Om att skriva

Bästa trilogin för mellanstadiet – Katarina von Bredow

Katarina von Bredow är ungdomsboksförfattaren med stort U. När jag läste henne som tonåring kunde jag inte få nog och väntade andäktigt på nästa bok. Även senare har jag följt henne rätt väl, men en bok för flera år sedan gjorde mig besviken så efter den tappade jag lite av tjusningen men slutade inte läsa henne helt. I höstas började jag läsa Du & jag, första delen i en trilogi och hann inte klart, så i början av året tog jag tag i hela trilogin. Delarna är fristående men det är ju alltid roligt att läsa något som hänger ihop på en gång. När jag beskriver böckerna nedan kommer jag spoila en del, bara för att ni ska få ett hum om de teman som tas upp.

Böckerna handlar om tre elever i en klass i femman. Du & jag handlar om Andreas vars föräldrar separerar, Hon & han handlar om Alicia som träffar en kille på nätet och Han & dom handlar om Kevin, klassens kung, som hamnar i knipa när kompisen kör omkull en gammal man med Kevins moped.

Första boken, Du & jag, med Andreas tyckte jag mycket om. Bredow beskriver hans oro för föräldrarnas relation fint och med stor känsla. Jag dras verkligen med in i handlingen. Det som sker hemma hos Andreas, och hur han påverkas till att göra saker han aldrig gjort tidigare känns mycket trovärdigt. Inte helt fel att hans status höjs en aning i klassen, han som står näst längst ner på hackordningen. Ändå blir han ingen som hänger på vad som helst, utan står för sina principer och sin moral. Well done Andreas!

Andra boken, Hon & han, skildrar hur Alicia vacklar mellan att ha hög status i klassen och vara med den hon egentligen vill, dvs Andreas. Så får hon en vänförfrågan av en ursnygg kille på FB, han går på gymnasiet och verkar tro att hon är högstadietjej och inte en tolvårig flicka. Lyckan är gjord efter flera långa chattar med honom. Han förstår henne verkligen. Sedan blir det dags att ses. Och inte är det han som möter upp. Förstås. Alicias berättelse är en nagelbitare. Jag våndas med henne, drabbas hennes dåliga självkänsla och önskar att hon ska fatta hur fel allt är. Spännande värre.

Tredje boken, Han & dom, med Kevin som huvudperson föll mig inte alls i smaken. Helt enkelt för att jag inte gillade att vara i Kevins huvud. Hans personlighet är rätt odräglig, även om den har sina fina sidor. Men självgod till tusen. Det finns minst en Kevin i varje klass. Och det är bra att Bredow tar en sådan killes perspektiv. Det är nog rätt sällan de finner sig själva i litteraturen. Handlingen är hyfsat spännande med gubben som blir omkullkörd av Kevins kompis, rädslan att de ska bli avslöjade och alla lögner som sprids. Kevin förlorar sin position på tronen, men ger sig den på att återfå den. Inte med världens bästa plan direkt och han gör många lärdomar den hårda vägen.

Överlag är det här böcker jag skulle önska att varje mellanstadieklass läste. Här finns mycket att ta upp. Vänskap, kärlek, relationer, familjebekymmer, utanförskap, mobbning, grupptryck, grooming, lögner, bemötande, våra likheter och olikheter, fördomar och förutfattade meningar. Böckerna är suveräna för det värdegrundade arbetet och skulle passa bra in i livskunskap t.ex.

Katarina von Bredows förmåga att skriva så att en befinner sig i varje karaktärs huvud gör läsningen gripande. Det är lätt att förstå dem. Även om en själv inte skulle gjort likadant. Så jag är lite hög efter läsningen. Och önskar att jag var lika bra författare. Det är sparsmakat med detaljer ändå framträder varje miljö med skärpa. Vi vet ju hur en mellanstadieskola ser ut, luktar och låter. Även om det var många år sedan vi gick där.

Böckerna rekommenderas för målgruppen förstås. Mellanstadieleverna. Men passar även oss gamlingar. Om inte annat för att vi inte ska glömma hur det är att vara tolv. För det borde vi aldrig glömma. Gör vi det, sviker vi barnen och barnet som fortfarande finns i oss. Aye, well. Ni fattar. Läs!

Böcker att köpa? Läsa mer om? Du hittar dem bl.a. här och här. (Lägger bara upp första boken, Du & jag, blir så mycket att länka annars.)

Annonser
Om att skriva

Alla suger och det är ingens fel – Ebba Hyltmark

Alla suger och det är ingens fel (2018) är Ebba Hyltmarks debut. Att människan är född 2001 (och i mina ögon knappt född, tills jag inser att jag själv är en medelåders tant i jämförelse) gör boken till ett mästerverk. För vem sjutton kan skriva en bok och få den publicerad av ett förlag när en inte ens fyllt 20? Men är boken ”bra” då? Jodå, det är den allt.

Li vill dra från stan, gå på gymnasiet i Stockholm för att få bästa möjliga betyg för att gå på MIT i USA sedan (ett prestigefullt universitet). Det där med vänner är inte det viktigaste i hennes liv. Hon hänger med granntjejen på nio år. Det räcker inte tycker föräldrarna och för att få slut på deras tjat drar hon hem en kille från klassen. Han är tillsammans med en tjej, men tycker de kan vara vänner. Och så lär Li känna Sigvard, en pensionär. Nu har hon fler vänner än hon haft någonsin (verkar det som – berättelsen förtäljer inte detta). Allt är bra. Men det kan visst bli ännu bättre. För Max börjar i klassen. Och han ser bara Li. Men är han bra för henne?

Alla suger och det är ingens fel berättas i flygande fläng emellanåt. Inget fel med det, men i bakhuvudet hör jag mantrat gestalta mer (den eviga visa som bl.a. lektörer sjunger). Och nej, allt måste inte gestaltas i oändlighet för att fungera, men vissa saker Li återberättar/berättar hade jag velat vara med om. Jag hade velat känna med Li eller uppleva Max reaktion istället för att få det berättat på ett fåtal meningar. För vissa av dessa sammanfattade scener tänker jag har betydelse för att jag som läsare ska förstå vilka karaktärerna är, vad de gör mot och för varandra och varför.

I övrigt är Alla suger och det är ingens fel rolig och annorlunda och eftersom Li utmärker sig med sina kompisrelationer på så många år yngre och många år äldre, blir berättelsen inte lik något jag läst tidigare. Jag gillar att den är unik på så vis. Li är en karaktär som är framåt och egensinnig. Hon verkar inte bry sig om vad andra tycker och tänker om henne och det är befriande att hon liksom dundrar på. Språket är likadant. Li är berättaren och hennes jagperspektiv gör att stilen överlag blir något talspråklig, men utan större utsvävningar.

Jag hoppas på fler böcker från Ebba Hyltmark. Alltid spännande att följa starka debutanter. Och när någon som går i gymnasiet debuterar då undrar i alla fall jag vart författandet kommer ta vägen. Nyfiken du med? Läs den här då.

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Alla suger och det är ingens fel bl.a. här och här.

Böcker

Ut på det djupa – Ulrika Lidbo

Ut på det djupa (2018) hörde jag om på Bokmässan nu senast. Ulrika Lidbo satt med i en panel med bl.a. Lisa Bjärbo (Inuti huvudet är jag kul) och samtalet handlade om ungas psykiska hälsa och hur detta tas upp i litteraturen. Boken intresserade mig då den bland annat tar upp drogmissbruk, däremot så blev jag inte så berörd som jag förväntat mig.

Ut på det djupa handlar om Lina och Sanna som är systrar med ett drygt år mellan sig. De har alltid varit vänner och nästan som tvillingar, men Sanna hänger mest med sin kille som kör motorcykel, och så bråkar hon alltid med mamma och sambon. Hon är inte alls sig lik och Lina känner sig väldigt ensam och osedd när allt handlar om Sanna och hur orolig mamma och hennes nye man är. Inte blir det bättre av att Linas bästa vän sagt upp vänskapen, med hänvisning till att Lina är tråkig – just för att hon inte vill dricka när de är på fest.

Det jag uppskattade mest i Ulrika Lidbos Ut på det djupa var hur en vänskap till en nyinflyttad tjej skildrades. Linas tankar och känslor inför att få en ny vän och förhoppningen hon har att de kommer hänga hela sommaren och bli bästisar tog verkligen tag i mig. Linas personlighet, hennes rätt svaga sidor och osäkerhet tycker jag också var starkt beskrivet och jag riktigt led med henne när hon i sin osäkerhet velar över vem hon egentligen är och hur hon ska vara.

Spåret med systern, som uppenbarligen har stora problem, påverkar förstås hur Lina mår och har det, ändå brydde jag mig inte så mycket om den biten. För mig var behållningen Linas bekymmer med att bli och vara någons vän. Som tonårig läsare kan det kanske vara så att biten med systern, liksom den med drogerna, väcker ett större intresse och skapar större spänning att ta del av än för mig som är vuxen.

Är du nyfiken tycker jag absolut att du ska ta en titt. Det är trots allt en fin och välskriven bok om ett mycket viktigt ämne: Att vara anhörig, och syskon, till någon med drogproblematik.

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Ut på det djupa t.ex. här och här.

Psykisk ohälsa bland unga – Jenny Jägerfeld, Sofia Nordin, Lisa Bjärbo, Ulrika Lidbo
Böcker

En bästis tack! – Emma Askling

En bästis tack! (2017) hittade jag på biblioteket och titeln lockade. För vem vill inte ha en bästis liksom, oavsett om en är tonåring eller trettio. Även om livet inte kraschar om en är bästislös på arbetsplatsen – tack och lov!

Att vara tolv, tjej och utan bästis är ingen enkel ekvation. Luna hade en bästis, men hon flyttade. Nu kommer en ny tjej till klassen och Luna ser sitt tillfälle. Nu kanske hon kan få en bästis igen. Om bara inte bestämmar-Cleo lägger sig i, klassens populäraste tjej som alltid får som hon vill.

Emma Askling skriver med ett rakt och enkelt språk som passar målgruppen 9-12. Jag som vuxen tycker att handlingen är aningens tillrättalagd med Lunas reflektioner om att en inte måste vara med de populära i klassen, göra saker för att passa in (i de populäras ögon) utan att det är bättre att ha roligt med någon som inte anses cool och ”rätt” än att vara ensam. Luna har förstås helt rätt, även om det blir lite pekpinne-feeling över det. Bortsett från detta är En bästis tack! en riktig bladvändare. Jag vill veta hur kompisintrigerna ska sluta, vad det är för hemlighet en klasskompis har och jag känner väl igen hur någon kan duga ett par dagar när en vän är bortrest eller sjuk, men sedan återgår allt till det vanliga när vännen är tillbaka och någon står ensam igen.

Boken tänker jag passar utmärkt för högläsning i en klass, som en fyra eller femma. Den kan leda till en hel del bra diskussioner då den lyfter teman som grupptryck, utanförskap, vänskap, hemligheter och lögner. Rekommenderas!

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar En bästis tack! t.ex. här och här. Eller på biblioteket.

 

Böcker

Brorsan är kung! – Jenny Jägerfeld

Jag läste någonstans för ett tag sedan att Jenny Jägerfelds Brorsan är kung! skulle vara en normkritisk bok, och en mycket bra sådan, så jag blev nyfiken. Sedan stötte jag på den i en bokhylla på jobbet och såg genast till att låna hem den. Som utlovat var den riktigt bra.

Måns och hans mamma drar till Malmö för att hon ska göra ett jobb där under sommarlovet. Pappa ska cykla till Paris. Mamma påstår att han har en 50-årskris men Måns undrar om det inte är hans fel att pappa inte är hos dem. Precis som att det är hans fel att föräldrarna bråkar. Som tur är kan Måns lämna de tankarna när han lär känna Mikkel på gården. En kille som kallar honom brorsan. Det bästa Måns någonsin blivit kallad och han hoppas verkligen att vänskapen inte förstörs när Mikkel får reda på sanningen om honom.

Det är svårt att inte spoila handlingen men jag tror nog att du kan lista ut vad boken handlar om efter min presentation. Jägerfeld skriver oerhört träffsäkert om hur Måns mår, tänker och känner. Brorsan är kung! riktar sig till åldrarna 9-12 och gick väldigt lätt att läsa för mig som vuxen. Språket flyter fint överlag och det finns mycket humor som gör läsningen rolig. Jag skrattade till ibland.

Jenny Jägerfeld är psykolog och arbetar med barn och unga, vilket gör att hennes böcker ofta känns genuina och trovärdiga. Hon kan barn, och hon kan skriva för dem. Rekommenderas!

En bok att köpa, eller läsa mer om? Du hittar Brorsan är kung! bl.a. här och här.

Böcker

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Den Augustnominerade ungdomsboken För att väcka hon som drömmer är värd årets nominering. Men oj vad tung den var att läsa. Fast vad annat att vänta när något i ungdomskategorin nominerats och Johanna Nilsson är inblandad. En författare som inte väjer för att närgånget skildra det svåra i livet.

Det är sommarlov. Dags för konfirmation i församlingen Josefins familj tillhör. Men mamma blir sjuk. Svårt sjuk. Hon hamnar på sjukhus och allt i livet faller samman. Åtminstone för alla andra. För Josefin hade allt börjat falla samman redan innan mamma blir dålig. Så det fortsätter. Och blir värre. Hon som gör allt för att räcka till. För pappa. Lillasyster, storebror. För Marcus som precis som Josefin gömmer sig i studion i kyrkan och också vill slippa livets svårigheter.

Josefin är en stark liten tjej men vilsen. Gud är nära och långt borta. Hon anklagar Gud, lovar Gud, straffar sig själv för att blidka Gud. Allt för mammas skull. Men Gud lyssnar inte. Det gör ingen. Ingen förutom Marcus. Han lyssnar och han ser. Hur Josefin sakta försvinner.

Johanna Nilssons För att väcka hon som drömmer skildrar en period i Josefins liv när inget är som det borde. Kan något vara som det ska, när en mamma ligger svårt sjuk på ett sjukhus? Knappast. Ändå, den onda spiralen är så uppenbar och jag förvånas över att ingen reagerar. Jag vill ruska om alla vuxna runt omkring. Skrika åt dem: ”Gör något då! Barnen håller ju på att gå sönder!”

Det är åttiotal tänker jag. Idag skulle det vara annorlunda. Idag vet man att ta hand om anhöriga – små som stora – när en familj är i kris. Jag tänker på samtal och stödgrupper för barn och vuxna. En tanke jag tröstar mig med för att orka läsa.

I övrigt går läsningen smidigt där jag befinner mig i Josefins tredje-persons-perspektiv. Språket känns starkt och säkert. Tur är väl det. För ämnen som lyfts, förutom en svårt sjuk mamma, är ätstörningar, självskadebeteenden, sexuella övergrepp, psykisk ohälsa, homosexualitet, utdrivning av demoner och bristande föräldraskap. Som sagt, ingen lätt läsning. Men läsvärt. Bland annat för sådant som vänskap, förälskelse, att duga som man är och familjeband även finns med och ger lite hopp och lättnad.

Är du nyfiken tycker jag absolut att du ska ge Josefin Nilsson och hennes För att väcka hon som drömmer en chans.

 

Vill du köpa För att väcka hon som drömmer, eller läsa mer om den, kan du titta in t.ex. här eller här.

Tack till Svenska Förläggareföreningen för recensionsexemplaret!

 

 

 

Böcker

Rimligt lyckade ögonblick – Åsa Asptjärn

Rimligt lyckade ögonblick är tredje boken om Emanuel. Den är minst lika rolig som de två första. Det är sällan författare får mig att skratta högt och så att jag inte kan sluta, men Åsa Asptjärn lyckas.

Handling
Så här står det på adlibris:

Ny termin, ny skola och nya vänner. Emanuel har alla chanser att omdefiniera sig själv. Men vem är han? Och kanske mer relevant, vem borde han vilja vara? Med Emanuel Kent Sjögren har Åsa Asptjärn skapat en sanslöst skön antihjälte, ett svenskt svar på Sue Townsends klassiker om Adrian Mole.
Det är sommarlovets sista dag och Emanuel Kent Sjögren och kompisen Tore ligger på rygg i gräset och stämmer av läget inför gymnasiestarten. De är ense om att de behöver en strategi, för här finns alla möjligheter att vända blad och bli den man vill vara. Okänd mark ska beträdas, nya vänskaper inledas och så vidare.
Och Emanuel gör sitt absolut bästa, han iakttar, försöker hitta rätt klädmässigt, och snappar fort upp grejen med kaffe i pappmugg på lektionen. Men det går så där.
I Emanuels basgrupp i Humanist 1 finns de som verkligen vet vilka de är, som Iggs som definierar sig som kille, och Frank som axlar ledarrollen bättre än många andra men som ärligt talat mår piss – och så finns Kaisa. Kaisa som skänker Emanuel ögonblick av lycka…
Men säg den lycka som varar.
Snart står Emanuel i orkanens öga av missförstånd där en okänd jazzmusiker, en hbtq-demo, brev han aldrig skrivit och en damastduk på mormors kalas spelar orimligt stora roller.

Reflektion
Åsa Asptjärn skriver med stor humor och ett rappt språk i Emanuels perspektiv. Han har vänner som är olika på flera sätt och de skapar ett härligt gäng. Situationerna Emanuel försätter sig i är dråpliga och utan att det blir tillgjort lockar de till skratt. Allvaret finns där också, med funderingar på omklädningsrum för alla, om någon är deprimerad eller inte och hur det är att trivas – eller inte trivas – i ett nytt sammanhang. Rekommenderas!

Vill du läsa de andra böckerna heter de Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa. Denna, Rimligt lyckade ögonblick, kan du köpa t.ex. här och här.