Böcker

Silvervägen – Stina Jackson

Förra året läste jag flera bokbloggar som gillade Stina Jacksons Silvervägen (2018). Att den också är utsedd till förra årets bästa kriminalroman gjorde mig än mer nyfiken. Och jo, visst var den bra. Men helt såld. Jag vet inte. Kanske var den för otäck för att jag verkligen skulle ”gilla” den. Bra, ja, absolut. Men det är här med spänning och deckare, det är bara inte riktigt min grej.

Lelles dotter försvann för tre år sedan på busshållplatsen på väg till sommarjobbet. Han ägnar de ljusa sommarnätterna åt att leta längs Silvervägen, dvs väg 95 som korsar landet från Skelleftåe till norska gränsen, och går förbi Arvidsjaur och Arjeplog. En ung tjej, Meja, och hennes psyksjuka och självmedicinerande mamma flyttar till en karl som bor mitt ute i ingenstans. Meja träffar en kille, någon som verkligen bryr sig om henne för en gångs skull. Och medan Lelle febrilt letar och Meja gläds över sin pojkvän försvinner ännu en tjej. En tjej lika gammal som den försvunna dottern och Meja.

Norrländska vidsträckta skogar, mygg och oändliga vägar. Så minns jag trakterna kring Silvervägen och det är den bild jag tycker Stina Jackson förmedlar. Det iner från myggorna runt öronen i sommarnatten som inte blir särskilt mörk, även om mörkret trycker i stugorna, dold bakom vackert målade väggar och bakom de som flagnar. Och mitt i skogen, finns en hemlighet. Väl bevarad och väl dold. Det kryper i mig när det går upp för mig hur det ligger till. Något jag inser rätt tidigt för att vara jag när det kommer till den här genren. Miss av författaren, eller gjort med mening? Eller så har jag blivit skarp och smart.

Karaktärerna fängslar, jag vill dem väl. Så väl att jag blir förbannad när det skiter sig. Jag tänker att det aldrig kommer gå vägen. Men så gör det det. Förstås. Tur det. Annars hade jag kastat ut biblioteksboken från balkongen, ut i snömodden som låg här för någon helg sedan.

Väl skrivet, med hög bladvändarfaktor. Men helt såld? Nej. Jag tror jag tar en paus från spänningsromanerna nu. Är du nyfiken på Silvervägen tycker jag absolut att du ska ta dig en titt. Det är ju oftast roligt att läsa böcker som anses lite extra bra av någon jury av något slag. Om inte annat kan en fundera på varför just den boken blev vald. Rekommenderas.

Vill du läsa mer om Silvervägen eller köpa? Du hittar den bl.a. här och här. Utgiven av Albert Bonniers Förlag.

Annonser
Böcker

En helt vanlig familj – Mattias Edvardsson

Årets läsning inleddes med Mattias Edvardssons spänningsroman En helt vanlig familj (2018) som många bokbloggare hyllat. Alltså var jag nyfiken och tyckte handlingen lät spännande så jag gav den en chans. Och blev inte besviken.

En helt vanlig familj handlar om en familj som upplever något mycket ovanligt. Den nittonåriga dottern blir häktad för mord på en man. Och genom pappans, dotterns och mammans perspektiv följer vi hur historien nystas upp för att avslöja vad som egentligen skett. Det handlar om en familj med god inkomst, pappan i familjen är präst och mamman jurist. Dotten som slutat gymnasiet vill dra iväg ut i världen och jobbar i klädbutik för att få ihop pengar. En helt vanlig familj. Som är beredd att gå nästan hur långt som helst för att finna sanningen, och kanske till och med för att dölja den. Om det är vad som krävs.

Jag fångas direkt. En helt vanlig familj är lätt att läsa, bladvändarfaktorn är hög och på ett par dagar är jag klar. Mattias Edvardsson kan konsten att få det att krypa in under skinnet. Jag är ingen familjefar, ändå känner jag med Adam, pappan. Jag får lust att ruska om rättsväsendet, jag vill också klampa runt och ställa folk mot väggen för att de ska berätta vad de egentligen vet. Frustrationen väller ut över sidorna när jag följer honom. Sedan kommer dottern. Tonen blir annorlunda när vi följer hennes berättelse, hennes tankar. Precis som för mamman.

Mattias Edvardsson beskriver inte enbart nuet. Det är genom tillbakablickarna engagemanget skapas för familjen. Samma händelser återberättas av de olika familjemedlemmarna och visar hur de upplevt samma sak olika, så som det ofta är. Vi bär på våra upplevelser och de är våra sanningar. Och de leder till olika vägar och olika beslut.

Är du nyfiken på En helt vanlig familj tycker jag du ska ta en titt. Rekommenderas!

 

Köpsugen? Eller vill du läsa lite mer? Du hittar En helt vanlig familj bl.a. här och här. Boken är på 454 sidor och utgiven av Bokförlaget Forum.

 

Böcker

Nästan som du – Katarina Persson

Katarina Perssons spänningsroman Nästan som du (2017), gav mig ett antal timmars härlig bladvändarläsning i julhelgen. Att den utspelas i Stockholm, i bekant miljö för denna göteborgare var också ett stort plus.

Martina får en dag ett brev som hotar hennes fridfulla liv och framgångsrika blombutik. Kunderna prisar hennes sätt, förmågan att småprata och se dem, liksom hennes fantastiska blomsterarrangemang. Samtidigt som brevet dyker upp gör hon en nyanställning av en ung tjej, Lyra. Anställningen leder till vänskap, men även något annat. Martina är blind för det som sambon och en vän ser. Lyra blir allt mer lik sin chef till både sätt och utseende.

Jag har i flera år följt författaren, Katarina Persson, genom hennes blogg. Hon är dessutom vänlig nog att följa mig och mitt skrivande. Att läsa bloggvänners böcker – för att inte tala om recensera dem – tycker jag alltid medför en svårighet. Hur objektiv är jag och kan jag vara? Om jag tycker att boken brister, vågar/kan jag säga det då? Jag har ju påpekat sådant jag upplevt som mindre välskrivet hos flera svenska författare, och tillika debutanter, så det tvekar jag egentligen inte över. Alltså skulle jag nog säga vad jag anser. Men vill samtidigt inte dissa någon. Jag vet ju hur galet mycket en investerar av sig själv på många olika vis för att få till en publicerad bok. Så, med detta sagt kan jag tillägga att hittills har bloggvänners böcker skänkt nöje och underhållning, bland annat genom välskrivna och genomtänkta handlingar. Så även denna gång.

Med Nästan som du är jag fast från början. Jag vill inte lämna den växtliga blomsterbutiken med sina djungelljud och dofter. Affären blir som en egen karaktär. Martina och Lyras historier berättas ur varsitt jag-perspektiv och mörka hemligheter nystas upp. Nog för att jag gissar att det kommer utmynna i en sorts katt-och-råtta-lek anar jag inte hur det ska sluta. Spänningen upprätthålls rakt igenom och jag känner för karaktärerna. Särskilt en är väl tänkt att betraktas som skurk, men jag har svårt att se det så. Det är bra gjort av författaren, att få mig som läser att känna denna kluvenhet. Jag gillar det. Inget är ju någonsin helt svart eller vitt. Nästan som du, rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Nästan som du t.ex. här och här.

Katarina Persson kan du hitta på hennes blogg där hon skriver om sitt skrivande, t.ex. om sin senaste bok Samhällets fiende.

 

Böcker

Kvinnan på tåget – Paula Hawkins

Då har jag äntligen läst Kvinnan på tåget. Paula Hawkins omskrivna och hyllade debut och spänningsroman. Att jag läste den sådär tre år efter alla andra gjorde den inte alls mindre spännande. Jag hade lyckats undvika spoilers och läsningen blev av den lättlästa bladvändande sorten när den är som bäst.

Rachel är kvinnan på tåget som varje dag åker pendeln och iakttar ett hus. Hon fantiserar om paret som bor där. Själv är hon frånskild, inneboende hos en vän och så dricker hon alldeles för mycket och alldeles för ofta. När hon inser att hon kan vara vittne till ett brott har hon svårt att bli trodd. Det är för mycket som talar emot henne. Till och med så att hon själv blir misstänkt. Hon som bara suttit på ett tåg och fantiserat om ett par där allt – trots den perfekta ytan – inte alls stått rätt till.

Paula Hawkins låter Rachel vara huvudperson, även om det finns två kvinnliga berättarperspektiv till. Genom dessa tre kvinnors berättelser knyts handlingen samman och jag håller andan länge i väntan på att få veta vad som hänt, vem som gjort vad och varför. Att klura ut ”who did it” ett tag innan lösningen ges, gör en förstås nöjd, på samma gång som jag misstänker att författaren bjuder på detta. För i mina ögon blir det uppenbart ett tag innan avslöjandet sker. Men vem vet, kanske jag hade på huvudet skaft denna gång och andra biter andlöst på naglarna ända in i det sista. Härligt att få göra den resan också.

Kvinna på tåget blev film 2016 och jag har fått höra (dvs läst) av andra bloggare att boken är bättre än filmen. Så är det ju ofta och jag är inte förvånad. I filmen hittar du Emily Blunt i rollen som Rachel. Har du både läst boken och sett filmen, vad tyckte du i så fall?

Om du inte läst boken tycker jag absolut du kan göra det. Rekommenderas!

En bok du vill köpa, eller läsa mer om? Du hittar Kvinnan på tåget t.ex. här och här.

Böcker

Efter Emma – Anna E Wahlgren

Att läsa böcker skrivna av bloggare som jag följt på vägen till deras debut är ofta otroligt roligt och spännande. Och på samma gång ett vågspel. För (hjälp!) tänk om jag inte tycker om vad jag läser. Hur ärlig ska jag vara då? Eller inte säga något alls? Som tur var blev detta inget bekymmer med Anna E Wahlgrens nu andra utgivna bok, Efter Emma. Visserligen nockade den mig inte så som hennes debut (Skuggan av henne) gjorde, men jag hade inga problem med att sluka även denna.

Sara och Emma, barndomsvänner och bästisar som haft kontakt fastän Sara flyttat från Gävle till Göteborg. Men så upphör kontakten och Sara undrar vad som händer. Hon åker till Gävle, tänker att hennes pappa som Emma alltid gillat kanske vet något. Eller någon av vännerna, vänner hon inte sett på många år. Men spåren efter Emma är fragmentariska, svåra att tolka och inte ens pojkvännen vet något.

Efter Emma är en spännande bok om Sara som tvingas hantera det förflutna, livet hon lämnat i Göteborg och som nu är tvungen att göra upp med det som varit, men även med det hon har. Medan hon gör detta smyger någon runt i utkanterna, tar sig in i lägenheten och Sara vet inte vem hon kan lita på.

Debutboken från 2016

Anna E Wahlgren har skrivit en lättläst och fängslande historia, dock inte lika stark som debuten. Men att göra jämförelsen med Skuggan av henne är egentligen orättvist. Det var en annan sorts berättelse med en annars sorts komplexitet. Trots tillbakablickarna till barndomen upplever jag att Efter Emma är enklare, liksom rakare. Men inte hjälper det. Jag begriper inte vad som hänt Emma och överraskas av upplösningen. Precis som det ska vara. Rekommenderas.

Ser fram emot Anna E Wahlgrens tredje bok. Vill du läsa mer om hennes författarskap och skrivprocess kan du kika på på hennes blogg.

 

En bok att köpa? I så fall kan du hitta Efter Emma t.ex. här och här.

Om att läsa

Spännande bok

Jag fick ett bokpaket med posten. Spänningsthrillern Skuggvinter kom som en gåva från självaste debutanten Louise Baumgärtner.

​Boken är ett tack för att jag var testläsare i somras. En rätt tuff sådan, eftersom jag hade en del tankar om vad jag tyckte kunde utvecklas. Och det var inga problem för duktiga Louise. Så kul att se det färdiga resultatet, hur texten blivit en färdig roman. Det blir ingen recension (för det skulle ju bara bli för konstigt) så vill du läsa mer får du ta en titt på t.ex. Adlibris. Nyfiken på författaren själv? Kika då in på hennes hemsida.

Tack Louise för din bok och för förtroendet att få vara din testläsare. Håller tummarna för god försäljning nu. 🙂

Böcker

Skuggan av henne – Anna E Wahlgren

skuggan-av-henne_anna-e-wahlgrenSkuggan av henne är en spänningsroman som fick det att krypa i mig och jag slukade den på två dagar, för när jag väl börjat läsa gick det inte att sluta.

Handling
Marie och hennes man försöker få äktenskapet att hålla efter att han varit otrogen och de beslutar att börja om. De flyttar från Stockholm till Norfors, en liten ort där barn har en tendens att försvinna. Huset verkar dessutom hemsökt så som det knakar därinne. Även dottern på fyra år märker att något är fel. Orten är inte vad Marie väntat och maken är borta alldeles för mycket med nya jobbet. Hon har svårt att komma till ro, speciellt efter att hon får reda på att huset döljer en mörk familjetragedi.

Reflektion
Vad svårt det är att beskriva en spänningsroman utan att avslöja för mycket. Redan i bokens inledande sidor upplevs mycket vara i obalans. Barn försvinner, äkta paret talar förbi varandra, och vänner och familj varken duger eller räcker till. Något är väldigt fel, men vad?

Skuggan av henne är Anna E Wahlgrens debutroman och vilken debut. Jag är nockad. Kanske är jag ovan läsare av genren, men vad otäck Skuggan av henne är. Spännande så det förslår. Karaktärerna med sina fel och brister engagerar, även om jag inte direkt tycker om dem, och jag blir frustrerad över parets oförmåga till kommunikation och huvudpersonens tafatta sätt.

Snyggt är också hur Wahlgren använder de olika perspektiven. T.ex. växlar hon mellan huvudkaraktärerna i tredje-person, plus att en samtalssession mellan en psykolog och Marie kilas in på ett antal ställen i där Marie träder fram i ett jag-perspektiv.

Lättläst språk som smidigt får mig att bläddra vidare. Bara några sidor till, ett kapitel eller två… Rekommenderas!

 

Köpsugen? Du hittar den här eller här.

Och är du nyfiken på författaren tycker jag du ska ta en titt på hennes blogg: Drömmen om en bok där hon bl.a. skriver om arbetet med nästa bok och hur det går med att marknadsföra Skuggan av henne.