Harry Potter and the Chamber of Secrets – J.K. Rowling

J.K. Rowlings andra bok, Harry Potter and the Chamber of Secrets, är lika lättläst och fängslande liksom den första. Och ännu är böckerna inte heller sådär tjocka som de blir i och med nummer fyra. Så att läsa igenom en bok tar inte så lång stund. Vilket kan vara ett plus ibland.

Handling
I tvåan kretsar handlingen kring att Harry misstänks vara arvtagare till Slytherin. (Slytherin var bl.a. en av grundarna av skolan och sägs ha gömt ett monster i den…) Därmed påstås Harry också vara den som plågar skolan med att försöka döda elever från familjer där magin inte tidigare funnits. Själv blev Harry varnad för att återvända till skolan av en hus-alv eftersom någon är ute efter honom.

Reflektion
Harry Potter and the Chamber of Secrets är en bladvändare. Och om man har överseende med att den är skriven för barn och låter sig uppslukas av handlingen och inte tänker för mycket på stereotyper och klichéer funkar den mycket bra. Däremot, om en fastnar vid detta, kan det vara svårare att njuta av läsningen. Det stereotypa är ju något böckerna fått en del kritik för. Men hey, jag tänker att det också är en stor del av tjusningen med dem. Det skapar en sorts trygghet, något som många barn, och tydligen även många vuxna, har ett behov av. Man vet liksom vad en får.

Eftersom jag läser om böckerna blir läsningen lite annorlunda. Slukarläsningen är redan gjord. Nu är det en sorts iakttagande och mer eftertänksam läsning som görs och jag tycker allt denna två håller bra för detta också. Harry Potter and the Chamber of Secrets, rekommenderas!

 

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter och the Chamber of Secrets bl.a. här och här.

 

Utlottning av en ny fantasybok

Miss Magic Girl har utlottning på sin blogg av sin kommande bok. Tävlingen gäller till måndag. Ta en titt på hennes sida för mer info och för att delta: The Cabinet of Miss Magic. 

 

Twenties Girl – Sophie Kinsella

Twenties Girl av Sophie Kinsella (pseudonym för Madeleine Wickham – som hon också skriver under) är en berättelse om hur en tjej råkar hamna i en väldigt märklig situation när en nyligen avliden släkting får kontakt med henne på dennes egen begravning. Det låter konstigt, det är konstigt och alldeles, alldeles perfekt.

Handling
Som sagt, Sadie 105 år ska begravas. Lara vill inte gå på begravningen men vad gör man inte för sin släkt, tänker hon pliktskyldigt och befinner sig plötsligt i en härva med ett försvunnet halsband, en släkting som inte vill kännas vid det, och en död släkting som vägrar gå vidare om inte halsbandet återfinns. Och det blir Laras uppgift, mest för att slippa bli ”hemsökt” av Sadie, att finna halsbandet. Vilket förstås slutar med att hon måste gå på en dejt med en man Sadie finner attraktiv, och det klädd i äkta 20-tals kläder à la Charleston.

Reflektion
Laras liv är inte enkelt. Hon har nyligen dumpats av pojkvännen, lämnat ett stadigt arbete och startat en firma med en vän som övergett henne så att hon måste sköta allt på egen hand och tvingas nu att leta reda på ett halsband åt en död släkting. Någon hon mest av allt hoppas att hon hallucinerat ihop på grund av stress.

Det är svårt att återge handlingen utan att spoila, men det händer så mycket mer. Kinsella bygger snyggt på Twenties Girls med olika händelser som hakar tag i varandra så att det blir en hel del trådar att reda ut mot slutet. Och slutet är, tycker jag som läser boken för andra gången, överraskande bra. Vissa delar är aningens förutsägbara, men det tycker jag hör till chick-lit-genren och är charmen med Kinsellas och den här sortens böcker.

Är du nyfiken? Då tycker jag absolut du ska läsa den. Du kommer få några timmars underhållande läsning och kanske några skratt rentav om du är lättroad, så som jag är. Rekommenderas.

Twenties Girl kom 2010 men vill du köpa den hittar du den bla här och här.

 

Skrivandet då?

Jo, jag har varken tagit skriv- eller redigerarpaus. Bara en vecka har manuset fått vara ifred. Det jag gör är att ändra efter testläsares kommentarer. Många bra sådana så inga större problem.

Tanken här nu under semester var att sitta med manuset max två timmar om dagen. Jag har en tendens att bli för trött för att göra något vettigt annars. Därför är det så bra med att ”bara” kunna följa feedbacken. Då slipper jag tänka så mycket själv. En del respons ignorerar jag lite lätt, annan tar jag verkligen mig an.

Som att ena testläsaren tyckte det var lite av en lucka mellan två kapitel. Nu är det åtgärdat.

I morse fick jag ett ryck. Jag läste igenom föregående kapitel och behövde inte göra så många justeringar där. Båda testläsarna tyckte det flöt snyggt (eller så var de för trötta för att säga annat…). Sedan kom rycket. Jag hade funderat ett tag på vad som händer mellan dessa kapitel. Det skiljer nästan ett dygn mellan dem, så rätt mycket händer faktiskt, men jag hade mest upplevt det som en sorts transportsträcka. Nu passade jag på att utnyttja luckan till att lägga till ett par scener där jag förhoppningsvis lyckats fördjupa ena karaktären och även lyckats göra Staden de befinner sig i mer tydlig.

Så en snabb nedskrivning av det jag ville ha med i morse, sedan en tur ut, lite förberedelser med andra halvan för en omtapetsering av en fondvägg och nu en mindre omarbetning av det jag skrev i morse. De där max två timmarna per dag har jag överskridit idag. Men vad gör det. Jag har nämligen underskridit dem rejält de flesta föregående dagar. 🙂

Dagens resultat.

Bäst att dokumentera vad en pysslar med. Nu så här i redigeringsomgång nummer… ? (Jag har tappat räkningen!) känns allt bara så himla segt. Men inte konstigt om det blir segt när jag lägger till nya scener och nya kapitel. Jag började semestern med att lägga till tre kapitel på slutet. Bara det tog ju en vecka att få ordning på. Dessutom har jag planer på att eventuellt lägga till ytterligare ett kapitel lite sådär i början. För att få med en karaktärs perspektiv lite tidigare… Det kapitlet håller jag på att tänka på. Tankeverksamhet ska inte underskattas för själva skrivandet.

Men nu, Buffy och chokladmuffins med grädde.

 

Bara en dag till. Eller två…

Solvarmt. En dag med värme och sol. En stranddag. Utan att frysa i vinden. Utan att frysa när solen gick i moln. Precis vad jag behövde. En dag med en bok i handen och inga måsten. 

​

Det blev till och med ett dopp. Trots rätt kallt vatten. Och lite glass i hamnen som avslutning innan hemfärd. Gärna fler sådana dagar. Går det att beställa? 

Reser läser lyssnar

På väg hem från Stockholm efter fyra fina semesterdagar. Och vad gör man när man åker tåg? Jo, läser. Och lyssnar på Veronica Maggio. Plus några till. Som Den svenska björnstammen. Har det rätt nice alltså. Hoppas på detsamma för er. 😊

​

Harry Potter and the Philosopher’s Stone – J.K. Rowling

Första boken i Harry Potter-serien, The Philsopher’s Stone är lika bra som jag minns den. Den är lättläst, rolig och beskriver en underbar värld full av magiska detaljer som väcker fantasin och får mig att tycka att min Muggle-vardag är rätt trist.

Handling
Rowling berättar i första boken om en pojke som heter Harry Potter, som fyller elva år, och som bor hos mostern eftersom föräldrarna är döda. Han får reda på att han ska gå på en skola för barn med magiska krafter, precis som hans föräldrar gjorde. Något mostern och hennes man varit noga med att dölja för honom.

Lyckan är gjord för Harry. En helt ny värld öppnas upp och han upptäcker att den, likt människornas, också innehåller översittare och även mycket farliga personer. Som Voldemort. Den trollkarl som dödade hans föräldrar och som därmed gjorde Harry till en kändis i denna hemliga värld.

Reflektion
Harry Potter and the Philosopher’s Stone fångar mig som läsare. Den magiska världen som målas upp är lekfull och fantasifull. Det är förståeligt att barn älskar böckerna, liksom många vuxna. Jag läste dem visserligen aldrig som barn men nog var det lite som julafton varje gång en ny släpptes. Roligt med dem är också att de växer med Harry. Allteftersom han blir äldre, blir också böckerna mognare och tar upp allt svårare ämnen. Det är snyggt.

Böckerna har ju blivit film och filmerna är bra, riktigt bra faktiskt, men kan inte mäta sig med böckerna. Vill man ha en äkta Harry Potter upplevelse är det de som gäller. Så har du inte läst dem, börja med den första, The Philosophers’s Stone och sedan borde du vara fast. Rekommenderas!

En bok att köpa? Då hittar du den bl.a. här och här. Nu finns också de nya upplagorna där du kan välja omslag efter vilket elevhus du föredrar att köpa böckerna i. Väljer du Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw eller Slytherin?

Pistolfritt ja…

Jag letar nya ord. Märker att en del tenderar att återkomma rätt ofta i manuset mitt. Så är det ju när en skriver. Då upprepas lätt vissa ord. Tankarna är begränsade och vi återanvänder ord och uttryck för att vi av någon anledning föredrar just dem.

Därför är det så bra att ta en titt på synonymer emellanåt. Jag använder förstås words synonymhjälp, men den är så där bra. Hellre gör jag sökningar på nätet och använder någon ordbok ibland. Det gäller att hitta rätt synonym så att jag inte förlorar den exakta betydelsen, eftersom många ord ju inte går att bytas mot vad som helst.

Men när det kommer till vapen… Jag nämner det vid några ytterst få tillfällen i manuset och kände att jag inte ville skriva pistol varje gång. Handeldvapen är rätt tungt som alternativ. Och puffran, det passade liksom inte heller. Sagt och tänkt, jag tog en titt på words förslag.

Kontanter? Betalningsmedel? Förmögenheter? Rikedomar? Penningar? Mynt? Slantar? Och Cash? What?! Har jag helt missuppfattat vad en pistol är? Borde restauranger och fik numera säga att de är pistolfria, när de menar att de är kontantfria? Eller ska jag säga att jag inte har några pistoler, när jag vill förklara att jag inte har några rikedomar? Eller ska jag säga till tiggarna att jag inte har pistoler på mig när jag talar om att jag inte har några mynt att skänka?

Word alltså…

Gissa lyckan när jag däremot funderade på en synonym till ett uttryck och upplevde det som om jag endast hade två alternativ att välja mellan och på egen hand lyckades komma på ett tredje alternativ. Ett alternativ som jag i en snabb sökning i manuset upptäckte att jag inte ens använt förut. Yay – ett nytt ord! Fler sådana upptäckter tack. 🙂

 

PS. När jag skrev min senaste uppsats blev jag tokig på mig själv. Snacka om återanvändning av ord. Ta gärna en titt på inlägget: Sålunda likt dock utgår således. Det är inte långt. DS

Läser, redigerar, turistar

Jag har påbörjat redigeringen av manuset efter kommentarerna från testläsare. Funderar på ord, funderar på meningar. Funderar.

Jag har testläst manus och lärt mig jättemycket av det. Tycker dessutom att testläsning är mycket roligt. Och stort plus – det hjälper mig att se min egen text.

Jag har varit turist i min egen stad. Bland annat besökt Vrångö i södra skärgården. Tyvärr inga bad eftersom vattnet var för kallt.

Jag har fixat lite hemma. Det har till exempel gjorts en ommöblering i vardagsrummet. Något jag velat göra länge, och äntligen… Gäller bara att vänja sig vid det nya också.

Jag har börjat läsa Harry Potter. Det är ju tjugo år sedan första boken kom ut. Jag började läsa böckerna några år senare, så om jag minns rätt kunde jag ta de tre första i ett svep. Och vilken upplevelse! Minns fortfarande hur jag längtade efter nästa och nästa i serien och hur tomt det blev när serien var slut.

Jag har tagit bilder. (Fotar sällan den egna staden, men till bloggen så…) Ibland är Göteborg väldigt grått.

Men oavsett kan det vara väldigt fint. En måste inte alltid åka så långt för att njuta av omgivningarna. Fast visst längtar jag efter en riktigt solvarm sommar med många tillfällen till bad. Och det är det ju liksom ingen garanti att en får i Sverige. Än så länge håller jag tummarna.

Semesterläge

Nu är det semester. Även om jag jobbat fram till nu har jag visst slagit över till semestermode på bloggen. Fast egentligen berodde denna lilla paus mest på att jag testläst och redigerat mitt egna manus. 

I sommar bloggar jag på så som jag brukar i semestertid. Lite färre inlägg men ingen längre planerad paus direkt. Så vi ses här ungefär som vanligt. 😊

​