Om att leva, Om att skriva

Det är inte konstigt…

… att flera bloggar jag följt har övergetts, av både bloggare och läsare, till förmån för Instagram.

I höstas startade jag mitt konto på Instagram, som skrivcoach: @helenaaskrivcoach. På sommaren hade jag skaffat ett med samma inriktning som bloggen: @helenaa12blogg. Alltså om böcker, skrivprocess och vardagsliv. Jag ville utforska Insta och se om det var värt att starta ett företagskonto. Och det var det.

Snabbt fylldes skrivcoachkontot på med följare. Jag lägger upp ungefär ett inlägg om dagen. Skrivtips, info om tjänster, något erbjudande ibland och korta glimtar från vardagen som egenföretagare. Och följarna fortsätter att fyllas på.

Igår fredag, nådde jag 700 följare. Bloggen, som jag haft i åtta år snart, har drygt 100. Varje dag har jag runt 150 besökare, och något fler visningar, och varje nytt inlägg får under några dagar allt från 10 till 30 besökare.

På Instagram kan ett inlägg, inom loppet av några timmar nå över 200 personer. De flesta följer mig redan, men även andra kan läsa, om jag taggar bra.

Jag trivs jättebra med bloggen och att jag kan vara mer personlig här. Även bloggkontot på Insta är mer ytligt. Bloggen har en mysig intimitet som jag värdesätter på ett annat sätt, än kontot på Insta Tyvärr får bloggen mindre utrymme just på grund av Instagram. Och därmed färre följare.

Med min hjäntrötthet som utmattningen drog igång för två och ett halvt år sedan kan jag inte ha för mycket skärmtid per dag. Alltså har jag fokuserat senaste halvåret på att marknadsföra mig via Insta. Och det ger resultat. Flera kunder kommer nämligen därifrån.

Så det är inte konstigt att Instagram drar. En feel goodförfattare t.ex. som nu ger ut sin debut själv hade fått runt 250 förhandsbeställningar på sin pocketbok. Från följare. Använder du ditt konto rätt kan du verkligen nå ut. Om du är uppfinningsrik, har tid, ork och inte hjärntrötthet.

Med detta sagt, så vill jag bara säga tack till dig som läser, gillar, följer och kommenterar bloggen. Varje like, kommentar, läsning och ny följning gör mig jätteglad. Jag önskar jag haft mer energi att kommentera hos dig och andra, men det går inte att göra allt. Min uppskattning och tacksamhet har du i alla fall.🙂 Vi ses, här, hos dig och kanske på Insta.😉

Om att leva

Maj, en löftesrik månad

Maj är en av mina favoritmånader. Ofta fint väder även om det kan vara rätt kallt. Jag älskar ljuset. Kvällar som sträcks ut med skymningsrosa himlar. Än sen att jag lägger mig innan det är mörkt. Jag vet att det finns där. Ljuset. Sommaren. Som väntar. Maj har något löftesrikt över sig.

Första veckan av maj har tyvärr varit präglad av trötthet. Gick från ett piggt avslut i april till att ha oturen att sova mycket dåligt första natten i maj. Och det hängde med, sömnbristen, och påverkade hela veckan. Med t.ex. lite för lite redigerat, lite för lite städat.

Började i alla fall en morgon i veckan med ett ärende och en frukost på en känd kedja. Mycket mysigt. Inte så ofta det händer tyvärr. Fast kanske just därför så uppskattat.

Hoppas du haft en fin vecka. Kanske gjort något särskilt. Eller har du något att se fram emot?

För egen del betyder andra veckan i maj att det gått tre månader sedan jag skickade till förlag. Tre refuseringar hittills. Ska bli intressant att se om fler svar (refuseringar?) trillar in nu i maj. Tre månader är ju ändå den magiska deadline de flesta förlag uppger för svar.🙂

Om att leva, Om att skriva

En av åtta och åttio procent

Igår kom den. Första standardrefusen. Från förlaget som för två år sedan övervägde en utgivning. Jaja, nu gick det ju i alla fall snabbt att få besked från dem. Sist, från att jag kontaktade dem efter drygt fyra månader – och fick veta att manuset var hos lektör – tog det ytterligare två månader innan de bestämde sig.

Sista två veckorna har jag varit hjärntrött. Symtomen har blivit starkare och intryckskänsligheten är tillbaka till viss del. Och jag fattade bara inte varför.

I helgen satte jag mig och gick över hur mycket jag jobbat de sista sju veckorna. Sedan årsskiftet har jag noterat hur mycket tid jag lägger på skrivandet/redigerandet och på skrivcoachandet (t.ex. uppdrag och marknadsföring på Insta, FB). Och det var väl för väl.

Bäst att återgå till 30 min skrivande om dagen

För nog för att jag lägger en del tid på det sista (dock ej så mycket på uppdrag) hade jag inte begripit hur mycket praktisk och faktisk tid jag lägger på det. Men det kom upp till nästan 50 % per vecka.

Ihop med extrajobbet som kan ge allt från ett till fyra pass per vecka hade jag alltså nu kommit upp i en sammanlagd arbetstid på cirka 80 %.

Inte konstigt om hjäntrötthet och symtom slog till. Och jag som tyckte att jag inte gjorde så mycket. Utöver detta kan skrivarkursen med bitar som inte rör egna manuset och bloggandet läggas till. Dvs skärmtid som tar tankekraft och energi.

Som tur är kommer en lugnare arbetsperiod vad gäller extrajobbet och jag har stora planer för återhämtning. Märker att jag återhämtar mig snabbare, men kommer ändå minska ned på tiden vid dator och mobil. Med början efter det här inlägget då.😉

Hoppas du mår bra, har ork till skrivande och annat roligt. Här på bloggen kan du bl.a se fram emot att få veta vad jag tyckte om Sandra Beijers senaste. Om ett litet tag då.

Och du, en sista sak bara, kolla gärna på Insta eller FB om du vill vara med och försöka vinna en första kapitel-analys: @helenaaskrivcoach

Här du varken Insta eller FB finns tävlingen på hemsidan med: http://www.helenaaskrivcoach.com

Om att leva

Januari, ja …

Redan över. Första månaden på 2020, ett år som jag innerligt hoppas blir bättre än förra. Jag låter inte januari bli mätsticka. Det var en månad med sina plus och minus.

Plus
Att jag snart är halvvägs igenom manuset med den sista redigeringen. Sedan blir det en förlagsrunda.

Minus
Att det blev verklighet att jag lämnade mitt jobb som socionom. Inte för att jag ville, utan för att jag kände att jag inte kunde vara kvar på grund av omständigheter som skulle vara svåra att tackla. Skulle jag inte lämnat hade jag typ förtärts över att behöva svälja det jag upplevt, och som troligen inte skulle upphöra. Men, oerhört tråkigt att lämna en i övrigt mycket bra arbetsplats.

Fin bukett från fina kollegor vid avtackning

Plus
Att jag gjort många pass på extrajobbet. Dels roliga arbetsuppgifter, dels trevliga kollegor. Önskar att det hade gått att jobba mer där.

Minus
Att det är segt med inflöde av nya uppdrag. Jag vet att det är svårt att synas som ny företagare och att det är en tokgalen konkurrens om jobben. Konkurrensen beror till stor del på att en viss affärskvinna inom området utbildar lektörer. Smart jobbidé – för henne. I övrigt betraktar jag dessa konkurrenter som kollegor. En del gör annat än vad jag gör och det är bra. Men jag hade önskat att de var färre.

Plus
Att jag har börjat må bättre. Visst märker jag att jag lätt återfår symtom eller att de förstärks när jag upplever stressiga situationer och blir pressad. Men, det är bättre. Inte bra, det tänker jag inte säga. För jag vet, att jag efter en mindre ansträngning blir sämre. Om ett tag kommer även de tillfällen bli färre och jag kommer må bättre (bra!) längre perioder i sträck.

Minus
Att jag är känslig och blir sämre igen av sådant andra inte ens skulle reflektera över, exempelvis sociala aktiviteter, stunder vid datorn.

Plus
Ute med vänner på middag. På ställe med musik, mycket folk och sorl. Och det gick finemang. Inga jobbiga symtom som störde kvällen. Dessutom. Mysigt att gå ut. Har verkligen saknat det.

Minus
Att jag inte har en fast inkomst som gör att jag kan drälla runt och t.ex. gå ut på krogen så som jag hade velat. 😉

Plus
Var på jobbintervju häromdagen. Ett deltidsjobb, som socionom. Alltid roligt att vara en av få kallade.

Minus
Osäker på om jag faktiskt vill ha jobbet.

Plus
Var på bio. Dagbio. Antar att det kallas matiné, men använder ens biograferna det uttrycket längre? Älskar i alla fall hur lugnt det är på dagen. Och att en kan se en film i en salong för typ hundra personer, och så är vi inte ens en handfull besökare. Som att vara själv. Ingen som pratade, prasslade eller störde. Ljuvligt!

Minus & plus
Återigen, toppen att vara student och egenföretagare och ha ett sporadiskt extrajobb, och leva i en vardag som ger lediga dagar mitt i veckan, men! det där med inkomst. Skulle vara nice att ha något fast deltidsjobb så att en kunde gå på bio lite sådär dagtid ibland och inte tänka att det är för dyrt. På plussidan för biobesöket dock, var att jag hade biopoäng. Lika med gratis biobesök. 🙂

Hoppas du haft en fin månad och att du kanske har något att se fram emot i februari. Själv ser jag framemot våren. Och ja, jag vet att det kan slå till och bli värsta vintern. Men det blir ljusare. Det gillar jag.

🙂

Januari har också betytt några nya följare. Välkommna! Uppskattar jättemycket att ni vill följa. Tack alla som läser, följer och kommenterar. Ni gör bloggandet roligt!

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Siffror som sammanfattar

38 böcker. Det är så många böcker jag läst 2019. Fast jag har inte hunnit skriva om alla som jag läst än. Saknar två eller tre. Får dubbelkolla. (Du vet väl att du kan kika i menyn för att se vilka böcker jag läst?)

0,7 lästa böcker per vecka alltså. Eller drygt 3 per månad. Jag är nöjd. Visst kunde jag läst mer, men då hade jag inte redigerat lika mycket eller lagt lika mycket tid på att starta upp företaget, eller marknadsföra mig som skrivocach och lektör. Dessutom, det tar tid att lära sig de där sociala medierna.

8 säsonger Vampire Diaries körde jag även igenom nu under hösten. Bortsett från säsong sju är det en serie jag verkligen gillar. Men, när en tittar på typ två avsnitt om dagen blir en snabbt irriterad på hur författarna valt att om och om och om igen göra sammanhangsmarkeringar, dvs låta karaktärerna förklara för varandra (alltså för tittarna) varför de säger och känner och gör som de gör. Tusen gånger typ. Tror det kan ha varit säsong tre och fyra som speciellt led av detta. I övrigt är musiken grymt bra i nästan alla säsonger.

7-sovare, japp that’s me. Trots tjänstledigt från februari sov jag ofta dagtid, fram till maj. Då verkade jag klar med detta. Trodde jag. Sedan blev det en påfrestning pga jobbet (japp, trots tjänstledigt strulade det, fack och HR fick gå in) och energin rann iväg. Kände mig lite piggare sedan mot hösten. Perfekt eftersom jag fick uppdrag som lektör och skrivocoach.

9 månader tjänstledig. För att sedan jobba i två, dvs under uppsägningstiden, var/är ingen hit (slutar siste jan). Strul med än det ena och det andra på de futtiga tolv timmar/v som jag jobbar sedan min tjänst ändrats. Inte konstigt att tröttheten kommit åter. Men – både tyvärr och tack och lov – så upphör i alla fall snart ordinarie jobbet. Och jag får se vad som händer på jobbfronten.

2020 borde kunna bli så mycket bättre. Tröskeln är rätt låg liksom. Nu hoppas jag på ett friskt år. Med tid och ork för läsning, skriv, redigering, vänner, träning och många nya spännande uppdrag att coacha.

Vad har du för förhoppningar kring 2020? Något särskilt mål?

Det bästa jag gjort i år. Startat eget!

Filmer, Om att leva

September – bäst och sämst

Summerar september utifrån bäst och sämst. Jag börjar med ett filmtips och avslutar med en uppfylld dröm.

Bästa filmen
Once Upon a Time in Hollywood, Tarantinos nya med Leonardo di Caprio och Brad Pitt i huvudrollerna. Och jösses vad bra. Jag är inget Tarantinofan annars. Gillade dock Pulp Fiction så mycket när det begav sig att jag inte sett om den. För tänk, om jag inte tycker om den vid en andra titt. Men denna nya, så bra. Och så lång. Våldet var aningens … ähum, nedtonat, minus slutet (no spoiler), men liksom hanterbart, i Tarantinomått mätt då.

Bästa tv-upplevelsen tablå tv
Jag är stort fan av serien Endeavour, det vill säga Unge kommissarie Morse. Jag har aldrig sett originalserien, men är tokfrälst på den här om honom som ung. Och nya säsongen visades nu, fyra avsnitt med start sista helgen i augusti. Lyckan var gjord. Och nej, jag streamer inte. En dag så, men inte än. (Rätt skönt faktiskt att inte ha tillgång till typ allt. Utan faktiskt få vänta på det en vill se.)

Bästa helgen
Även om romanskrivarkursen jag går finns i Gävle har jag bott i Stockholm några gånger nu. Funkar rätt bra. Om inte annat så mycket roligare stad. Inget ont om Gävle, men det är litet. På två helger där har jag typ sett allt, två gånger. Den här gången tog jag med andra halvan. Så när jag var hela lördagen i Gävle fick han utforska Stockholm på egen hand och hade tydligen en riktigt lyckad dag. Tillsammansi hann vi äta på favoritcaféet (Karlas på Karlavägen), promenera i Tantolunden och besöka Fotografiska. Blev förtjust i Saga Wendottes interaktiva fotokonst. Kursdagen var också helt grym. Så även om helgen tog en aning på krafterna var den otroligt uppskattad.

Bästa bokmässeupplevelsen
Okej, ingen som läser böcker,eller skriver, och har ett insta-konto, kan ha missat att det var bokmässa i helgen. Och jag var där. Alla fyra dagarna. Tack och lov för studentrabatt. Med guldkortet hade jag fri tillgång till alla seminarier och nog för att flera krockade så är jag nöjd med de jag valde. Bäst var lördagen, som jag skrev om i lördags. Men även söndagen var fin. Lyssnade till David Sedaris som hade ett fint samtal med moderatorn Josefin Johansson. Söndagens bästa. Annars var bästa upplevelsen troligen Markus Zusak (se föregående inlägg).

Sämst 1
Jag har fått veta att när jag börjar jobba i december igen får jag inte arbeta mina vanliga 20 timmar. Utan tolv. Om jag inte vill lägga till ytterligare en arbetsplats en dag i veckan. Och det vill jag inte. I grunden har jag 80 procent men jag vill inte jobba som socionom så mycket just nu. Det hade varit perfekt med halvtid på jobbet jag har. Så. Förhoppningsvis ger extrajobet minst ett pass per vecka. Jag hopps förstås att jag får uppdrag som skrivcoach med. Men, urusel pension, here I come.

Sämst 2
Att utmattningen slog till. Under flera dagar blev det hjärnkaos när jag satt framför datorn. Hade ägnat för mycket och för fokuserad tid framför den innan det var dags för kursen. Kryddat med strul med supporten som inte funkade som den skulle när jag behövde hjälp som mest med nya hemsidan. Intryckskänslighet, liksom yrsel, ökade i ett par dagar, och jag fick undvika datorn och mobilen till viss del. Klarade tack och lov av att se på tv.

Och sist men inte minst, allra bäst
Att ha fått upp hemsidan för mitt företag som skrivcoach. En dröm om att stötta andra i sitt skrivande är, efter många år, äntligen uppnådd. Hurra för mig!

http://www.helenaaskrivcoach.com

Hoppas att du haft en fin september med övervägande fina dagar att ta med in i oktober. Det känns förresten att hösten är här nu. En tid för lövprasslande promenader, tjocka tröjor och varmare jackor. Inte min favoritårstid direkt men så mycket bättre än den göteborgska vintern som tyvärr bara är grå och råkall. Eller, vad tycker du? Gillar du hösten?

Om att leva

Bokmässedags och energitapp

Inte bra när energin är låg och det är dags för årets största bokevent. Men, hur som helst. Jag har tänkt gå alla fyra dagar. Ska du gå?

Seminarierna hägrar mest. Att få sitta i de ljuddämpade utrymmena och lyssna till författare som säger olika intressanta och ibland även kloka saker.

Fast än har jag inte ens valt vilka seminarier och programpunkter jag ska gå på. Hjärnan har varit för trött. På så vis ligger jag också lite lågt med att ropa ut att vi ses!

Dumma skörhet som kommer med utmattningen och tar sin plats med jämna mellanrum. Mellanrum som visserligen betytt mer ork och därmed har jag gjort lite för mycket. Eller som nu, att jag varit borta tre dagar på kurs. En dag kurs i Gävle och en (halv) dag innan och efter i Stockholm. Supermysigt och roligt, men dränerande. Och innan det energitapp för att jag suttit vid datorn lite för mycket och för fokuserat. Men ska en få klart sin hemsida för företagande, så blir det så. (Den ska ni alldeles alldeles snart få spana in förresten.)

Trött ja, men mest hjärntrött. Inte totalt slut, tack och lov. Så. Vem vet. Vi ses kanske på bokmässan. Heja gärna om du ser mig. För det gör jag. 🙂