Efter att ha läst och gillat Johan Ehns debut Down Under (2017) var jag nyfiken på hans nya, Hästpojkarna (2019). Och wow! Så bra.
Vi följer Anton som jobbar i hemtjänsten efter att han tagit studenten. I en lägenhet där en gammal man förskansat sig i sitt kök upptäcker Anton en historia som fascinerar. Den nästan hundra år gamla mannen talar inte, men kommunicerar genom att slå sin käpp i golvet. Parallellt som vi följer Anton får vi också läsa om två akrobater till hemlösa pojkar i 1920-talets Tjeckoslovakien. Ett par pojkar som tar jobb vid en cirkus.
Hästpojkarna är en stark berättelse som tar upp det svåra livet då, för snart hundra år sedan, när en klick av människor beslutade sig för att andra inte dög. Förföljelser och trakassarier av de som ansågs vara avvikande eller av fel sort blev vardag. Men även delen om Anton idag är stark och hur samhället är för likt det som var då. Också hans längtan efter en relation, att inte veta om killen han träffat är lika intresserad, och att acceptera livet med sitt oundvikliga åldrande skildras med stor omsorg.
Jag trodde faktiskt att jag skulle få se Hästpojkarna nominerad till Augustpriset för barn och unga – ja för unga då förstås. Men tyvärr.
Är du nyfiken? Läs Hästpojkarna då! Du kan hitta den för att läsa mer om den eller för att köpa t.ex. här och här.
Skriva läsa leva 