Förra sommaren började jag fundera på om min dystopi skulle vara mer än en bok. Den började liksom bli väldigt tjock märkte jag när jag närmade mig att skriva ”klart” och den passerade hundratusen ord. Då fick jag för mig att den antingen skulle bli ännu större, eller att jag skulle korta ner.
Korta-ner-tanken har liksom fallit platt. För sedan sommaren har manuset växt lite till. Trots vissa strykningar. Men jag vilar mer i scenerna nu och låter karaktärerna ta mer plats. Så jo, det har blivit större helt enkelt.
Men tre böcker duger berättelsen inte till. Det är inte den sortens historia. Så två. I alla fall verkar det luta åt detta i nuläget.
Två kanske kan vara det nya tre. Eva-Lisa (som bloggar på Signerat Dezmin) kommer ju med en duologi nu. Hennes första, Wicked Game, kom ut alldeles nyss och hon kallar serien Gameduologin. (Visst är förresten första boken riktigt snygg?)
Två. Det känns bra att tänka två. Jag får en bättre överblick över min berättelse, antalet ord känns hanterbart och känslan av att skriva blir mindre överväldigande. Som om jag faktiskt kommer kunna bli klar inom en snar framtid. Och inte om en evighet, vilket det känns som annars. Tanken om två ger dessutom ro i mitt annars splittrade nu. Inte helt fel det heller.
Skriva läsa leva 
En duologi är bättre än en för tjock/lång bok. Det avskräcker läsare om man inte är en välkänd författare. Så kör på en duo. Låter som en perfekt lösning 🙂
En perfekt lösning. Tack, det tycker jag låter utmärkt och tar till mig av. 😊
Men gud, har inte ens tänkt på att man kan skriva en duologi. Jag har alltid tänkt en bok, tre böcker, eller ett helt gäng. Men siffran två finns ju också! Schysst! Det ska jag komma ihåg! För varför skulle inte det funka?
Jag har också varit helt besatt av att tänka tre (fyra) fem sex osv… Men två ja, det borde ju funka det med. 😃
Tycker det låter helt klockrent (och som något man vill tipsa en del trilogiförfattare om…).
Tack. Och jo, kanske vissa trilogier inte borde varit det. Har känts lite tunt ibland. 🙂
Stort tack för puffen! 🙂 Duologi känns lite mer överkomligt än en trilogi medan man planerar 🙂 Så kör på två. Två är det nya svarta, har jag hört 😉
Varsågod! 😊 Två känns dessutom mer överkomligt än en i mitt fall. Hur den matten nu går ihop… 😉
Jag håller med, varför inte en duologi? Många trilogier kunde lika gärna ha stannat vid två. Säger hon som nyligen köpte Allegiant på rean och ska se om den är något att ha. Instämmer även i att omslaget är sjukt snyggt! 🙂
Snygga omslag ska inte underskattas! Jag är sjukt ytlig när det kommer till omslagen och köper inga fula böcker. 😃
Åh Allegient, sista i serien. Utan att spoila eller höja/minska förväntningarna då, men den var inte riktigt vad jag förväntat. 😉
Samma här, älskar ett snyggt omslag! 🙂 Skulle nog inte heller investera i en bok med ett trist sådant, haha! Omslagssnobbar, det är vad vi är!
Hehe, misstänker det, det ska bli spännande att läsa den framöver 🙂
Tycker att det låter som en suverän idé. Det viktigaste är ju att texten kommer ut i ett format som passar den, inte att den kläms ihop eller sträcks ut i något annat. Så kör på två, det låter perfekt!
Härligt att höra att min idé borde gå hem. Tänker själv så, att det är dumt att förpacka om den i ett annat format bara för att – för att det brukar vara si eller så… 🙂