
Då har jag äntligen läst Kvinnan på tåget. Paula Hawkins omskrivna och hyllade debut och spänningsroman. Att jag läste den sådär tre år efter alla andra gjorde den inte alls mindre spännande. Jag hade lyckats undvika spoilers och läsningen blev av den lättlästa bladvändande sorten när den är som bäst.
Rachel är kvinnan på tåget som varje dag åker pendeln och iakttar ett hus. Hon fantiserar om paret som bor där. Själv är hon frånskild, inneboende hos en vän och så dricker hon alldeles för mycket och alldeles för ofta. När hon inser att hon kan vara vittne till ett brott har hon svårt att bli trodd. Det är för mycket som talar emot henne. Till och med så att hon själv blir misstänkt. Hon som bara suttit på ett tåg och fantiserat om ett par där allt – trots den perfekta ytan – inte alls stått rätt till.
Paula Hawkins låter Rachel vara huvudperson, även om det finns två kvinnliga berättarperspektiv till. Genom dessa tre kvinnors berättelser knyts handlingen samman och jag håller andan länge i väntan på att få veta vad som hänt, vem som gjort vad och varför. Att klura ut ”who did it” ett tag innan lösningen ges, gör en förstås nöjd, på samma gång som jag misstänker att författaren bjuder på detta. För i mina ögon blir det uppenbart ett tag innan avslöjandet sker. Men vem vet, kanske jag hade på huvudet skaft denna gång och andra biter andlöst på naglarna ända in i det sista. Härligt att få göra den resan också.

Kvinna på tåget blev film 2016 och jag har fått höra (dvs läst) av andra bloggare att boken är bättre än filmen. Så är det ju ofta och jag är inte förvånad. I filmen hittar du Emily Blunt i rollen som Rachel. Har du både läst boken och sett filmen, vad tyckte du i så fall?
Om du inte läst boken tycker jag absolut du kan göra det. Rekommenderas!
En bok du vill köpa, eller läsa mer om? Du hittar Kvinnan på tåget t.ex. här och här.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …