Under samma tak – härligt underhållande

Christina Lindström och Jan Andersson har skrivit den här underhållande mysiga romanen. Att Under samma tak (2022) utspelar sig i Göteborg gör verkligen inte saken sämre.

Lisa kommer från Luleå och ska plugga i Göteborg. En nystart. Ingen vet om de tokigheter hon gjort tidigare och med nya märkesväskan på armen ska hon inta Göteborg med grace. Och bli lika beundrad och höjd till skyarna som storasyrran är. Här ska inte satsas på gifta män eller andra losers.

Frans är basist i bandet som kör covers, han datasupportar och gör långa listor om musik när han inte hänger med polarna, går på match eller pubquiz. Vardagen består av ett stort tomrum som han försöker hantera.

För en nystart flyttar han. Till en lägenhelt på central adress i Göteborg. Grejen är bara den att en tjej från Luleå också ska bo där. Lisa får sovrummet och han tar soffan. Ingen vill bo med den andre, ingen vill flytta.

Under samma tak handlar om att börja på nytt och att vara någon annan än den man är. Lisa och Frans kämpar på, i viss motvind. Och det är roligt. Och tänkvärt. En berättelse om att bryta gamla mönster. Allt vi bär med oss, det som format och formar oss. Det vi vill och vill vara. Bli sedda. Få duga. Allt detta ger en roman med ett fint djup. Jag blundar dock lite för en eventuell otrohet som skaver, både för Lisa och mig som läser. För vad hände där egentligen?

Under samma tak är överlag en skön bladvändare som underhåller mer än väl. Rekommenderas!

Vi måste sluta ses på det här sättet…

… är en alldeles nysläppt bok av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. Boken, som riktar sig till unga vuxna, var precis sådär bra som jag hade hoppats.

Handling
Hanna ska börja sista terminen på gymnasiet och sedan är det Paris som gäller. Jens har precis separerat från sin tjej och försöker vänja sig vid att ha sovmornar nu när han inte längre blir väckt av dottern på 2,5 år. De träffas ute inför skolstarten då de armbågas vid en bar och munhuggs lite käckt. Hanna råkar sedan följa Jens hem, helt oplanerat. Efter det tror de att de inte ska ses mer. Men så dyker han upp på hennes skola där han fått jobb. Glädje och pirr, men Paris då? Och han som har en familj, fastän en separerad sådan? Satsa eller inte?

Min reflektion
Med ett härligt rappt språk och sköna naturliga dialoger med sådär skämtsam ton att jag ler mest hela tiden fångas jag snabbt av de inledande kapitlen. Hanna är lätt att tycka om, och Jens likaså. Kapitlen växlar mellan bådas perspektiv med beskrivningar av tankar och känslor, som när de träffas eller när de funderar över vad de själva, och den andre, vill med en eventuell relation. Fokus ligger verkligen på de två även om Jens ex och dotter lyfts fram, liksom ett fåtal vänner som får funktionen bollplank men även spelar roll för hur Jens och Hanna agerar och reagerar.

Jag tycker att Vi måste sluta ses på det här sättet var riktigt bra, fastän jag under läsningen kunde tänka ”men sluta vara så himla käcka” tills jag kom på att sådär var vi då, några av oss i alla fall. Stämningen var hög och skratten lurade bakom kvicka repliker. (Sedan blev vi vuxna och tråkiga…)  Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck har ju utkommit med flera riktigt bra ungdomsböcker tidigare så att de inte skulle lyckas i det här samarbetet var väl en omöjlighet. 🙂

Vill du läsa lite vad författarna tänkt när de gjorde boken har de en hemsida som beskriver allt möjligt i den här processen.

 

Boken kan du bl.a. hitta på Adlbris och Bokus.

 

Sju jävligt långa dagar – Jonathan Tropper

Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar heter This is Where I Leave You på engelska och jag tycker faktiskt att den svenska översättningen passar boken bättre till stil och innehåll. För att förstå vad jag menar behöver man kanske läsa boken, men en liten fingervisning hoppas jag kunna ge här nedan.

Handling
Judds fru har en affär med hans chef och han upptäcker dem hemma i sängen, vilket så klart leder till att de separerar och han vet inte vad han vill med deras äktenskap och gör sig omöjlig och onåbar för sin fru. Två månader senare dör Judds far och familjen ska sitta Shiva tillsammans, enligt faderns önskemål. Det innebär att Judd och hans syskon ska bo hos sin mamma, i huset där de alla växt upp. Familjen träffas sällan och oftast bara kortare stunder, vilket inte alltid lyckas avhjälpa att de hamnar i bråk. Hur ska sju dagar under samma tak sluta?

Min reflektion
Läsningen av Sju jävligt långa dagar, gick undan. Boken är skriven i ett högt tempo utan transportsträckor. Judd ser på livet i rätt mörka toner efter det som hänt, fast samtidigt med viss humor och utan den skulle boken varit rätt tung när den beskriver den hyfsat dysfunktionella relation som finns emellan syskonen och deras mor. För att inte tala om syskonens respektive. Men eftersom hjärtat är med blir det roligt att följa dessa sju dagar ur Judds perspektiv, och det var med ett leende jag lade undan boken. Så den kan jag allt rekommendera.

 

Dansar Elias? Nej! – Katarina Kieri

Läste Dansar Elias? Nej! för 9 år sen, när den var ny, och köpte den inbunden för en billig peng i våras eftersom jag mindes att jag tyckte om den.  Omläsningar är alltid lite speciella när det gått några år emellan. Tycker man som första gången man läste?

Handling
Dansar Elias? Nej! handlar om Elias 16 år. Han och pappan har flyttat till en lägenhet. Elias mamma finna inte i familjen och något speciellt har hänt med henne, men det dröjer tills slutet av boken innan den förklaringen kommer. Men det som hänt har satt sina spår, det förstår man, för Elias och hans pappa har det rätt tufft, men det börjar bli lite bättre tack vare jujutsu, grannar och att de vågar göra nya saker.

Min reflektion
Djupet gick mig nog lite förbi i  när jag läste Dansar Elias? Nej! första gången, eller så mindes jag det inte. Katarina Kieri skriver om Elias tankar och känslor, hur han upplever sig själv och hur han ser på dem runt sig. Det finns ett svårmod som genomsyrar Elias person. Tur att det är en ungdomsbok där Kieri leder oss tryggt framåt mot en ljusare tillvaro.

Titeln stör mig lite då jag tycker den är ”klumpig” men Dansar Elias? Nej! får sin förklaring och annars hade jag inte alls kunnat med den. Så vad tyckte jag nu då, efter läsning två? Jo, boken är bra, men inte så bra som jag mindes. Temat med vilsen tonåring tycker jag funkar, men jag är inte helt förtjust i Elias som ”a troubled young man” alla gånger. Det känns som jag kommer honom för nära. Fast det innebär väl bara att Kieri lyckats med hans karaktär och det är ju bra.

 

Välkomnar också en ny följare idag, jättekul att ännu en vill följa min blogg 🙂

 

”Believing the Lie” – Elisabeth George

Kommissarie Lynley får ett uppdrag av en av sina högre chefer att utreda en olycka som kan vara ett mord. Utan ett ord till sina kollegor eller sin närmsta chef, och älskarinna, åker han iväg för en utredning som ska göras i tysthet. Med sig tar han vännerna och paret Simon och Deborah St James för att få hjälp. Simon, van att bedöma brottsplatser, ska vara en hjälpande hand i brottsplatsundersökningen, medan Deborah tar kontakt med offrets nära.

I en detaljrik miljö målar Elisabeth George ett spännande scenario med karaktärer av olika starka personligheter. Här har vi 14-årige Tim och den undersköna Alatea från Latinamerika, mamma Niamh som inte vill veta av sina barn utan vältrar sig i besvikelserna och orättvisorna i sitt liv, den adliga familjen Fairclough med mörka hemligheter och den judiske journalisten med eldrött hår som ska hitta gnistan som kan sälja hans artikel om sonen Fairclough, familjens svarta får som försöker bli vitt.

Det är inget lätt uppdrag som Lynley får. Till sin hjälp tar han kollegan Barbara Havers för att komma någonvart. Ett radarpar i dessa berättelser. Jag hade gärna sett dem samarbeta mer, men får istället stå ut med att följa Deborah St James klumpiga försök att hitta ledtrådar till vem som är mördaren och varför. Hennes karaktär har jag alltid haft svårt för och tycker ofta att hennes roll får för mycket utrymme. Bortsett från hennes vimsigheter tycker jag om storyn och att Elisabeth Georges Believing the Lie ger flera timmars spännande läsning.