Tre gånger en mycket spännande Robert Westall

Det här blir årets sista inlägg. Ingen sammanfattning, kanske nästa år? Men nu, nu ska då får en dos skräck. 😉

Som barn och tonåring var jag med i en bokklubb och fick hem en bok varje månad. Antingen månadens bok, eller någon annan jag valde själv. Robert Westall var en av författarna vars böcker lockade mig. Skräck, spökhistorier och mystik. Fyra har jag fortfarande kvar, omlästa och älskade. Tre av dem har jag läst om i år.

Det som är specifikt med dessa tre är att alla tre har huvudpersoner som är äldre. Inga barn eller tonåringar. Ändå räknas de som ungdomsböcker. De har rätt otäcka handlingar som ligger på gränsen till att krypa in under huden och förvandlas till mardrömmar.

Yaxleys katt handlar om en mamma som hyr en stuga längs kusten i en dammig byhåla där folk har stenkoll på varandra. Stugen hyr hon eftersom de två barnen på cirka tolv och elva så gärna vill. Stugan har tillhört ortens Kloka gubbe och stått orörd i sju år, sedan han försvann och nu blivit dödförklarad. I stugan är allt kvarlämnat som om Yaxley bara skulle gått ut en kort stund. Att mamman väljer att hyra en dammig stuga gör hon som en sorts bevis på att hon minsann klarar att ta hand om sig och barnen och ta egna initiativ, inför en make som tycks bestämma det mesta annars. Byborna får för sig att hon skulle ha något samröre med det Yaxley höll på med (svartkonst) och hon och barnen sätts på bevakning av byns män. Gubbar med häcksaxar och inskränkta sinnen.

Ny identitet handlar om en ung kvinna, redo för universitetsstudier när livet vänder. Pappan sätter en gammal portfölj i händerna på henne, full av använda sedlar och säger åt henne att gå under jorden. Tack vare den – sedan ett år tillbaka – döda mammans elegenta garderob lyckas hon ändra utseendet och gör som hon blir tillsagd. Hon hittar en by där hon startar upp en antikbod, samtidigt som pappan försvinner. Genom annonser i en tidning kommunicerar de med varandra och en dag får hon ett stort paket. Ett paket vars innehåll avslöjar mygel och falska rapporter från olika myndigheter. Spännande förstås, men återigen. Det handlar om en relativt vuxen person, som gör vuxna saker.

Ondskans sjö är minst barnvänlig. Huvudpersonen är antikvitetshandlare som fuskar i branschen. Han hamnar i handlingens fokus när man i ett bostadsområde i London ska tömma en sjö i en park. Folk och politiker har tröttnat på att sjön utgör medel för de som vill ta sitt liv. Inga fler kroppar ska fiskas upp där. Det är bara det att när sjön töms på sitt vatten, sprider sig geggig lera i avloppen, och leran som torkar yr runt. En otäck stankt ligger över området och gör alla, som är i närheten av sjön, stingsliga och aggresiva. Som om de tas över av något ont. Och ja, upprinnelsen till det onda finns i ett övergivet bostadskvarter. Antikvitetshandlaren inser sambandet efter att flera antika föremål kommit till hans bod. Föremålen får hans medarbetare att sluta arbeta, eller be Gud rädda dem, och föremålen får huvudpersonen att drömma mardrömmar, lika verkliga som om det vore sanna. Barnvänlig? Nope.

Och kanske var det detta som fascinerade och lockade så starkt när jag läste dem i början av tonåren. Att de skildrade något som jag som barn annars kanske inte var delaktig i. Eller, vad tror du?

Orkade du läsa ändå hit?! I så fall, gott nytt år! Jag önskar dig ett fint 2020. Vi håller väl tummarna för att vi får vara friska, läsa många intressanta böcker och att vi får skriva sådär lagom mycket, så att vi mår bra! 🙂

Life or Death – Michael Robotham

Jag blev rekommenderad att läsa Life or Death (2014) av Bokdamen. Och det var ett riktigt bra tips. Bladvändarläsning.

Micheal Robotham har gett ut många böcker inom spänning/deckargenren. Den här är fristående, då hans övriga tydligen innehåller ett par återkommande karaktärer. Det här är en thriller, om en fånge som dagen innan han ska friges rymmer. Alla undrar varför. En historia nystas snyggt upp om en man med stor omtanke om dem han möter och känner. Att han skulle begått det brott han anklagas för blir allt mer osannolikt. Men hur bevisa sin oskuld när en är efterlyst och folk är ute efter ens liv.

Robotham gör ett bra jobb med att varva dåtid och nutid. Storyn fylls på pusselbit efter pusselbit med tillbakablickar och scener från nutiden. Jag förstår visserligen rätt tidigt hur det förhåller sig (har jag måhända blivit deckarsmart?) men det gör inget för det är ren njutning att se hur allt löses.

Språket är enkelt och rakt. Läsningen flyter på lätt och är spännande. Och nöjsam. En bladvändare, som sagt. Rekommenderas.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Robothams Life or Death bl.a. här och här.

Julläsning som gick åt …

Vad hände?! Första boken söt, charmig, försiktig och intressant – om än hyfsat ytlig. Men andra … (Varning: typ spoiler!)

Bara femtio sidor in undrar jag om författaren hjärntvättats till att skriva en banal historia där hjältinnan ska ha förvandlats till en manipulativ förförerska som veligt utnyttjar de killar som vill ha henne. Hon lovar varken det ena eller det andra utan håller dem på halster… Och har dåligt samvete för det. För att inte tala om hennes nya råa skämtsamma ton och tilltal kring slavflickorna, nej – förlåt tjänarinnorna, med sina osannolika arbetsuppgifter som går från att städa, bada och klä hjältinnan OCH sy upp hennes balklänningar.

Språket är annorlunda (starkare men också simplare), handlingen går på tomgång (same, same, but slightly different) och tusen upprepningar görs av sådant en redan vet. Plus att karaktärerna på en vecka har gått från tonåringar till unga män och kvinnor vars repliker låter som om de är med i en tv-såpa.

Det intressanta nu blir om jag står ut med dravlet och läser klart.🤪🤔

Missat något, någon … God jul iaf!

Att jobba igen efter nio månaders ledighet, på en arbetsplats där en ska sluta inom två månader, är bara för konstigt. Plus att jag blir bemött knepigt av en person som bidragit till att jag valt att säga upp mig. Det tar på krafterna. Så, bloggen min, och era, blir försummad. Jag läser i mobilen men har inte riktigt orkat kommentera då det ju oftast kräver inloggning på datorn. Energin har lagts på mina andra två jobb istället (extrajobbet och skrivcoachandet) som jag verkligen gillar!

Jag ser folk som listar året som gått. Många har gjort mycket roligt. Upplevt spännande jobb, resor, aktiviteter osv. En annan har sovit bort tiden. Eller ja, inte helt. Jag har redigerat på mitt manus utifrån kursenledarens suveräna feedback. Jag har startat ett eget företag. Klapp på axeln för detta.

I övrigt längtar jag efter ett bättre år. 2020 har goda förutsättningar i jämförelse med 2019 att bli bättre. Krävs inte så mycket liksom.

That´s it. Lite pessimistisk ton. Well, december har känts lite så. Men, jag har framtidstro och hopp. Är envis till tusen och ger mig inte. Jag har bestämt mig för att ha ett bra (arbets)liv. Det tar bara lite tid att hitta dit, men känns som jag är på god väg.

Jag önskar dig en fin jul och fina mellandagar! Och du, innan nyår hoppas jag få till några bokomdömen. Så det har du att se fram emot härifrån. Vi ses!

Glad av andras glädje

I vintermörkrets sista rådande dagar, innan vändningen kommer i helgen, gläds jag åt att få hjälpa andra utveckla sitt skrivande. Jag stöttar, och har stöttat, både publicerade och ännu opublicerade författare.

Jag passar på att dela med mig av ett tidigare kundomdöme:

Jag tycker uppdragen jag haft varit givande, intressanta och roliga att utföra. Det har varit blandat mellan skrivcoachning och lektörsläsning.

Inför nästa år hoppas jag på fler kunder och nya uppdrag. Som det ser ut nu har jag möjlighet att ta emot både enstaka korta uppdrag, liksom längre och mer omfattande. Så, jag får se vad januari kommer med. För jag misstänker att mångas fokus ligger på julstök just nu. Och kanske inte på lektörsläsning eller skrivcoachning. Men det kommer. Eller vad tror du?

(Om du klickar på bilden kommer du till min hemsida och mina tjänster.)

Bli kvar – Maja Hjertzell

Bli kvar (2019) ger en finstämd liten titt in i när man är ung och lämnar sin uppväxtsstad – eller blir kvar. Maja Hjertzells bok hade fått fina omdömen hos andra bokbloggare och jag blev nyfiken. Och tyckte det var en riktigt trevlig läsning.

Lukas och Sophie har precis fått ihop det, efter en kväll när Lukas band spelat. Men nu, nästa dag, ska hon flytta till Göteborg och börja plugga. Det blir Lukas som kör flyttlasset. Och det är Lukas vi följer. Som hoppas att Sophie ska fatta, utan att han behöver säga det, hur mycket han gillar henne.

Bli kvar har många fina stunder av reflektioner kring vuxenblivandet, kärlek, relationer och förälskelser. Många scener glittrar till och skapar igenkänning. En fin bok, lätt att läsa och ta till sig. Inte så mycket fart. Den småputtrar snarare i en sorts enkel självklarhet. Rekomenderas!

En bok att läsa mer om eller köpa? Du hittar Bli kvar, bl.a. här och här.

Nu stormar det i dalens famn – Ewa Klingberg

Tredje boken i serien om begravningsbyrån Tranan, Nu stormar det i dalens famn (2019) får bli min sista. Det var en okej bekantskap, lite sådär ytligt charmig och underhållande, men nu känner jag mig mätt på sällskapet.

I tredje boken blir Sandra tvungen att agera begravningsentrepenör och medverka på begravningar. Hon håller fortfarande på att styra upp ekonomin och har funderingar på en försäljning. Kanske har hon funnit sin stora kärlek på jobbet? Men missförstånd präglar relationen. Hon vet inte var mannen i fråga står. Och ja, inte riktigt var hon själv står heller.

Som jag skrivit tidigare om böckerna i serien är det här oerhört lättsmält läsning. Som att äta lösgodis. Gott för stunden men efteråt känns det nästan onödigt att en tog en godisbit till. Säger jag, som inte är så jätteförtjust i lösgodiset en plockar till sig, oftast med en tanke om att en ska ha det mysigt. Och det är väl dessa böckers tanke. De är småmysiga. Typ. För, som jag sagt förut är huvudpersonen ingen karaktär jag tycker om, så kantig och fördomsfull som hon är. Men handlingen kan nog betraktas som småmysig. Lite lättsam även om det handlar om död och begravningar, ekonomiska svårigheter och kärleksbekymmer.

Boken finns att köpa bl.a. här och här.

Och genom att klicka på titlarna kan du läsa vad jag skrivit om de två första böckerna: Där rosor faktiskt dör och Blott en begravning. Fjärde boken har titeln I denna ljuva villervalla. Så gillar du den här sortens feel good finns det mer att läsa. 😉

 

All These Beautiful Strangers – Elizabeth Klehfoth

Jag hade sett att All These Beautiful Strangers (2018) fått en del positiva recensioner på olika bloggar och blev nyfiken. Boken gjorde mig inte på något sätt besviken, men jämförelsen med Donna Tartts Den hemliga historien (1992) var aningens överdriven.

Allt these Beautiful Strangers (Det hemliga sällskapet) handlar om en tjej på gymnasiet, eller ja, snarare en internatskola. Charlie, eller Charlotte som hon heter, går på High School och blir inbjuden till att bli medlem i ett hemlig sällskap med lång tradition av att styra och ställa på skolan. Bara de rikaste eleverna och bara de som kan vara en viktig tillgång för sällskapet, kan bli föremål för att bli medlemmar. Medan hon gör sina prövningar för att bli medlem blir hon medveten om sin pappas medverkan i sällskapet när han gick på skolan, och en historia nystas upp. En historia som kan ha sin förklaring till mammans försvinnande för tio år sedan.

Charlies nutida perspektiv blandas med pappan och mammans dåtida. Vi följer Charlie mest. En tjej som också gör en del upptäckter av sig själv, hur hon uppfattas, hur hon vill uppfattas och hur långt hon är beredd att gå för att försvara … sig själv?

Boken en bladvändare. Läsningen flöt på och det var överlag spännande. Ändå lämnades jag med lite av en känsla av att … ja, var det inte mer? Men, jag säger inte att det var dåligt. Kan hända att förväntningarna inte motsvarade vad jag fick, efter allas positiva omdömen. Dessutom, eftersom jag tyckt så otroligt bra om Den hemliga historien, tyckte jag att denna var rätt blek i jämförelse. Men för sig själv, står den sig rätt bra.

Vill du läsa? Gör det.

All These Beautiful Strangers finns att köpa t.ex. här och här.