Om att skriva

Dystopiskt soundtrack

När jag skrev dystopin, och även när jag redigerade, lyssnade jag gärna på lite dystopisk musik. Eller ja, det var ju inte som att jag kunde skriva in detta i datorn och få en snyggt paketerad lista anpassad efter mitt tycke och smak, utan jag fick lägga manken till och samla ihop några låtar på egen hand.

Det gjorde inget alls.

För det jag tycker passar min dystopi kanske inte passar någon annans dystopi. Så detta med färdiga listor hade nog inte funkat ändå.

Några grupper t.ex. som jag tycker haft låtar med ett passande dystopiskt sound har varit Bastille, Imagine Dragons eller Nightwish. Hårdrock (som Nightwish är) har ju oftast en rätt tung repertoar så att säga, men det får inte bli för mycket speed eller growling (gillar inte det). Inte heller får det bli medeltidsmelodiskt för då far tankarna istället iväg åt high fantasy-hållet.

En låt jag upptäckte i årets konståknings-EM (en av herrarna hade den i sitt fria program) som jag tycker passar till mitt soundtrack är en version av Simon and Garfunkels ”Sound of Silence” med hårdrocksgruppen Disturbed. Originalet är ju jättefint men jag tycker inte det passar in bland mina övriga dystopiska låtval, vilket Disturbeds version gör. (OBS! om du blir nyfiken lyssna hellre, än att kolla på Disturbeds video som är hyfsat illa kitchig. Och nu känner du dig kanske tvungen att göra det bara för att jag skrev det, men ja, du gör det på egen risk. Lyssna först på deras version, eller originalet då, så du får en ”oförstörd” bild av låten.)

Att försöka hitta speciella låtar till det jag skriver händer inte jätteofta. Men, för en ungdomsbok som jag skrev råmanus till under en NaNoWriMo lyssnade jag på Taylor Swift eftersom min hp gjorde det. Och jag blev riktigt förtjust i fröken Swift. 🙂

Hur gör du? Speciella soundtracks för rätt feeling under skrivandet, eller funkar tystnad?

Annonser
Om att läsa, Om att skriva

Läslusten styr

Jag var och hämtade ut ett par böcker jag reserverat på biblioteket igår. Johanna Lindbäcks Karta för förälskade och andra vilsna och M.R.C. Kasasians tredje bok om detektiven Sidney Grice och skyddslingen March Middleton. Förutom dem håller jag på med Sophie Kinsellas Finding Audrey. Fast den började jag egentligen läsa redan efter Bokmässan, men så kom annat emellan, och jag fick börja om nu i veckan. Den är förresten suveränt bra, på alla vis.

Nya böcker lockar, trots att jag har en fin TBR-hög som väntar. Men ja, ja. Jag låter läslusten styra.

Förutom att läsa har jag gjort mina två timmars redigerande här i helgen. Att det saknas en timma för veckans planering det gör inget. Kommer säkert tillfällen när jag gör mer någon annan vecka. Gott bara att få något gjort och hellre lite än inget.

 

Om att läsa

Krav på litterär kvalitet

Jag har vissa krav på böcker jag läser. Om en bok inte uppfyller dem, ogillar jag den. Det betyder inte alltid att den har sämre kvalitet eller inte är välskriven. Däremot kan det betyda det.

Jag har läst prisbelönta böcker (Nobel-, August-, ALMA-priset) och inte tyckt om dem. Oftast har jag ändå funnit dem välskrivna, bland annat för att läsningen flutit fint. Jag har tyckt att de haft ett värde i vad de skildrat, att de varit trovärdiga och/eller logiska. Ibland har viktiga ämnen och teman har lyfts. Språkligt sett har jag upplevt dem väl genomarbetade. Vissa författare verkar ha vägt varje ord och varje mening på guldvåg innan de präntats ner.

Detta kan jag förstås även finna i en mängd litteratur som inte kammat hem alla dessa priser.

Jag vill inte betrakta mina bokval som att jag skulle vara kräsen. Överlag älskar jag så kallade bladvändarböcker såsom Hungerspelen eller Harry Potter. Vanlig populärlitteratur. Genrelitteratur som präglas mer eller mindre av stereotyper, klichéer och som kan vara rätt förutsägbar, men som möter mina kriterier för vad jag uppfattar som välskrivet, som ”bra”.

Ibland får jag ”vanliga” böcker i händerna som jag inte kan med. Böcker andra älskar och som kan ligga på topplistan. Det är svårt att lita till massan. Det finns ingen garanti att jag ”tycker om” boken för att alla andra gör det. Ibland tycker jag den har brister i det jag betraktar som kvalitet. Eller så tycker jag bara inte om den. En måste ju inte gilla allt. Intressant är att många tycks acceptera och tycka om böcker jag upplever som bristande i just kvalitet. Märker de vad jag märker och har överseende, eller tänker det inte på det för att de har andra krav och kriterier?

Diskussioner om kvalitet var vanliga när jag läste litteraturvetenskap. Bra versus dålig kvalitet. Vi läste populärlitteratur, finlitteratur, klassiker och kioskböcker, och diskuterade oss blå. Kanske jag påverkats och faktiskt blivit kräsnare? Svårt att säga. Desto mer jag läser (liksom skriver själv) ju viktigare tycker jag det här med kvalitet har blivit.  Vad tänker du? Vad kräver du av en bok? Och vad kan du ha överseende med?

 

Om att skriva

Heller eller nu för att inte tala om då

Jag upptäcker fler småordstillägg jag ägnat mig åt vid skrivandet av ungdomsmanuset. Heller är också ett ord jag tycks gilla. Inte så att det kryllar av heller, men det finns lite för ofta. Med tanke på att jag redigerar manuset för nionde gången börjar jag få upp ögonen för sådant här smått som stör. Och jag har helt klart beklagat mig över detta förr, så ursäkta att jag är tjatig.

Förresten, himlans vad svårt det är att hålla koll på hur många gånger en redigerat igenom hela manuset.

Trots att jag är noggrann sparare av olika versioner, saknar jag omgång nummer sex och sju. De verkar vara puts väck. Finns varken i Dropboxen eller på sticka. (Om jag inte lagt dem fel.) Däremot finns en pappersutskrift av version nummer sju, den jag skickade till förlag sommaren 2015.

Från sommaren 2015 till hösten 2017 har ungdomsmanuset fått ligga ifred. Men jag gjorde en snabb redigering innan jag skickade till testläsare här i senhöstas och nu är jag igång igen. Med redigering nummer nio.

Roligt var att jag i helgen hittade en jättegammal version från 2008 på en sticka. Där hade jag till och med döpt om en av mina huvudkaraktärer, helt enkelt för att jag glömt bort vad han hette. (Den här historien tror jag att jag skrev ned första gången 2007.)

Och som rubriken antyder råkar även ordet förekomma lite mer än vad jag vill. Men ytterst lite. Min eminenta testläsare kommenterade varken nu, eller heller som upprepande ord (eller några andra upprepningar för den delen – tack och lov!) så det är mest jag som är überpetig. Vilket knappast är fel tänker jag. Vad gör en inte för att det ska bli en välskriven text att skicka in? Eller, vem vet, om ingen nappar, att ge ut själv… Men hey, det bekymrar jag mig inte om nu. Det blir att ta tag i då.

 

Frågor, Om att läsa

Smakebiten – The Curse of the House of Foskett

Årets första smakebit på söndag kommer från M.R.C. Kasasians deckare i viktoriansk Londonmiljö. Bok nr 2 i serien om detektiven Grice och hans skyddsling Middleton. Sidan 120:

‘Take a look around and see if the other rooms are more sociably equipped, and do try not to destroy any clues.’
‘Everything is a clue’, I reminded him.
‘Remember that and you might be slightly less of a nuisance.’ He crawled round the desk. ‘This is only the second time I have come across this type of varnish used on walnut veneer.’ He lay on his back with his arms stiff at his sides. ‘What is the easiest way to give somebody poison?’

Vad jag tyckte om bok nr 1 kan du läsa här. Fler smakebitar hittar du hos Astrid Terese och bloggen Betraktningar. Om du deltar tänk på att undvika spoilers. Trevlig söndag!

Om att skriva

Ursäkta jag är upptagen…

… med att redigera om början på ungdomsmanuset. Därför inga nya spännande inlägg. Förutom det här.

Så håll till godo. Och önska mig lycka till. 😉

Onsdag kväll och en timma är gjord med redigerandet. Två timmar avklarade i helgen också.

Bara att bocka av veckoplaneringen. Check!

 

Om att skriva

Nu och nu

Nu är ett bra litet ord. Det kan bland annat förstärka och förtydliga vad som sägs och menas. Bara det inte används för mycket. I till exempel ens manus. Skulle jag…? Nej. Inte alls. Inte alls. 

Ähum.

Nu vet jag i alla fall vad jag ska hålla ögonen öppna efter i mitt så smått påbörjade på-nytt-redigerande av ungdomsmanuset. 

Spanar efter… nu?