Om att leva

Maj bäst hittills

Maj har varit bästa månaden på länge. Jag har känt mig mer alert. Faktiskt har jag (nästan) helt slutat att behöva sova mitt på dagen. Yay! Och snart tar sommaren vid, med ett annat tempo, för även om jag varit tjänstledig är sommaren annorlunda. T.ex. inga kurser eller arbetspass.

Ingen bra början
I januari fick ett anfall av kristallsjukan (godartad lägesyrsel – kändes inte godartad!). I två dagar hade jag det tufft, sedan mattades det av. Några övningar från fysioterapeut gjorde det snabbare bättre (antar jag) ändå höll sig en allmän känsla av att jag befann mig på en större gungig båt kvar i dryga två månader.

Med tjänstledighetens start 1 februari blev det mesta bättre. Så här kommer höjdpunkterna från våren – utan inbördes ordning.

Romanskrivarkursen
Tre nyttiga och roliga träffar. Jag har lärt mig otroligt mycket. Och lärt känna flera mycket trevliga deltagare, några redan publicerade till och med. Spännande att ta del av deras olika erfarenheter.

Promenader och vårrus
Jag har gått mycket under våren. Och det är så härligt. Att ha tid, och känna att kroppen orkar.

Kul var att kollgerna på extrajobbet ville att vi skulle vara med på vårruset. Sagt och gjort. Vi blev ett litet lag som deltog. Min debut som vårrusare. Jag har alltid sagt nej för att jag fått uppfattningen att det jämt sker när det är kallt, blåsigt och regnigt. Den där picknicken man får efteråt har alltså olockat rejält. Men med trevliga kollegor att hänga med sa jag ja. Självklart var det kallt, blåsigt och duggregn nästan hela kvällen. 😅

Fotomodell moi
Vid sista kurstillfället bokade jag boende i Stockholm och passade på att fråga en bloggbekanting, Katarina Persson, om hon ville träffas. (Katarina är författare, har förlaget Dare Me Publishing med Eva-Lisa Dezmin, och fotograferar.) Med hennes önskan om fler att öva porträtt på kunde jag inte låta bli att fråga om hon ville, och hade tid, att fota mig.

Jag fick en mycket trevlig fotostund. Tegnérlunden och Vasaparken utgjorde tjusiga blurriga bakgrunder och jag som var hyfsat nervös till en början lyckades fastna på flera bilder. Att vara fotomodell var rätt roligt. Ny karriär kanske? Jag är otroligt tacksam för de fina fotografier jag fick och glad över att jag vågade fråga.

Lektörsutlåtande att vara stolt över
Jag är oerhört glad över att jag, efter många försök till att få bli vald till gratis lektörsläsning äntligen blev det. Lektören, som gick en utbildning, återkom med ett utlåtande av mitt manus som jag uppskattade enormt. (Jag skrev dock inte till lektören att första halvan var ”oerhört välskriven” utan att den var omredigerad och mer genomarbetad än andra halvan av manuset. Rätt kul dock att få den kallad ”oerhört välskriven” 😀)

Ser fram emot en annorlunda höst
Nog för att sommaren kommer först men det är hösten jag tycker ska bli mest spännande. Äntligen ska jag kicka igång den där drömmen jag haft i flera år. Att stötta andra i att utveckla sitt skrivande och sina texter. Med en fil kand. examen i Svenska språket, skrivpedagogutbildning och nu även två terminers hårt drillande i skrivhantverket tycker jag att jag har vad som krävs. Här ska stöttas. 🙂

Maj bäst hittills
Även om maj varit bäst hittills kan det bara bli bättre. Jag har fortfarande långt kvar innan jag känner mig som en människa igen. Men jag är på god väg.

Hur har din vår varit? Något du ser fram emot lite extra i sommar eller höst?

Annonser
Om att läsa, Om att leva

Tittar istället för läser

Jag tittar på TV igen. Eller nu blev det fel. För jag har nästan tittat på TV hela tiden. Nästan. När utmattningens hjärntrötthet och intryckskänslighet var som värst gick det inte alls vissa dagar. Så var det under flera månader.

Att jag tittar på TV igen betyder att jag nu nästan alltid klarar av långa pass och snabba klipp. Innan gällde korta stunder (max en timma) och lugna långsamma serier (typ som originalserien MacGyver eller Unge kommissarie Morse – Endevour på engelska).

Så tjoho för detta.

Det innebär förstås att mitt tidigare intensiva läsande slagit ner på tempot. Och blivit nästan obefintligt. Men med kursträff till helgen hoppas jag på tågläsning och caféläsning. Har redan två böcker valda till resan.

Jag har saknat att läsa på engelska. Tänker att det får bli mer av det fram över. Mindre svenskt och översatt. Vilket också kan innebära mer fantasy, kanske. En genre jag också läst lite lite av i det senare tycker jag.

Vad vill du läsa fram över? Något du ser fram emot i semestertid kanske?

Om att leva

Vad i hönan och äggets namn?!

Efter förra årets utmattning, den som var riktigt intensiv i feb-april och sedan poppade upp igen nov-jan, undrar jag hur lång tid det egentligen ska ta att återhämta sig. Funderingar jag lyft här förr, men som är värda att tas upp igen. Speciellt när jag insåg att utmattning och något annat som är vanligt nu har flera likheter.

Jag är trött på att vara trött och att få huvudvärk av minsta lilla så när pollenallergin slog till läste jag på om de symtomen. Kunde möjligen allergin ge huvudvärk? Och precis som med utmattning kan pollenallergi bland annat kännetecknas av minnesstörningar och koncentrationssvårigheter, liksom huvudvärk. Jaha, tänkte jag, vad i hönan och äggets namn kommer först?

Att pollenallergi ger kroppen en stressreaktion, så att det finns flera av samma symtom som vid utmattning, är inte särskilt konstigt. Inte så jag tror att jag inte har några utmattningssymtom längre, men bra att veta att de samsas med allergi.

Jag är visserligen bättre men behöver vila efter ansträngning. Särskilt sociala aktiviteter tar på krafterna. Gäller allt från fika med en vän, middag med några få släktingar eller åka och yoga inne i stan. Mina korta arbetspass (4-6 h ca 5 ggr/mån) tar ibland lite mer på krafterna men kan annars jämställas med energiuttaget för att hänga med släkt och vänner två, tre timmar. Ett rätt bra jobb med andra ord.

Så jag fortsätter vara sparsam med att fylla dagarna. Redigerar uppemot tre timmar om dagen, tar redigerarfria dagar när hjärnan säger ifrån och upprepar tanken om tålamod. En dag ska jag vara tillbaka. Alert och pigg. Med mängder av ork över. Och bäst är att det ibland finns stunder om dagarna redan nu när jag kan känna så. Korta stunder, ett par timmar som mest, men gissa om de betyder allt. 🙂

Om att leva, Om att skriva

Vardagsbestyr med hinder

Nu har jag varit tjänstledig i en månad. Vissa dagar blir inte som jag hoppats. Idag är en sådan dag. Jag skulle gjort en sak i förmiddags men det gick inte. Då tappade jag motivationen för annat också. Som att redigera.

Jag lyckades ändå få till en stund med att läsa igenom respons på en annan kursdeltagares inlämning. Att göra sådant, ta del av kursledarens kommentarer på de andras texter, ger jättemycket tillbaka till mitt eget skrivande. Desto fler gånger jag ser hur andras texters styrkor och brister lyfts, desto lättare blir det ju att applicera detsamma i mitt skrivande. Fast ibland faller jag i fällan. Hemmablind, eller vad? Det ger mig åtminstone några goa skratt när jag läser min texts feedback. Jag kan om och om igen ha gjort samma misstag i en inlämning.

Att huvudet vissa dagar är mer under armen än på sin plats påverkar förstås förmågan att se vad jag skriver, och har skrivit. Än är inte hjärnan återhämtad efter utmattningens återkomst i vintras. Men jag känner att jag håller på att bli … mer som jag ska vara. Och var förr.

Utmattningen är tyvärr ständigt närvarande. Tar jag ut mig (t.ex. jobbar, skriver/redigerar, umgås en längre stund med vänner, åker på kurs) krävs minst en dags vila efteråt. Hjärntröttheten är värst. Jag kan inte använda vila till ”svåra” saker. Som att tänka.

Så när jag väl gör något är det halva dagar som gäller för att jag inte ska ta ut mig för mycket. Cirka två timmars intensiv aktivitet när jag styr över sysslorna på egen hand. (Extrajobbet jag har innebär ungefär detta som tur är.) Och sedan paus. Pauser som kan innebära att vila ögonen (läs: sova) avslappningsövningar, gos med katterna, fika/mat och ev lite tv eller läsning. Sedan en kort stunds aktivitet igen. För att efter den inte göra mer för den dagen.

Ja, nog är tjänstledigheten mer än välbehövlig.

En månads ledighet avklarad och jag ser fram emot mars. Förväntar mig lite klarare huvud. Lite mer ork. Jag har inte så stora krav.

Det roliga med mars är att jag kommer ta tag i ett … projekt (i brist på bättre ord) som jag länge velat sätta igång med. Men det återkommer jag om.

Dagen är som tur är inte slut och motivationen att redigera verkar ligga på lur. Inget som säger att det inte går att kika lite på texten jag fått respons på ikväll. Om hjärnan tillåter. Förhoppningsvis slutar dagen bättre än den började. Men nu, vila ögonen. 😉

Om att leva

Nu ska jag bli en människa. Igen.

Jag har ett minne av att jag en gång i tiden jobbade, tränade och/eller fikade efter jobbet. Jag vill också minnas att jag på fredagkvällar visserligen var något trött, men att jag då gick på bio, på restaurang eller var hemma hos vänner. Jag minns också att jag på helgerna hittade på saker efter frukost, såsom träning, träffa vänner, gjorde något med andra halvan och kanske var iväg på kvällen. Jag har också ett minne av att helgerna kunde bestå av handling inför veckan och städning. Det kunde också hända att denna handling och städning skedde under veckan – efter jobbet! Jösses. Det har jag inte fixat på länge.

Men innan jag uppnår allt det här som jag minns, längtar jag efter ett gäng saker jag inte heller upplevt på länge:

Jag längtar efter att inte ha huvudvärk dagligen.

Jag längtar efter att inte somna när jag kommer hem från jobbet.

Jag längtar efter att inte somna efter frukost och/eller lunch på helgen.

Jag längtar efter att kunna jobba till arbetsdagens slut utan att innan lunch fundera på hur jag ska klara mig igenom dagen.

Jag längtar efter att inte ligga vaken på natten störd av tankar som poppar runt som popcorn i skallen.

Jag längtar efter att kunna göra en avslappningsövning utan att tankarna stör så att jag när övningen är slut, undrar vilken övning jag egentligen gjorde.

Jag längtar efter att kunna skriva och blogga utan att efteråt behöva vila en stund.

Jag längtar efter att kunna tänka klart.

Jag längtar efter att leva.

Och nu börjar möjligheten till det jag längtar efter. Så känns det i alla fall. Genom att vara studieledig från jobbet har jag fått en chans till återhämtning på riktigt. Och jag är så tacksam för den möjligheten. Möjligheten att återta det som var ett riktigt liv.

Jag tänker bli en människa igen.

Om att leva

Guldkorn i gruset

Jag tittar tillbaka på ett eländigt år och finner flera guldkorn och värdefulla upplevelser. Några har lett till insikt och personlig utveckling, andra har bara varit rent nöje.

År 2018 har präglats av utmattning med t.ex. trötthet, yrsel och att oförmå alldeles för mycket (Hur illa det faktiskt var). Året inleddes med eländet och avslutades med det. Månaderna däremellan fungerade, eller snarare ofungerade jag i olika grad. Mitt sociala liv har varit på sparlåga eftersom jag inte mäktat med att träffa folk.

Alltså funderade på vad jag egentligen gjort och vad som varit bra med året. Här kommer några punkter, helt utan inbördes ordning:

  • Romanskrivarkursen jag gått under hösten och som jag fortsätter med i vår. Jag har lärt mig jättemycket och träffat trevliga deltagare.
  • Sommaren: Vädret. Jag vet klimathot och så, men jag njöt av att kunna bada nästan varje dag. I varmt vatten!
  • Ändrad tjänstegrad i höstas till halvtid. Jag lämnade också ett extrajobb sedan fyra år tillbaka och fick ett annat som för det mesta är oändligt mycket lugnare än förra.
  • Nästan antagen av ett stort förlag. De övervägde en utgivning av mitt manus. MITT MANUS! (Förlåt att jag skriker, blir bara så exalterad.) Att nästan bli utgiven var nästan lika bra som att bli det. 🙂
  • Resor: Helsingborg och utställningen av Shaun Tans bilder.
    – Spanien med morgonpromenader längs den nästintill oändliga strandpromenaden och läsning vid poolen.
    – Spa och en övernattning med jättegod middagsbuffé här i början av hösten. Välbehövligt och mysigt.
  • Ny vän tack vare bloggandet. Vi har träffats och fikat flera gånger. (Japp Louise, jag menar dig! Louise är författare och bloggare som bl.a. hittas här.)
  • Musikupplevelser: Hösten har bjudit på fina musikupplevelser i form av en konsert med tv-serie-/filmmusik, en spelning med Alan Walker och musikalen Ringaren i Notre Dame på Göteborgsoperan. Musik sätter alltid guldkant på tillvaron.
  • Minus och plus på samma gång: Att ha fått utmattning. Jag har lärt mig värdesätta och ta vara på vardag och liv på ett nytt sätt. Upplevelsen av utmattningens många olika symtom har även inneburit att jag fått förståelse för hur människor med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom autism, adhd) kan uppleva olika situationer. Värdefull kunskap och insikt som gett större förståelse för dem och vad de behöver. Något jag har nytta av som socionom och ja, som människa. Alltid bra att förstå hur andra upplever olika saker. (Bra till författandet också.)

Sådär, en lista utan inbördes ordning. Men en sak borde kommit först. För den har varit helt bäst. Så sist, men inte minst … Lillstrumpan, vår brittiska långhårskatt, som vi för ett år sedan bestämde oss för. Utan henne skulle det här året varit ännu eländigare. Nog för att hon grävt i våra krukväxter, tussar ner våra möbler med sin päls, avskyr allt vad pälsvård heter och jagar andra katten, så är hon alldeles alldeles underbar.

Sover gott mot mattes arm

Nu håller jag tummarna för ett år där jag orkar mer. Ett mycket bättre år helt enkelt. Med tjänstledighet som väntar 1 februari tycker jag det verkar lovande.

Gott nytt år!

Och välkommen mina två nya följare! Jätteroligt att ni valt att följa min blogg. Stort tack för det!

Om att leva

Musik piggade upp november

I god oktoberanda sammanfattar jag även november månad. Om sammanfattningar blir återkommande vet jag inte, men nu kände jag för att dela med mig. Enjoy!

Veckor med väntansvånda
I drygt två veckor väntade jag på besked om jag skulle få studieledigt till våren eller inte. Inte bra med oviss väntan för någon med utmattning. Jag är otroligt tacksam för att min arbetsgivare till sist beslutade att hörsamma min önskan.

Manus med utvecklingspotential
Det är så roligt att se hur något jag ändå varit nöjd med rent textmässigt för ett tag sedan nu utvecklas än mer. Tack vare bra feedback arbetar jag mig igenom manuset igen och ser hur det bara blir bättre. Jag redigerar inte så ofta som jag hade velat, eftersom jag fortfarande får vara försiktigt med hur mycket tid jag lägger på att sitta framför datorn. Av någon anledning är detta roliga arbete energitömmande och det tar tid att ladda om.

Bästa kvällen med musik 1
Mörka november inleddes med musikalen Ringaren i Notre Dame. Jag vart hänförd. Bästa musikalen jag sett på flera år. Den har sin utgångspunkt i Disneys animerade film från 1996 (musik Alan Menken, som bl.a. gjort musiken till Lilla sjöjungfrun och Aladdin) men storyn nu var något mörkare och vuxnare än Disneys original. En film jag för övrigt älskade när den kom.

Bästa kvällen med musik 2
Mörka november avslutades med Alan Walker. Ni vet den där norske dj:n med superhiten Faded. Jösses, vilken konsert! Jag hade längtat efter den här kvällen sedan biljetterna köptes i slutet av våren och oroat mig för att det skulle vara en för stor påfrestning, men inte. Det vara bara en sådan superhärlig energikick och jag kände mig mer på topp än jag gjort på månader.

En månad med svarta dagar
Jag gillar att shoppa kläder. Men är ingen storshoppare. Dessutom har jag lärt mig att plagg jag köper till fullpris oftast säljs på rea kort därefter så numera är jag reashoppare. Black Friday-hypen missade jag däremot totalt. Gillar egentligen inte att shoppa bara för att! men hade behövt ett par nya lågskaftade stövlar. Dock råkade de svarta readagarna infalla med att jag var helt slut. Så jag prioriterade att orka med utekvällen med Alan Walker och vilade mig genom helgen. Prova-stövlar-tillfällena gick mig förbi. Nåväl. Det blir julrea snart. Kanske okej stövlar i min storlek finns kvar tills dess.

Min förhoppning nu är en lugn december. Jag önskar lediga dagar med tid för manuset, lite lätt julfirande och en avslutning på året med goda vänner i traditionell nyårsanda.

Jo, och så passar jag på att hälsa nya följare för november välkomna. Stort tack för följandet! 🙂