Om att skriva

Oj, vad många ord…

… jag skrivit på mitt manus.

Nu kanske det låter konstigt att jag inte har koll på detta, men det har jag inte. Det är först nu när jag redigerar och när jag lägger ihop alla sidorna som jag inser att det är rätt mycket.

För att förstå denna ovisshet behöver jag förklara att jag samlar det jag skriver i olika dokument om cirka 20 sidor. Ibland blir det mer och ibland mindre. Det här gör jag av gammal vana för när jag gick manusskrivarkursen hade vi i uppgift att skriva 20 sidor per varannan vecka, sedan gav vi feedback till vår skrivkamrat. Detta innebar att jag under en termin lärde mig att tycka om den här arbetsmetoden. Jag skrev mina cirka 20 sidor och sedan hann jag oftast även redigera dem innan jag skickade iväg för feedback. Alltså har jag fortsatt att skriva genom att samla min berättelse i dessa sjok. Metoden underlättar även för att komma vidare i skrivprocessen, för när allt är samlat i ett enda dokument tenderar jag att fastna i början av dokumentet.

Jag är tyvärr inte alls bra på matte och har inte tänkt på mängden. Men eftersom jag skrivit i sammanlagt 15 sådana här dokument blir det ju en sisådär 300 sidor. Okej, sidor säger inte så mycket, utan det är ju ord som räknas. Och nu när jag kommit nästan halvvägs i redigerandet och håller på att lägga samman sidorna inser jag att det blir en herrans massa ord. I nuläget ligger det samlade dokumentet, dvs typ halva manuset, på 49332 ord.

Nästan 50 000. Min ungdomsbok som jag gjorde klar förra våren ligger på cirka 64 000 ord. Det kommer jag slå med råge.

Känner mig lätt dum som inte tänkt på mängden innan. Inte för att jag egentligen bryr mig så mycket. Fick bara någon sorts uppenbarelse. Dock har ordmängden betydelse. Om vi tar en titt på antalet ord som ungdomsromaner brukar bestå av ligger de för äldre tonåringar/unga vuxna sällan över 80 000, med ett antal undantag förstås (om detta kan du läsa mer i ett gammal inlägg). Så jag får nog ta mig en funderare när jag fått ihop allt för att se om det är för mycket… Men den dagen den sorgen. Nu redigerar jag bara vidare.

Tips på hur jag kan tänka. Och hur tänker ni?

 

 

2 reaktioner till “Oj, vad många ord…”

  1. Jag brukar inte räkna ord för att de ska räknas, utan det är mer som en fingervisning till vart jag är på väg någonstans. Ibland sker sammanträffanden, som att kapitel från samma manus ofta tenderar att ligga kring samma ”summa”. Då vet jag att jag är på rätt spår. Jag gillar nämligen när kapitlen ligger på ungefär samma word count eftersom man då kan använda längden till sin fördel att ”chocka” eller väcka frågor. Om kapitlen i vanliga fall är långa så kan man till exempel skriva ett lite kortare som bryter mönstret (och därmed samtidigt ha en tanke med det, naturligtvis).

    Från början arbetade jag på ett liknande sätt som du med att dela upp manuset i olika dokument (jag hade ett dokument för varje kapitel), men har numera återgått till att ha allt i samma. Jag gillar att scrolla fram och tillbaka och håller koll på den där mätaren till höger i dokumentet som visar var man är (den där som man trycker upp och ned med pilar, eller som rör sig när man scrollar). På det sättet får jag en känsla för om en scen passar in, om det borde vara dags för något slags klimax, vändpunkt eller annat.

    Mina manus brukar vanligtvis landa på omkring 65k och personligen tror jag inte att det gör så väldigt mycket om det skulle vara lite över den tänkta målgruppen. Förmodligen finns det alltid saker kvar att kapa eller skriva om, och när väl ett förlag antagit ditt manus så arbetas det ju ihop till en punkt där (förhoppningsvis) båda parter är nöjda. Nu är jag osäker på källan, men jag vill minnas att jag en gång för länge sedan läste att Harry Potter var alldeles för lång för att vara en barn-/ungdomsbok och att det var en av anledningarna till att den refuserades så många gånger innan den plockades upp, och att det är en serie som banade väg för längre barn- och ungdomsböcker.

    En kan ju alltid hoppas, menar jag :).

    1. Jag brukar också ha kortare manus och blev därför så förvånad när jag insåg att jag skrivit mer än vanligt. Jag följer en dramaturgisk kurva även om jag rent sidmässigt inte har superkoll på hur tät den är med sina toppar och dalar. Den överblicken får jag precis som du säger när jag har manuset i sin helhet. Hoppas nu att redigeringen inte dröjer med att bli klar. För nu är jag jättenyfiken på hur långt manuset är och hur det ser ut färdigt. 🙂

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.