I somras lyssnade jag på Billy Summers (2021) en roman av Stephen King. Inledningsvis var jag, bitvis, inte alls imponerad. Först efter ett par, tre timmars lyssning, blev jag fast.
Billy Summers är lejd prickskytt på dryga fyrtio år. Han tänker dra sig tillbaka men får ett sista jobberbjudande. Ett som han inte kan säga nej till. Det kommer göra honom ekonomiskt oberoende resten av livet.
Summers är inte som andra skurkar. Han skjuter bara onda. Bad guys. Och har rykte om sig att vara bäst. Inte bara på att skjuta. Utan även på att försvinna spårlöst.
Nu går det kanske att tro att hela storyn ska handla om hur han förbereder sig inför sin sista skjutning, men den är endast en upptakt för allt som händer sedan. Vad Billy råkar hamna i och vad han känner sig tvingad till då skjutningen inte riktigt faller ut som det var tänkt.
Som vanligt när King skriver får man en väl strukturerad och spännande berättelse. Jag sitter ofta som på nålar även om jag helst velat slippa en del väl ingående beskrivningar. Det tappar fart ibland och det är långt, som vanligt när det kommer till Stephen King. Överlag gillar jag det skarpt. Karaktärerna upplevs trovärdiga, om än att vissa skurkar kan uppfattas lite stereotypa. Jag känner starkt för både Billy och en viss skyddsling han tar under sina vingar.
Jag gillar även meta-nivån som romanen innehåller och tycker den höjer romanen ett snäpp. För, som svepskäl inför att förbereda skjutningen säger Billy att han skriver en roman, och faktiskt börjar han göra det, och skriver om sitt eget liv, ändå tills boken är slut. Ja båda böckerna alltså. Det ger en snygg tvist. Även om jag tyckte att vissa partier om Billys militära bakgrund var lite sega.
Nyfiken? Läs! Att läsa en King-bok är ofta ett nöje, och om inte, så kan vi som skriver lära oss mycket av denna gigant till best-seller-författare. Ingen bortslösad tid så att säga alltså.
Skriva läsa leva 