Böcker, Om att läsa

Böcker, böcker, böcker

I september har jag läst klart böcker som påbörjades i augusti och hunnit med ett gäng även här under denna första höstmånad. Kör inga omdömen direkt utan bara ett kort tyckande. Blir alldeles för långt annars. Så, här är de, septemberböckerna!

A Time for Mercy, John Grisham: En mycket lång bok om en rättegång som efter att den äntligen drar igång inte alls utmynnar i något scenario jag tänkt. En sorglig historia om en sextonåriga pojke som tror att mamman misshandlats till döds av hennes pojkvänn, en omtyckt polisman på orten, och därför skjuter sonen pojkvännen. Efter A Time for Mercy kan jag mer om det amerikanska rättsystemet än det svenska. Typ.

Flyga högt, Katarina von Bredow: En ungdomsbok för 12-15 år som jag läst mååånga gånger. Om olika roller, vänskap, att gå sin egen väg och vara den man är.

Expert på att rodna , Katarina von Bredow: Ännu en ungdomsbok och en bok som jag läst många gånger. Om att passa in på en ny skola, i en ny familj, att stå upp för den som är både stark och svag och att stå upp för sig själv. Ett tema är även psykisk ohälsa.

Noveller, Tessa Hadley: en samling av noveller från Hadleys tidigare novellsamlingar. Några tilltalade mig skarpt, andra mindre. Nedslag och ögonblick från olika sorters människors liv. Väl gestaltade och ofta intressanta händelser.

Man dör inte av stress, man slutar bara att leva – om utmattningssyndrom, Selena Cortes och Marie Åsberg: Dels en självbiografiskt berättelse, dels fakta. Intressant. Och titeln säger väl allt. Jag kan i alla fall bara instämma, en utmattning sätter verkligen livet på paus.

Pawn of Prophecy – The Belgariad, David Eddings: En favorit från tonåren och ytterligare en bok som jag läst många, många gånger. Men nu, första läsningen på engelska. Fantasy i fem delar. Så roligt att läsa igen!

Så, det var det. Ibland flyter det på. Eller, vad säger du? Hur går det med läsningen?

Om att leva

Längtan

Att längta är bra. Jag längtar efter allt möjligt. Men överst ligger förstås längtan efter att må bra. Vara pigg. Alert. Att ha mängder av ork.

För två veckor sedan fick jag dos nr 1. Precis när jag börjar piggna till en aning bl.a. tack vare mindre att göra i företaget och som lektör och skrivcoach.

Och jag blev dålig av vaccinet. Inte jättesjuk eller så, men otroligt trött och hängig. Och så i helgen fick jag jobbig huvudvärk, kände mig febrig och lite tjock i halsen.

Så det jag längtade efter då, eftersom det var så otroligt fint väder var ju att kunna bada. (Dessutom missade jag firandet av en vän, vilket jag sett fram emot mycket.)

Det är väl så det är, att den högsta önskan vi alla egentligen har är att få vara frisk. Men det är något många inser värdet av först när de blir sjuka.

Jag kan vara irriterad på mycket som liksom stör och inte funkar i vardagen och livet. Men är samtidigt väldigt tacksam över att jag har en kropp som fungerar rätt bra. Att jag ser ut som jag gör. Att jag har det liv jag har.

Att längta efter mer. Efter annat. Det tänker jag hör till. Att vi som människor behöver längta och få sträva efter att nå olika mål och drömmar. Bara vi också ser vad vi har.

Och med det sagt, så fortsätter jag längta efter mina bad. För det är något jag liksom inte får nog av. Frisk eller inte. Det går alltid att längta till nästa stund på stranden.

Eller, vad säger du? Vad längtar du efter?

Om att leva, Om att skriva

Det är inte konstigt…

… att flera bloggar jag följt har övergetts, av både bloggare och läsare, till förmån för Instagram.

I höstas startade jag mitt konto på Instagram, som skrivcoach: @helenaaskrivcoach. På sommaren hade jag skaffat ett med samma inriktning som bloggen: @helenaa12blogg. Alltså om böcker, skrivprocess och vardagsliv. Jag ville utforska Insta och se om det var värt att starta ett företagskonto. Och det var det.

Snabbt fylldes skrivcoachkontot på med följare. Jag lägger upp ungefär ett inlägg om dagen. Skrivtips, info om tjänster, något erbjudande ibland och korta glimtar från vardagen som egenföretagare. Och följarna fortsätter att fyllas på.

Igår fredag, nådde jag 700 följare. Bloggen, som jag haft i åtta år snart, har drygt 100. Varje dag har jag runt 150 besökare, och något fler visningar, och varje nytt inlägg får under några dagar allt från 10 till 30 besökare.

På Instagram kan ett inlägg, inom loppet av några timmar nå över 200 personer. De flesta följer mig redan, men även andra kan läsa, om jag taggar bra.

Jag trivs jättebra med bloggen och att jag kan vara mer personlig här. Även bloggkontot på Insta är mer ytligt. Bloggen har en mysig intimitet som jag värdesätter på ett annat sätt, än kontot på Insta Tyvärr får bloggen mindre utrymme just på grund av Instagram. Och därmed färre följare.

Med min hjäntrötthet som utmattningen drog igång för två och ett halvt år sedan kan jag inte ha för mycket skärmtid per dag. Alltså har jag fokuserat senaste halvåret på att marknadsföra mig via Insta. Och det ger resultat. Flera kunder kommer nämligen därifrån.

Så det är inte konstigt att Instagram drar. En feel goodförfattare t.ex. som nu ger ut sin debut själv hade fått runt 250 förhandsbeställningar på sin pocketbok. Från följare. Använder du ditt konto rätt kan du verkligen nå ut. Om du är uppfinningsrik, har tid, ork och inte hjärntrötthet.

Med detta sagt, så vill jag bara säga tack till dig som läser, gillar, följer och kommenterar bloggen. Varje like, kommentar, läsning och ny följning gör mig jätteglad. Jag önskar jag haft mer energi att kommentera hos dig och andra, men det går inte att göra allt. Min uppskattning och tacksamhet har du i alla fall.🙂 Vi ses, här, hos dig och kanske på Insta.😉

Om att leva

Maj, en löftesrik månad

Maj är en av mina favoritmånader. Ofta fint väder även om det kan vara rätt kallt. Jag älskar ljuset. Kvällar som sträcks ut med skymningsrosa himlar. Än sen att jag lägger mig innan det är mörkt. Jag vet att det finns där. Ljuset. Sommaren. Som väntar. Maj har något löftesrikt över sig.

Första veckan av maj har tyvärr varit präglad av trötthet. Gick från ett piggt avslut i april till att ha oturen att sova mycket dåligt första natten i maj. Och det hängde med, sömnbristen, och påverkade hela veckan. Med t.ex. lite för lite redigerat, lite för lite städat.

Började i alla fall en morgon i veckan med ett ärende och en frukost på en känd kedja. Mycket mysigt. Inte så ofta det händer tyvärr. Fast kanske just därför så uppskattat.

Hoppas du haft en fin vecka. Kanske gjort något särskilt. Eller har du något att se fram emot?

För egen del betyder andra veckan i maj att det gått tre månader sedan jag skickade till förlag. Tre refuseringar hittills. Ska bli intressant att se om fler svar (refuseringar?) trillar in nu i maj. Tre månader är ju ändå den magiska deadline de flesta förlag uppger för svar.🙂

Om att leva, Om att skriva

En av åtta och åttio procent

Igår kom den. Första standardrefusen. Från förlaget som för två år sedan övervägde en utgivning. Jaja, nu gick det ju i alla fall snabbt att få besked från dem. Sist, från att jag kontaktade dem efter drygt fyra månader – och fick veta att manuset var hos lektör – tog det ytterligare två månader innan de bestämde sig.

Sista två veckorna har jag varit hjärntrött. Symtomen har blivit starkare och intryckskänsligheten är tillbaka till viss del. Och jag fattade bara inte varför.

I helgen satte jag mig och gick över hur mycket jag jobbat de sista sju veckorna. Sedan årsskiftet har jag noterat hur mycket tid jag lägger på skrivandet/redigerandet och på skrivcoachandet (t.ex. uppdrag och marknadsföring på Insta, FB). Och det var väl för väl.

Bäst att återgå till 30 min skrivande om dagen

För nog för att jag lägger en del tid på det sista (dock ej så mycket på uppdrag) hade jag inte begripit hur mycket praktisk och faktisk tid jag lägger på det. Men det kom upp till nästan 50 % per vecka.

Ihop med extrajobbet som kan ge allt från ett till fyra pass per vecka hade jag alltså nu kommit upp i en sammanlagd arbetstid på cirka 80 %.

Inte konstigt om hjäntrötthet och symtom slog till. Och jag som tyckte att jag inte gjorde så mycket. Utöver detta kan skrivarkursen med bitar som inte rör egna manuset och bloggandet läggas till. Dvs skärmtid som tar tankekraft och energi.

Som tur är kommer en lugnare arbetsperiod vad gäller extrajobbet och jag har stora planer för återhämtning. Märker att jag återhämtar mig snabbare, men kommer ändå minska ned på tiden vid dator och mobil. Med början efter det här inlägget då.😉

Hoppas du mår bra, har ork till skrivande och annat roligt. Här på bloggen kan du bl.a se fram emot att få veta vad jag tyckte om Sandra Beijers senaste. Om ett litet tag då.

Och du, en sista sak bara, kolla gärna på Insta eller FB om du vill vara med och försöka vinna en första kapitel-analys: @helenaaskrivcoach

Här du varken Insta eller FB finns tävlingen på hemsidan med: http://www.helenaaskrivcoach.com

Om att leva

Januari, ja …

Redan över. Första månaden på 2020, ett år som jag innerligt hoppas blir bättre än förra. Jag låter inte januari bli mätsticka. Det var en månad med sina plus och minus.

Plus
Att jag snart är halvvägs igenom manuset med den sista redigeringen. Sedan blir det en förlagsrunda.

Minus
Att det blev verklighet att jag lämnade mitt jobb som socionom. Inte för att jag ville, utan för att jag kände att jag inte kunde vara kvar på grund av omständigheter som skulle vara svåra att tackla. Skulle jag inte lämnat hade jag typ förtärts över att behöva svälja det jag upplevt, och som troligen inte skulle upphöra. Men, oerhört tråkigt att lämna en i övrigt mycket bra arbetsplats.

Fin bukett från fina kollegor vid avtackning

Plus
Att jag gjort många pass på extrajobbet. Dels roliga arbetsuppgifter, dels trevliga kollegor. Önskar att det hade gått att jobba mer där.

Minus
Att det är segt med inflöde av nya uppdrag. Jag vet att det är svårt att synas som ny företagare och att det är en tokgalen konkurrens om jobben. Konkurrensen beror till stor del på att en viss affärskvinna inom området utbildar lektörer. Smart jobbidé – för henne. I övrigt betraktar jag dessa konkurrenter som kollegor. En del gör annat än vad jag gör och det är bra. Men jag hade önskat att de var färre.

Plus
Att jag har börjat må bättre. Visst märker jag att jag lätt återfår symtom eller att de förstärks när jag upplever stressiga situationer och blir pressad. Men, det är bättre. Inte bra, det tänker jag inte säga. För jag vet, att jag efter en mindre ansträngning blir sämre. Om ett tag kommer även de tillfällen bli färre och jag kommer må bättre (bra!) längre perioder i sträck.

Minus
Att jag är känslig och blir sämre igen av sådant andra inte ens skulle reflektera över, exempelvis sociala aktiviteter, stunder vid datorn.

Plus
Ute med vänner på middag. På ställe med musik, mycket folk och sorl. Och det gick finemang. Inga jobbiga symtom som störde kvällen. Dessutom. Mysigt att gå ut. Har verkligen saknat det.

Minus
Att jag inte har en fast inkomst som gör att jag kan drälla runt och t.ex. gå ut på krogen så som jag hade velat. 😉

Plus
Var på jobbintervju häromdagen. Ett deltidsjobb, som socionom. Alltid roligt att vara en av få kallade.

Minus
Osäker på om jag faktiskt vill ha jobbet.

Plus
Var på bio. Dagbio. Antar att det kallas matiné, men använder ens biograferna det uttrycket längre? Älskar i alla fall hur lugnt det är på dagen. Och att en kan se en film i en salong för typ hundra personer, och så är vi inte ens en handfull besökare. Som att vara själv. Ingen som pratade, prasslade eller störde. Ljuvligt!

Minus & plus
Återigen, toppen att vara student och egenföretagare och ha ett sporadiskt extrajobb, och leva i en vardag som ger lediga dagar mitt i veckan, men! det där med inkomst. Skulle vara nice att ha något fast deltidsjobb så att en kunde gå på bio lite sådär dagtid ibland och inte tänka att det är för dyrt. På plussidan för biobesöket dock, var att jag hade biopoäng. Lika med gratis biobesök. 🙂

Hoppas du haft en fin månad och att du kanske har något att se fram emot i februari. Själv ser jag framemot våren. Och ja, jag vet att det kan slå till och bli värsta vintern. Men det blir ljusare. Det gillar jag.

🙂

Januari har också betytt några nya följare. Välkommna! Uppskattar jättemycket att ni vill följa. Tack alla som läser, följer och kommenterar. Ni gör bloggandet roligt!

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Siffror som sammanfattar

38 böcker. Det är så många böcker jag läst 2019. Fast jag har inte hunnit skriva om alla som jag läst än. Saknar två eller tre. Får dubbelkolla. (Du vet väl att du kan kika i menyn för att se vilka böcker jag läst?)

0,7 lästa böcker per vecka alltså. Eller drygt 3 per månad. Jag är nöjd. Visst kunde jag läst mer, men då hade jag inte redigerat lika mycket eller lagt lika mycket tid på att starta upp företaget, eller marknadsföra mig som skrivocach och lektör. Dessutom, det tar tid att lära sig de där sociala medierna.

8 säsonger Vampire Diaries körde jag även igenom nu under hösten. Bortsett från säsong sju är det en serie jag verkligen gillar. Men, när en tittar på typ två avsnitt om dagen blir en snabbt irriterad på hur författarna valt att om och om och om igen göra sammanhangsmarkeringar, dvs låta karaktärerna förklara för varandra (alltså för tittarna) varför de säger och känner och gör som de gör. Tusen gånger typ. Tror det kan ha varit säsong tre och fyra som speciellt led av detta. I övrigt är musiken grymt bra i nästan alla säsonger.

7-sovare, japp that’s me. Trots tjänstledigt från februari sov jag ofta dagtid, fram till maj. Då verkade jag klar med detta. Trodde jag. Sedan blev det en påfrestning pga jobbet (japp, trots tjänstledigt strulade det, fack och HR fick gå in) och energin rann iväg. Kände mig lite piggare sedan mot hösten. Perfekt eftersom jag fick uppdrag som lektör och skrivocoach.

9 månader tjänstledig. För att sedan jobba i två, dvs under uppsägningstiden, var/är ingen hit (slutar siste jan). Strul med än det ena och det andra på de futtiga tolv timmar/v som jag jobbar sedan min tjänst ändrats. Inte konstigt att tröttheten kommit åter. Men – både tyvärr och tack och lov – så upphör i alla fall snart ordinarie jobbet. Och jag får se vad som händer på jobbfronten.

2020 borde kunna bli så mycket bättre. Tröskeln är rätt låg liksom. Nu hoppas jag på ett friskt år. Med tid och ork för läsning, skriv, redigering, vänner, träning och många nya spännande uppdrag att coacha.

Vad har du för förhoppningar kring 2020? Något särskilt mål?

Det bästa jag gjort i år. Startat eget!

Filmer, Om att leva

September – bäst och sämst

Summerar september utifrån bäst och sämst. Jag börjar med ett filmtips och avslutar med en uppfylld dröm.

Bästa filmen
Once Upon a Time in Hollywood, Tarantinos nya med Leonardo di Caprio och Brad Pitt i huvudrollerna. Och jösses vad bra. Jag är inget Tarantinofan annars. Gillade dock Pulp Fiction så mycket när det begav sig att jag inte sett om den. För tänk, om jag inte tycker om den vid en andra titt. Men denna nya, så bra. Och så lång. Våldet var aningens … ähum, nedtonat, minus slutet (no spoiler), men liksom hanterbart, i Tarantinomått mätt då.

Bästa tv-upplevelsen tablå tv
Jag är stort fan av serien Endeavour, det vill säga Unge kommissarie Morse. Jag har aldrig sett originalserien, men är tokfrälst på den här om honom som ung. Och nya säsongen visades nu, fyra avsnitt med start sista helgen i augusti. Lyckan var gjord. Och nej, jag streamer inte. En dag så, men inte än. (Rätt skönt faktiskt att inte ha tillgång till typ allt. Utan faktiskt få vänta på det en vill se.)

Bästa helgen
Även om romanskrivarkursen jag går finns i Gävle har jag bott i Stockholm några gånger nu. Funkar rätt bra. Om inte annat så mycket roligare stad. Inget ont om Gävle, men det är litet. På två helger där har jag typ sett allt, två gånger. Den här gången tog jag med andra halvan. Så när jag var hela lördagen i Gävle fick han utforska Stockholm på egen hand och hade tydligen en riktigt lyckad dag. Tillsammansi hann vi äta på favoritcaféet (Karlas på Karlavägen), promenera i Tantolunden och besöka Fotografiska. Blev förtjust i Saga Wendottes interaktiva fotokonst. Kursdagen var också helt grym. Så även om helgen tog en aning på krafterna var den otroligt uppskattad.

Bästa bokmässeupplevelsen
Okej, ingen som läser böcker,eller skriver, och har ett insta-konto, kan ha missat att det var bokmässa i helgen. Och jag var där. Alla fyra dagarna. Tack och lov för studentrabatt. Med guldkortet hade jag fri tillgång till alla seminarier och nog för att flera krockade så är jag nöjd med de jag valde. Bäst var lördagen, som jag skrev om i lördags. Men även söndagen var fin. Lyssnade till David Sedaris som hade ett fint samtal med moderatorn Josefin Johansson. Söndagens bästa. Annars var bästa upplevelsen troligen Markus Zusak (se föregående inlägg).

Sämst 1
Jag har fått veta att när jag börjar jobba i december igen får jag inte arbeta mina vanliga 20 timmar. Utan tolv. Om jag inte vill lägga till ytterligare en arbetsplats en dag i veckan. Och det vill jag inte. I grunden har jag 80 procent men jag vill inte jobba som socionom så mycket just nu. Det hade varit perfekt med halvtid på jobbet jag har. Så. Förhoppningsvis ger extrajobet minst ett pass per vecka. Jag hopps förstås att jag får uppdrag som skrivcoach med. Men, urusel pension, here I come.

Sämst 2
Att utmattningen slog till. Under flera dagar blev det hjärnkaos när jag satt framför datorn. Hade ägnat för mycket och för fokuserad tid framför den innan det var dags för kursen. Kryddat med strul med supporten som inte funkade som den skulle när jag behövde hjälp som mest med nya hemsidan. Intryckskänslighet, liksom yrsel, ökade i ett par dagar, och jag fick undvika datorn och mobilen till viss del. Klarade tack och lov av att se på tv.

Och sist men inte minst, allra bäst
Att ha fått upp hemsidan för mitt företag som skrivcoach. En dröm om att stötta andra i sitt skrivande är, efter många år, äntligen uppnådd. Hurra för mig!

http://www.helenaaskrivcoach.com

Hoppas att du haft en fin september med övervägande fina dagar att ta med in i oktober. Det känns förresten att hösten är här nu. En tid för lövprasslande promenader, tjocka tröjor och varmare jackor. Inte min favoritårstid direkt men så mycket bättre än den göteborgska vintern som tyvärr bara är grå och råkall. Eller, vad tycker du? Gillar du hösten?

Om att leva

Bokmässedags och energitapp

Inte bra när energin är låg och det är dags för årets största bokevent. Men, hur som helst. Jag har tänkt gå alla fyra dagar. Ska du gå?

Seminarierna hägrar mest. Att få sitta i de ljuddämpade utrymmena och lyssna till författare som säger olika intressanta och ibland även kloka saker.

Fast än har jag inte ens valt vilka seminarier och programpunkter jag ska gå på. Hjärnan har varit för trött. På så vis ligger jag också lite lågt med att ropa ut att vi ses!

Dumma skörhet som kommer med utmattningen och tar sin plats med jämna mellanrum. Mellanrum som visserligen betytt mer ork och därmed har jag gjort lite för mycket. Eller som nu, att jag varit borta tre dagar på kurs. En dag kurs i Gävle och en (halv) dag innan och efter i Stockholm. Supermysigt och roligt, men dränerande. Och innan det energitapp för att jag suttit vid datorn lite för mycket och för fokuserat. Men ska en få klart sin hemsida för företagande, så blir det så. (Den ska ni alldeles alldeles snart få spana in förresten.)

Trött ja, men mest hjärntrött. Inte totalt slut, tack och lov. Så. Vem vet. Vi ses kanske på bokmässan. Heja gärna om du ser mig. För det gör jag. 🙂

Om att leva

Augusti

Sammanfattar augusti med lite om sådant jag ägnat mig åt. Blandar roligt och mindre roligt, och avslutar med bäst!

Redigering
Efter att ha redigerat igenom manuset igen, efter testläsarens kommentarer, lät jag manuset vila ett par dryga veckor. När kursen började var det inlämning redan den 26 aug. Tio av de nyskrivna sidorna för de avslutande kapitlen skickades in. Ska bli roligt att se responsen nu efter helgen.

Semester
Extrajobbet började med ett par pass redan innan andra halvans semester var över här i augusti. Men ett par korta arbetsdagar gjorde inget. Vi avslutade semestern med roadtrip och firade att vi varit tillsammans i tjugo (?!) år.

Hösten
September, första höstmånaden. I september ska mitt egna företagande börja. Det är dags att ta uppdrag som skrivcoach och lektör. Tjänstledigheten avslutas förste december. Men jag har ju extrajobbet. Det ger cirka ett pass per vecka. Inte mycket men både roligt och välbehövlig. En liten inkomst och en möjlighet att känna hur jag orkar med arbetslivet i min återhämtningsvardag.
Nu i september ser jag fram emot att gå på seminarierna på bokmässan. Liksom att det är en träff på romanskrivarkursen.

Allt kan ju inte vara bra
Fyra saker som stört (och stör) den annars övriga rätt bra sommaren kan jag ju inte bara låta bli att nämna. Självklart kan inte ALLT vara bra. Livet tycks sträva efter någon sorts balans där. Och eftersom även jag gillar balans delar jag med mig av några av de mindre roliga med.

I somras fick jag ont i knäna. Typiska löparknäsymtom. Så ironiskt. Jag som aldrig springer. Inte ens joggar. Det är bättre, men blossar upp ibland, trots övningar och att jag undviker överansträngning.

Telefonen dog i somras. Den fick lite vatten på sig som smög in i systemet. Så nu använder jag min drygt fem år gamla. Kan inte svisha, installera in FB igen eller använda apparna för Student-/mecenatkortet. Några av alla saker som inte funkar på en gammal telefon. 😁

Facket och HR är en långdragen story. Det är ordinarie jobbet som strulat. (Nämnde i somras att det var ett orosmoment.) Vet ännu inte hur utgången blir.

Utmattningssymtomen poppar upp när jag gör för mycket (jobb, redigering, är social osv) eller blir stressad. Men det är så mycket bättre. Tack och lov!

Bäst i augusti
Det allra bästa måste ha varit vädret. Jag älskar att bada. Blir det över 22 grader är det stranden som gäller. Bad vid brygga, klippa och stege. Favoritdagen var när jag åkte till Donsö med färjan och var på badplatsen i fyra timmar drygt. Tappade lätt räkningen på antal dopp efter förmiddagens fjärde. (Sa jag att jag älskar att bada?) Sedan fick jag mig en extra båttur på kvällen. Båten hem var nämligen fullsatt och bara en passagerare fick kliva på. Nästa färja skulle komma om en timme. Men, efter några minuter kom den som gick vidare ut i skärgården, och som skulle komma åter till Donsö. Jag och några till tänkte att det nog allt var lika bra att kliva på, för då skulle inte samma sak kunna hända igen, att den kom åter fullsatt och vi inte fick åka med. Sagt och gjort. Det blev en extra tur med båten, och jag hade turen att få sittplats uppe på däck. Åka båt en ljummen kväll är liksom aldrig fel. Hur sent hem en än kommer.

Jag hoppas förstås att du haft en fin augusti. Kanske något som var extra minnesvärt? Eller något du helst bara vill glömma? September kommer med nya dagar, stunder och tankar. Håller tummarna för att vi, du som läser och jag, får det riktigt bra. 🙂