Om att leva

Zappandets konst

När jag inte skriver, läser, tränar eller äter tittar jag gärna på tv, både planerat och oplanerat. Favoriter är film (ej deckare) och ibland fastnar jag för någon serie, tex sit-coms. Förr Vänner, nu Big Bang Theory.

Det händer också att jag fastnar i ett planlöst zappandet. Hemska fälla. En kvart blir en halvtimma, som blir en timma och helt plötsligt har jag inte tid att göra hälften av vad jag vill åstadkomma… Å andra sidan kan jag då ibland upptäcka dokumentärer, inslag som vidgar medvetandet och kunnandet, är samhällsnyttiga eller bara rent underhållande. Inget ont som inte har något gott med sig.

Så nu vill jag se en dokumentär som jag råkade zappa förbi om en kvinnlig konstnär, som använde sig själv som fysiskt redskap… När jag tittade satt hon på ett museum i USA och hade stunder med besökarna. Stunder när de satt på varsin stol och tittade på varandra. Varför? Hur länge och i hur många månader hade hon sig själv som utställning? Och vad fick hon ut av det? Och besökarna? Många frågetecken blev det på några få minuter och programmet tog slut så jag fick inga riktiga svar. Hur som helst. Måste ses.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.