Böcker i september

Förutom att jag läst recensionsexemplar för BTJ nu i september har jag även hunnit med lite nöjesläsning för egen del.

Ett liv i färg – Birgitta Gunnarson

Gunnarson debuterade häromåret med Så länge hjärtat kan slå, en bok om en bitter kvinna vars liv inte blivit som hon tänkt. I Ett liv i färg är huvudpersonen åter igen en kvinna som är 50 plus och vars liv tar en oväntad vändning när hon kliver på fel tåg.

Det är en bok om att stå upp för sig själv och gå sin egen väg, ja, att finna sig själv och avsluta dåliga bekantskaper. Att våga tro på kärlek och vänskap.

Ett liv i färg har ett fint budskap och berättas i ett stillsamt tempo. Möjligen att det är lite väl stillsamt och eftertänksamt för jag kom på mig med att kika framåt och liksom skumma lite lätt. Troligen är jag inte riktigt rätt målgrupp då jag hade svårt att engagera mig i huvudpersons liv, liksom i damerna runt henne och deras bestyr. Men en välskriven bok är trots allt, alltid en välskriven bok och det är Ett liv i färg verkligen. Är du nyfiken ska du absolut läsa.

Norna – Tobias Robinson

Norna (2022) är en bok med mycket humor och rätt knasig handling. Om du gillar Terry Pratchett, Douglas Adams och Nick Hornby borde du gilla det här.

Vad skulle hända om en helt vanlig tråkig och oansenlig man, mobbad på jobbet och dumpad av flickvännen plötsligt kan önska sig vad som helst?

I Norna är det vad som händer huvudpersonen Simon. Och snart vänds det mesta i Simons och vår värld upp och ner. En kan inte annat än undra hur det ska gå, men Tobias Robinson får ihop det hela snyggt.

Lyssnat på …

Tre påbörjade lyssningar i september och ingen var bra nog. En föll på grund av inläsaren som jag tyckte hade gnällig röst (en brittisk kvinna). En bok föll på dels att inläsaren läste upp en nigeriansk familj med accent som gjorde det svårt att höra vad som sades (brittisk man) och dels på att jag tyckte det var ointressant. Och en tredje svensk bok fångade mig bara inte.

BTJ-böckerna

Dem får jag ju inte prata egentligen och det tänker jag inte göra nu heller. Men, de var olika bra, från en tvåa till en fyra. På en skala som går till fem. Känns tråkigt att behöva sätta betyg under tre. Och det handlar inte om personligt tyckande utan hur boken uppfattas hålla litterärt. Jag har aldrig behövt ”tycka om” en bok för att tycka att den håller väl. Även om det förstås är roligare att läsa böcker som även tilltalar mig personligen.

Eller vad säger du? Hur går det annars med läsningen? Något bra att tipsa om?

Kvinnliga karaktärer och författare – augustiläsningen

Jag har läst ut tre böcker i augusti och insåg att det blev en trio kvinnor med både författare och karaktärer Dessutom, boken längst ner i listan, innehåller tre kvinnliga huvudpersoner, en trippel. Helt plötsligt började jag fundera på hur fördelningen brukar se ut. Är det något du brukar tänka på, fördelningen manligt och kvinnligt för din läsning?

Så länge hjärtat kan slå (2021), Birgitta Gunnarsson. En populär bok, och en fin debut.

Gunnarssons bok syns ofta på Instagram och nämns, så vitt jag vet, alltid i trevliga ordalag. Och vad kan en annan göra än att instämma.

Så länge hjärtat kan slå handlar om en 59-årig bitter kvinna som lämnas av sin man. Mycket verkar det som just på grund av hennes bittra och negativa sidor.

Detta en bok om relationer och personlig utveckling så det kan bara bli bättre. För ingen vill väl läsa om sura, negativa, bittra människor som tror att alla ser snett på dem. (Jag vill i alla fall inte det.) Och det blir en intressant resa. Huvudpersonen får se sig själv i ett nytt ljus efter mannens val att lämna henne. Samtidigt blir hon tvungen att betrakta andra med nya ögon.

Jag får väl erkänna att jag inte svalde allt med hull och hår, utan var ytterst tveksam till bl.a. dottern. Som jag tyckte var rätt fyrkantig. Hon går på och beter sig otrevligt samtidigt som hon anklagar mamman för att vara den knepiga och svåra. Nåväl, som du säkert gissar, utan att jag egentligen spoilar, tar sig relationen mellan dem. Fast inte så som jag trodde.

Nyfiken? Då tycker jag absolut att du ska läsa Så länge hjärtat kan slå, en debut som gör mig nyfiken på vad som kommer härnäst.

***

Kitty i det öde huset (1966), Carolyn Keene. Boken publicerades första gången 1941 med titeln The Mystery at the Moss-Covered Mansion.

Att läsa Kitty är nostalgi även om jag var ett större fan av Lotta-böckerna. Nu när jag läste denna kunde jag inte låta bli att studsa till inför att ordet neger förekommer, och det känns oerhört konstigt att skriva det själv. Men lika bra att vara tydlig. Tänk vad ett ord kan förändras i betydelse över tid. Jag ogillar det skarpt, och tycker det är fel att använda, men tycker inte det ska tas bort från boken, utan det viktigaste är att det finns en förståelse för ordets starka innebörd, bakgrund och otroligt negativa betydelse.

Bortsett från detta är kanske inte Kitty någon stor läsupplevelse, även om Kitty kan underhålla för stunden. Jag minns att jag tröttnade på det simpla språket och enkla lösningarna redan som barn så jag var nog aldrig rätt målgrupp.

Nu läste jag ändå med intresse och fascinerandes över hur velig handlingen var. Lite av en”prästens lilla kråka” som slank än hit och dit-känsla. Nu varierar kvaliteten visserligen mellan de olika böckerna, dels beroende på när de skrivits gissar jag och dels beroende på vem som skrivit. För Carolyn Keene är ju trots allt inte den enda författaren av dem. Men det har du säkert redan koll på.

Jag tycker alltid det är roligt att läsa olika sorters böcker men Kitty plockar jag nog inte upp igen i det närmaste. Eller vad säger du, om du läst om dem som vuxen?

***

Det första chiffret, (2019) Denise Rudberg, en bokcirkelbok jag nog inte valt själv i första hand. Tur att det finns andra som väljer åt en då.

Det första chiffret utspelas i Stockholm under andra världskriget och handlar om tre kvinnor som sysslar just med att avkoda chiffer. De tre kvinnorna är mycket olika och av olika samhällsklasser, men tar sitt hemliga uppdrag på största allvar. Sverige riskerar ju trots allt att bli indraget i ett krig.

Behållningen för egen del tycker jag är skildringen av tidsandan, synen på den arbetande in kvinnan och kvinnan överlag. Liksom kvinnornas syn på sig själva och sitt uppdrag.

Rudbergs bok ingår i en serie och jag kan tänka mig att läsa vidare. Rekommenderas!

*

Så, det var den kvinnliga trion med en trippel på slutet. Har du läst någon av dessa, eller någon Kitty i det senaste? Vad tyckte du i så fall?