Oktober – upp och ner

Månadssammanfattning, igen. Har visst blivit ett obligatorisk inslag. 🙂 Känns som om jag skrev om september igår. Vad hände egentligen med tiden i oktober?

Bästa läsning
Det blir en delad plats för Christina Nilsson Välj mig (2019) och Johan Ehns Hästpojkarna (2019). Båda borde ha nominerats till Augustpriset. Men eftersom Augustprisets för barn och unga, riktar sig till både små och äldre barn antar jag att det blir lite väl trångt att få plats med alla nomineringar. Jag säger som förr: det hade varit fint att se priset uppdelat i en kategori för yngre barn och en för äldre.

Sämst
Lika bra att ta det eländiga först. Så att jag blir av med det. Jobbet strular. Igen. Inte extrajobbet, inte egenförentagandet. Nej. Utan det ordinarie. Som om det inte var tillräckligt att delar av sommaren och hösten förstördes av att jag fick blanda in facket i en fråga som tog flera månader att reda ut. Nu är det ett nya saker som gjort mig sömnlös.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Roligast
Att jag redan haft uppdrag som skrivcoach. Det kändes så bra. Och jag fick bra feedback tillbaka på utfört jobb. Roligt, även om det inte är roligast, är också att försöka klura ut olika sätt att nå ut på sociala medier. Det gäller att hitta en balans mellan att inte vara för påträngande (för sådana brukar iaf jag ignorera) och inte för passiv heller. Gissar att jag skulle kunna lägga otroligt mycket mer tid för att nå ut och jaga följare, men ärligt så orkar jag inte lägga jättemycket tid och energi på det heller. Trots att det är roligt tar det på krafterna. Men det kan nog vara en vanesak. Något som blir enklare med tiden.

Redigerarrapport
Det har blivit en del redigerat. En del inför textinlämningar på kursen och en hel del efter responsen på dessa inlämningar. Men, som alltid med redigerande, känns det som om jag borde göra mer. Få försöka ha i huvudet att jag lägger rätt mycket tid på många olika saker (som att begripa kredit och debet) och att det är okej att det tar tid.

Skrivarhäng Göteborg
Jag såg på Insta att ett gäng människor skulle träffas. Folk som skriver, vill bli utgivna, arbetar med text och som redan är författare. Vad spännande tänkte jag, att träffa likasinnade. Och det var det. Var uppfylld hela dagen efter av alla samtal och över att ha träffat så många trevliga och intressanta människor med samma intresse som mig.

NaNoWriMo
Nu är det dags. National Novel Writing Month. Utmaningen där alla som vill delta ska skriva 50 000 ord i november månad. Jag kommer inte skriva så mycket, och vet inte ens om jag ska skriva alls. Beror lite på hur passen fördelas på extrajobbet och hur klar i huvudet jag känner mig. Men, om jag är med, tänker jag satsa på en halv Nano. Och lägga tiden på att skriva nya scener till del två av nuvarande manus. Dessutom, Nano-gänget i Ggb har träffar. Så här finns fina möjligheter att få prata ännu mer skrivande med skrivande människor.

Min statistik för Nanon 2013

November är inte en favoritmånad. Jag vill inte gå ut för att det är ruskigt och kallt väder. Göteborg på vintern är inte nice alls! Jag brukar äta för mycket godis och eftersom jag inte är ute lika mycket så sitter alla kläder helt plötsligt väldigt tajt efter en tid, och så kommer jul på det … ja, ni hör ju. Borde skaffa en crosstrainer.

Hoppas ändå att det blir en bra månad. Jag ser framemot att det är skrivarträff på kursen i slutet av november. Och att jag ska gå på Melissa Horn. Hur är det november för dig? Har du något du ser fram emot?

Avslutningsvis hälsar jag några nya följare välkomna. Tack för att ni läser och vill följa min blogg!

I skymningen sjunger koltrasten – Linda Olsson

I lilla nya bokcirkeln som jag varit med och startat innan sommaren, ville vi läsa något av Linda Olsson i början av hösten. Det blev I skymningen sjunger koltrasten (2014).

Jag som inte läst något av Olsson förut, kände igen omslagen så jag antar att jag sett dem på olika bloggar och liknande. Hur som helst. Denna ”koltrastbok” handlar om tre ensamma människor i en trappuppgång. En kvinna som isolerat sig efter ett svek, en ung kille som tecknar berättelser och en äldre man som är vän med den unge killen och läser högt för honom ur alla sina böcker han har i lägenheten.

Genom en svår händelse får de tre kontakt. Kontakten är skör och berättandet liksom bilderna blir det centrala för deras relationer. En annorlunda gemenskap och vänskap uppstår.

Inledningsvis drabbade Olssons bok mig hårt. Läsningen var nästan obehaglig på grund av speciellt kvinnans situation. Texten gick rätt in. Som om jag, liksom kvinnan, var utan försvar. Tack och lov lättade den känslan. Kanske för att även kvinnans situation ändrades. Överlag fin läsning om karaktärer med stor omsorg om varandra. Ändå kunde det obehagliga inte släppa taget, som om det lurpassade på både mig som läsare och på karaktärerna. Jag kunde inte känna mig säker på att det skulle kunna bli bra.

Nyfiken på I skymningen sjunger koltrasten? Då tycker jag att du ska läsa den. Den var en läsupplevelse utöver mitt vanliga läsintag som jag inte skulle vilja vara utan.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar I skymningen sjunger koltrasten t.ex. här och här.

Lånar, läser, ber om ursäkt

Jag har haft ett rätt bra läsflyt. Lite sämre dock på att lägga upp mina omdömen. Men det kommer. Ligger bara två böcker efter i nuläget.

Hämtade ut de här nyss som jag ser fram emot att läsa. Även katten blev nyfiken på dem.

Ber förresten om ursäkt för alla annonser som bloggen får dras med eftersom jag inte vill betala för att bli fri från dem. Hoppas ni står ut.

En månad senare

För en månad sedan lade jag upp min hemsida. Det var några intensiva veckor innan och efter för att få ordning på hur mina tjänster som skrivcoach och lektör skulle bli tillgängliga för alla. För förutom hemsidan finns jag även på Facebook och Instagram. Lystrar till @helenaaskrivcoach där.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Att starta upp eget företag, eller enskild firma som det ju heter, är både roligt och jobbigt. Roligt att klura på innehåll för hemsidan och sådant praktiskt. Men jobbigt när saker inte funkar och en liksom måste lista ut hur en gör för att få till sådant som kan verka lätt men som krånglar. Kanske jag som gjort fel, kanske faktiskt någon bugg.

Jag har lagt en hel del tid på att skaffa information om att starta upp företag. Gått på nyföretagardagar, infoträffar, drop-in på biblioteket, och deltagit i webseminarier. Att vara med på Skatteverkets träffar och webseminarier har inte fått mig att känna mig som coolaste kidset i kvarteret. Som tur är går det att ringa och ställa frågor.

Än är förstås inte lärdomarna slut. Tänker att det är som ett nytt jobb. Det behövs något år för att en ska känna sig hemma med det en ska göra, och upplever.

Bäst är ändå att jag redan haft uppdrag och fått göra det jag drömt om, att stötta andra att utveckla sitt skrivande. Responsen på arbetet jag utfört varit mycket positiv. På hemsidan finns flera omdömen men jag delar med mig av ett här:

Jag vet att många tvekar över att starta upp eget. Tycker det verkar svårt med saker som att få upp en hemsida eller detta med ekonomi och bokföring. Och ja, det är svårt emellanåt (vågar inte tänka på hur det blir med deklarationen när det är dags). Men om andra klarar det borde väl även jag fixa det. Och så även du.🙂

Nu är drömmen att jag ska kunna leva på det här. Tyvärr något som verkar svårt. Så tills den drömmen uppfylls har jag två andra jobb för att få in cash – ett extrajobb och mitt fasta, som socionom. Med lite tur kommer de två upp i en halvtid. Om en får drömma helt fritt förresten, vore bäst av allt om mitt manus antogs av ett förlag och att boken blir en bestseller. Men det har jag lite svårt att tro på. Fast, en kan ju alltid hoppas.

Har du någon dröm du skulle vilja uppfylla?

Välj mig – Christina Lindström

Välj mig (2019) är Christina Lindströms fjärde ungdomsbok. När hon deltog i Debutantbloggen för några år sedan blev jag nyfiken på hennes debutbok, Hälsningar från havets botten (2015). En bok som var lätt att tycka om. Även denna senaste, Välj mig, var otroligt lätt att ta till sig.

Siljes pappa har dött. Men hon har inte sagt det till bästisen som varit bortrest. Och när nian börjar är det inte som förr mellan dem, inte bara för att Silje sörjer och undrar vad som hände pappa. Tog han verkligen sitt liv, bara sådär, utan att skriva något? Nej, Silje och bästisen vill olika saker. Vara med andra, och de har hemligheter för varandra. Som att bästisen inte vill säga varför hon hatar Alvin, han som har så fina ögon och en röst som är den vackraste på denna jord.

I Välj mig beskrivs pappans död med stor trovärdighet. Familjemedlemmarna försöker överleva en vardag som aldrig mer blir sig lik och slitningar uppstår i familjen när hemligheter uppdagas.

Samtidigt som pappans död, och följderna av den, är en stor del av handlingen blir det inte för tungt. Livet går ju vidare. Klasskompisar och vänner har sina liv, sina bekymmer att hantera. Silje vet det, och tycker det är bra, men lite kan de väl ändå tänka på henne, välja med henne. Att bli vald eller inte, är ett fint tema i hela boken. Vännerna som till exempel vill dansa, medan Silje inte alls är intresserad, hur gör man då för att inte bli utanför?

Som vanligt när jag läser en av Lindströms böcker fångas jag snabbt upp av handlingen och karaktärerna. Språket gör läsningen smidig och Välj mig var en riktig bladvändare. Även om pappans död är väsentlig för handlingen tycker jag inte att det är en bok som enbart handlar om att förlora en förälder, utan att boken även fint fokuserar den eviga fråga barn, unga och vuxna handskas med. Får jag vara med? Kommer jag bli vald? Vem vill välja mig? Och, vill jag bli vald?

Läs den!

Vill du läsa mer om boken eller köpa? I så fall hittar du Välj mig bl.a. här och här.

I somras läste jag Jack, Christina Lindströms andra ungdomsbok. Vad jag tyckte om den kan du läsa här.

Redigerarrapport

Det går långsamt. Igen. Till kursen har jag lämnat in mellan sex och tio sidor per inlämning. Så gott som varje vecka alltså. Ibland får jag tillbaka mycket att redigera. Ibland nästan inget. Men jag har kommit efter i redigerandet. Har ju lagt en hel del tid i september och början av oktober på mitt nystartade företagande som skrivcoach och lektör.

Så. En sak i taget. Känns som att vissa saker med företagandet börjar sätta sig. Därmed bör jag också kunna få mer tid att fördela till redigerandet.

Förra veckan gjorde jag t.ex. om ett kapitel till två. Hade skrivit till såpass mycket att det blev för långt annars. Som tur var fanns ett naturligt ställe att bryta på.

Hur går det för dig med redigerandet och skrivandet? Något mål du siktar mot?

(Hemsidan för skrivcoachandet: http://www.helenaaskrivcoach.com)

Blott en begravning – Ewa Klingberg

Då var Ewa Klingbergs tvåa i serien om begravningsbyrån Tranan läst, Blott en begravning (2019). Lättsmält, behaglig läsning, precis som ettan, Där rosor faktiskt dör, som jag läste i somras.

Sandra fortsätter styra upp verksamheten och ekonomin i Tranan. Kollegorna har sina idéer och drar inte alltid jämnt med Sandra eller varandra, men alla verkar ändå vilja att det ska gå bra för begravningsbyrån. På detta har Sandra sina kärleksbekymmer. Flirtar lite och har en pausad pojkvänsrelation.

Som sagt, lättsmält läsning. Sandra är ingen favoritkaraktär. Jag tycker hon är rätt så kantig och kort i tonen. Det gör dialogerna kantiga de med. Ändå roligt att ta del av hennes, liksom de andra karaktärernas vardag och besvär. Är du nyfiken får du ta en titt.🙂

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Blott en begravning bl.a. här.

Böckerna ingår i en serie där det finns två delar till att läsa. Här: sista boken först, och första boken sist (bild lånad från förlagets hemsida)

Vad är väl en bal på slottet?

Eller som i det här fallet, en bokmässa.

Jag såg till att rusta mig för bokfolket. Hade beställt en tröja med tryck på, på framsidan och ryggen. Och den uppmärksammades på olika sätt. I fikakön t.ex. fick jag frågor om mässan, i stil med ”du som har en monter, kanske vet var …?” Jag hade inte hjärta att rätta missuppfattningen att jag stod i en monter, utan var behjälplig med frågor så gott det gick. I montrarna fick jag faktiskt kontakt med förläggare för två förlag som blev nyfiken på min tröja. Intresse för lektörer fanns och även om jag nu inte hört något (än – håller tummarna!) kändes det gott att tröjan gjorde sitt jobb.

Eftersom jag annars mest höll till uppe bland seminarierna på våning två blev det inte så mycket flanerande bland montrarna. Men jag hälsade på Joseph A Davis, ni vet han med Markus av Trolyrien-böckerna som jag läst och gillat (tyvärr glömde jag fota Joseph/oss), och så fick Anna Jakobsson Lund ett besök av mig i montern som hon bland annat delade med Markus Olausson. Helt klart snyggaste montern. Jag spanade runt efter annat folk som en känner till sådär lite grann tack vare bloggen och instagram, men hade otur och stötte på bara några få. En del var ute på vift när jag kollade in deras montrar och i vimlet såg jag dem inte heller. Bättre lycka nästa gång.

Markus Olausson & Anna Jakobsson Lund

Som sagt, jag hade fokus seminarier. De erbjuder oftast lugna, intressanta samtal i behagliga miljöer med dämpat ljus. Jag besökte tidningen Skrivas hörna, den som erbjuder öppna seminarier, men insåg att sorlet runt scenen gjorde mig alldeles för trött för att jag verkligen skulle uppskatta det som sades på scen. Mats Strandberg har blivit en favoritförfattare, även om jag har hans barnböcker och Färjan kvar att läsa. Strandberg, liksom tre andra författare som skriver för bl.a. barn och unga, pratade om hjälten som underdog. Jätteduktig moderator som ledde samtalet och såg till att följa upp tanketrådar och ställa bra frågor. Sådana seminarier är det en fröjd att gå på.

Om jag är student nästa år … Vilket jag har svårt att tro, men vem vet, det där med att gå en kurs är liksom svårt att låta bli. Men, om jag är student kanske jag utnyttjar rabatten för seminariekort och tar mig några dagar igen på bokmässan. Annars får jag hålla tummarna för att utmattningen är i schack och att jag orkar med de öppna programpunkternas samtal, med sorlet som ligger som täta väggar runt dem. För de brukar vara riktigt bra de med.

Ännu ett inlägg om mässan ja, vi får se om det blir fler. Ämnet är liksom inte uttömt, för det väcks en hel del tankar om allt möjligt när en går där. Men om jag skriver om det, det är en annan femma. 😉

Alla på samma gång

Förra veckan damp de ner lite sådär strövis, alla bokreservationerna jag gjort under sommaren och hösten.

Finns det björkar i Sarajevo? och The Seven Husbands of Evelyn Hugo har jag haft reserverade tidigare men blev sjuk och kunde inte hämta ut då. Nytt försök alltså. Alltid ett plus att ha dem hemma åtminstone. Stärker rejält möjligheten att de blir lästa.

Har du läst någon av de här? Vad tyckte du i så fall?

Johanna Thydell x2

I somras blev det omläsning. Det är nice att läsa böcker en läst tidigare. Avkopplande på något vis. Så Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (2003) som var hennes debut och som fick Augustpriset läste jag i början av sommaren. Sedan knöt jag ihop sommarläsningen med Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad (2010). Två böcker som fängslar, men som är så olika.

Ursäkta att man vill bli lite älskad handlar om en tjej på gymnasiet. Den är skriven i jag-perspektiv och språket är rappt, har mycket humor. Som när Nora funderar på om inte kompisen kanske har rätt ändå, att hon kanske möjligen råkade stöta på kompisens pojkvän fastän hon egentligen inte hade tänkt det alls, men det var ju det där med en kram och skämt och jargon och prata hans intressen … Hm. Omedvetet stötande, eller medvetet? Vad vill en liksom erkänna för sig själv och andra. Lite svår karaktär att ta till sig inledningsvis, men det tar sig.

I taket lyser stjärnorna är den otroligt starka berättelsen om Jenna vars mamma som har levt med cancer i många år och hur Jenna och hennes kompis kommer på glid när granntjejen och klasskompisen visar intresse för Jenna. En tjej vars mamma är alkohlist. Inga lätta ämnen, men ändå en bok som är rätt lätt att läsa. Minus att en måste ta tårfyllda pauser mot slutet då för att liksom se texten igen.

Sommarläsning. Två böcker som jag verkligen kan rekommendera. Lite sent att skriva om dem när hösten slagit till med full kraft kanske, men jag har liksom haft fullt upp i september.

Bloggen har fått nya följare i september. Jätteroligt att ni läser och vill följa min blogg, så stort tack för detta!

Fler inlägg om lästa böcker kommer, liksom fortsatta funderingar om skrivande och redigerandet. För hur går det egentligen med redigeringen av manuset som jag trodde/hoppades skulle vara klart för att skickas till förlag i höst? Mer om detta snart.

 

Men, vill du läsa mer om I taket lyser stjärnorna, eller kanske köpa? Då hittar du den t.ex. här och här.

Vill du köpa eller läsa mer om Ursäkta att man vill bli lite älskad så hittar du den bl.a. här och här.