I ena bokcirkeln valde vi Annika Norlins romandebut, Stacken (2023). Ett intressant val. Tror inte jag skulle läst den självmant. Tur då att en ingår i ett par bokcirklar som vidgar läsvyerna.
Väntan på att få låna boken var lång. Men den fanns att låna för att lyssna på. Och jag uppskattade verkligen den möjligheten. Karaktärerna, som befinner sig i den Norrländska skogen, pratar med en mjukt sjungande dialekt tack vare den fina uppläsningen av Helena Lindegren.
I övrigt då?
Tja, det tog ett litet tag att komma in i den. Kanske för att det inte var jag hade förväntat mig.
Stacken handlar om en mindre grupp människor som lever utanför samhället. Ja, det visste jag, och att det handlade om normer, och ett kollektiv som liknar en sekt, och en kvinna som flyr storstadens krav och intryck när hon får en utmattning.
Ändå.
Så annorlunda mot vad jag kunnat föreställa mig. En intressant läsning helt enkelt. Om till exempel vilka vi är, ja, varför vi är som vi är och gör som vi gör. Om personligheter och personlighetstyper. Mekanismer bakom mönster, ärvda eller påklistrade, utifrån hur samhället och folk bör vara …
Möjligen kan porträtten ha varit något stereotypa. Å andra sidan tänker jag att vi är väl lite småstereotypa överlag. Oavsett hur normativa vi är eller inte. Så det störde mig inte.
Har du läst?
Vad tyckte du i så fall?
Skriva läsa leva 
Jag tyckte att det var en väldigt bra bok. Vi läste den också i bokklubben och det var länge sedan vi läste en så diskussionsvänlig bok. Mycket prat om karaktärerna men också om hur alla älskade början, tappade lite när alla personer började presenteras för att sedan sträckläsa sista två tredjedelarna.
Vad intressant att läsupplevelsen var så lik. Känner verkligen igen mig mig. Det ska bli kul att höra vad min bokcirkeln tycker.