Tre nya böcker du inte får missa

Som jag läst den sista tiden. Böcker jag längtat efter och väntat på. Och tre av dem är skrivna av svenska författare. Och är så välskrivna att de var en ren fröjd att ta del av.

Vi börjar med min favorit. En favorit helt enkelt på grund av de humoristiska inslagen. Sedan kommer de två andra utan inbördes ordning. Först ut:

Sarahs val, Marie H Lundh

Marie H Lundhs Sarahs val (2023) är bok två i Nordmyr-trilogin, som inleddes med Sarahs lag. Böckerna kan även läsas fristående. Det är en feelgood eller en relationsroman eller kanske underhållningsroman… Åsikterna går lite isär. Oavsett genren har den ett fint djup som inte är riktigt vanlig i just renodlad feelgood.

I Sarahs val måste Sarah förlika sig med tanken på att kanske lämna kärlek, en ort och en arbetsplats hon kommit att älska. Eller ska hon stanna kvar trots att drömmen om att bli domare i en domstol nog blir omöjlig att uppnå då?

Marie H Lundh är oerhört skicklig på att skildra karaktärer med ett djup och intressanta personligheter. Dialogerna är spot on och som lektör rekommenderar jag böckerna för studier i hantverket. Men även du som inte skriver kan njuta av handlingen och det fina flytet. Rekommenderas!

Släpp mig fri, Stina Flodén

Släpp mig fri (2023) är uppföljaren till Nu dör vi, som ingår i Camilla Stensjö-serien. En spänningsroman och en riktig bladvändare.

Camilla och hennes barn har blivit tvungna att flytta efter händelserna i första boken, då maken dödades med en stark hotbild till följd och med risk för hennes och barnens liv efter att svarta hemligheter uppdagades. Tyvärr går de ännu inte säkra då hämnd ska utkrävas på dem.

Stina Flodén bakar skickligt in en oväntad och ovanlig bakgrund som delvis ligger till grund för familjens situation. I tredje boken hoppas jag på en upplösning och svar på de frågor som väckts nu. Rekommenderas!

I hennes fotspår, Anna E. Wahlgren

I hennes fotspår (2023) var också en efterlängtad bok. Spänningsroman. Precis som Wahlgrens tidigare, senast Den sista middagen, var den utmärkt. Välskriven och berättad i ett behagligt tempo som förde mig framåt i ett stadigt grepp.

I hennes fotspår söker en ung kvinna efter svaret på vad som hände när systern försvann. Är hon verkligen död? Eller försvann hon på eget bevåg? För att få veta börjar hon dejta systerns dåvarande kille, en märklig man med stort kontrollbehov.

Även I hennes fotspår kan jag rekommendera starkt!

• 

• 

• 

Förutom dessa tre har jag läst och lyssnat på ett flertal andra efterlängtade böcker, (plus fått några riktigt bra recensionsexemplar från BTJ) samt påbörjat ett par böcker som tyvärr inte lyckades fånga mig alls.

Vi får se om fler bokomdömen dyker upp här snart eller om något annat inlägg slinker in emellan …

Har du läst någon av dem här ovan? Vad tyckte du i så fall?

Den sista middagen – Elegant spänning

Den sista middagen (2022) är Anna E Wahlgrens fjärde bok och likt de föregående en spänningsroman. Det är en lågmäld krypande spänning som smyger sig på utan att ropa bu – tack och lov – utan upplevs mer sofistikerad än så.

I Den sista middagen möts ett gäng vänner. Det är många år sedan de sågs sist och studieåren är lagda bakom dem. Men relationerna och rollerna har inte ändrats. Däremot saknas en. För senast de samlades dog en av dem tragiskt.

Nu, när de ses igen, blir de ställda mot väggen, förhindrade från att lämna middagen där målet är att utröna vem som sist begick ett mord.

Anna E. Wahlgren nystar snyggt upp en historia om ett oväntat dödsfall som blandas med ett märkligt nu, en middag som ger kalla kårar. Samspelet som skildras mellan de egensinniga karaktärerna är bara en del av behållningen av Den sista middagen. Det lågmälda tempot och de oväntade vändningarna är t.ex. ett par andra bitar som tilltalar mig.

Att Den sista middagen bland annat kommer ges ut i USA förvånar mig inte. Den är elegant utan att vara skrytsam. Ett perfekt val i höst när du ska välja en bok att avnjuta i soffan under en filt och med en rykande kopp te bredvid dig. Rekommenderas!

En hyllad debut och en efterlängtad spänningsroman

Två. Det var allt det blev i april. Men så hade jag tre påbörjade också. En från biblioteket, en spänning och en ungdomsbok. Men nu är det den hyllade debuten och den efterlängtade spänningsromanen inlägget handlar om.

Fristad (2019) är tredje boken i genren spänning av Anna E Wahlgren och jag blev lika förtjust som tidigare. Fristad blev en bladvändarläsning. Så härligt med den sortens driv i en bok.

Utan att avslöja för mycket så lever huvudpersonen isolerad på landet efter ett svårt överfall. Nu är någon ute efter henne, möjligen den som misslyckades med att ta hennes liv sist. För vem skulle annars vara så besatt? Och inga stängsel eller kameror tycks ge det skydd hon hoppats. Rekommenderas!

Den stora snackisen, den Augustprisvinnande debuten Samlade verk (2020) av Lydia Sandgren, var både seg och en bladvändare. Jag trodde faktiskt inte jag skulle fortsätta, men efter en 150 sidor drygt fastnade jag. Rejält.

Vi följer förläggaren och författarwannaben Martin, hans liv nu, och från gymnasieåren när han blev vän med ett geni till konstnär. I nutid följer vi även hans unga men vuxna dotter. Handlingen kretsar kring relationer, drömmar, vänskap och Martins försvunna hustru som lämnade honom när barnen var små.

Trots att jag drogs in i handlingen, lämnades jag ändå med en känsla av ett liksom… jaha, blev det så här. Och trots att jag beundrar boken, dess uppbyggnad och kronologi, karaktärernas fyllighet, lämnas jag ändå med en undran över hypen.

Är det nostalgin, åren på åttio- och nittiotalet som lurar mig till njutning? En tid när jag hade hela livet framför mig, outstakat, fyllt av möjligheter. Är det Göteborgsmiljöerna som får mig att trivas? Känslorna är dubbla. Jag tycker om, ja mycket till och med. Och samtidigt tycker jag inte om… Om du läst Samlade verk, vad tyckte du?

Hoppas du har en fin torsdag och lite extra ledigt imorgon. Själv ska jag jobba litegrann.

Efter Emma – Anna E Wahlgren

Att läsa böcker skrivna av bloggare som jag följt på vägen till deras debut är ofta otroligt roligt och spännande. Och på samma gång ett vågspel. För (hjälp!) tänk om jag inte tycker om vad jag läser. Hur ärlig ska jag vara då? Eller inte säga något alls? Som tur var blev detta inget bekymmer med Anna E Wahlgrens nu andra utgivna bok, Efter Emma. Visserligen nockade den mig inte så som hennes debut (Skuggan av henne) gjorde, men jag hade inga problem med att sluka även denna.

Sara och Emma, barndomsvänner och bästisar som haft kontakt fastän Sara flyttat från Gävle till Göteborg. Men så upphör kontakten och Sara undrar vad som händer. Hon åker till Gävle, tänker att hennes pappa som Emma alltid gillat kanske vet något. Eller någon av vännerna, vänner hon inte sett på många år. Men spåren efter Emma är fragmentariska, svåra att tolka och inte ens pojkvännen vet något.

Efter Emma är en spännande bok om Sara som tvingas hantera det förflutna, livet hon lämnat i Göteborg och som nu är tvungen att göra upp med det som varit, men även med det hon har. Medan hon gör detta smyger någon runt i utkanterna, tar sig in i lägenheten och Sara vet inte vem hon kan lita på.

Debutboken från 2016

Anna E Wahlgren har skrivit en lättläst och fängslande historia, dock inte lika stark som debuten. Men att göra jämförelsen med Skuggan av henne är egentligen orättvist. Det var en annan sorts berättelse med en annars sorts komplexitet. Trots tillbakablickarna till barndomen upplever jag att Efter Emma är enklare, liksom rakare. Men inte hjälper det. Jag begriper inte vad som hänt Emma och överraskas av upplösningen. Precis som det ska vara. Rekommenderas.

Ser fram emot Anna E Wahlgrens tredje bok. Vill du läsa mer om hennes författarskap och skrivprocess kan du kika på på hennes blogg.

 

En bok att köpa? I så fall kan du hitta Efter Emma t.ex. här och här.

Skuggan av henne – Anna E Wahlgren

Skuggan av henne är en spänningsroman som fick det att krypa i mig och jag slukade den på två dagar, för när jag väl börjat läsa gick det inte att sluta.

Handling
Marie och hennes man försöker få äktenskapet att hålla efter att han varit otrogen och de beslutar att börja om. De flyttar från Stockholm till Norfors, en liten ort där barn har en tendens att försvinna. Huset verkar dessutom hemsökt så som det knakar därinne. Även dottern på fyra år märker att något är fel. Orten är inte vad Marie väntat och maken är borta alldeles för mycket med nya jobbet. Hon har svårt att komma till ro, speciellt efter att hon får reda på att huset döljer en mörk familjetragedi.

Reflektion
Vad svårt det är att beskriva en spänningsroman utan att avslöja för mycket. Redan i bokens inledande sidor upplevs mycket vara i obalans. Barn försvinner, äkta paret talar förbi varandra, och vänner och familj varken duger eller räcker till. Något är väldigt fel, men vad?

Skuggan av henne är Anna E Wahlgrens debutroman och vilken debut. Jag är nockad. Kanske är jag ovan läsare av genren, men vad otäck Skuggan av henne är. Spännande så det förslår. Karaktärerna med sina fel och brister engagerar, även om jag inte direkt tycker om dem, och jag blir frustrerad över parets oförmåga till kommunikation och huvudpersonens tafatta sätt.

Snyggt är också hur Wahlgren använder de olika perspektiven. T.ex. växlar hon mellan huvudkaraktärerna i tredje-person, plus att en samtalssession mellan en psykolog och Marie kilas in på ett antal ställen i där Marie träder fram i ett jag-perspektiv.

Lättläst språk som smidigt får mig att bläddra vidare. Bara några sidor till, ett kapitel eller två… Rekommenderas!

 

Köpsugen? Du hittar den här eller här.

Och är du nyfiken på författaren tycker jag du ska ta en titt på hennes blogg: Drömmen om en bok där hon bl.a. skriver om arbetet med nästa bok och hur det går med att marknadsföra Skuggan av henne.

Ett jaha? och ett åh!

Bob Dylan. Som Nobelpristagare. Jaha. Vad säga om det? Jag brukar inte veta vilka de är. Och brukar tycka pristagarna skriver/skrivit obegriplig (för mig iaf) litteratur.

Och så har jag väntat på den här boken som jag reserverade på biblioteket för ett tag sedan. Åh, vad kul med läsning att se fram emot!

​