Mannen som glömde sin fru – John O’Farrell

Tyckte titeln lät lite kul och hade sett några positiva recensioner så det här var en bok jag var nyfiken på. Är nu också dessutom klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning!

Handling
Mannen som glömde sin fru är en berättelse om Vaughan. Han upptäcker att han befinner sig helt utan minne av vem han är i tunnelbanan i London. Allt annat kan han, världshändelser, kultur och nyheter, men vem han är har försvunnit. Det tar ett tag innan han får kontakt med sitt liv och träffar han sin fru. Genast, vid första ögonkastet, blir han förälskad. Tyvärr befinner de sig i en slitsam skilsmässa och frugan, ja hon vill inte veta av honom.

Min reflektion
Visst låter det lovande. Som en manlig chick lit eller nåt. Tyvärr var inte Mannen som glömde sin fru så kul som jag hoppats även om berättelsen bjuder på några farsartade scener och andra roliga situationer. Men jag gillar att boken har ett enkelt språk och skönt flyt. Jag var nyfiken på hur det skulle gå och mer eller mindre sträckläste, så nog fångade storyn mig. Vaughan är också en karaktär som jag tycker var lätt att känna med, och det var roligt att tillsammans med honom upptäcka vem han varit och vem han är, eller vill vara nu.

Livet har en tendens för oss att springa iväg och vi rusar med så gott vi kan. På vägen kan vi förlora oss själva. Vaughan kunde hitta sig själv ( – inte riktigt samma som att hitta tillbaka, märk väl!) först när han förlorat sig. Jag tänker att John O’Farrells bok kan vara en påminnelse till oss alla att se till att det inte går så långt. Just därför tycker jag att det här är en bok väl värd att läsa 🙂

 

Boken kan du köpa på Adlibris och Bokus eller låna på biblioteket.

 

Klar!

Ähum… Jag klarade det! Jag skrev 50000 ord i på en månad. Ord som har blivit ett fullständigt manus att arbeta med. Wow.

Nu ska texten få vila. Fast det är en text som jag längtar efter att få redigera. Men… Jag har lovat mitt andra manus, det jag skrev i våras under manusskrivarkursen, att ta itu med det nu. Det blir projektet för december månad. Å andra sidan är det ju lite kvar på november. Det innebär att jag har ett par dagar att ägna åt mitt nya manus. Hm… Kanske kan jag det, bara lite…?

😉

 

Nästan klar med Nano-skrivandet

OMG! Almost there. Jag har 766 ord kvar att skriva. Kolla statistiken:

Lite svårt att se i lilla bilden, fast trycker man på den blir den större. Men för att förtydliga – Jag är nästan klar!
Yay 🙂

Augustpriset 2013 för bästa barn- och ungdomsbok

Igår kväll fick de Augustnominerade sina priser. I kategorin barn- och ungdomslitteratur fick bilderboken Snöret, fågeln och jag, av Ellen Karlsson och Eva Lindström, priset. För övriga kategorier kan ni gå in på Augustprisets hemsida

Jag kan inte låta bli att undra över varför man har sammanfört barnböcker, såsom bilderböcker, och ungdomsböcker i samma kategori. Hur kan man ställa en bilderbok för femåringar t.ex. mot en ungdomsbok för 15 plus-åringar, som är målgruppen för Lex bok av Sara Kadefors? Hon var ju också nominerad i år och ensam i kategorin med en ungdomsroman för äldre tonåringar och unga vuxna.

Mina tankar rör sig kring fördomar, och det faktum att barn- och ungdomslitteratur inte har samma status som skönlitteratur för vuxna, och med naiva uttryck där människor plumpt säger – skriva böcker för barn, det kan väl vem som helst. Jaha. Men gör det då!

Tycker att Augustpriset borde delas upp i en kategori för barnböcker och en för ungdomsböcker. Först då kommer priset i denna kategori kunna utdelas med rättvisa.

 

NaNoWriMo – mot ett slut

Att skriva i National Novel Writing Month-utmaningen, har hittills varit riktigt kul. Nästan varje dag har jag lagt upp emot två timmar på att skriva, ibland mindre tid och ibland mer. Att skriva utan att gå in och redigera texten emellanåt, det var länge sedan jag gjorde så. Nog har jag velat kika på texten, men det har jag nästan inte gjort alls, utan fokuserat på att skriva, skriva och skriva.

Med en knapp vecka kvar av november och utmaningen tror jag att jag kommer nå målet 50 000 ord. Kommer jag då också ha ett färdigt manus, med ett ordentligt slut? Eller kommer jag behöva skriva lite till för att knyta ihop säcken? I nuläget vet jag faktiskt inte riktigt. Det närmar sig ett slut så klart, men ändå… Får se hur det blir.

 

(O)planerat bröllop – Bali Rai

I (O)planerat bröllop av Bali Rai behandlas hedersfrågor och tvångsgifte ur killens perspektiv. Riktigt bra och  intressant, tyckte jag.

Handling
Manny ska gifta sig, det får vi veta med en gång när läsningen börjar. Då gör Manny ett hopp tillbaka i tiden för att beskriva hur hans väg som tonåring till ett motvilligt giftermål gått. Han vill plugga, skriva och nå andra mål än dem föräldrarna satt upp och förstår inte faderns envisa kamp att efterleva hemlandets punjabiska traditioner. Inte heller förstår han hur bröderna kan gå i faderns fotspår. Slitningarna är alltså starka mellan yngste sonen och resten av familjen. 

Min reflektion
Kulturkrockar inom familjer med barn som växer upp i ett ”nytt” land, med föräldrar som önskar bevara sitt hemlands starka traditioner är ett intressant och viktigt ämne. Författaren Bali Rai, berättar med ett rakt, enkelt och starkt språk hur det kan vara för barn som slits mellan att värna familjen och respektera föräldrarna, samtidigt som de vill gå en annan väg. Jag fångades och boken var sedan en riktig bladvändare. Det var lätt att tycka om huvudpersonen och boken igenom höll jag på honom, att han skulle få göra som han ville.

Hade inte (O)planerat bröllop varit en kursbok skulle jag kanske aldrig hört talas om den, men om jag gjort det hade jag gärna läst den. Det är en bok helt i min smak, med härligt rappa dialoger mellan Manny och hans bästa vän, om vikten av att få välja sitt liv och med en resa till Indien med det vardagliga livet på landet som ett exotisk inslag för mig som aldrig varit där. Dessutom var boken spännande och lätt att leva sig in i. Rekommenderas!

Boken finns att köpa på engelska på Bokus under namnet (Un)arranged Marriage. Själv hittade jag den på biblioteket och på svenska.

 

Catching Fire – filmen

Att se andra filmen i Hungerspelstrilogin, skriven av Suzanne Collins, har stått högt på önskelistan ett bra tag nu. Biljetterna köptes i god tid för att få bra platser, med hopp om inga förkylningar eller annat elände som skulle hindra oss att gå. (Fastnade visserligen i hissen och paniken att missa var minst sagt stor men hann precis…)

I Cathing Fire, som på svenska heter Fatta eld, utsätts Katniss och Peeta för ett till Hungerspel ihop med senaste årens vinnare, de som trodde att de lämnat spelen bakom sig. Livet som hjältar är inte enkelt och de har inte möjlighet att styra över sina liv. Men vem har det i Panem?

Med de förutsättningarna är det inte svårt att förstå att ett uppror ligger och lurar, särskilt i distrikten långt från huvudstaden. President Snow anser att Katniss är roten till det oroliga och vill se henne försvinna. Hur kommer Katniss och Peeta klara sig i sitt andra Hungerspel där bara en kan överleva?

Jag tycker att filmen följer boken mycket väl. Kanske läggs lite extra krut på kärleksrelationen mellan Gale och Katniss, jämfört med böckerna, just för att göra triangeln mellan henne, Gale och Peeta extra stark. Jennifer Lawrence som spelar Katniss gör det jättebra. De andra skådespelarna har jag inte så mycket att säga om, men miljöerna däremot… Snygga! Antingen de uppvisar slitna fattiga distrikt eller den överdådighet som Huvudstaden utgörs av.

Jag, som sett framemot filmen så mycket, tycker verkligen att den uppfyllde förväntningarna. Kan inte vänta på uppföljningen som består av två filmatiseringar av den sista boken – synd att filmbolagen vill pressa pengar ur allt. Hoppas ni också gillar filmen om ni ser den 🙂

Utlottning Nyckeln

Jag fick ett tips från Anna som har Annas bokhörna att hon har en utlottning av Nyckeln, tredje och sista boken i Engelsforstrilogin. Jättekul att få en chans att vinna boken också från henne, så jag hänger på. (Annars har ju Boktjuven en utlottning också.)

Som student har jag tänkt att försöka spara in på mina bokköp, och reserverade Nyckeln från biblioteket, men glömde göra det i tid och hamnade på plats 152 i kön, fast nu några dagar senare är jag redan nere på nummer 149. Här händer grejer 😉

Så nu då, ytterligare ett försök till att kamma hem Nyckeln, via Annas bokhörna denna gång. Spana in hennes sida för att kolla reglerna om du också vill testa att få hem boken i brevlådan. Lycka till!

 

Hundrade Nanosidan

När jag sätter mig senare idag för att fortsätta Nanoskrivandet, kommer jag börja på min hundrade sida.

Bara så ni vet 😉

 

 

Lex bok – Sara Kadefors

Då har jag läst den Augustprisnominerade ungdomsromanen Lex bok av Sara Kadefors, en bok jag velat läsa ett tag och nomineringen fick mig att ta tag i den.

Handling
Lex är en tjej som snart ska gå ut gymnasiet. Hon är skoltrött och hänger helst med bästa vännen Jonatan. Det är de mot alla andra idioter som stakar ut sina liv utan eftertanke om hur eller varför. Livet förändras när Lex mammas nya kille Bruno flyttar in, en ungdomsboksförfattare med skrivkramp. Han är så nyfiken på Lex och hennes liv att det är pinsamt. Men så får Lex en idé – varför inte mata honom med info om hur hon haft det med sin pappa som sitter i fängelse? Det hela utmynnar i en hämndaktion mot Bruno där Lex skaffar sig ett alter ego, en bloggare vid namn Maya, en stilikon som skapar rubriker i bloggvärlden, en värld som inte tycks ha några gränser plötsligt och allt drar iväg. Hur ska Lex lösa det?

Min reflektion
Språket är rakt, ärligt och lätt att ta till sig. Lex är en tjej med starka åsikter, hon vet vad hon vill, men det blir inte alltid som hon tänkt. Jonatan, den bästa vännen, lockas av glamour och fest. De två har en fin relation som ibland är lättare att tycka om än dem. Lex bok är rapp och spänningen i hur det ska gå för Lex och hennes andra jag är stark. Det finns en cynism som jag tycker också finns i Sara Kadefors vuxenromaner, en ton av att livet är hårt och kantigt. Denna råhet gör läsningen lite sträv ibland, samtidigt som jag gillar att allt inte är enkelt, gulligt eller rakt. Vägarna är krokiga, det gäller att ta svängarna rätt. Jag kan förstå att boken Augustprisnominerats.

Nyfiken? Då tycker jag att du ska ge den några timmar, det är den värd.

Lex bok kan du hitta på t.ex. Adlibris och Bokus