Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips 25 – Berättarperspektiv

Skrivtipsdags. Idag blir det berättarperspektiv. Vad ska man välja? Sist tog jag upp det här med tempus. Tempusvalet och vilket perspektiv man väljer att berätta ur tycker jag hänger ihop.

Men innan dess tänker jag gå igenom de tre vanligaste perspektiven: tredje person, jag och allvetande.

Tredje-person-perspektivet utgår från hon eller han, och hen förstås. Det innebär att man befinner sig i huvudet på sin karaktär, och utifrån dennes perspektiv återger man vad som händer, hur denna person känner och upplever sin omvärld.

Det kan hända att man byter mellan olika karaktärer och då är det viktigt att man gjort ett tredje-persons-perspektiv som är tydligt i sin berättarröst så att läsaren märker skillnad i vem som nu står för berättandet. Lite klurigt, men fullt görbart. Dock ska du tänka på att inte hoppa för mycket mellan karaktärerna, för det kan hända att läsaren får svårt att skilja perspektiven åt. Om de nu då inte är otroligt tydliga.

Jag-perspektivet även kallat första-person-perspektiv, innebär att man berättar utifrån ett jag. Då beskrivs hur jag-et upplever saker och ting och läsaren följer jag-et i olika situationer. Ett bekymmer med detta kan vara att man lätt tenderar att bli uppräknande i sitt beskrivande av vad som sker runt jag-et eller i vad jag-et gör. Inte roligt för läsaren. Så tänk på det.

Både jag, hon och han (hen) är ett begränsat perspektiv eftersom berättaren måste befinna sig i deras huvuden för att kunna förmedla berättelsen. Till skillnad från det allvetande perspektivet.

Allvetande-perspektivet handlar om en (författar)röst som är allvetande och därför känner till allt som sker, vad alla tänker och känner. Den kan också förflytta sig i tid och rum eftersom den allvetande berättaren har något sorts gudalikt över sig. Eller ja, det är i alla fall så som jag skulle beskriva det. Kanske inte helt ok att kalla allvetande-perspektivet gudalikt…? Nåväl. Tänk sagor. ”Det var en gång…” Då kanske du förstår lite mer av det allvetande perspektivet.

om-en-vinternatt-en-resande-italo calvinaFörutom dessa tre vanliga berättarperspektiv har vi även du-perspektivet. Jag kan inte minnas att jag själv läst någon bok med detta perspektiv – eller jo, på litteraturvetenskapen läste vi en italiensk författare… Vad hette boken? (Liten efterforskning senare.) En vinternatt en resande, Italo Calvino. Den är överhuvudtaget mycket speciell i sitt berättande och kräver en del av läsaren. Kan rekommenderas.

Bland-perspektiv innebär att man växlar mellan perspektiven och vanligast är väl då mellan att vara allvetande och tränga in i tredje-persons-perspektivet. Det innebär att berättarrösten har en översyn som ger mer till läsaren än om författaren strikt följer en hon eller han i sitt berättande.

Så. Har jag nu missat något perspektiv säg gärna till. (Tillägg: Freja påminde om vi-perspektivet. Julie Otsuka använder det i sin Vi kom över havet som jag ju t.o.m. läst. Så lätt att glömma.)

Och som jag nämnde kan berättarperspektiv och tempus hänga samman på olika sätt. T.ex. kan tredje person och dåtid vara en vanlig kombination, eller att jag-perspektiv och nutid/presens hänger ihop. Själv skriver (redigerar) jag en dystopi som jag skrivit/skriver i nutid och tredje person plus att en allvetande berättarröst emellanåt gör sig gällande.

Att testa olika tempus och olika perspektiv är roligt och jag ser för och nackdelar med dem alla. Det roliga tycker jag är att jag oftast tänker att det ena valet eller det andra låter svårt, men sedan flyter det på av bara farten när jag väl kommer igång och inte tar för stora uppehåll mellan skriv/redigerarperioderna.

Har du något favoritperspektiv? Eller är du som jag och testar för att kanske hitta ett? Eller tror du att man kan variera sig och vara lika bra på alla? Det skulle jag gärna fundera mer på, om man kan behärska alla lika bra 🙂

Oavsett hur du gör, lycka till!

 

Skrivtips

Skrivtips 24 – Val av tempus

När jag helt ovetenskapligt tittar runt i böckerna jag har hemma för att granska tempus (har mest ungdoms- och fantasyböcker, men även en del populärlitteratur som Marian Keyes) ser jag att de oftast är skrivna i dåtidstempus. Det man kallade imperfekt, och som idag benämns preteritum.

T.ex: Anton satte sig i fåtöljen och sträckte sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågade han utan att vänta på ett svar.

Några få böcker är skrivna i presens. Presens skapar en känsla av närhet. Det händer nu. Lite som att se en film. Men eftersom presens är ett mer ovanligt val av tempusform i det skönlitterära berättandet måste det också vara lite svårare att skriva i. Och kanske även att läsa. Eller?

Så här: Anton sätter sig i fåtöljen och sträcker sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågar han utan att vänta på ett svar.

Svårigheten i att skriva presens ligger bl.a. i att beskriva andra tidsförlopp, som sådant som kommer att hända. Men det har även att göra med berättarperspektivet och om det tänkte jag skriva nästa gång.

Att författare skriver hela böcker i presens blir tydligen vanligare. Annars händer det att författare använder sig av tempusbyte för att att skapa förstärkning av närhet för vissa scener då de går från preteritum till presens och sedan tillbaka till preteritum, men som läsare tänker man sällan på detta. Fast kanske blir du mer uppmärksam på tempus i det du läser nu. För mig går det i vågor. Emellanåt är jag mycket uppmärksam, medan jag tidvis inte har en tanke på vare sig tempus eller berättarperspektiv.

Vad ska man välja att skriva i då? Det du trivs bäst med tänker jag. Att skriva i presens sägs dock vara lite svårare.  Själv skriver jag ett ungdomsboksmanus i presens. Det var det tempus jag valde när jag började skriva manuset under NaNoWriMo:n 2013. Nu när jag skriver/redigerar märker jag att jag har lite svårare att hålla ordning på tempuset, och att även berättarperspektivet (1:a person istället för 3:e person) krånglar till det ibland. Men jag har inte gett upp än och vill testa hur det känns ett tag till. Jag är trots allt mest van vid att läsa och skriva i preteritum och använda 3:e person, så jag vill se om jag kan klura ut det här med presens och 1:a person innan jag eventuellt lägger ner.

Vad skriver du i oftast och känner dig mest bekväm med? Det kanske är det tempus du ska välja för enkelhets skull? Eller så kan du testa att utmana dig själv. Oavsett vilket, lycka till med ditt tempusval!