Om att läsa, Om att skriva

Om skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer

Jessica Schiefauer (När hundarna kommer, Pojkarna – Augustprisvinnare båda två) talade igår på Härlanda kulturhus Kåken om när skrivandet låser sig och om hur det är att få ihop sitt skrivande jag med författarjaget, dvs den person som är ute och föreläser, håller workshops mm.

Schiefauer inledde med att berätta om sin debutbok, Om du var jag, som hon kämpade med i tio år innan den antogs av förlag efter uppemot trettio refuseringar. En bok som inte väckte jättemycket uppmärksamhet och Schiefauer kunde skriva vidare utan att livet förändrades alltför mycket. När Pojkarna kom 2011 blev den nominerad till Augustpriset i kategorin barn-ungdomslitteratur och vann. Allt förändrades. Tankar om att skriva lika bra, ja bättre, kom. Något hon menar är förödande för skrivandet – vilket känns rätt lätt att förstå. (Nu vet vi ju att När hundarna kommer blev minst lika bra, och om inte ännu bättre i mitt tycke.)

Hon pratade om vem hon är när hon skriver och vem hon är utåt. Schiefauer skiljer på dessa två författarjag och menade att författarskapets olika världar tenderar att krocka. Den sociala personen som syns och den skrivande personen som ingen egentligen ser måste samsas om utrymmet. Så hon gör vad hon kan för att inte blanda dessa världar. När hon skriver gör hon bara det. Då blir hon hemma för att skriva och bokar av sina uppdrag.

Skrivarjaget menade hon kan få vänta på en idé. En evig källa till inspiration och uppslag tyckte hon att radio P1 gav. Alla olika program där som tar upp otroligt vitt skilda ämnen. Dessutom fann hon andra skrivande vänner ovärderliga. Rätt sorts skrivande vänner då. Schiefauer berättade att hon har en sådan skrivarvän i författaren Elin Boardy. En skrivarrelation hon kallar Bläckäktenskap – någon som alltid finns där i skrivandet, som ger feedback och respons och förstår.

Jag tänker på hur olika vi är, vi som skriver. Som vi ju är som människor i stort. Jag tyckte föreläsningen lät intressant och var nyfiken på att höra Jessica Schiefauer berätta mer om sitt författarskap. Med två lästa böcker av tre har jag sett att hon kan skriva rätt annorlunda eftersom böckerna skiljer sig åt. En som är mer fantasifull och drömsk i sitt berättande (Pojkarna), medan den andra är mer konkret och rak (När hundarna kommer), men nog så insiktsfull som den första. Schiefauers föredrag uppfyllde mina förväntningar och gav lite mer än så. Det märks att hon är van vid att berätta om sig själv och sitt skrivande, så det var lätt att lyssna och hennes tema väckte en del funderingar om mitt eget skrivande.

Inspiration är inget jag upplevt ett bekymmer med. Inte skrivkramp heller. Motstånd javisst, men inte så att jag känt att jag inte kan skriva. Skillnaden är förstås att jag inte är utgiven. Vem vet, kanske det låser sig om det sker. Att jag en dag sitter här och inte får en endaste idé eller klarar att ta hand om de sju, åtta idéer som ligger och väntar på att bli ”riktiga” böcker. Men oavsett vad jag känt och upplevt i mina skrivprocesser, tycker jag alltid att det är fascinerande att höra andra berätta om sitt skrivande och sina processer.

Alla tankar Jessica Schiefauer väckte får inte plats i ett enda inlägg så det kommer mer om henne och vad jag kom att tänka på i mitt eget skrivande, hur en inspireras av olika förebilder och vad som får en att gå igång. Men vad gäller P1, någon mer som använder radion eller medier likt detta för att finna inspiration? Det var i alla fall första gången jag fick det förslaget som tips för att bota skrivkramp. 🙂

 

Annonser

21 reaktioner till “Om skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer”

  1. Tack för recapen! 🙂 Kul att höra om hur andra författare har det med skrivkramp och tvivel osv.
    Jag instämmer med dig om P1, det var en intressant idé! Jag som bara lyssnar på musikradio. Kanske något att prova framöver. 🙂 Men just nu ska jag ta en rejäl skrivpaus för att kunna se mitt senaste projekt med andra ögon. Just nu känns det nämligen inte sådär hellyckat.
    Hur går det med förlagen? Har inte hunnit titta in här på några dagar så kan ha missat något…

    1. Tack! Visst är det kul att höra hur andra gör och tänker. 😊 Jag lyssnar också bara på musik på radio och förstår att jag missar allt möjligt från vänner och bekanta som är P1 lyssnare. Men som inspiration, ja kanske…
      Inget nytt på förlagsfronten. Har ju gått tre veckor så jag förväntar mig inget än. Om en månad kanske någon sorts förhoppning börjar göra sig påmind. 😉

    1. Tack! 😊 Vad roligt att du upptäcker henne nu. Nog är böckerna allt värda en läsning. Debutboken köpte jag förstås igår och fick signerad. Ska bli så spännande att ta del av den.

    1. När två av ens tre böcker får Augustpriset… Ja det kan ju ge lite skrivkramp. Tur att jag inte riktigt befinner mig i den sortens skrivande och alltså inte kommer behöva oroa mig för detta – om jag nu skulle ha turen att få något utgivet. 😉

  2. Tack för intressant läsning! Jag har missat Jessica Schiefauer helt. Nu laddade jag ner När hundarna kommer från Storytel – så får den ligga till sig där i mitt elektroniska bibliotek.
    Jag har aldrig tänkt på P1 eller radio över huvud taget som en inspirationskälla. Men så klart att det är så. Ska ha det i åtanke.

    1. Tack! 🙂 Om du ska läsa Schiefauer tycker jag När hundarna kommer är lättast att ta till sig – bortsett från det svåra ämnet då… Pojkarna var såpass drömsk/magisk att jag ibland hade svårt att hänga med. 😉 Hon som vakar har jag hört gott om, så det låter som att du har en spännande bok att läsa nu då. 🙂

    1. Det var första gången jag hörde Jessica solo, annars har hon modererat och varit med i någon panel tidigare. Så soloJessica var kul att ta del av. Kul att även du hittar inspiration på radion. Min är mer av slaget att den liksom ”hoppar på mig” lite när som. (I bilen, på bussen, utflykten, träningen, föreläsningen…) 😉

  3. Mycket intressant! Som aspirerande verkar vi i vår skyddade verkstad, men de två rollerna hon pratade om är i sanning olika. Att bli betraktad eller betrakta. Tack för sammanfattningen, ser fram emot vidareutvecklingen av de tankar som väcktes hos dig 🙂

    1. Visst är vi skyddade. Det skapar trygghet som underlättar skrivandet. Iaf för mig.
      Tack! Hoppas få ihop något om tankarna om bl.a förebilder här under veckan så det kan läggas ut i helgen.

      1. Håller helt med, att vara ”ingen” är även att inte ha några förväntningar på sig, vilket ju har sina fördelar.
        Ser fram emot det 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.