Jack – Christina Lindström

Jack (2016) stod och såg lockande ut i hyllan på biblioteket. Jag hade hört gott om den och plockade genast med mig den. Började till och med läsa på bibliotekets uteservering. Och kunde inte sluta.

Christina Lindströms ungdomsbok Jack, handlar om Jack, en kille vars rätt jobbiga förflutna kommer ikapp när han fått mer ordning på sig. Han går på gymnasiet, bor med sin mamma och hänger med vännerna när han inte tränar och spelar innebandy. Tjejer finns som både är intresserade av honom och som han är lite intresserad av. Men ingen är som hon, den där tjejen som låg rätt över spårvagnsspåret, hon som han träffar igen i badrummet på en fest. Tyvärr råkar hon också vara någon som inte riktigt kan ta vem han var förut. Eller?

Inte nog med att huvudhandlingen fängslar, sidohandlingen med farsan som verkar vara en rätt undflyende snubbe och som nu presenterar en liten halvbror för Jack, en liten kille farsan behöver hjälp att passa. Precis som att farsan behöver lite hjälp att förvara en väska i Jacks garderob. Relationen mellan Jack och pappan är intressant och spännande. I övrigt är boken lätt att läsa, språket är rappt med dialoger som känns äkta.

Inte blir det sämre av att Jack bor i Göteborg. Jag gillar det självklara i hur allt presenteras, utan några förklaringar. Om man bott i en lägenhet mitt emot Stig Center så har man. Jag som göteborgare vet vad det kan säga om en karaktär medan andra troligen inte har en susning.

Nyfiken på Jack? Läs den. Du hittar mer om Jack och kan köpa den t.ex. här och här. Eller så gör du som jag och lånar på biblioteket. Christina Lindström var en av författarna på Debutantbloggen för ett antal år sedan, då aktuell med sin bok Hälsningar från havets botten (2015) som jag också läst och gillat skarpt.

Jack är utgiven av B Wahlströms förlag och är 267 sidor.

Annonser

Resist – Sarah Crossan

Resist (2013) är uppföljaren till Sarah Crossans Breathe som jag läste rätt nyss. Jag blev inte besviken på den här andra delen, som också är den avslutande, då den liksom bok nummer ett var både spännande och intressant med sin annorlunda värld där syret nästan är helt slut.

Bea, Quinn och Alina kämpar vidare med att försöka störta makthavarna som låter vissa få mycket syre medan andra lever som tredje klassens medborgare utan rätt att röra sig snabbt och leva fullvärdiga liv. Med sig har de ytterligare en ung man nu, en kille vars liv förändrats radikalt efter föregående boks avslut. Han vill se ett nytt samhälle där alla behandlas lika. Alina och några från motståndsrörelsen tar sig till en annan motståndsorganisation för hjälp. Men där är inget som de trott eller hoppats.

Som när jag läste Breathe fängslas jag av handlingen, på samma gång som den lämnar mig relativt oberörd trots den svåra situationen och villkoren karaktärerna ställs inför. För trots tunga ämnen som orättvisa livsvillkor och utnyttjande, förblir det mesta rätt ytligt.

Jag uppskattar hur lätt läsningen går, ögonen flyger fram över orden, och att det är en stunds underhållande läsning. Tanken fascinerar, att skogar skövlats och att syrebrist uppstått som lett till människans utdöende, och att kvarvarande människor bor i kupoler där de syresätter sig efter någon sorts rangordning där vissa har obegränsad tillgång till syre. Syrebristen är kanske ett scenario som inte är helt otänkbart? Oavsett, tanken kittlar. Är du nyfiken på dessa två, tycker jag absolut att du ska ta dig en titt. Rekommenderas.

Resist, en bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar den t.ex. här och här.

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

Häromveckan skrev jag om att jag glömt bort vilken bok jag läst i början av oktober. Då tänkte jag att boken kanske varit en petitess, någon som inte gjort avtryck. Tänk vad fel. För Norra Latin (2017) väckte både engagemang och intresse. Sara Bergmark Elfgren har skrivit en mystisk rysare, ja en spökhistoria med magiska inslag. En bok som jag hade svårt att låta bli att sluka i ett svep.

Tamar och Clea börjar på Norra Latins teaterprogram. Tamar inflyttad från Östersund till Stockholm utan vänner och populära Clea, känd sedan barndomen inom teater och tv, tack vare hennes kändis till mamma. Även Tim börjar i samma klass, barndomsvän med Clea och vars pappa är stor filmskådis. Tamar iakttar dem avundsjukt utan att göra så mycket väsen av sig. Men något på skolan har uppmärksammat henne. Vad är det för väsen som hemsöker henne, skapar kaos och oreda medan det verkar gömma sig i väggarna på den anrika skolan. Kan Tamar lösa gåtan utan att bli en elev som likt så många andra drabbats av spökets illvilja?

Sara Bergmark Elfgren har som sagt skrivit en suggestiv spökhistoria som ger mig kalla kårar. Hennes porträtt av de tre gymnasieeleverna och speciellt tjejerna, deras inre känsloliv och relationer beskrivs väl och jag tycker mig förstå deras motiv, ändå önskar jag att de gjorde andra val. Ni vet, ungefär som när man ser en skräckfilm och om man gillar karaktärerna vill man skrika åt dem att inte gå ner i källaren (om man inte gillar dem vill man att de går ner). Jag slukade boken så fort som det var möjligt. Så har du inte läst Norra Latin men är nyfiken, ta dig en titt. Rekommenderas!

Och ja, det går väl inte att låta bli att nämna att Norra Latin är Sara Bergmark Elfgrens första bok efter Engelforstrilogin som hon skrev ihop med Mats Strandberg. Att hon klarar galant att stå på egna ben bevisas helt klart i denna mystiska spänningsroman.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Norra Latin bl.a. här och här.

Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo

Lisa Bjärbos senaste för ungdomar, Inuti huvudet är jag kul (2018), hade jag inte hört så mycket om, mer än att jag sett någon positiv bloggrecension. Men jag hade hört Bjärbo prata om den i podden Bladen brinner (som hon hade ihop med Johanna Lindbäck, ungdomsförfattare,) så jag var förstås nyfiken och tänkte att den skulle ge några timmars intressant och fängslande läsning. Och så blev det.

Liv och hennes pappa flyttar från Stockholms innerstad till småländsk landsbygd och ett hus med renoveringsbehov. Hon ska börja en ny gymnasieklass och nog för att det var tufft att göra det i Stockholm för någon så blyg som henne så blir det jättejobbigt nu. Blygheten förvandlas till hjärnsläpp och Liv klarar inte att svara på enkla frågor och ältar om och om igen hur fel allt blir när hon misslyckas med att bete sig som en helt vanlig tonåring. Hon, som spanar på killen på bussen, och som finner sig vara intressant som kompis för den där coola tjejen från samma buss. Hur i hela friden ska Liv få ihop detta när hon inte klarar att vara sig själv till mer än kanske 12-17%?

Lisa Bjärbo fångar känslan väl av att önska att en kan försvinna framför en hel klass av gloende ögon när en kommer ny. JAG får ångest över hur fel det blir när Liv inte förmår att göra det enklaste saker, som att gå med klasskompisen från skåpet till lektionen och bara svara på det som frågas. Det kryper i mig när jag läser om Liv som ligger vaken om nätterna och går igenom vardagssituationer där hon anser att hon gjort bort sig. Situationer andra troligen inte ens tänker på i efterhand. Så ja, nog har Bjärbo lyckats med att beskriva hur det är att vara extremt blyg och kämpa med detta, och hur det utvecklas till panikångest. För det är dit det leder för Liv.

Som tur är finns fantastiskt fina människor runt henne. Och en vansinnigt bra pappa. Historien med att mamma inte finns nystas upp fint och först mot de sista sidorna låter Bjärbo läsaren förstå vad som skett och hur det har påverkat Liv och hennes pappa. Det är snyggt gjort. Och ger en trovärdighet till hela storyn.

Välskrivet som vanligt när vi kommer till en Lisa Bjärbo-bok. Detaljer, miljöer, karaktärer … Allt sitter som en smäck. (Senast läste jag Djupa Ro som också imponerade.) Läsningen trots det tunga ämnet gick lätt och är du nyfiken tycker jag du ska ge den en chans. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Inuti huvudet är jag kul bl.a. här och här.

Midnattsljus – Charlotte Cederlund

Midnattsljus är sista delen i Charlotte Cederlunds Idijärvi-trilogi om en helt vanlig tjej från Skåne som måste flytta till sin morfar eftersom båda föräldrarna är döda. Hon lär känna sin samiska bakgrund och upptäcker att hon har krafter som få andra har. Ett arv från sin mor genom det samiska blodet.

Att berätta om en sista del i en trilogi utan att spoila de föregående känns som en omöjlighet. Så jag går inte in så mycket på detaljerna. Som det sig bör i en serie måste allt ställas på sin spets i den sista boken. Och det gör det i Midnattsljus.

Jag gillar att en helt vanlig vardag på en helt vanlig gymnasieskola i Kiruna skapar en grund och en kuliss som är lätt att känna igen. Att allt det vanliga och vardagliga inte är det någon längre stund hör också till. Byn där morfadern finns, och som varit platsen för det magiska tidigare och även nu, spelar också en stor roll för handlingen, men inte så som i de föregående böckerna.

Charlotte Cederlund låter det vara spännande från första sidan, trots att allt är så vardagligt. En liten studentlägenhet med kala väggar, en skola med elever som pluggar, engagerar sig i olika frågor så som bara tonåringar kan utan att ibland ta hänsyn till vem som sagt vad, och ett Kiruna som vilken stad som helst där man går och tar en fika med en kompis. Och mitt i allt magin. Att något stort kommer hända blir uppenbart rätt snabbt och jag blir förstås nyfiken på vad.

Rekommenderas!

Vill du läsa mer om vad jag tyckt om de föregående böckerna kan du klicka på titlarna nedan. Och vill du läsa mer eller köpa Midnattsljus kan du t.ex. göra det här eller här.

Middagsmörker

Gryningsstjärna

Tjuren från Solna – Gunnar Ardelius

När frågan kom från förlaget om jag var intresserad av att läsa Gunnar Ardelius senaste bok för unga, Tjuren från Solna var svaret lätt. Efter att ha läst hans Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket har hans författarskap väckt ett intresse då denna Jag behöver dig mer än… var helt olik något jag tidigare läst.

Tjuren från Solna handlar om Sebastian som gått ut gymnasiet och bor hos mamma. Hon sätter ofta egna behov först och tycker det är dags för Sebastian att flytta hemifrån, mest för att hon ska kunna vara ifred med sin pojkvän. Sebastian själv vet inte vad han vill, men får en idé om att söka till scenskolan. Kanske beror det på Kajsa, en tjej han upptäcker i en improvisationsteatergrupp, och som han ministalkar en gång för att få en glimt av henne. Att mamma drar hem en ny medarbetare på middag en kväll gör inte heller Sebastians liv enklare direkt då han och tjejen från mammas jobb börjar träffas, mest för att ligga, även om hennes agenda innebär lite mer än så.

Inledningsvis är jag inte särskilt förtjust. Sebastian är en egoistiskt kille med egna idéer om allt möjligt, han dansar naken framför spegeln, norpar trosor från tvättkorgar och har aningens svårt för att hålla sig till sanningen. Men om han varit den där goa sympatiska killen som redan gjort alla livsomvälvande upptäckter – som han förstås gör under bokens gång – skulle han varit rätt trist som karaktär. Ingen utvecklingspotential så att säga. För han växer i mina ögon och jag kommer att gilla hans egenheter och knasiga infall.

Gunnar Ardelius skriver i korta scener. Middag med mamma, en audition, en fest med vännen, ett samtal hemma hos mammans jobbkamrat och så vidare. Scenerna byggs på, får en röd tråd som trasslar till sig, precis så som det sig bör, och som sedan löses upp fint. Jag blir glad och nöjd, ja Tjuren från Solna blir en bok jag helt enkelt gillar. Rekommenderas!

Kort om författaren: Gunnar Ardelius har fått debutantpriset Slangbellan och nominerats till Augustpriset. Han är ordförande i Författarförbundet.

Stort tack till förlaget Natur och Kultur för recensionsexemplaret!

Tjuren från Solna, en bok att köpa eller läsa mer om? Då kan du kika in här eller här.

 

Om du var jag – Jessica Schiefauer

Sådär ja, då har jag läst Jessica Schiefauers debutbok, Om du var jag. När jag lyssnade på henne i höstas på en författarlunch, berättade hon att hon blivit refuserad trettio gånger innan boken blev antagen. Men hon skrev om, och ändrade och ja, det blev ju riktigt bra till slut.

Om du var jag handlar om Agnes och Louise som bor ihop och är bästa vänner. Gymnasiet är på väg att avslutas och Louise pratar om att lämna jobbet på strippklubben där hon står i garderoben, svart, och dra till Grekland och jobba där. Självklart vill hon ha med Agnes. Agnes är inte lika övertygad, och när en kille kommer in i bilden, blir tvekan än större. Fast enligt Louise är han inget att ha, bara någon som utnyttjar. Agnes vet inte vad hon ska tro, och lyckan är gjord när han visar intresse för henne.

Killar, fester, vänner, att gå sin egen väg och göra det som är bra för en själv, inga lätta saker att hantera där i början av vuxenlivet. Schiefauer skildrar ambivalensen i ett bästisskap, när killar kommer i vägen för vänskap och hur svårt det kan vara att se en sanning. Vissa saker är för jobbiga att inse, då blundar man hellre.

Det är snart tio år sedan ungdomsromanen Om du var jag kom (2009) och därefter har ju hennes nästa två böcker Pojkarna (2011) och När hundarna kommer (2015) fått Augustpriset i barn- och ungdomskategorin. De behandlar, liksom denna första, svåra ämnen men de gör det på ett mer konstfullt och genomarbetat sätt. Ändå, det är ingen tvekan om saken i denna debut att Schiefauer kan skriva. Karaktärerna engagerar och handlingen, som egentligen är rätt tunn, fängslar i sin träffande skildring av hur en vänskap som verkar skriven i sten kan förändras. Rekommenderas.

 

En bok att köpa? Du hittar Om du var jag t.ex. här och här.