Om att läsa, Om att leva

Seminariespäckad bokmässa

En seminariesammanfattning
Två dagar med bara seminarier. Inte de som är på mässgolvet, i montrar eller på öppna scener, utan de som hålls i salar och kräver seminariekort för att en ska få komma in. Eftersom min hjärna fortfarande är påverkad av vårens utmattning var detta enda sättet att klara av bokmässan i år. Så genom att jag höll mig till de ljud- och ljusdämpade och (väldigt) kalla seminariesalarna blev det en jättefin mässupplevelse.

Handbok för superhjältar – Agnes och Elias Våhlund

Planerat och oplanerat
De flesta seminarierna hade jag bestämt mig för innan, men det fanns också utrymme för att kolla på plats vad som lockade och passade i schemat. Två oplanerade seminarier var ett med Handbok för superhjältars skapare och ett som hette Ensam är inte stark på temat vad vi gör om samhället kraschar. Av de planerade råkade Jenny Jägerfeld bli en röd tråd. Dels för att hon talade utifrån sina böcker, dels för att hon var moderator. Flera seminarier som jag hoppades skulle vara intressanta föll sedan rätt platt, men även tvärt om, några som jag inte trott så mycket om visade sig vara riktiga pärlor.

Psykisk ohälsa bland unga – Sofia Nordin, Lisa Bjärbo, Ulrika Lidbo och Jenny Jägerfeld

Litteratur med ungdomsfokus
Psykisk ohälsa bland unga, könsroller, könsidentitet och att förlora en anhörig pga självmord var några teman som intresserade mig. Frågan om hur svåra livssituationer för unga i litteraturen får vara – när blir det för eländigt? – ställdes. Det kan aldrig bli för eländigt egentligen, var svaret, så länge hopp förmedlas, en sorts ljusning. Till skillnad från vuxenlitteraturen som inte behöver sluta ”lyckligt”, eller som åtminstone kan ha öppna slut. Men det var ju inget nytt, ändå intressant att följa diskussionerna.

När en anhörig inte orkar leva

Litteratur som skrämmer
Med ett gäng författare som skriver skräck för yngre (och för äldre) blev det en stunds diskussion kring vad barn klarar av i skräckväg och vad som kan bli för otäckt. Att bli skrämd är inte farligt i sig, men det är förstås bra om det finns någon för barnet att prata med om det är för skrämmande.

Skräck för yngre – Mats Strandberg, Mårten Melin, Magnus Nordin och Johanna Koljonen

Författarens skrivliv
Att skrivandet inte alltid är på topp för de flesta författare kan vi nog alla förstå. Jenny Jägerfeld och John Ajvide Lindqvist pratade om sitt skrivandes våndor och wow-tillfällen, liksom Agnes Lidbeck och Aris Fioretos som belyste sina skrivande liv och hur en skrivarvardag kunde se ut för dem.

Jenny Jägerfeld, John Ajvide Lindqvist och Jenny Aschenbrenner

Som aspirerande författare var det rätt skönt att lyssna en stund till erfarna författare som belyste hur de kan uppleva sitt skrivande. De talade om känslor av djupa dalar och höga toppar med tankar om att en är värdelös eller helt fantastiskt. John Alvide Lindqvist uttryckte att han inte känner igen sig i den författarbilden utan att han ligger lite mer däremellan. Jag känner igen mig i det han sa och hoppas jag kan få fortsätta känna så, för det verkar så otroligt jobbigt att jättestarkt tvivla på sig själv, eller att för den delen få hybris. Men vem vet, en dag sitter jag kanske där med ett gäng publicerade böcker och känslornas ytterligheter slår till.

Aris Fioretos, Agnes Lidbeck och Åsa Beckman

Inte så bra
Det går ju inte att gå på bokmässeseminarier och inte uppleva bottennapp. Så blev det även i år. Ett spännande tema var Döm boken efter omslaget, men tyvärr blev det mer av ett ”se hur bra just jag är som formgivare”- snack än att man generellt talade om böckers omslag, trender, genrer, vad som kan betraktas som bra och så vidare. Men det var intressant nog ändå, just för ett det blev såpass elitistiskt och konstnärligt, så jag satt i alla fall kvar.

Däremot lämnade jag, efter 20 min, (liksom typ 15 andra personer) ett 45-minuters seminarium som skulle handla om bildens väg till boken, i det här fallet barnboken. Men jösses! Moderatorn höll inte alls i samtalet och hen som gjort någon bilderbok klarade inte heller av att hålla i tråden. Och varför i all världen fanns författarens hund med i bildpresentationen?!

Ett annat inte så bra ”ute-seminarium” var på Skrivas scen. Fast, det var kanske bra, men efter halva tiden, dvs tio minuter, hade de ännu inte kommit till sak och med tanke på hur surrigt det är på de öppna scenerna där föreläsare hörs från närliggande scener, så gick jag. Det var inte värt besväret att sitta där och försöka lyssna. Och vad missade jag? Jo, redaktörens tips. Om de nu någonsin blev sagda.

Lite kort alltså om vad jag upplevt. Överlag många bra seminarier och kunniga författare väl insatta i eget skrivande och de ämnen de lyfter. Vissa saker vill jag återkomma till så det kommer bli några blänkare till från mässan här framöver. Bara att hålla till godo – eller låta bli att läsa om du blir trött på det. 😉

 

Förresten, september är över och jag har fått en ny följare att hälsa välkommen. Tack för att du läser och vill följa min blogg!

 

Annonser
Böcker

Breathe – Sarah Crossan

Breathe (2012) är första delen i Sarah Crossans YA dystopi som handlar om en värld där syret tagit slut eftersom alla träd skövlats. Det lät intressant tänkte jag och lånade boken från biblioteket. Och som jag hoppats blev det en stunds spännande läsning.

Under en kupol lever de kvarvarande överlevande människorna i en värld där syret nästan tagit slut. I olika kupoler styrs de av dem som bestämmer vilka som har rätt till gott om syre och vilka som tvingas ransonera. Träna? Glöm det om du lever i fel samhällsklass. Inte ens att gå fort är okej. En motståndsrörelse agerar i tysthet både inne och utanför kupolen. Odlar växter. Och vet att makthavarna vill låta detta fortgå, denna syrebrist, för alla som går emot dem försvinner.

Quinn och Bea ska ut och tälta, vara turister utanför kupolen för en helg. Quinn har glidit genom livet och nu får han upp ögonen för orättvisorna han tidigare missat eller blundat för, medan Bea och hennes familj alltid fått kämpa för rätten till varje andetag. Allt vänds upp och ner när Alina som är en del av motståndsrörelsen tvingas fly kupolen och ser sin chans att utnyttja Quinn och Beas utflykt för att ta sig ut utan att åka fast. Efter det ställs alla tre inför flera svåra val.

Breathe är snyggt skriven med ett rent och enkelt språk som gör läsningen lätt. Karaktärerna är målade med några få penseldrag. Men det är ändå lätt att känna igen deras personligheter och specifika karaktärsdrag, speciellt Quinn tycker jag utmärker sig. På samma gång upplever jag att det är FÖR snyggt. Liksom ytligt. Motgångar kommer och går och lämnar mig oberörd. Trots svåra öden för de stackars karaktärerna.

Men inte kommer jag tveka över att läsa fortsättningen. Här finns så mycket som väcker intresse och nyfikenhet. Dessutom är Breathe en välskriven berättelse med snygg dramaturgi och hyfsat oväntade vändningar så jag har höga förhoppningar på att fortsättningen, Resist, ska vara minst lika bra. Rekommenderas.

Är du nyfiken på Breathe och vill läsa mer, eller kanske köpa? Då kan du bl.a. hitta den här eller här.

Om att leva

Seminariefokus på Bokmässan

Tredje gången på fyra veckor kör jag förkylning. Hela paketet med ont i halsen, feber, lite snuva och ont i bihålorna. Mittvarianten däckade mig rejält. Gång ett däremot gick över rätt fort och nu är jag mitt i tillfälle tre och det går an, om en säger så.

Jag tröstar mig med att katterna tycker om att jag varit hemma lite mer.

Mitt i allt har jag storslagna planer på att ge mig i kast med Bokmässan och Bokmässans seminarier. Med studentrabatt blir det bra mycket billigare. Dessutom, att fokusera på just seminarierna gör hela upplevelsen mer hanterlig. Visst kommer det bli en eller ett par turer på mässgolvet bland montrarna men i år får det bli mindre av den varan än annars. (Det är helt enkelt alldeles galet för mycket folk där för min smak.)

Så känner jag mig pigg och kry, blir det två dagar på mässan i år. Jag som annars brukar gå på söndagarna. Då ingår seminarierna nämligen i biljetten. Men i år var det inte så mycket intressant i programmet på söndagen. Det jag tänkt gå på handlar mest om barn- och ungdomslitteratur och sådant kopplat till det. Och i år fanns det mer om detta de övriga dagarna.

Jag hoppas träffa på bekanta, bloggare och författare. Säga hej och småprata lite. För det är ju mest så det brukar bli. En springer alltid på folk en känner eller som en vill hälsa på. Kanske vi ses?! Om inte annat önskar jag dig som ska dit en trevlig Bokmässa!


Och du som ännu inte varit på Bokmässan och funderar på allt ståhej, om det är värt ett besök. Tja, vad kan jag säga? Kanske ungefär så som Askungen uttrycker det: Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig, trist och alldeles, alldeles underbar … 😉

Böcker

Stjärnklart – Lars Wilderäng

I somras fick jag låna den svenska vuxendystopin Stjärnklart av en vän, men inte förrän sommaren var över kändes det rätt att plocka upp den. Det blev en bladvändarläsning.

Stjärnklart handlar om hur våra mobiltelefoner och datorer slutar fungera, täckta av ett fint damm. Den ena apparaten efter den andra påverkas och snabbt inser man att det mesta är digitaliserat och därmed också påverkas. Sedan slås all elektronik ut.

Genom ett stort antal olika karaktärer som befinner sig i olika livssituationer och har olika samhällsbefattningar följer vi hur samhället kraschar. För det är förstås det som händer när vårt digitaliserade samhälle slutar fungera. Det finns otäcka psykopater som nyttjar kaoset till sin egen fördel, människor som försöker hjälpa andra och kanske till sist mest sig själva. För det blir en fråga om överlevnad.

Lars Wilderäng använder karaktärernas perspektiv för att berätta. T.ex. mannen från militären, polisen, kvinnan i riksdagen, den vanliga pappan och överlevarsnubben som har lägenheten full med konserver och som i teorin vet hur man överlever apokalypsen. Genom deras öden hamnar jag som läsare i en sorts skildringsorgie av kroppsvätskor och samhällsförruttnelse. Det blir lite för mycket av det otäcka. Trots att jag samtidigt upplever en distans till berättelsen och karaktärerna. Jag känner inte så mycket för dem det handlar om.

Stjärnklart är dock spännande och jag fängslas av miljöskildringarna. Vi befinner oss i Göteborg, Stockholm, Karlsborg och på ett antal mindre orter som har olika betydelse för berättelsen. Författaren tvekar inte att namnge gator eller platser och jag känner igen mig väl, det gör allt mer trovärdigt. Som om Wilderäng berättar en sanning. För boken kryper in under huden och jag hoppas att scenariot i den aldrig kommer ske.

Stjärnklart är den första av tre och jag vet inte om jag fått nog. Det är en bok som får smälta lite. Kanske att jag tar mig an de andra. Efter att jag köpt på mig ett gäng konserver, ett tält och ett sådant där typ kök man har ute (ja, du ser – jag skulle inte överleva länge utan el!).

Vill du läsa mer om Stjärnklart eller kanske köpa? Då hittar du den t.ex. här och här.

Böcker

Det fina med Kerstin – Helena Hedlund

Helena Hedlund bloggar på Debutantbloggen och på så vis blev jag nyfiken på hennes barnbok Det fina med Kerstin.

Det fina med Kerstin handlar om Kerstin, en tjej med guldrött hår och som har en guldsamling. En dag hittar hon en guldring på skolan som hon tar hem. Men sedan säger fröken att hon tappat bort sin ring och Kerstin blir rädd för att det är samma ring och vågar inget säga. Fast Fatima vet att Kerstin hittat en ring. Fatima som alltid vill leka efter skolan fastän Kerstin helst vill vara själv, och helst vill hon leka ensam vid ödehuset. Huset som nu får nya ägare. Och en pojke med samma färg på håret som Kerstin flyttar in där. Är det ett bra tecken?

Helena Hedlund skriver med stor omtanke om Kerstins bekymmer. Hon tycker inte om förändringar och har svårt att säga nej till kompisarna. Att vara ensam är roligt, men det är också roligt att ha någon att leka med ibland. Om det sker på ens egna villkor.

Boken är för yngre läsare, de som klarar att läsa själva förstås, men annars fungerar boken säkert bra som en högläsningsbok. Den ger en del att prata om, såsom grupptryck, vänskap, bra och dåliga hemligheter och hur man kan känna när saker ändras. Något många barn är känsliga för. En finstämd bok, med illustrationer av Katarina Strömgård.

En bok du vill läsa mer om eller köpa? Då hittar du Det fina med Kerstin bl.a. här och här.

Om att läsa

Ett snyggt recex från Annorlunda förlag

Anna Jakobsson Lund kommer med en ny bok i dagarna. Czentes Omega utspelar sig på Intergalaktiska akademien för elever med särskild problematik och är den första i en serie. Det ska bli intressant att se om Jakobsson Lund lever upp till förväntningarna med sin femte egenutgivna bok.

Förutom att jag fått en snygg bok att läsa har författaren varit vänlig nog att skicka med ett par praktiska bokmärken. Stort tack till Anna för detta och för recensionsexemplaret!

Annorlunda förlag är förresten Annas egna förlag under vilket hon ger ut sina egna böcker.

Ett par av de föregående böckerna som jag läst:
Tredje principen (först i en trilogi)
Equilibruim

Böcker

Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo

Lisa Bjärbos senaste för ungdomar, Inuti huvudet är jag kul (2018), hade jag inte hört så mycket om, mer än att jag sett någon positiv bloggrecension. Men jag hade hört Bjärbo prata om den i podden Bladen brinner (som hon hade ihop med Johanna Lindbäck, ungdomsförfattare,) så jag var förstås nyfiken och tänkte att den skulle ge några timmars intressant och fängslande läsning. Och så blev det.

Liv och hennes pappa flyttar från Stockholms innerstad till småländsk landsbygd och ett hus med renoveringsbehov. Hon ska börja en ny gymnasieklass och nog för att det var tufft att göra det i Stockholm för någon så blyg som henne så blir det jättejobbigt nu. Blygheten förvandlas till hjärnsläpp och Liv klarar inte att svara på enkla frågor och ältar om och om igen hur fel allt blir när hon misslyckas med att bete sig som en helt vanlig tonåring. Hon, som spanar på killen på bussen, och som finner sig vara intressant som kompis för den där coola tjejen från samma buss. Hur i hela friden ska Liv få ihop detta när hon inte klarar att vara sig själv till mer än kanske 12-17%?

Lisa Bjärbo fångar känslan väl av att önska att en kan försvinna framför en hel klass av gloende ögon när en kommer ny. JAG får ångest över hur fel det blir när Liv inte förmår att göra det enklaste saker, som att gå med klasskompisen från skåpet till lektionen och bara svara på det som frågas. Det kryper i mig när jag läser om Liv som ligger vaken om nätterna och går igenom vardagssituationer där hon anser att hon gjort bort sig. Situationer andra troligen inte ens tänker på i efterhand. Så ja, nog har Bjärbo lyckats med att beskriva hur det är att vara extremt blyg och kämpa med detta, och hur det utvecklas till panikångest. För det är dit det leder för Liv.

Som tur är finns fantastiskt fina människor runt henne. Och en vansinnigt bra pappa. Historien med att mamma inte finns nystas upp fint och först mot de sista sidorna låter Bjärbo läsaren förstå vad som skett och hur det har påverkat Liv och hennes pappa. Det är snyggt gjort. Och ger en trovärdighet till hela storyn.

Välskrivet som vanligt när vi kommer till en Lisa Bjärbo-bok. Detaljer, miljöer, karaktärer … Allt sitter som en smäck. (Senast läste jag Djupa Ro som också imponerade.) Läsningen trots det tunga ämnet gick lätt och är du nyfiken tycker jag du ska ge den en chans. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Inuti huvudet är jag kul bl.a. här och här.