att tappa läshastigheten. Det blir en bladvändarläsning. Kanske tack vare att handlingen rör sig kring Simon i mångt och mycket. Han är lätt att tycka om och, till skillnad från Clary och Jace som tenderar att vara drama-queens båda två, en behaglig karaktär.

Upplösningen är relativt förutsägbar. Jag gissar rätt på några delar men tycker det är helt okej. Det är spännande nog ändå. Och City of Fallen Angels har en riktig cliffhanger på slutet. Så det blir att fortsätta med femman, City of Lost Souls, på direkten.

Rekommenderas.

En bok du vill köpa? Du kan hitta City of Fallen Angels t.ex. här eller här.

Böcker

Dead in the Family – Charlaine Harris

dead_in_the_family_harrisBok nr 10, Dead in the Family, i Sookie Stackhouse-serien är liksom de tidigare böckerna fylld med problem av övernaturlig natur som Sookie behöver ta itu med. Nog skulle hennes liv bli mycket enklare om hon lät bli att hänga med vampyrer och varulvar, men hey – vad skulle vi då läsa om?

Handling
I Dead in the Family flyttar älvan och kusinen Claude in. Med ärligt uppsåt eller? Sookie förstår sig inte på honom. Och vampyrpojkvännen Erik gillar det förstås inte, men han får fullt upp när hans skapare dyker upp, en tusen år gammal romare som har med sig en helgalen liten tonårig kille med kungliga anor från Ryssland. Och så hittas ett dagsfärskt nedgrävt lik på Sookies ägor. Något varulvarna troligen ligger bakom.

Reflektion
Jag gillar böckerna för deras knasiga verklighet där människan samsas med shapeshifters som varulvar, levande döda som vampyrer och sagoväsen som älvor. Jag gillar hur Charlaine Harris får det att handla om mänskliga rättigheter, som huruvida man bör registrera alla som kan byta skepnad eller om det är att gå ett steg för långt. Hur rädslan som uppstår för det okända får ”normalt” folk att vilja få bort det de är rädda för – även om de veckan innan inte hade en aning om att deras vän och granne var någon som kunde bli en panter ibland och som de då gärna lät passa barnen, men nu…

Jag gillar också att Sookie har betänkligheter kring hur hon påverkas och utvecklas av alla situationer som vampyrerna och skepnadsbytarna försätter henne i. Hon överväger mord. Hon begår mord. Hon funderar på hur hennes framtid kommer bli. Hon lever visserligen oftast för dagen, men jag gillar att hon börjar se längre än så.

Ser framemot fortsättningen och att få se i vilken riktning Charlaine Harris tar sin hjältinna.

Böcker

City of Ashes – Cassandra Clare

city of ashes clareEftersom jag inte var helt såld efter första boken, City of Bones i serien The Mortal Instruments, funderade jag lite på vad jag skulle tycka om tvåan City of Ashes. Men den var riktigt bra, och jag gillade den helt klart bättre än ettan. (Har du inte läst ettan får jag varna för spoilers här. Svårt att undvika liksom.)

Handling
Nu när Clary och Jace fått veta att de är syskon, blir deras relation riktigt knepig. Clary som hoppats att att de skulle kunna vara mer än vänner, låter istället Simon, bästa vännen, bli föremål för hennes känslor. Ett rätt snurrigt triangeldrama och inte blir det bättre av att varulvstjejen Maia visar intresse för Simon. Men bortsett från tonårsförälskelserna dem emellan, ställer Valentine till det, deras far och skurken i dramat. Han har stora planer på att ta över demonjägarnas värld och är beredd att offra vad och vem som helst för att nå sitt mål.

Min reflektion
Till skillnad från City of Bones tycker jag att City of Ashes har en tajtare berättelse och handlingen spretar inte lika mycket. Nu är världen redan presenterad och Cassandra Clare kan fokusera på sin röda tråd. I första boken ogillade jag också de många liknelserna. Dem sparar Clare på här och det gör läsningen lättare.

City of Ashes är spännande från första till sista sidan och jag gillar mystiken kring vad Clary och Jace egentligen är kapabla till. Deras far tycks ha förändrat dem på något vis och de har förmågor som ingen annan har. Nog kommer jag läsa vidare och jag är mycket nyfiken på vad The Mortal Instruments kommer med i resten av serien.

 

Sugen på att köpa, då kan du hitta City of Ashes t.ex. här, eller här.

Böcker, Filmer

City of Bones -Cassandra Clare

City_of_Bones ClareSerien The Mortal Instruments första bok City of Bones var inte riktigt som jag trott. Jag trodde att den skulle vara mer lik filmen. Filmatiseringar som troget följer böcker (Hungerspelen, Divergent) har snävat in mina förväntningar på att de ska vara lika, och City of Bones följde inte riktigt mönstret för detta. Men nog tycker jag allt att boken var bättre än filmen 🙂

Handling
Clary är femton och tror att hon är en helt vanlig tjej, tills hon på en nattklubb inser att hon kan se personer som inga andra ser. Och som de beter sig sedan. Kan de verkligen vara mänskliga? Clary dras snabbt in i en ovanlig värld och upptäcker att hennes mor ljugit om nästan allt under hennes uppväxt. Men Clary kan inte ställa sin mamma till svars för hon har försvunnit. Som tur är får Clary hjälp att ta reda på vad som hänt och befinner sig plötsligt inte bara  i en värld hon aldrig kunnat föreställa sig, utan också mittemellan två killar. Den ene har hon känt hela livet, den andre lär hon känna nu.

Min reflektion
Att City of Bones, på svenska Stad av skuggor, blivit filmatiserad förvånar mig inte då boken har sköna inslag av vampyrer, varulvar, magi och snygga demonjägare. Men i jämförelse med boken är filmen rätt tam. Boken är våldsammare, hetsigare och mer spännande. De rappa replikskiftena mellan Clary och Jace passar i vilken påkostad Hollywoodfilm som helst, men från filmen kan jag inte ens minnas att de var så snabba på att ge svar på tal.

Ursäkta jämförelserna film och bok, men jag kan inte låta bli. Boken vinner dock i nästan alla kategorier. Jag säger nästan, för jag störde mig på en sak som inte går att störa sig på i filmer. De många överdrivna liknelserna. Först skriver Cassandra Clare t.ex. att ett stängsel är prytt med taggtråd överst, och därefter skriver hon att taggtråden ligger rullad som serpentiner på ett bord på ett barnkalas. Så här gör hon ideligen. Först beskriver hon hur något förhåller sig, sedan gör hon en liknelse. Kanske fånigt att störa sig på, men jag gör det. Såpass mycket att jag funderat över om resterande böcker är värda att läsas om de är översållade med dessa liknelser.

Men eftersom det ändå är fantasyböcker – urban fantasy för att vara lite mer exakt – och dessutom ungdomsböcker, två genrer jag brukar gilla skarpt kommer jag ge dem en chans. Och om du är nyfiken på dem, tycker jag allt att du också ska göra det med.