Christina Lindström och Jan Andersson har skrivit den här underhållande mysiga romanen. Att Under samma tak (2022) utspelar sig i Göteborg gör verkligen inte saken sämre.
Lisa kommer från Luleå och ska plugga i Göteborg. En nystart. Ingen vet om de tokigheter hon gjort tidigare och med nya märkesväskan på armen ska hon inta Göteborg med grace. Och bli lika beundrad och höjd till skyarna som storasyrran är. Här ska inte satsas på gifta män eller andra losers.
Frans är basist i bandet som kör covers, han datasupportar och gör långa listor om musik när han inte hänger med polarna, går på match eller pubquiz. Vardagen består av ett stort tomrum som han försöker hantera.
För en nystart flyttar han. Till en lägenhelt på central adress i Göteborg. Grejen är bara den att en tjej från Luleå också ska bo där. Lisa får sovrummet och han tar soffan. Ingen vill bo med den andre, ingen vill flytta.
Under samma tak handlar om att börja på nytt och att vara någon annan än den man är. Lisa och Frans kämpar på, i viss motvind. Och det är roligt. Och tänkvärt. En berättelse om att bryta gamla mönster. Allt vi bär med oss, det som format och formar oss. Det vi vill och vill vara. Bli sedda. Få duga. Allt detta ger en roman med ett fint djup. Jag blundar dock lite för en eventuell otrohet som skaver, både för Lisa och mig som läser. För vad hände där egentligen?
Under samma tak är överlag en skön bladvändare som underhåller mer än väl. Rekommenderas!
Här har vi två debuter som har slagit knock-out på läsarna. Stina Flodén och Marie H Lundh har i vår kommit med vardera en spänningsroman och en feelgood som läsarna verkligen tagit till sig.
Och jag kan bara instämma. Utan att vara ett dugg förvånad över succén, men ändå överväldigad av vad författarna åstadkommit, har jag läst och tänkt wow, vad bra det är!
Där ser man vikten av att göra ett gott arbete inför att skicka till förlag, och därefter även få ett förlag som tar skrivhantverket och boken på största allvar.
Nu dör vi – Stina Flodén
Stina Flodéns Nu dör vi (2022) är en klockren skildring av när det mest otänkbara händer. En man blir skjuten och dödad i sitt hem, medan fru och barn gömmer sig i badrummet. Därefter nystas en otäck hemlighet upp, väl skildrad utifrån fruns perspektiv. Hon ser oklarheter, sådant som inte stämmer, och blir själv misstänkliggjord. Bara genom att hitta den eller de som begått mordet, kan hon rentvå sig – och hålla en egen mörk bakgrund hemlig.
Nu dör vi är första boken i en serie, Camilla Stenjö-serien. Jag var fast från första sidan och kunde inte sluta läsa. Spänningen byggs upp mycket väl, även om det möjligen går lite fort mot slutet. Karaktärerna är trovärdiga i hur de reagerar på traumat. Och att det finns en bakgrund som mest anas, men som låter läsaren förstå att här har vi en ovanlig kvinna i denna fru och mamma – någon som upplevt och nog även gjort ovanliga saker – bådar gott för fortsatt läsning. Jag vill veta mer! Rekommenderas!
Sarahs lag – Marie H Lundh
I Sarahs lag (2022) följer vi en en ung domare, eller ja, Sarah är under domarutbildning och placeras långt upp i Norrland, mitt i ingenstans. Den lilla orten bjuder på ett gäng härliga personligheter, några hyfsat störande, andra mer lätta att ta till sig.
Sarah finner sig sakta till rätta, och möter någon som kanske kan betyda lite mer för henne. Men detta med kärlek och relationer. Det är inte så enkelt. Och kan man egentligen verkligen finna kärlek, när man inte funnit sig själv?
Sarah har en hel del issues att arbeta med, som ställer till det för henne. Läsaren följer med på en personlig resa med tvära kast, ogenomtänkta beslut och svåra ställningstaganden. Hemligheter kommer till ytan och hade det inte varit för härliga mormor med alla sina klokskaper, kunde det nog blivit lite väl tungt för Sarah som har en tuff bakgrund att hantera. Tur att mormor finns!
Liksom Nu dör vi, ingår Sarahs lag i en serie, Nordmyr-serien. Även om platsen är fiktiv fångar miljön det exotiska norrländska med skoterturer, skidåkning, fjällvistelser, vandring och norrsken, sådant en västkustbo och göteborgare bara drömmer om att uppleva (och snön kan jag avstå). Här har vi alltså ännu en grymt bra och välskriven debut att rekommendera! Läs!
Samma författare som gick först ut 2021, avslutade även året. Sara Molins feelgood, och tredje bok, Frågar åt en vän, avrundade årets läsning. Men fler böcker blev förstås lästa i december. Först ut en sorts julbok:
God jul: en berättelse, Jonas Karlsson
Jonas Karlssons, God jul: en berättelse (2013) lästes i ena bokcirkeln med stor behållning. En tragikomisk historia om ett kommunhus och en idé om att skriva God jul med ljusstakar i fönstren. En samling oliktänkande medarbetare på HR tampas mer eller mindre engagerat med uppgiften.
Karlsson fångar stämningen väl med enkla ordalag. Mycket dialog och få person- och miljöbeskrivningar. Som om alla ändå vet hur ett kommunhus och dess personal ser ut. Och nog är det lätt att föreställa sig genom de sparsamma men målande detaljer som ges.
Det här var en riktig pärla. Om du inte läst God jul: en berättelse kan jag verkligen rekommendera dig att göra det.
Chain of Gold, Cassandra Clare
Chain of Gold (2020) är första boken i serien The Last Hours av Cassandra Clare. Den utspelas i The Shadowhunters speciella värld, där människor kallas för ”mundanes”, omedvetna om att dessa Skuggjägare håller världen fri från demoner. Tidigare har jag läst serien The Mortal Instruments med stor behållning.
I Chain of Gold följer vi en grupp unga Shadowhunters, fyra unga män och två unga kvinnor, år 1903 i London. Demoner bryter ovenligt nog igenom till vår värld dagtid och skadar och dödar flera Shadowhunters. De sex unga Skuggjägarna, som råkar på flera ledtrådar till vem som styr demonerna, gör allt för hindra den skyldige och demonerna.
Cassandra Clare spinner en historia av kärlek och bekymmer mellan dessa unga Shadowhunters, och övriga karaktärer. Det är en bok som kräver tålamod då den stannar länge i varje scen, så böckerna är rejäla tegelstenar. Och jag älskar det.
Jag har lyssnat på boken, uppläst av Finty Williams, som läser med känsla utan att överdriva. Gillar du urban fantasy, och som nu i historiska miljöer, borde du gilla även dessa. Rekommenderas!
Frågar åt en vän, Sara Molin
I början av året läste jag En oönskad julklapp (2020) och nu avslutades året alltså med hennes senaste bok, Frågar åt en vän (2021), en feelgood av riktigt hög kvalitet. Välskriven, underhållande och tänkvärd.
Lydia ska planera en begravning ihop med de fyra syskonen, samtidigt som sambon och bröllopsplaneringen ger henne stresspåslag, precis som den nyanställda medarbetaren som stjälper till mer än vad han hjälper till inne på avdelningen på anstalten.
Så mitt i all röra tar Lydia ett beslut som för henne närmre syskonen och hon lär sig att se bakom deras egenheter. Men kommer hon kunna se klart på sin egen situation?
Frågar åt en vän är charmig, smart och engagerande. En feelgood när den är som bäst. Läs! Och förresten, läs de andra två med: Som en öppen bok och En oönskad julklapp. Du kommer knappast ångra dig.
Så, det var decembers läsning. Ett trevligt avslut för året. Nu ser jag fram emot nya böcker, nya och gamla författarbekantskaper och omläsning av gamla favoriter. Eller vad säger du? Har du någon bok du ser fram emot lite extra i år?
Två böcker lästa i januari. Dessutom håller jag på med en tegelsten som snart är klar. Vad gäller läsningen i januari blev det en riktigt fin feelgood och en samling texter av frihetsberövade män.
En oönskad julklapp (2020) av Sara Molin, som gjort det igen. Alltså skrivit en pärla till feelgood.
Sara Molin kom i våras med sin första bok Som en öppen bok, som gjorde succé. Och det var hon väl värd efter flera års kämpande med att få ut sin debut. Så när En oönskad julklapp kom i november, var mina förväntningar höga. Och de infriades med råge. Så himla kul.
Och du som brukar läsa bloggen, och mina omdömen om böcker, vet att jag inte strösslar med lovorden. Molins första bok har jag i alla fall hänvisat till för flera av mina kunder som ett studieobjekt i hur en välskriven feelgood-bok kan se ut. Detsamma kan jag nu göra med En oönskad julklapp.
Men vad handlar den om? Jo, om Diana, sjuksköterska som jobbat utomlands, som volontär i sju år, och som återvänder hem över vintern och julhelgerna. Hon har fått ett vikariat på en akutmottagning, ska bo hemma med sin mamma igen, och rätt snabbt vänds vardagen upp och ned. För mamman som burit på en väl bevarad hemlighet hela Dianas uppväxt avslöjar den.
Smidigt berättat, några oväntade och väntade vändningar (det är ju trots allt feelgood så vissa saker går det liksom att förvänta sig, precis som det ska) gjorde läsningen till en njutning.
Det blev en bladvändarläsning på några dagar. Och om du också är ett fan, ja, då kan jag ju berätta att Molin redan skriver på nästa bok.
Men vad skiljer Molins böcker från andra feelgood då? Jo, det torde vara att de har en aningens mer seriös ton då de hanterar några ämnen som egentligen kan betraktas som rätt tunga och som hanteras med god balans för en feelgood. Det är inte heller så puttenuttigt som det kan vara ibland. Om du läst Jenny Colgans Små bageri-böcker vet vad jag menar. Så, En oönskad julklapp, rekommenderar jag starkt!
Friheten innanför murarna (2020) är en samling texter skrivna av interner på Mariefreds anstalt, utgiven av Magnus Utvik. Texterna består av korta reflektioner, längre berättelser och ger en fin insikt i hur männen på anstalten betraktar sin tillvaro.
Magnus Utvik, som står bakom utgivningen av Friheten innanför murarna, hade en skrivargrupp på anstalten. Flera visade intresse för att delta, och efter att par träffar blev det sex deltagare. I olika övningar berättar de om sina liv i korta glimtar, om att vara frihetsberövad och de får prova att uttrycka sina tanker utifrån korta rubriker som Ensamhet, Rädsla eller prova på att inleda en deckare.
Jag som arbetat i många år mot kriminalvården, med frihetsberövade föräldrar (både personer som varit häktade och som haft långa straff) och deras barn, tyckte boken lät intressant. Som skrivpedagog undrade jag också hur texterna skulle kunna se ut, vad de arbetat med och hur de tacklat sitt skrivande.
En del berättelser var mer självutlämnande och jag lärde mig rätt snart känna igen vem som skrev, utan att kolla efter namnet. Men så är det ju också, vi har alla vårt personliga sätt att uttrycka oss.
Om man ska titta lite djupare på texterna och personerna bakom tycker jag också det var intressant att få en inblick i en vardag som ofta varit kriminell, vilket speglades i flera texter. På andra skrivarkurser skulle texterna stuckit ut till sitt innehåll, då vi ”vanliga” svenssons lever i en annan verklighet och skriver om det vi känner till.
Friheten innanför murarna var intressant och jag tycker det är starkt gjort av deltagarna att bidra med sina texter. Så, är du nyfiken, då ska du verkligen ta dig en titt.
För februari hoppas jag läsa en bok för bokcirkeln och få läst några lockande recensionsexemplar. Och så min tegelsten. Men den är jag nästan klar med så den är nog minsta bekymret. Har du någon bok du längtar efter att läsa?
Skriva läsa leva 