Bokmässan efter tre dagar

Lördagen helt klart bäst. Hittills. En dag kvar. Seminarierna i K-salarna var roliga, intressanta och sköna att ta del av. (Och nu tänker jag inte bara på de bekväma sätena en kan luta huvudet mot.) Fascinerande också att lyssna på författare från så olika delar av världen och med så olika böcker. Skriver mer om vilka en annan dag och delar med mig av ett seminarie nu.

Du känner kanske igen namnet, Markus Zusak. Det var han som skrev Boktjuven. Nu pratade han om sin nya bok. Brobygge med mördaren. Med tolv, tretton år mellan böckerna har det inte gått snabbt, skrivandet. (Ungefär som för Donna Tartt, hon med Den hemliga historien.) Hur som helst var det väldigt behagligt att lyssna på Zusaks härliga australienska accent. Halva nöjet typ.

Annars har jag försökt att promota mig själv. Och typ lyckats. En förläggare i en mindre monter med fina och viktiga böcker för bl.a. unga blev nyfiken. Dessutom, så mycket lättare att få spontan kontakt med folk och enkelt kunna presentera sig när ens t-shirt liksom talar för en. Träffade t.ex. en annan skrivpedagog från samma utbildning – fast hon hade gått den några år tidigare – som annars knappast hälsat på inkognito moi. Och så fick jag en pratstund med Pia Lerigon vars skrivarblogg jag följt i flera år, liksom podden Skrivdrömmar.

En dag kvar som sagt. Har du varit på bokmässan i år? Några guldkorn att dela med dig av i så fall? Eller gruskorn? 😉

(Du har väl inte missat min hemsida med lektörsläsningar, skrivcoachning och en skrivarkurs? För att inte tala om bra skrivtips? http://www.helenaaskrivcoach.com)

Ta da! Efter mycket möda så …

… är äntligen min hemsida klar. Eller ja, i stora drag. Finns en del småfix. Sociala medier ska läggas till t.ex. och då måste jag få ordning på de sidorna på respektive social media (hm… säger en så?) som jag tänkt använda. Och det tar tid. Jag har börjat med FB, men det blir inte som jag vill. Stön.

Men annars. Tjoho!

http://www.helenaaskrivcoach.com

Så nu erbjuder jag skrivcoachning, lektörstjänster (lektörsläsning och första kapitel-analys) och även en skrivarkurs för den som vill utvecklas sitt skrivande på egen hand. Dessutom har jag några skrivtips och skrivråd som jag delar av mig av. Jag hoppas sidan ska vara lätt att orientera sig i. Att den ser trevlig ut. Och att JAG ser trevlig ut. Fotona på mig är Katarinas förtjänst. Vi hade en sådan fin em/kväll i Stockholm i maj när hon fick nervösa mig att fastna på flera bilder. Något jag är oerhört tacksam över, att jag fick chansen att ta dessa bilder och att jag får använda dem så här.

Men nu. Efter nytt inlägg, ny sida (kolla i menyn) och efter kort men intensivt jobbpass i morse är det soffhäng med Vampire Diaries som gäller. Laddning inför bokmässan alltså. Här ska vilas i form! 🙂

Foto Katarina Persson

 

Bokmässedags och energitapp

Inte bra när energin är låg och det är dags för årets största bokevent. Men, hur som helst. Jag har tänkt gå alla fyra dagar. Ska du gå?

Seminarierna hägrar mest. Att få sitta i de ljuddämpade utrymmena och lyssna till författare som säger olika intressanta och ibland även kloka saker.

Fast än har jag inte ens valt vilka seminarier och programpunkter jag ska gå på. Hjärnan har varit för trött. På så vis ligger jag också lite lågt med att ropa ut att vi ses!

Dumma skörhet som kommer med utmattningen och tar sin plats med jämna mellanrum. Mellanrum som visserligen betytt mer ork och därmed har jag gjort lite för mycket. Eller som nu, att jag varit borta tre dagar på kurs. En dag kurs i Gävle och en (halv) dag innan och efter i Stockholm. Supermysigt och roligt, men dränerande. Och innan det energitapp för att jag suttit vid datorn lite för mycket och för fokuserat. Men ska en få klart sin hemsida för företagande, så blir det så. (Den ska ni alldeles alldeles snart få spana in förresten.)

Trött ja, men mest hjärntrött. Inte totalt slut, tack och lov. Så. Vem vet. Vi ses kanske på bokmässan. Heja gärna om du ser mig. För det gör jag. 🙂

Fin läsning på tåget

Blev positivt överraskad av Linda Olssons bok, vårt val till lilla bokcirkeln. (Eftersom jag är med i två cirklar får jag kalla dem efter antal deltagare och i lilla cirkeln som är nystartad sedan i somras är vi bara fyra deltagare.)

I skymningen sjunger koltrasten har drygt halvvägs in varit en mycket angenäm upplevelse. Jag hade inga förväntningar alls. Ändå, som sagt, roligt att få bli överraskad.

Äntligen

Tänk lättnaden att efter drygt fem veckor äntligen ha läst klart bokcirkelboken. Och även lättnaden att faktiskt mot slutet tycka att den var rätt bra, ja nästan spännande till och med. Jag kom att acceptera den sävliga stilen – som kännetecknades av berättande (inga gestaltningar i första taget där) – och det konstfulla språket.

Le Guin

Ursula K. Le Guin och Trollkarlen från övärlden, äntligen är vi färdiga med varandra. 😊

Tyvärr bidde det ingen bokcirkel för mig nu i veckan. Hade varit intressant att höra vad de andra tyckte.

Har du läst den? Vad tyckte du i så fall?

Direkt ur verkliga livet

Som utlovat kommer här den novell jag lyckades få publicerad för många år sedan i tidningen Story. Min första och enda novell som fått äran att vara med i en tidning. Det dröjde en evighet innan jag fick besked om att den skulle publiceras. Då fick jag ett brev och ett sådant där utbetalningskort (?) som jag kunde lösa in på banken. Sedan dröjde det en evighet till. Men en dag, drygt ett och ett halvt år efter att jag skrev novellen fanns den där i tidningen.

Det är en så kallad riktig historia, ur det verkliga livet. Säkert! Men tidningen gillade min berättelse ”direkt ur livet”. Så här kommer den. Enjoy!

När jag insåg att jag älskade honom insåg jag också att det aldrig skulle bli vi två. För mycket talade emot det. Han, Patrik, skulle dessutom aldrig älska mig på det sättet.

Det hela började strax innan jag skulle fylla fjorton. En ny kille kom till klassen men jag blev inte kär i honom så som de andra tjejerna i min klass. Istället jämförde jag honom med Patrik.

Snart insåg jag att jag gjorde så med alla killar som visade intresse för mig. De hade inget att komma med när jag tänkte på min två år äldre Patrik. Han, som inte kunde ana vad jag hyste för känslor för honom. Inte visste jag heller om jag ville att han skulle få reda på det. Jag var rädd för hans reaktion. Jag var ingenting för honom förutom yngre och mesigare. Min kärlek svalnade men försvann aldrig helt.

Jag sörjde de två åren i högstadiet när jag inte fick se honom komma emot mig i skolans korridorer. Sörjde att inte få se honom skämta med sina kompisar.

Så kom den efterlängtade dagen när jag började gymnasiet och återigen kunde höra hans skratt i matsalen eller hans röst närma sig i spiraltrappan. Han fick mitt hjärta att slå snabbare och mina kinder kom att rodna de få gånger han verkligen tittade på mig.

Tillfällena när han såg mig blev flera och vanligare. Ibland hejade han till och med. Han som för det mesta behandlade mig som luft. Min lycka var fullkomlig. Jag var någon för honom nu.

Han hade flickvänner och under våren sällskapade han med en tjej som tog med honom till alla privata fester. Jag kände inte igen honom längre. Många märkte förändringen.

Vi möttes efter skolan en dag, av en slump. Jag hade glömt en bok i mitt skåp och hörde någon komma men såg inte vem det var. Min skåpsdörr slogs plötsligt igen. Som tur var kom jag inte i kläm.

Jag mötte förskräckt hans ilskna blick. Inget blev sagt. Under några sekunder stod han och stirrade på mig. Jag blev rädd för han såg arg ut. Arg och ledsen. Till och med hans rygg såg arg ut när han gick ifrån mig med långa steg. Jag visste inte om jag vågade gå hem men till slut tog jag mod till mig.

Inget hände. Han lät mig vara ifred efter den gången. Inga fler leenden, inga skrämmande blickar bara likgiltighet.

I maj, när studenten närmade sig och fester hölls var och varannan kväll allt eftersom kurserna slutade för treorna, drog mina klasskompisar med mig en kväll. Jag visste att han skulle vara där. Jag visste att han inte skulle vilja se mig där.
Mina klasskompisar ville se mig släppa loss. De var trötta på att se mig deppa efter någon kille jag aldrig kunde få. De visste inte vem och jag skulle aldrig avslöja det. Aldrig. De skulle inte förstå. Det begärde jag inte heller.

Många gånger hade jag sagt till mig själv att jag var dum, att jag var knäpp. Jag visste ju att det aldrig skulle bli vi två. Så var det bara. Hjärtat var svårt att påverka. Ändå hade jag drömt om att få vara hans flickvän. Den som han kysste och smekte. Jag ville dra med mina fingrar genom hans hår.

Efter några öl dansade jag vilt. Ännu hade jag inte sett Patrik där. Jag hade inte glömt honom men hoppades att jag skulle slippa se honom med någon tjej. Tyvärr kom han efter en stund. Han var inte ensam. Tjejen klängde på honom och han verkade gilla det. Båda var väldigt fulla men till min lättnad, och hans besvikelse, däckade hon i soffan. Sur lämnade han henne och klampade ut i trädgården. Jag följde efter honom.

När jag kom ut såg jag honom inte först. Han var inte på verandan som jag trott utan hade gått bort till en gungställning som stod en bit ut på gräsmattan. Där satt han och tände en cigarett när jag kom. Han frågade om jag ville ha men jag skakade på huvudet.

– Vet mamma om att du är här? mumlade han och tittade upp på den mörka himlen.

– Nej.

– Hon blir nog orolig när lilltösen är ute så här sent.

Han flinade mot mig och jag suckade.

– Jag ville bara höra om du var okej, sa jag. Det var dumt av mig att bry mig om dig när du aldrig brytt dig om mig.

Lågt svor han och bet sig i läppen. Så gjorde han alltid när han var pressad. Jag visste det eftersom jag alltid gjorde likadant. Istället för att gå in till de andra satte jag mig på den andra gungan. Vi sa inget på en lång stund. Bara musiken och ljuden från festen hördes och därför tog det en stund innan jag förstod att han grät. Snyftningarna hördes knappt men jag såg på hans kropp att han grät.

– Vad är det Patrik? Mår du bra?

– Varför måste allt bli så jäkla fel, sa han grötigt. Du tror att jag… att jag hatar dig, men det … snyftade han… jag gör inte det jämt.

Han torkade bort sina tårar med handen och tittade på mig. Samlade sig och sa:

– Tror du inte att jag vet vad du har för känslor för mig?

Ställd inför hans plötsliga hårda röst kom jag mig inte för att svara. Bet mig lätt i läppen och skakade på huvudet. Han fortsatte:

– Varför tror du att jag varit så jobbig mot dig? Jag visste ju inte hur jag skulle bete mig mot dig när jag förstod att jag också hade sådana känslor för dig. Det … Det är ju… perverst! Min egen lillasyrra.

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att min bror också skulle känna så. Han hade dolt det väl. Dolt det som var fel, syndigt, sjukt, äckligt, bisarrt… Fel! Men hur kan det vara fel att älska någon så mycket? Kroppen känner inte till det som är så fel. Hjärtat känner inte till det som är fel.

Den natten skildes vi åt med lättade hjärtan. Vi slapp känna skuldkänslor i ensamhet. Det var lättare att dela bördan. Vi hade sagt att vi aldrig mer skulle prata om det utan försöka fortsätta med våra liv som våra känslor inte fanns. Våra föräldrar var skilda och Patrik bodde hos pappa sean en tid tillbaka, jag med mamma.

Jag och Patrik gick åt skilda håll. Han gjorde lumpen hundra mil bort och flyttade sedan till Tyskland där han bor och pluggar.

Jag tar studenten snart och vet ännu inte vad jag ska göra.

Det enda jag vet är att jag fortfarande jämför alla killar med honom men han börjar missta sin förstaplats och det gläder mig. Mitt nya liv kan börja.

Det var det.

Känns konstigt att tänka att det är jag som skrivit det. Mitt nitton- eller artonåriga jag visserligen, men ändå. Det ligger både nära och långt från hur jag skriver idag. Fascinationen för syskonrelationer finns kvar, oavsett om det handlar om förbjuden kärlek eller inte. Kanske relationen mellan syskon fängslar lite extra eftersom jag är endabarn. En fascination som hängt med även in i min dystopi där syskonrelationen är central.

Dessutom, jag blir sååå fascinerad av de sliskiga rubrikerna i novelltidningen. Tittade igenom och hjälp. Nog för att det ska locka till läsning, men för mig fungerar det tvärt om. Jag känner snarare olust. Ändå, som sagt, kul att få ha varit del av Storys berättelser ”direkt ur livet”. 🙂

Skriver du noveller till tidningar? Fått med några i så fall?

När jag blev publicerad

Jag städade ur garderoberna i somras. Inte alla, för det orkade jag inte. Men så skönt att få undan en del åtminstone. Då hittade jag en tidning, Story, med min novell i. Japp. Jag är publicerad novellist. Eller vad det nu heter?

Story, tänker du nu (om du är gammal nog), var inte det en fånig novelltidning med historier om att man sett spöken, kärat ner sig i grannen, gjort dumheter på fyllan osv? Japp. Den finns inte längre. Men då, någonstans där i slutet av nittiotalet läste jag sådant ibland. Mest i semestertid.

Men, åter till novellen. Det är ju inte som att jag slår klackarna i taket när jag läser vad jag skrev. På samma gång skäms jag väl inte ögonen ur mig heller. Jag blev ju faktiskt publicerad. Med något jag hittat på. Helt själv. Hurra för mig, och mitt sena tonårsjag!

Novellen ska visserligen vara tagen ur verkliga livet. Det hade jag svårt att tro på, att alla novellerna var ”på riktigt” och jag brydde mig inte alls om att jag fabricerade ihop en historia som inte hade med mig och mitt liv att göra. So what liksom, det som säljer det säljer. För ja, jag fick pengar för detta. Tjoho! Minns inte hur mycket men ändå.

Sedan har novellskrivandet gått uruselt. Jag skriver inte noveller. Gjorde ett försök att få något publicerat för ett gäng år sedan. Det gick inte. Att hälften av mina försökt lyckats känns ändå som en bra statistik.

Och novellen? Ja, den ska ni få läsa i sin helhet om några dagar. Så håll utkik efter en smaskig historia tagen direkt ur det verkliga livet. Snart i en blogg nära dig. 🙂

Läser (inte) och känner mig dum

Jag fick sådan hjärnsläpp. Funderade febrilt på vad jag läst i det sista, van vid att ha en bok avklarad nästan varje vecka. Bortsett från Ursula K Le Guin som jag hållt på att läsa i fyra veckor snart har jag nog inte läst så mycket. Eller?

En bok av Johanna Thydell har jag hunnit med i alla fall. Vid två strandbesök här i slutet av augusti. Känns ju bra det. Att det inte blivit total stiltje på läsfronten.

Annars har jag lagt, och lägger, en del tid på att försöka få ordning på hemsidan för blivande egenföretagandet. För när en inte kan göra som en tänkt får en göra som det går. Typiskt det här när en måste anpassa sig efter vissa mallar istället för tvärtom. Nåväl. Jag har redan fått supporten att ta bort två saker som störde mig. Har två kvar som jag överväger att se om de kan få bort eller om de tvingar mig uppgradera. Känner mig som om hjärnan är full av sockervadd varje gång jag måste chatta på engelska om att utforma hemsidan.

Så, för att bli helt grym på företagande (och inte känna mig livrädd och dum – strategin funkar sådär!) går jag på infomöten (skatteverket) föreläsningsdagar (starta eget) och läser på. Så nog har jag läst en del i det sista. Bara inte sånt som hamnar i blogglistan.

Ny vecka. Jag hoppas att den blir lugn, lärorik och vilsam. Vad hoppas du på? Spännande, intensiv, tråkig, utvecklande, rolig, fylld av träning och god mat, eller kanske … avkopplande? Om det sista ens är möjligt när jobb och vardag ska gå ihop. 😉

Skrivhantverket

För att utveckla mitt eget skrivande och för att hjälpa andras att utvecklas har jag lagt, och lägger fortfarande, en hel del tid på att gå igenom skrivhantverkets byggklossar. Jag tittar på sådant som sceners uppbyggnad, dialoger, karaktärer, gestaltning och miljöer för att nämna några viktiga bitar.

Nu när jag går romanskrivarkursen är jag noga med att läsa igenom flera av de andras inlämnade texter för att se hur de arbetat med sin text. Och för att se vilken sorts feed back de får av kursledaren.

Det finns så mycket att ta till sig av genom att studera andras texter. Ibland tror jag att det är där jag lärt mig mest. Skrivböcker och föreläsningar, liksom skrivpoddar, i all ära, men genom så olika och tydliga exempel som att studera andras texter, och responsen på dem, har jag nog ändå lärt mig mest.

Hur funkar det för dig? Hur gör du för att utvecklas i ditt skrivande?