Registrerad på NaNoWriMo

Då har jag gjort det. Registrerat mig på till NaNoWriMo. Faktiskt alldeles nu. Det kändes ganska trevande att efter inloggning leta sig runt för att fylla i profil, och allt annat man kan göra, som leta upp skrivarvänner som också deltar, adda dem, presentera sig på lokala forum, och se var och när Nanoskrivare planerar att träffas. Rätt förmånligt här att bo i Göteborg, där det finns möjlighet att ses på vardagar och helger. Får se om jag tar mig till nån träff eller om jag nöjer mig med att skriva (och våndas och glädjas???) i ensamhet.

Vill du veta mer kan du kika på Debutantbloggen där det funnit lite olika tips om Nano, fast mer av förberedande art…. Kanske inte hjälper nu när skrivarutmaning drar igång inatt… Om du vill ha mer praktiska tips har Boktjuven lagt upp lite info och skriver att hon gärna försöker svara på frågor i den mån hon kan. Kika in hos henne här: Boktjuven Det blir hon nog bara glad för.

Så alla som ska skriva. Lycka till! Ni andra som inte skriver, heja gärna på oss som ska skriva ett snitt på nästan 1700 ord per dag under hela november för att nå den magiska summan 50 000 ord, målet för utmaningen 🙂

 

Tematrio Skräckböcker

Lyran har en tematrio i veckan som handlar om skräck. Lämpligt såklart i dessa tider 🙂

Var länge sedan jag var med på en tematrio då de varit få senaste tiden eftersom Lyran har fullt upp med någon sorts boklig jordenruntresa som man kan delta i men som jag inte är med på… Men nu så var det dags igen för tre böcker. Hon undrar om vi har några tips på bra skrämmande böcker.

1. Även om Lyran själv nämnde denna är jag så klart tvungen att ta med den. Bram Stokers Dracula. En klassiker.

2. Edgar Allan Poe. Han har skrivit flera otäcka noveller som Den svarta katten eller den fängslande dikten Korpen, en stark Poe favorit som jag tycker att alla bör ha läst.

3. För de yngre läsarna kan jag tipsa om Mårten Melins Förvandlad. Den handlar om en kille som får börja på en ”monsterskola” för att han genomgår en lite annorlunda förvandling. För 9-13 år typ. Men jag gillade den så det där med ålder… 😉

 

Nanoskrivvelande

Är det ens ett ord? Nanoskrivvelande… Hur som helst, här velas det. Har fortfarande inte bestämt mig för att delta eller inte. Arbetar lite – med betoning på lite – med att göra en enkel synopsis, dvs klottra ner lite tankar i ett mycket litet block. Har en idé till en story, ett fåtal scener och har kikat lite på miljöer som hur huvudpersonen bor. Hemnet är verkligen grymt bra då man kan kika runt på olika sorters hus och kliva rätt in i de oftast sönderstylade hemmen för att få inspiration. För mig funkar det.

Men min huvudkaraktär har inte ens ett namn, är fortfarande rätt suddig i konturerna och jag vet inte ens om hon har en bästa vän… Hur familjen ser ut har jag koll på, men det är mycket som saknas.

Jag har aldrig tidigare kämpat på det här sättet med att ”skapa” en historia. Alla andra har liksom bara kommit till mig och krävt att bli skrivna. Den här storyn vill väl också bli skriven, men det kräver det inte på samma sätt… Ändå vill jag ta hand om den, göra nåt med den.

Om det inte varit för en svenskatenta i grammatik om en dryg vecka hade jag nog inte velat lika mycket. Men men, inte hela världen om det inte blir Nanoskrivning, för då redigerar jag mitt ”gamla” manus istället. Det har vilat i fyra månader nu. Så nog finns här att göra, får bara se vad det blir 🙂

 

Berättelser lika varandra

När jag läste Den femte vågen i förra veckan kom jag att tänka på två andra böcker som jag tyckte den påminde om. Så kan det ju vara ibland, att man tycker en bok är lik en annan bok och att berättelser är lika varandra. Inget konstigt med detta alls, utan det  var mer bara ett konstaterande jag gjorde.

De andra böckerna jag tänkte på var John Marsdens Imorgon när kriget kom-serie och Stephenie Meyers The Host (Den femte vågen har såklart drag av fler böcker än dessa två, men det var dem jag associerade till mest). Kanske gjorde denna igenkänning, till böcker jag gillar, att mina positiva känslor för Den femte vågen förstärktes?

Säkerligen är det så, och även om jag inte riktigt orkar brodera ut tankarna hoppas ni ändå är med på vad jag menar, att känslorna för en bok kan förstärkas negativt eller positiv, helt beroende på vad man har för tidigare erfarenheter med sig, minnen av andra böcker och så vidare… 😉

 

 

Shaun Tan – Det röda trädet

Bilderboken Det röda trädet av Shuan Tan är en fin historia om att livet kan vara lite jobbigt ibland, och att man inte känner sig hemma någonstans men också om att livet är rätt bra.

Som vanligt tycker jag att hans berättelser, som fastän de är i bilderboksformatet och får en att tänka barnbok, passar vuxna väldigt bra, eller kanske till och med bättre (?!).

Bilderna fascinerar mig och jag gillar hur Shaun Tan lyckas fånga känslor så fint genom sina motiv, färger och texter. Bilderboksformatet gör dem snabblästa, men inte mindre tänkvärda för det. Eller vad säger ni om den här bilden:

http://www.shauntan.net-the red tree

När jag såg den tyckte jag den var lite mardrömslik, och det kan bilderna vara i hur de fångar det surrealistiska i livet. Men nog är den talande, för kan man känna sig mer ensam, isolerad eller missförstådd än så här?
Eller hur man nu vill tolka bilden 🙂

 

Bokbloggsjerka – Skräcktider

Helgens bokbloggsjerka från Annika handlar om kommande helgfirande – Halloween: Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Nej.

Så kort kan man ju inte svara 😉 Men det blir ett nej för att jag har ingen skräckläsning inplanerad, vare sig för nöjes skull, eller för kursens skull – temat skräck på barn-o ungdomslittkursen avklarades i veckan. Men lite ”skräck” har jag fått in här med Twilight-tittande. Har sett så gott som alla filmerna under två dagar nu då feber fått mig att gå på halvfart (har bara sista filmen kvar…). Så  Halloween-temat har jag visst helt oplanerat klämt in, till och med på tema böcker, fast i den filmatiserade versionen då.

Tänk vad man kan dra ut på ett litet nej…

http://www.hdwallpapers.in

 

Besegrad av bacillerna

Igår kröp dom sig på mig. Bacillerna jag undvikit. Att åka buss eller spårvagn har varit som ett minerat fält. Host här och där, nysningar till höger och vänster och så detta evinnerliga snörvlande. Är det bara jag som släpar med mig pappersnäsdukar? För runt en dras det in, och stryks bort med händer och fingrar. Blä, vad äckligt!

Vet dock inte vad jag ska skylla bacillerna på. Bör ha blivit smittat i söndags… Eller så är det helt enkelt så att jag envist tryckt tillbaka utbrottet för redan i helgen tänkte jag att nu är det min tur, dags att bädda ner sig i sängen, käka halstabletter och överleva dagarna med hjälp av febernedsättande. Men nejdå, inget bröt ut.

Så igår kväll fick jag se mig besegrad. Jag kunde inte längre ignorera känslan av att det började sticka halsen, att det hettade i ansiktet, att huvudet började kännas som ett mycket stort klot utan hjärna och att kroppen började väga uppemot ett ton.

Istället för spanskakurs och svenskastudier har jag idag ägnat förmiddagen åt att kika på Twilight och New Moon, för sämre än att orka kolla på tv är jag tack och lov inte.  Räknar blankt med att vara bättre imon. Morgondagen får alltså fyllas med det där pluggandet som inte orkas med idag 🙂

 

Den femte vågen – Rick Yancey

Spännande värre i sci-fi-boken Den femte vågen, när jorden får besök av ett enormt rymdskepp som inte tar kontakt, inte gör något alls, utan bara ligger där uppe i rymden. Men så händer något, all el slås ut och de där besökarna som inte ger sig till känna, är nog inte så bra som man hoppats.

Cassie är en överlevare. Hon har överlevt utomjordingarnas fyra första försök att utplåna mänskligheten, kommer hon överleva ett femte? Ben Parish har förlorat allt, som alla andra, och får en chans att ge igen när han hamnar hos militären som säger att de vet hur man kommer åt besökarna.
Mänskligheten är stark förminskad, städerna ödelagda och de få människor som finns kvar, kan man lita på dem? Cassies plan är att inte göra det, och att rädda sin lillebror. Något hon är övertygad om att hon endast kan göra själv. Men så blir hon tvungen att samarbeta med en främmande kille. Är han människa, eller en av de andra? Går han att lita på?

Min reflektion
Den dystopisk miljön i Den femte vågen, med ett utslaget samhälle och en utdöende befolkning skapar verkligen obehag. Allt människan tar för givet, bara upphör. Istället handlar livet om en överlevnad som verkar omöjlig. Boken är spännande, skriven i ett rappt tempo, utan att stressa och det är lite som att läsa en film då bilderna, eller scenerna, är tydliga. Perspektivet som skiftar mellan de olika huvudpersonerna gör att pusselbitarna faller på plats. Den gnagande känslan av att inte veta vad som är rätt, vem som är människa, vem man kan lita på, hålls bra genom boken, tills huvudpersonerna så klart inser hur det förhåller sig…

Rick Yanceys bok riktar sig till unga vuxna står det på Rabén Sjögrens hemsida, men jag tycker nog att boken funkar för yngre än så, alltså tonåren och uppåt. Ser framemot de resterande delarna, då Den femte vågen är första delen i en trilogi, och hoppas att det inte blir alltför lång väntan.

Boken kan du hitta på t.ex. Adlibris, Bokus eller biblioteket

 

Augustnomineringar klara

Då har nomineringarna till Augustpriset meddelats, detta gjordes under gårdagen och man kunde få se poserande författare i Kulturnyheterna och några intervjuer. Kul!

Själv har jag inte läst några nominerade alls, förutom Sara Kadefors, men tyvärr inte Lex bok som hon nominerats för i kategorin barn- ungdomsböcker. Den låter dock väldigt intressant och jag har tänkt på den sedan jag hörde om den i våras/somras… Nu blev det ju en morot att ta tag i den, men tiden ställer till det. Eller inte tiden, utan allt annat som behöver prioriteras före läsningen av Lex bok.

Nyfiken på de nominerade, kika då in på Augustprisets hemsida

Nominerade till Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok: Frida Nilsson, Ellen Karlsson, Sara Kadefors, Eva Lindström, Klara Persson,Lena Sjöberg. Anna Höglund närvarade inte på presskonferensen. Foto: Sören Andersson – Bild från Augustprisets hemsida

Här ser du dem som är nominerade för Augustprisets barn- och ungdomsböcker.

 

En helg

Helgen innehöll allt och inget. Vissa helger är sådana, man tror sig inte ha något att göra och så fylls dagarna ändå på, fast den här gången på ett skönt sätt. Eller vad sägs om en söndag med zappande i soffan, frukost framför tv:n, en promenad till mannens jobb för att låna papperskärningsapparaten och förminska två två motiv som vi ramade in och hängde upp i det nyrenoverade lillarummet, även kallat biblioteket, några timmars bokläsning och bakning… Tycker det är mysigt när hösten kommer och det är lite halvgrått, lite regntungt men inte regnigt direkt – för då kan man fortfarande promenera.

Och det vara bara söndan… Hade ungefär lika mysigt på lördan 🙂